Solen lyste med sin frånvaro idag

Tänk vad det passade bra idag. Var skyldig att skriva två reservationer från kommunstyrelsens sammanträde i veckan. Inte klokt vad det tar tid, men o.k., kan ju samtidigt duga som manuskript eller stolpar för kommunfullmäktiges möte längre fram.

Första reservationen gäller översvämningsprogrammet, ett aktuellt spörsmål för alla kommuner runt Vänern.

Andra reservationen gäller en (sista?) utredning kring Projekt Arena Vänersborg.

Och om en stund är det dags att vara på mötet med Malin Björk.

En bra söndag således, för en fritidspolitiker som menar allvar.

Visst bryr vi oss …

Vår lokalförening har medlemsmöte en gång per månad – minst. Vår fullmäktigegrupp samlar alla förtroendevalda i öppna möten också varje månad. Det är välbesökta och tämligen långa möten. Frågorna är många, det är en stor debattlust som präglar våra träffar.

Vid nästan varje möte upplever vi att vi inte har svaren. Det är så mycket i vår kommun som förhandlas i slutna sammanträdesrum i kretsen av ett fåtal utvalda. Ingen tvekan, att hålla Vänsterpartiet utanför alla presidier var nog en genomtänkt handling av de andra partierna. Båda blocken M, FP och KD å ena och S med C å andra sidan visste nog vad de ville när de ”röstade in varandra”.

Hur som helst, det finns en fråga som i våra egna möten seglar upp som en av ”de stora framtidsfrågorna” för kommunen: Vad vill vi med vårt centrum? Planeras ett helhetsgrepp eller ska det även fortsättningsvis plottras?

Vi bestämde oss att skriva en interpellation som borde få ett svar vid fullmäktiges sammanträde den 23 april. Förhoppningsvis kan det bli en bra debatt. Kulturaxeln, bibliotekets framtid, aulans användning, en sammanhållen  placering för olika kulturaktiviteter och ungdomarnas önskemål om möteslokaler är viktiga frågor och berör många.

Då ljuger de ….

Tänk att det inte går att bara släppa alla tankar. Det är nu som det var då.

Då, 2007, argumenterade jag i kommunstyrelsen och predikade från talarstolen i kommunfullmäktige, hånades från många, men jag framförde mina yrkanden och jag skrev mina reservationer. Då var det frågan om att stoppa ett bygge som skulle kosta 140 miljoner.

Utan att det någonsin fattades ett beslut om annat, så blev räkningen cirka 300 miljoner.

Nu då? Jag har vid flera tillfällen velat höra om det finns något intresse hos kommunledningen att överväga om och hur skadan kan mildras. Det behövs beslut som ger svar på i huvudsak tre frågor: Vill och kan vi hitta någon som vill överta Arenan eller samäga den med kommunen? Vilka förändringar måste till för att byggnaden Arenan kan användas så att intäkterna kommer i närheten av driftskostnaden? Finns det en utväg – en Arena utan is?

James Bucci från Vänsterpartiet fick gehör för sin motion där han föreslog att kommunfullmäktige skulle besluta ”att initiera en utredning och granskning om huruvida förtroendevalda, anställda och/eller anlitade konsulter har brutit mot av Riket antagna lagar eller av kommunen antagna reglementen i samband med projekt Arena Vänersborg”.

Kommunfullmäktige beslutade att bifalla motionen och uppdrog åt kommunstyrelsen att genomföra aktuell utredning i enlighet med motionen.

Det var inte ett enhälligt beslut, ledamöterna från S och C avslog tanken att ge uppdrag till denna utredning.

Hur som helst, nu finns den. Och finns den så gäller det att ta ställning till den. Kommunfullmäktige beslutade nämligen också: ”Utredningen ska redovisas till kommunfullmäktige när den är avslutad.

I inledningen av utredningen står att läsa: ”Utredningen har genomförts genom intervjuer och dokumentstudier. En dokumentförteckning och de intervjuade framgår av bilaga 1. Samtliga intervjuade har givits möjlighet att sakfelsgranska rapporten. Inom ramen för utredningen har följande personer tillfrågats att  delta i intervjuer men avböjt: 

• Ordförande i barn- och ungdomsnämnden under perioden 2006 till oktober 2009. 
• Ordförande i barn- och ungdomsnämnden under perioden oktober 2009 till juni 2010. 
• Ordförande i kommunstyrelsen under perioden 2006 till 2010. ”

I lokaltidningen TTELA finns en notis om detta med rubriken ”Nyckelpersoner har blivit lämnade utanför”. I notisen läser man: ”Lars-Göran Ljunggren blir upprörd när han hör vad revisorerna har skrivit. – Då ljuger de. Jag har inte avböjt något.

Lars-Göran Ljunggren har platsen bredvid mig i sessionssalen. Han är inte alltid närvarande. Men med tanke på att han önskar bli återvald till kommunfullmäktige är det ju inte tänkbart att han missar sammanträdet när utredningen finns på dagordningen. Då kan han ta ställning till det som står i rapporten.

Ännu en gång misslyckas Vänersborg med ”medborgardialogen”

Borde läsa handlingar inför nästa veckas sammanträde med socialnämnden. Finns ett flertal viktiga ärenden såsom bokslutet för 2013 och rapporten om äldreomsorgens särskilda boenden. Men jag hängde upp mig direkt vid en punkt som socialnämnden i likhet med samtliga andra nämnder skall yttra sig om: ”Mål och anvisningar för medborgardialog”.

Jag är bedrövad och uppriktigt sagt så skäms jag faktiskt.

Sedan 2009 försöker demokratiberedningen (tidigare kommunstyrelsens beredning och under innevarande mandatperiod kommunfullmäktiges beredning) att få gehör för sin tanke, att det behövs ett kommunalt beslut för att sjösätta ”medborgardialogen” i vår kommun. I höstas uppdrog beredningen till sin ordförande att söka upp kommundirektören för att höra efter var någonstans behandlingen fastnat den här gången. Det måste vara så att beredningens ordförande haft en dålig dag, eller också är det så illa att han själv inte heller förfogar över tillräckligt entusiasm för att driva framgångsrik lobbyverksamhet. [”Ordföranden Peter Göthblad redovisade att han sammanträffat med kommundirektören som ska verka för att ärendet behandlas i början på 2014.”]

Kommundirektören och samtliga förvaltningschefer undertecknar nämligen en handling som uppmanar nämnderna att föreslå återremiss av förslaget till demokratiberedningen. I så fall går förslaget tredje eller fjärde gången tur och retur, sedan starten 2008 och under sex år fram till nu.

Nu kommer jag att behöva tillstyrka tanken att handlingen måste skrivas om. I slutet på 2013 antog kommunen sin nya ”vision” och i samband med denna ”Regler för mål- och resultatstyrning”. Demokratiberedningens handling skrevs i princip 2009 och kunde inte veta att ett annat dokument fyra år senare skulle lägga beslag på ”inriktningsmål”. Inriktningsmål är numera förbehållen ”mål- och resursplanen” och ingen annan än fullmäktige ”itself” får lov att använda begreppet för sitt målarbete.

Nåväl, det kan jag finna mig i. Men jag är inte med i övrigt och värjer mig mot att våra förvaltningschefer sågar förslaget på ett sätt som minst sagt förbryllar.  

”Lägg därtill att det inte heller talas om hur målen skall mätas, vilket gör målen i sig meningslösa.” När jag tänker på mångfalden verktyg som står till förfogande för den nämnd som överväger att vilja ha en ”medborgardialog” i någon enskild fråga eller en hel process, så har jag en annan utgångspunkt: ”Är frågan påverkbar?” Och om svaret är ”ja”, så kommer direkt nästa fråga: ”Är jag / är vi påverkbara?” När också denna fråga besvaras med ja, så anser jag att det är meningslöst att spekulera i hur högt ribban skall läggas för att tillfredsställa statistikälskaren.

Men det blir värre: ”Hur ska Facebook-inlägg registreras, identifieras, räknas m.m.? Nämnas kan att i boken ”Lyssna och lyssna igen” … redovisas projektet medborgardialog ….” Hallå där, varför överkursen Facebook, ska vi hänga upp oss där? I skriften som nämns direkt därefter förekommer på bokens 72 sidor inte en endaste gång ordet Facebook. Och varför inte? Skriften är från 2008.

Två år tidigare startade SKL projektet medborgardialogen. Den anförda ”boken” är den första skriften i en serie där sedan dess tio skrifter publicerats, en blick på ”Projekt Medborgardialogs bokskåp” visar att man har kommit långt och fortsätter vidare medan vi trampar på stället i Vänersborg.

Och sedan det för mig mest beklämmande: ”Beskrivningarna rörande inflytande och medbeslutande framstår som något oklara, särskilt med tanke på att kommunfullmäktige redan beslutat införa medborgarförslag och att det i kommunallagen finns regler om folkomröstning.

Vad syftar denna invändning på? Förvaltningscheferna invänder mot avsnittet ”Hur medborgardialogen kan användas.” Den text som finns där är en nästan ordagrann avskrift av texten på sidorna 20-21 i ”boken” ”Medborgardialog som del i styrprocessen” vilket är titeln på skrift # 5 i den nämnda skriftserien från SKL, skriften kom förresten i slutet av 2013 i en nyutgåva. Det handlar om ”trappan”! ”Trappan” tillhör ”lilla abc” och är en grundpelare för alla som har gett sig ut på resan med medborgardialogen.

Den resan har t ex kommunen Kungsbacka gjort. Och Kungsbacka hade strax innan sommaren 2013 skickat ett kommunalråd till Vänersborg för att berätta om sina erfarenheter. På förmiddagen för våra förvaltningar och allehanda chefer, på eftermiddagen för politiker. Alla fick veta att Kungsbacka har sammanfattat sitt pågående arbete i en ”handbok”. Tjugo givande sidor, förresten på sidan 9 ser man hur centralt ”delaktighetstrappan” är i deras arbete.

Vad händer nu? Under januari-februari-mars kommer alla nämnder att unisont besluta att det borde bli en återremiss. Demokratiberedningen kommer inte att resa så snabbt. Inget händer innan valutslaget september 2014 gör klart vem som ska få en chans att sätta sprutt för att vi någonsin kan komma ikapp övriga kommun-Sverige.

Själv tänker jag inte släppa tanken att vi kommer att lyckas. Men det förutsätter att inte alla bromsklossar får nya möjligheter att hindra Vänersborg från att söka nya och bättre vägar att låta invånarna på många olika sätt och i många olika frågor få inflytande och delaktighet. Inte bara vart fjärde år, nej, demokratiska processer kräver andra lösningar i vår kommun. Det är ingen motsats mot den representativa demokratin, den finns och den gäller. Medborgardialogen eller invånardialogen handlar om ett komplement som ”ligger i tiden”. Ett tips: Läs skriften från Kungsbacka – eller något annat ur bokskåpet. Gott om tid, nästa rond börjar först 2015. Synd!

Vad är man rädd för?

Jag har varit med i kommunfullmäktige i Vänersborg sedan 1982. Ett antal mandatperioder. Visst har mycket förändrats under åren. T ex behandlingen av Vänsterpartiets motioner. I början och under en tid fram till för något år sedan var grundtipset ”avslag”, det spelade knappt någon roll vad motionen handlade om. Valframgången 2010, som gav oss åtta mandat av femtioen, ändrade på bilden. Nu har den moderata kommunledningen hittat en annan utväg: långbänken. Inte mindre än tre motioner väntar nu sedan mer än tre år på att avgöras med ett beslut i fullmäktige. En motion från 2012, motionen om att möjliggöra ”öppna sammanträden” i våra nämnder har redan bifallits i princip. Just nu är en utredning på rundvandring genom samtliga nämnder som får tillfälle att yttra sig. Då händer något igen. Från förvaltningen läggs fram ett likalydande förslag till såväl kulturnämnden som barn- och ungdomsnämnden. ”Ja, men …” är innehållet. För att inte anklagas för feltolkning här beslutsförslaget i sin helhet: ”Att rekommendera kommunfullmäktige att den nämnd som så önskar får besluta om öppna sammanträden under förutsättning att alla i berörd nämnd, både ordinarie ledamöter och ersättare, är eniga om sammanträdesformerna. Att rekommendera kommunfullmäktige att respektive nämnd vid beslut om öppna sammanträden även inhämtar synpunkter från förvaltningarna kring arbetsmiljön.” Beslutsförslagen lämnas rakt upp och ner, utan någon som helst text som förklarar hur man kommit fram till dessa rekommendationer. Jag noterar med intresse en kommunal innovation: ”Ersättare” deltar enligt förslaget i omröstningen, det borde vara unikt. Kan inte tänka mig att kommunjuristen som alltid rådfrågas inför fullmäktiges beslutsärenden uppmuntrar ordföranden att ställa förslaget under proposition. Någon som ogillar mitt fikonspråk? O.k., i klartext, första rekommendationen är ren nonsens. Andra rekommendationen då? Verksamheten på kulturområde och i skolverksamhet är öppen verksamhet, med mycket publik för det mesta. Förslaget om öppna sammanträden innebär i första hand att åtminstone fem stolar skall stå till allmänhetens förfogande, i fall det finns någon som önskar bevittna ett nämndssammanträde. Vad har förvaltningarna då att frukta? Vad kan tänkas bli ett arbetsmiljöproblem? Inte vet jag. Det blir spännande att höra Stefan Kärvling från barn- och ungdomsnämnden och Åsa Olin från kulturnämnden rapportera hur ovanstående beslutsförslag behandlas.

Vore fel att inte ställa frågan

Kommunstyrelsen idag måndag, kommunfullmäktige nu på onsdag. Den stora frågan gäller såklart: blir  vi färdiga med ärendet ”Ny vision” för Vänersborgs kommun innan årets slut eller blir vi inte? Jag trodde inte att jag hörde rätt när gruppledaren för Moderaterna i Vänersborg, Lena Eckerbom Wendel, tog till orda. ”Nej, vi är inte klara!” Det blir en kraftmätning i december och kommunens nya vågmästare Miljöpartiet får lov att bekänna färg.

Den lilla frågan är hur Gunnar Lidell, kommunstyrelsens ordförande, svarar när han efter två hela månader bemöter partikollegan Stefan Kärvlings fråga med rubriken ”medborgarförslag” och min egen fråga om ”medborgardialog”.

Så passar jag också på (på förekommen anledning) att ställa en fråga till byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad, FP. Om allt blir som det brukar vara så kommer det att sägas vid uppropet, som alltid inleder varje fullmäktige, ”Peter Göthblad har anmält förhinder”. Är jag elak?

P.S: Eftersom jag fick frågan om om ”vad saken gäller på Ursand denna gång” lägger jag till länken till ett protokoll från kommunens miljönämnd som lämnade synpunkter till byggnadsnämnden om strandskyddsdispens på det Ursand.

Har Marika Isetorp rätt?

Jag läser Marika Isetorps blogg och ser att hon yttrar sig under rubriken ”Kärvling har fel”. Självklart känner jag mig själv träffad. Stefan Kärvling och jag brukar regelbundet stödja varandra, konsultera varandra och rätta varandra när det är nödvändigt. Nu ser jag att jag missade på en detalj: Stefan Kärvling uttryckte sig otydligt om en framtida investering som inte fanns upptagen i budgetunderlaget. Nu läxas Stefan upp av Marika Isetorp, som kan förklara att Gläntan inte hamnar i kommunens exploateringsplan eftersom huset ”ägs” av AB Vänersborgsbostäder. Marika Isetorp har rätt. Sedan är kanske det lilla tillägget på plats: VBAB ägs till 100 % av Vänersborgs kommun.

Vart är Miljöpartiet på väg? Hur länge tillåter Miljöpartiets medlemmar och sympatisörer detta ske?

Stefan Kärvling är inte ledamot av socialnämnden. Därför ställer han många frågor för att vara säker på att han förstår fast han inte har förstahandsinformation. Det han känner bäst till är barn- och ungdomsnämnden där han är ledamot. Det är också Marika Isetorp. I denna nämnd röstade Marika Isetorp och Stefan Kärvling i april för ett tillskott till förskolan och skolan med 20 miljoner kronor. Stefan Kärvling stod kvar vid sin uppfattning. Marika Isetorp inte. I kommunfullmäktige var ”hållbarheten” högsta bud för henne och då kunde hon samsas med andra som gav barn- och ungdomsnämnden 19,946 miljoner kronor mindre än det hon yrkade någon månad tidigare.

Tillbaka till socialnämnden. Där finns varken Stefan eller Marika. Där har jag en plats, jag var förresten första gången med i nämnden 1982. Fortfarande ställer jag frågor i nämnden, många frågor för att jag vill förstå och för att jag vill fatta rätt beslut.

För bara något år sedan beslutade socialnämnden om en ”boendeplan” där vi yttrade oss om läget och om utvecklingen ett tiotal år framöver. En mycket seriös plan som baxades hela vägen upp och i slutet ställde sig kommunfullmäktige enhälligt bakom planen. I planen finns Gläntan med. Gläntan är ett av fem äldreboenden. Kommunen har, under fem, sex år, ”byggt om och till” tre av dessa, i tur och ordning Eken, Linden och Björken. För att vara effektiv ordnades det smidiga övergångar från ett bygge till nästa. Gläntan och Solbacka skulle enligt boendeplanen fullgöra kvintetten. Men kedjan bröts 2011 när kommunledningen inte beviljade socialnämnden begärda tillskott för att betala högre hyror för det fjärde huset till VBAB, som står som ”ägare” och som förhandlar med byggentreprenören. Får inte socialnämnden tillskott, kan socialnämnden inte betala högre hyror efter dess att bygget är inflyttningsklart. Kan socialnämnden inte lova VBAB att betala högre hyror, kan VBAB inte ta på sig att ”bygga om och till”. Ekvationen måste ju gå ihop,

2012 fick socialnämnden ett nytt och rejält sparbeting för 2013. Socialförvaltningen bedömde att man ville föreslå ett djärvt ingrepp i verksamheten: Att lägga Gläntan i malpåse. Detta istället för att spara och förändra här och där och på det flesta områden enligt osthyvelsprincipen. ALLA I NÄMNDEN OCH I FÖRVALTNINGEN VISSTE ATT DETTA FÖRSLAG ENDAST TOGS FRAM EFTERSOM KOMMUNLEDNINGEN BEGÄRDE ATT MÅNGA MILJONER SKULLE SPARAS INOM SOCIALFÖRVALTNINGENS VERKSAMHET. Inte av något annat skäl. Absolut inte för att äldreomsorgen hade för många platser som förblev lediga.

Vid den tidpunkten (september 2012) fanns en förhållandevis optimal lösning. Gläntan skulle tömmas och en omflyttning till intilliggande Björken skulle ske precis vid tidpunkten våren 2013 när byggfolket överlämnade ”nya Björken”. Men nämndens majoritet sade nej till förslaget, Miljöpartiet och Välfärdspartiet röstade tillsammans med S, V och C mot förslaget om ”malpåsen” för Gläntan.

Juni och september 2013 var tidpunkter i budgetförhandlingarna då ett avgörande skulle komma inför 2014. Ingen som helst tvekan, tidpunkten för en eventuell godtagbar lösning var för länge sedan passé, men återigen och även detta kommande budgetår pressades socialnämnden hårt av kommunledningen. Kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell kom med ett flertal från varandra avvikande förslag, den ena gången slogs det fast att Gläntan skulle läggas ner, den andra inte, men det avgörande majoritetsförslaget beseglade Gläntans öde. Miljöpartiet och Välfärdspartiet avgjorde frågan.

När det gäller Välfärdspartiet så skedde det med full insyn, partiledaren Morgan Larsson är ledamot i socialnämnden. Han vet vad han gjorde och han får väl förklara för sina väljare varför Välfärdspartiet lierade sig med Gunnar Lidell i ett skede där Gunnar återigen hade svängt. Marika Isetorp saknar insyn. Sådant gör att man som politiker normalt borde vara återhållsam med kommentarer och påståenden. Marika väljer istället devisen ”angrepp är bästa försvar”.

Det finns anledning att också granska Marika Isetorps tankar om budgeten och lånade pengar, men det får anstå till ett kommande inlägg. Nu kan jag bara konstatera att Marika Isetorp har rätt när hon anmärker på en marginell felaktig formulering i en debattartikel. Samtidigt kan jag bara slå fast att i den stora frågan, nedläggningen av äldreboendet Gläntan, borde hon ha en del besvärligheter framför sig. Vilken väg väljer Miljöpartiet, är det vägen som Marika Isetorp anvisar?

Ingen framtid här inte

När jag startade denna blogg valde jag som tema ”Tankar för framtiden”. Det var då det, nu stundar det andra tider. Flertalet av mina inlägg gäller ju den kommunala politikerscenen. Där kom jag in 1982 och finns fortfarande med.

Bland alla 3548 motioner som inkom till riksdagen under den allmänna motionstiden finns kanske min dom – vinner motionen gehör får jag i bästa fall finnas kvar som passiv åskådare.

Läs och häpna: ”Dagens valsystem tillåter att icke-svenska medborgare röstar i kommunala och regionala val.” … ”Att de som inte ens är svenska medborgare ska ges sådant inflytande, även om det bara är lokalt, är oacceptabelt.”

Och efter ytterligare några rallarsvingar kommer slutklämmen med yrkandet om en förändring av lagtexten:

”2 § Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller 18 år och är medborgare i Sverige.”

Vem är denne Kent Ekeroth som står för denna motion och ett femtiotal liknande därtill?

Lutz Rininsland, folkbokförd i Vänersborg sedan 1975, 73 år gammal på valdagen i september 2014 – men fortfarande tysk medborgare

Vänersborg? Ja, Vänersborg!

Tänk vad mycket positivt som finns att berätta. Och så använder jag mig av bloggspalten för att ösa några droppar galla. Det är så irriterande.

Ta tre minuter och begrunda följande: I förra veckan samlades fullmäktige klockan 16:30. På våra bord fanns ett häfte med handlingar som utgjorde sista punkten på dagordningen Övriga ärenden såsom meddelanden, motioner, interpellationer, frågor, avsägelser m m. Handlingar i dessa ärenden läggs på sammanträdesbordet”.

I häftet fanns bl a fyra frågor, två från Stefan Kärvling och två som jag själv hade ställt. För samtliga fyra frågor redovisar protokollet följande: 

”När aktuellt ärende skulle presenteras för Kommunfullmäktige hade klockan hunnit bli 23.30 och åtta ärenden återstod att behandlas.
Lutz Rininsland (V) yrkade att frågan skulle ändras att vara en interpellation samt att
ärendet skulle behandlas vid kommande Kommunfullmäktige.
Ordföranden redovisade skillnaden mellan fråga och interpellation samt ställde under proposition om frågan kunde ändras att vara en interpellation som kunde tas upp vid kommande sammanträde med Kommunfullmäktige.” 

Javisst, ”under proposition”, det vill säga fullmäktige fick avgöra vad som skulle gälla: a) ordförandens förslag att frågorna skulle behandlas som ”frågor” vid nästa möte eller mitt förslag att frågorna skulle behandlas som ”inkomna interpellationer” vid nästa möte. Ordföranden (och jag själv) överraskades av att det blev bifall för ”fel förslag”.

Säg den glädjen som varar längst. För ordföranden hade ett sista kort i rockärmen . I protokollet står beslutet: ”Kommunfullmäktige beslutade att frågan ändras att vara en interpellation och att denna tas upp vid Kommunfullmäktiges sammanträde 2013-10-30 då interpellationen ges den behandling det innebär.”

Vad innebär detta på ren svenska? Jo, våra frågor från slutet av september tas upp i slutet på oktober och ordföranden kommer då att fråga fullmäktige om interpellationerna får framställas. Självfallet kommer fullmäktige att säga ja, det har man ju redan gjort genom den nyss redovisade omröstningen.  Och när fullmäktige har sagt ja för andra gången i slutet på oktober  då avslutar ordföranden med att förkunna att behandlingen av interpellationerna kommer att ske vid nästkommande möte i slutet på november.

Så är det i Vänersborg. Tänk att riksdagen nyss fått på sitt bord en proposition med titeln VITAL KOMMUNAL DEMOKRATI.

Allt på en gång

Några ansträngande dagar framöver.

Tisdag en heldag med Kunskapsförbundet – först delårsbokslutet per augusti med prognosen för årets underskott som blir mindre än vi befarade tidigare, nu stannar det vid cirka 19 Mkr. Sedan diskussionen kring ”rapporten”, vill säga underlaget för de tuffa beslut som ska fattas den 22 oktober. Just nu är det många frågetecken kring uppgifterna i rapporten. Jag lyckas inte med att räkna lika generöst som konsulten som räknade hem större effektiviseringsvinster än det som jag tror är realistiskt. Å andra sidan får jag inte ens betalt för att läsa rapporten, i motsatsen till vad som står på fakturan hos den som skrev rapporten. Vår konsult är Kess Simmasgård.

Onsdag lyssnar jag på förmiddag till Michael Anefur, regeringens samordnare för frågor som berör ”hemlöshet”. På eftermiddag är det kommunfullmäktige. Någon gång på sena kvällskvisten ber jag Gunnar Lidell (M) att svara på en fråga jag ställer till honom, min andra fråga riktar jag till Christer Thobiasson (M), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Två olika frågor, verkligen.

Torsdag tidigt är det socialnämndens sammanträde. I direkt anslutning följer ett extra möte för socialutskottet.

Är påläst och känner mig ganska lugn. Vill dock inte neka att det är en stor ansträngning att hålla koncentrationen uppe när sammanträdesdagarna infaller så tät efter varandra.