Borde läsa handlingar inför nästa veckas sammanträde med socialnämnden. Finns ett flertal viktiga ärenden såsom bokslutet för 2013 och rapporten om äldreomsorgens särskilda boenden. Men jag hängde upp mig direkt vid en punkt som socialnämnden i likhet med samtliga andra nämnder skall yttra sig om: ”Mål och anvisningar för medborgardialog”.

Jag är bedrövad och uppriktigt sagt så skäms jag faktiskt.

Sedan 2009 försöker demokratiberedningen (tidigare kommunstyrelsens beredning och under innevarande mandatperiod kommunfullmäktiges beredning) att få gehör för sin tanke, att det behövs ett kommunalt beslut för att sjösätta ”medborgardialogen” i vår kommun. I höstas uppdrog beredningen till sin ordförande att söka upp kommundirektören för att höra efter var någonstans behandlingen fastnat den här gången. Det måste vara så att beredningens ordförande haft en dålig dag, eller också är det så illa att han själv inte heller förfogar över tillräckligt entusiasm för att driva framgångsrik lobbyverksamhet. [”Ordföranden Peter Göthblad redovisade att han sammanträffat med kommundirektören som ska verka för att ärendet behandlas i början på 2014.”]

Kommundirektören och samtliga förvaltningschefer undertecknar nämligen en handling som uppmanar nämnderna att föreslå återremiss av förslaget till demokratiberedningen. I så fall går förslaget tredje eller fjärde gången tur och retur, sedan starten 2008 och under sex år fram till nu.

Nu kommer jag att behöva tillstyrka tanken att handlingen måste skrivas om. I slutet på 2013 antog kommunen sin nya ”vision” och i samband med denna ”Regler för mål- och resultatstyrning”. Demokratiberedningens handling skrevs i princip 2009 och kunde inte veta att ett annat dokument fyra år senare skulle lägga beslag på ”inriktningsmål”. Inriktningsmål är numera förbehållen ”mål- och resursplanen” och ingen annan än fullmäktige ”itself” får lov att använda begreppet för sitt målarbete.

Nåväl, det kan jag finna mig i. Men jag är inte med i övrigt och värjer mig mot att våra förvaltningschefer sågar förslaget på ett sätt som minst sagt förbryllar.  

”Lägg därtill att det inte heller talas om hur målen skall mätas, vilket gör målen i sig meningslösa.” När jag tänker på mångfalden verktyg som står till förfogande för den nämnd som överväger att vilja ha en ”medborgardialog” i någon enskild fråga eller en hel process, så har jag en annan utgångspunkt: ”Är frågan påverkbar?” Och om svaret är ”ja”, så kommer direkt nästa fråga: ”Är jag / är vi påverkbara?” När också denna fråga besvaras med ja, så anser jag att det är meningslöst att spekulera i hur högt ribban skall läggas för att tillfredsställa statistikälskaren.

Men det blir värre: ”Hur ska Facebook-inlägg registreras, identifieras, räknas m.m.? Nämnas kan att i boken ”Lyssna och lyssna igen” … redovisas projektet medborgardialog ….” Hallå där, varför överkursen Facebook, ska vi hänga upp oss där? I skriften som nämns direkt därefter förekommer på bokens 72 sidor inte en endaste gång ordet Facebook. Och varför inte? Skriften är från 2008.

Två år tidigare startade SKL projektet medborgardialogen. Den anförda ”boken” är den första skriften i en serie där sedan dess tio skrifter publicerats, en blick på ”Projekt Medborgardialogs bokskåp” visar att man har kommit långt och fortsätter vidare medan vi trampar på stället i Vänersborg.

Och sedan det för mig mest beklämmande: ”Beskrivningarna rörande inflytande och medbeslutande framstår som något oklara, särskilt med tanke på att kommunfullmäktige redan beslutat införa medborgarförslag och att det i kommunallagen finns regler om folkomröstning.”

Vad syftar denna invändning på? Förvaltningscheferna invänder mot avsnittet ”Hur medborgardialogen kan användas.” Den text som finns där är en nästan ordagrann avskrift av texten på sidorna 20-21 i ”boken” ”Medborgardialog som del i styrprocessen” vilket är titeln på skrift # 5 i den nämnda skriftserien från SKL, skriften kom förresten i slutet av 2013 i en nyutgåva. Det handlar om ”trappan”! ”Trappan” tillhör ”lilla abc” och är en grundpelare för alla som har gett sig ut på resan med medborgardialogen.

Den resan har t ex kommunen Kungsbacka gjort. Och Kungsbacka hade strax innan sommaren 2013 skickat ett kommunalråd till Vänersborg för att berätta om sina erfarenheter. På förmiddagen för våra förvaltningar och allehanda chefer, på eftermiddagen för politiker. Alla fick veta att Kungsbacka har sammanfattat sitt pågående arbete i en ”handbok”. Tjugo givande sidor, förresten på sidan 9 ser man hur centralt ”delaktighetstrappan” är i deras arbete.

Vad händer nu? Under januari-februari-mars kommer alla nämnder att unisont besluta att det borde bli en återremiss. Demokratiberedningen kommer inte att resa så snabbt. Inget händer innan valutslaget september 2014 gör klart vem som ska få en chans att sätta sprutt för att vi någonsin kan komma ikapp övriga kommun-Sverige.

Själv tänker jag inte släppa tanken att vi kommer att lyckas. Men det förutsätter att inte alla bromsklossar får nya möjligheter att hindra Vänersborg från att söka nya och bättre vägar att låta invånarna på många olika sätt och i många olika frågor få inflytande och delaktighet. Inte bara vart fjärde år, nej, demokratiska processer kräver andra lösningar i vår kommun. Det är ingen motsats mot den representativa demokratin, den finns och den gäller. Medborgardialogen eller invånardialogen handlar om ett komplement som ”ligger i tiden”. Ett tips: Läs skriften från Kungsbacka – eller något annat ur bokskåpet. Gott om tid, nästa rond börjar först 2015. Synd!