Det blir inte som det var tänkt!

När januariöverenskommelsen blev offentlig fick denna mening i ingressen stor uppmärksamhet: Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.

Det blev omgående klart för var och en att påståendet var fel. Mest ångrade sig nog förhandlaren som lyckades övertyga andra att meningen borde finnas i texten.

Därefter började skärskådningen av dokumentets 73 punkter. Ingen tvekan om att punkt 20 var en av punkterna som stack ut. Här kunde man läsa svart på vitt vem som vann och vem som hade sålt sin själ. ”I en kompromiss måste man ge för att kunna ta”, försvarade sig socialdemokraterna med.

Vänsterpartiet replikerade med egna ”73 punkter för jämlikhet”. Flera punkter berör januariöverenskommelsens punkt 20. Men vilken vikt skulle man tillmäta Vänsterpartiet, vilket inflytande kunde ett parti med blott 27 av 349 ledamöter få i riksdagen? Frågan har ställts åtskilliga gånger och kommer att finnas i debatten ett tag till.

Det finns fog att uttala respekt för Vänsterpartiets ledande representanter. Konsekvens och tydlighet är värdefulla egenskaper i ett politiskt landskap där flertalet partier svajar än hit och än dit.

Visserligen redovisar allehanda opinionsmätningar att regeringspartiet under Stefan Löfvens ledning åter värderas högre, men uppgången under Coronkrisen sker från ett absolut bottenläge i slutet på 2019.

Och nu kommer utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” att läggas fram på måndag. Eftersom avgörande punkter i förslaget redan är kända, har debatten tagit fart. Enstaka röster ägnar sig åt perifera frågor, så t ex Olle Wästberg som påminner Liberalerna om att det var föregångaren Folkpartiet som väsentligt bidrog till att LAS lagstiftades 1974: ”Finns inga liberala motiv att luckra upp LAS”.  Somliga tycker synd om Anders W. Jonsson som vill bekämpa ”arbetslösheten” med att blåsa på och göra relationerna på arbetsmarknaden ännu osäkrare. Hur logiskt är detta?

Men i grund och botten handlar det om frågan vem som överlever? Ska LO kunna hävda sig och fortsätta att vara attraktiv, kommer fackföreningsrörelsen att kunna erbjuda valuta för medlemspengen? Ska det bli så, måste socialdemokraterna inse vilken partner man är på väg att förlora om man tar utredningen vidare till fortsatt förhandling. Besinnar sig socialdemokraterna rätt så omgående, då spricker överenskommelsen med de andra tre partierna.

Vi ser inte slutet på Corona än, men man kan ana att den andra krisen seglar upp till stormstyrka.

Men visst, det ligger lite i den stilla vädjan ”vänta tills utredningen presenteras i sin helhet.” Måndag, alltså.

Passa på när fokus är på annat?

Återkommande inslag i nyhetsflödet berättar om hur Corona-pandemin hanteras av auktoritära statschefer i ett antal länder. Bolsonaro i Brasilien och Trump i USA nämns ofta, i Europa är det framförallt Orban och Ungern som utmärker sig. Visst är det så att undantagssituationer föranleder att skynda på demokratiska processer som i regel tar mycket tid, alldeles för mycket tid. Men det ska inte leda till övertramp.

Även här i Sverige ser vi förändringar som inte tycktes möjliga. Jag tänker på lagstiftningsprocessen som klaras av från första utkastet till sista klubbslaget på mindre än två veckor. Eller på kvittningen som reducerade riksdagens antal ledamöter från 349 till 55 – som utgör den ”fulltaliga” kammaren vid omröstningar.

Inte heller borgfreden mellan partierna kunde man förutse. Eller marknadens erkännande att systemet hade brakat ihop och att ropet ”staten, kom och hjälp!” skulle komma från så oväntade håll.

Men vi är kvar mitt i krisen, slutet är inte i sikte. Och mycket av det ”vanliga” fortsätter, även om det sker vid sidan om och utan större uppmärksamhet. Så är det i kommunen och i regionen, mycket pågår och annat skjuts på framtiden.

Om en vecka presenteras en utredning där man kan undra vem som önskar att strålkastarljuset tänds och vem som hoppas på att det förblir släckt.

Punkt 20 i januariöverenskommelsen är bakgrunden till ”En moderniserad arbetsrätt”. Utredningen tillsattes 25 april 2019 och presenteras på måndag 1 juni.

Media har på förhand kommit med ett mindre antal avslöjanden om vilka förslag utredningen avser att överlämna till Eva Nordmark. Men om uppdraget höll fast vid det direktiven begärde, då borde uppmärksamheten vara större.

Överenskommelsen ville se förslag om mer flexibla regler på arbetsmarknaden – inte anade man i april 2019 att hela arbetsmarknaden skulle likna ett gungfly när utredningen presenterades.

För egen del har jag lovat mig att läsa på ordentligt kommande vecka. Hela lagstiftningen på LAS-området är komplex, partiernas förväntningar mycket olika, viljan till uppgörelse och kompromisser skiftar. Arbetsgivarnas organisationer och splittrade fackliga motparter har just nu paus i förhandlingar som gäller precis samma frågor som utredningen hade i uppgift att hantera.

Det finns mycket att läsa. Här vill jag tipsa om:

Vem står upp för arbetsrätten och lönerna?” – Arena Idés arbetsmarknadspolitiska rapport 2018, författare Mats Wingborg

Parternas avsiktsförklaring” – Svenskt Näringsliv, december 2019

Anställningsskyddslagen med kommentarer av LO” – LO, 2015

P.S. Söndag 24 maj i Agenda: ”Anders W Jonsson (C) och Jonas Sjöstedt (V) om nya utredningsförslaget om arbetsrätten.. | SVT Play

Vad är det vi vet?

Det finns ett årshjul i den kommunala beslutsprocessen. Nu detta, sedan följer, varpå … och efter en fullbordad runda är vi tillbaka på samma ruta, fast nu har vi kommit vidare ett helt år.

Sammanträden i maj har alltid med denna punkt: ”Delårsbokslut per sista april”.  Här visas om verksamheten under årets första fyra månader har utvecklats. Är förvaltningarna på rätt väg? Med kommunfullmäktiges inriktningsmål i grunden har alla nämnder och förvaltningar tidigare beslutat om ”förväntade resultat”. Nu borde det synas om förväntningarna kommer att infrias. Dessutom innehåller delårsbokslutet uppgifter om ekonomin. Fyra månader, en tredjedel av året: har utgifterna hållit sig inom ramen eller är något utom kontroll? Och tvärtom, har någon lyckats åstadkomma ett bra jobb och samtidigt spenderat mindre än det tilldelade antalet kronor?

Men så finns ytterligare en uppgift för förvaltningarnas ekonomer. Delårsbokslutet per april skall lämna en prognos för hela året. En prognos som i sin tur har stor betydelse för budgetprocessen inför nästa år.

Det kan finnas förklarliga skillnader mellan utfallet ”per april” och prognosen ”per 31 december”. Utgifterna under andra delen av året kan förväntas vara mycket högre än under våren (exempel: inköp av läroböcker), varför ett positivt resultat ”nu” ändå leder till en sämre prognos. Och tvärtom: förändringar i verksamheten kommer att ge avsedda besparingar, inte än, men innan året är slut. Så röda siffror ”nu” kan mycket väl bli ett nollresultat, eller budget i balans.

Det är mot den bakgrunden jag läser nämndernas handlingar. Och jag ser att det finns mycket jag har svårt att förstå. Låt mig ta socialnämndens underlag som ett exempel.

Citat från kommunfullmäktiges budgetbeslut för 2020: ”Socialförvaltningens budgetförslag ligger inom ram. Förvaltningen beräknar ett behov utöver ram till 44 600 tkr och anger åtgärder med konsekvensbeskrivningar för motsvarande summa.

Socialnämndens delårsbokslut redovisar resultatavstämning samt ekonomisk prognos:

  • Periodiserat utfall per april redovisar överskott på 13,4 mkr.
  • Årsprognosen visar ett beräknat underskott på 13,1 mkr.

Saknas 44 – plus 13 – minus 13. Berg- och dalbanan? Har man lyckats så väl med ”åtgärderna”?

Det är många bollar i luften, jag misstänker att tilldelade resurser flyttas i presentationen mellan olika anslagsbindningsnivåer. Att nämnden får lov att göra så föreslog jag i en interpellationsdebatt 2019, men kommunstyrelsens ordförande avvisade tanken. Några uppgifter är svåra att förstå och kräver förklaringar.

Jag vill kommentera texten i ”sammanfattning av ärendet”.

”Flera aktiviteter pågår för att försöka minska prognosticerat underskott. Bedömning görs att det prognosticerade underskottet inte kan hämtas hem fullt ut under innevarande år baserat på kostnad för försörjningsstöd och avancerad sjukhusanknuten ”hemsjukvård””.

  • ”Socialnämnden behöver, utifrån det ta ställning till om tillfälligt tilläggsanslag till budget 2020 ska begäras hos kommunfullmäktige gällande kostnad för försörjningsstöd.”

Det borde vara fel att överhuvudtaget våga gissa sig fram till hur behovet av försörjningsstödet utvecklas nu under Coronakrisens akuta fas eller senare under resten av 2020. Jag förstår att en sådan begäran nu förblir utan resultat. Det är visserligen nämndens skyldighet att ”förvarna” men det kan inte finnas någon i kommunledningen som inte redan förstår.

  • ”När det gäller den del av den avancerade sjukvården, som förvaltningen bedömer inte med självklarhet ska finansieras av kommunen som huvudman, finns plan för fortsatt samtal med NU-sjukvårdens ledning.”

Självfallet, samtal på ledningsnivå är bra för att komma fram. Men här borde det vara angeläget för nämndens presidium att ha hela nämnden bakom sig, med kunskap och förståelse för den tickande bomben. Det bästa vore nog att partiernas representanter söker samtal och samförstånd med det egna partiets förtroendevalda på regionnivå. Två värdefulla lästips för att förstå varandra och för att inse vikten av att en lösning måste tas fram är:

Vård och omsorg i hemmet 2019 – svårigheter och framgångsfaktorer” och ”Att följa omställningen till Nära vård”.

Vem har sagt att det ska vara lätt att vara förtroendevald i en nämnd?

Högt tempo! När spricker det?

Det tycks som om Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt har ett sjätte sinne. Gång efter annan framträder Magdalena Andersson, Emil Källström, Mats Persson och Per Bolund med var sin del av det gemensamma manuskriptet för att förkunna ”ja, helt rätt, så blir det!”

Sjätte och sjunde extra ändringsbudget är på ingång. I Dagens Nyheter är det idag debattartikeln som berättar om ytterligare stöd till regioner och kommuner, tre miljarder vardera. Sedan fick Centern ensamrätt att förkunna innehållet i nummer sju: Kommunikationer, största delen med 720 miljoner till järnvägsunderhåll.

Nej, jag invänder inte, allt är i bästa (nåja) ordning. Så länge som krisen är akut så fortsätter det, nästan samtliga partier står bakom alla dessa förslag från regeringen och i regel röstar hela riksdagens samtliga 55 ledamöter för betänkandet som tas fram i rekordfart.

Men det finns också tecken på att januaripartiernas mantra ”vi tillsammans” inte är stabilt nog i all oändlighet. Jag tänker på pressträffen som ministrarna Eva Nordmark, Amanda Lind och Matilda Ernkrans höll under temat ”om unga utan sysselsättning med anledning av det nya coronaviruset”. Det var många ord! Verkligen knappt mer än ord. (Inte ett ord förresten om situationen för sjutusen ensamkommande ungdomar som råkar illa ut när villkoret ”fast anställning efter avslutade studier” krossar förhoppningen att få uppehållstillstånd.) Jag misstänker att framträdandet av statsråden från S och MP föranleddes av att inte ”alla fyra partier” hade samma uppfattning.

Jag tänker också på ställningskriget som pågår kring avvecklingen eller utvecklingen av myndigheten ”arbetsförmedling”. Regeringspartiet S har lovat C i överenskommelsen något som ingen socialdemokratisk väljare ställer sig bakom. Jag tänker på två centrala utredningar på utbildningsområdet. Björn Åstrands utredning ”om ökad likvärdighet i skolan” kom visserligen med några förslag som bör kunna stoppa vandringen mot än större ojämlikhet. Friskolornas högljudda protester är anledning till att studera utredningens slutsatser noga. Samtidigt anar jag redan att vägen från en SOU till en proposition är mycket lång. Den blir inte kortare med tanke på att S kanske står ensam bland fyra partier. Vågar man tro att Anna Ekström har fått den positionen i regeringen som behövs för att det ska hända något?

Den andra utredningen ansvarar Lars Stjernkvist för. För någon månad sedan presenterade han preliminära slutsatser här i Vänersborg för ”planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola”. Det blev tydligt att det fanns gott om frågor som utredningen väljer ”att inte söka strid om”.

Jag såg idag i ett nyhetsbrev från Katalys Daniel Suhonens betraktelse ”Lobbyism är vårt största demokratiproblem”. Där fanns ett diagram, ”Sprickor i fasaden” (SOM-institutet 2018), som i klartext visar hur ”väljare” och ”valda” i åtta partier ser på uttalandet ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Inget nytt egentligen, bara en bekräftelse att det finns en rad centrala frågor där fyra partier står mycket långt ifrån varandra.

Valet september 2018 – januariöverenskommelse januari 2019. Låt oss tro att ”medicindelen av Coronakrisen” ebbar ut framåt slutet av 2020, hur många representanter kommer därefter att träda fram vid alla pressträffar som förklarar alla steg som måste tas för att städa upp ”ekonomidelen” av Corona-krisen? Fyra? Två? Vilka?

Ingenting förvånar längre

Tittade genom kommunala handlingar. Samhällsbyggnadsnämnden förväntas i morgon ställa sig bakom ett förlikningsavtal som kostar kommunen 189 800 kronor.

Tja! Är väl okey? För så här motiveras detta: ”När köparna påbörjade markarbetena uppdagades en igenfylld branddamm. Branddammen har inte kunnat upptäckas genom den undersökningsplikt som föreligger vid ett fastighetsköp.

I mars 2011 lämnades det en motion till kommunfullmäktige som gällde just samma område, samma detaljplan. Ur brödtexten framgår följande: ”I sista stund tog kommunen hänsyn till de boendens hänvisning till den rödlistade och skyddade salamanderarten, som alltid funnits i området. De boende är mycket tacksamma för att kommunen beställde inventeringen. Nu finns det ett underlag för att ett gammalt önskemål möjligen kan förverkligas. Mitt i det lilla grönområdet fanns en gång en branddamm för området. Det var just branddammen som var skälet till att sällsynta djurarter hade sitt boende och sin tillflykt där. Självfallet finns nu förhoppningar att återställa branddammen, inte bara som ett historiskt minne utan mest för att bidra till att växter och djur åter kan få en plats för sitt fortbestånd. Önskemålet går hand i hand med tanken att ”sköta” området och att förbättra närliggande ”utflyktsplatser” för skolundervisningen.”

189 800 kronor !!! Kul att det uppdagades!

Vis av erfarenhet vågar jag mig på en djärv gissning: Det har förekommit att enstaka ärenden utgår från dagordningen när ny information har kommit till. Fast, å andra sidan, 2011 – inte precis ny information!

Ordning i det egna arkivet?

En mycket kort blogg, mest med tanke på att jag hänvisar till tyska källor och tyska texter. [Minns ju från min tid som syo och SYV på Birger att antalet elever som valde tyska minskade från år till år. Kommer ihåg att 1975, när jag började, var det inte mindre än fem lektorer och adjunkter som undervisade ”tyska”, 2008 var det fortfarande två lärare med tyska, nu räcker väl elevunderlaget knappt till en tjänst.]

Hur som helst, söndagsmorgon på motionscykeln, iPad bredvid, med appen TuneInRadio över till ”B5 aktuell”. Idag ett längre inslag, resultatet av research av BR, Bayrischer Rundfunk, i samarbete med Hamburg-tidningen ”Die Welt”: ”Wie Deutschland die Corona-Gefahr unterschätzt hat” (Hur Tyskland underskattade faran med Coronan).

Den som vill kan med hjälp av appen ”Google översätt” mycket väl uppfatta budskapet: Man borde ha agerat tidigare, det fanns i arkivet en minutiös handlingsplan med mängder av konkreta anvisningar om vad som behöver ske när det väl händer.

Ur inslaget på B5 framgår att först 78 dagar efter första rapporteringen i det internationella varningssystemet ProMED började Tyskland handla efter planen som hade funnits i arkivet sedan 2012.

I  planen ”Bericht zur Risikoanalyse im Bevölkerungsschutz 2012” är det sida 5 och sedan hela bilaga 4 (sida 55 ff) som är det relevanta underlaget.

Jösses, tänk om …

Välj: Klartext eller ”andra får bestämma”

Hur det blir kan vi inte veta.

Budskapet finns med vid varje informationstillfälle ”klockan 14:00”. Och någon av alla statsråd som nästan dagligen uppträder på någon ”pressträff” på regeringskansliet lämnar också samma besked: ”vi får avvakta och se hur det blir”.

Här i kommunen fortsätter dock rollspelet enligt plan. Bollen är för tillfälle på nämndernas planhalva. I mars bestämde kommunstyrelsens ordförande att deadline skulle vara 30 juni. Då gäller: ”Nämnderna lämnar sina budgetförslag, förslagen ska vara beslutade i nämnderna.”

Barn- och utbildningsnämnden får nu på måndag information om hur presidiet och förvaltningen vill formulera budgetförslaget, nämndens beslut fattas sedan 15 juni. För socialnämnden gäller information 28 maj och beslut 11 juni. För båda gäller att beslutsförslagen skall göras inom ramen av kommunstyrelsens anvisningar som kom 26 februari, alltså innan Coronakaoset bröt ut. Anvisningar angav att några tillskott för 2021 utöver ramen för 2020 inte var att förvänta sig.

Kultur- och fritidsnämnden har inget sammanträde i juni. Beslutet har redan fattats, sammanträdet var igår 15 maj. Förvaltningens och presidiets förslag var inget hastverk. All verksamhet och alla kostnader hade nagelfarits. Redovisningen till nämnden gör det tydligt hur personalen kämpar för att det ska ”gå ihop”. Men i slutändan kom det fram: ”Avvikelse mellan tilldelad budgetram och beräknat budgetbehov uppgår till 3 834 tkr och består av ökande kostnader på grund av investeringar 1 200 tkr och kostnader för bibehållen måluppfyllelse 2 634 tkr.”

Kommunstyrelsens anvisningar föreskriver att nämnden ändå skall lägga fram ett förslag inom ramen, att föreslå åtgärder för att få ner utgifterna och att beskriva vilka konsekvenser som följer nedskärningen. Underlaget berättar vad som är tänkt.

Och då kom stunden där alla ledamöter i nämnden måste bestämma sig. Åtta av nio fanns på plats. Vem skulle säga ja, vem skulle säga nej?

Svaret blev: En sade nej, sju sade inte ja. Sju ledamöter i kultur- och fritidsnämnden gav uppdraget till förvaltningen att under sommaren hitta cirka 2 miljoner ”att ta bort någon annanstans”.

En yrkade att rösta nej till förvaltningens förslag och att nämnden skulle begära utökad budgetram med 3834 tkr. Bo Silfverberg, som är Vänsterpartiets ledamot i nämnden, reserverade sig också med följande text:

”Jag har stor respekt för förvaltningens förmåga att trolla med knäna. Men trots ett jämfört med andra förvaltningar framgångsrikt arbetsmiljöarbete är det väldigt svårt att tro att inte konsekvenserna av tilldelad budgetram innebär försvårade förutsättningar för en god arbetsmiljö. Moralisk stress är en naturlig följd när organisationer tvingas arbeta med otillräckliga resurser för en verksamhet som är viktig för utsatta grupper och i vårt fall för att Vänersborg ska vara bra för alla invånare. Konsekvenserna i verksamheten av tilldelad budgetram står dessutom i strid med eller hotar uppfyllelsen av kommunens första inriktningsmål, att det i Vänersborgs kommun, och jag antar att här menas alla invånare, ska finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv.”

Allt som alltid?

Två månader har gått. 10 mars sista gruppmöte med Vänsterpartiets förtroendevalda, 11 mars med tåg på kvällen till Dals-Ed, där vi skämtade med Jonas Sjöstedt att signalerna om att kongressen skulle ställas in också förde med sig att han inte kunde avgå som partiordförande.

Sedan dess ”distans”, inga möten där vi ”träffas på riktigt”, inget fullmäktige för min del, inga möten med Kunskapsförbundets direktion.

Jag läser dagligen kommunens postlista, laddar ner samtliga nämnders kallelser och även handlingar när de publiceras på kommunens hemsida. På regeringens och på riksdagens hemsida avlöser relevanta pressmeddelanden och handlingar varandra, många förslag och beslut har direkt och omedelbar påverkan på det som gäller här i vår kommun.

Ingen brist på information. Ändå saknas något för att jag ska förstå. Ingen har förklarat vad som gäller. Fortsätta som vanligt eller ordna för att pausa en del uppgifter?

Det verkar på mig som om gängse processer i den kommunala beslutsgången fortsätter som om inget har hänt.

Jag kan illustrera med nämndernas arbete att ta fram underlag inför budgetbeslutet för kommande år. Visserligen har kommunstyrelsens ordförande agerat och skjutit kommunfullmäktiges beslut från juni till oktober. (Varför det inte blev november som jag föreslog, framgår av svaret som lämnades vid fullmäktige i april.)

Men det som sker är att alla nämnder fortsätter att agera i enlighet med det som bestämdes innan krisen. Fullmäktige beslutade sent 2019 en uppsättning nya inriktningsmål. I februari tillfogade kommunstyrelsens ordförande ”prioriteringar”, anvisningar hur nämnder och förvaltningar skulle arbeta med sina ”förväntade resultat”.

Jag uppfattar att personalen i kommunen anstränger sig att göra sitt bästa i en kaotisk situation. Några berörs i mindre utsträckning, många ser dock att belastningen är mycket högre nu och att det blir svårt att nå upp till alla uppsatta mål.

Det arbete som nu pågår inför 2021 är att skriva ner hur ”bra ska bli bättre” eller hur ”vi ska nå upp minst till rikssnittet”. Det ska helst alltid vara mätbara ”förväntade resultat”.

Det är det som just nu, vid sammanträden under maj och juni, är en central punkt på nämndernas ärendelistor. Jag undrar verkligen hur förtroendevalda i t ex barn-. och utbildningsnämnden eller i socialnämnden hanterar dessa målbeskrivningar. Borde inte stundens budskap till personalen och förvaltningarna vara: ”Vi står bakom er, vi har tillit till er kunskap och kompetens, fortsätt kämpa!” Och ett tillägg: ”Det kommer en tid igen då vi kan återkomma till dialogen mellan politik och personal.”

Tänk vad olika – V och SD

Ingenting är sig likt, eller?

Enligt läroboken gäller följande:

  • På våren lämnar regeringen den ekonomiska vårpropositionen till riksdagen. Vårpropositionen innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Riksdagen inleder arbetet med statens budget när regeringen senast den 15 april lämnar sin ekonomiska vårproposition. Vårpropositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringen bedömer också det ekonomiska läget och hur ekonomin kommer att se ut framöver. Vårpropositionen innehåller även förslag om budgetarbetets långsiktiga inriktning. Riksdagen beslutar om vårpropositionen i juni. Förslagen till riktlinjer i vårpropositionen ligger till grund för den kommande budgetpropositionen som regeringen lämnar på hösten.
  • Ändringsbudgetar: Ibland blir det inte som regeringen och riksdagen planerat. En myndighet kanske behöver mer pengar än vad den blivit tilldelad i statens budget. Regeringen kan då föreslå att statens budget för pågående år ska ändras. Det kallas ändringsbudget. Regeringen lämnar normalt förslag till ändringsbudget till riksdagen två gånger per år, först samtidigt med den ekonomiska vårpropositionen i april och sedan samtidigt med budgetpropositionen i september.

I år är inget normalt. Innan vårändringsbudgeten kom hade redan fem extra ändringsbudgetar lämnats och klubbats av riksdagen.

Och med stor visshet kan det sägas att mycket sker innan höstens budgetförslag läggs fram. Hur mycket som är kvar från vårens ”riktlinjer” är det ingen som vet.

Medan C och L stödjer regeringspartierna S och MP även kring budgetförslaget, är fyra andra partier opposition. Men inte heller där är något normalt. I slutet av april, när partiernas motioner kring den ekonomiska vårpropositionen lades fram, är det fortfarande mest ”som det är nu, så står vi bakom regeringen” och endast några markeringar, dels på temat ”det kunde ha varit bättre att göra så här”, dels med en blick in i framtiden ”när det här är över, då ….”.

Med detta i minnet gav jag mig in i motionsläsningen. Och på en gång känns det ”normalt” igen, var det inte det vi visste, var det inte så det lät innan krisen, det är inte på annat sätt nu och det tycks kommer att stå kvar även när krisen är över.

Jag vill illustrera med två texter, den första från Vänsterpartiets motion ”Tillsammans genom krisen”, den andra från SD med rubriken ”med anledning av 2020 års ekonomiska vårproposition”.

Vänsterpartiet skrev inga egna budgetmotioner under mandatperioden 2014-2018 . Vänsterpartiet förhandlade med regeringen innan budgetpropositionerna skrevs klart. Och visst blev det resultat uppemot hundra gånger, oftast små förbättringar, någon gång ett större genomslag. Läser man Vänsterpartiets motion, så finns på åtskilliga sidor just sådana punkter som mycket väl skulle ha blivit verklighet om regeringen fortfarande  skulle vilja samarbeta med Vänsterpartiet.

Nu är det inte så. Vänsterpartiets tankar må vara kloka, genomarbetade och behövliga förslag som leder till verklig förändring, men nästan allt kommer att försvinna på vägen genom utskotten, ”besvaras” av finansutskottet och röstas ner i kammaren. Läs gärna texten jag valde här. Är det inte dumt att inget blir av?

SD har varit tyst, mycket tyst. Lever man på att sprida rädsla för att kunna framhålla sig själv som den förlösande räddaren, så är pandemin ett dråpslag. För när det verkligen finns anledning att frukta för sig själv och sina närmaste, då räcker SD:s muskler inte till för att bära den självpåtagna rollen på riktigt.

Men att vara tyst betyder inte att man omprövar något. När jag läser SD:s motion får jag intrycket att man helt enkelt avvaktar. Coronakrisen leder till kaos, mycket går sönder, inget kommer att bli som det varit, dags att sluta upp bakom enkla lösningar. Det är så jag tolkar det avsnittet i SD-motionen som jag bifogar här.

Inte glömt denna dag

Lyssnade nyss på Jonas Sjöstedts tal på första maj. Den som önskar fördjupa sig har tillgång till hela texten.

Själv använder jag större delen av dagen med att fördjupa mig i motionen ”Tillsammans genom krisen”.

En motion med anledning av regeringens budgetproposition sträcker sig över många sidor. Texten är uppdelad i många kortare avsnitt och enkel att ta till sig. I princip är det alltid följande steg: En bedömning av regeringens förslag med tre alternativ: ogillande – instämmande – instämmande med tillägg. Därutöver utvecklar motionen också egna tankar på områden där regeringen inte haft förslag.

Det behövs således inte att motionen måste sträckläsas.

Som framgår av tidigare inlägg i min blogg upplever jag situationen av gruppen ensamkommande ungdomar under gymnasielagen som mycket oroande. Jag sökte därför omgående upp texten som berättar om Vänsterpartiets syn. Följande står i avsnitt ”7.11 Coronakrisens påverkan på migrationspolitiken” på sida 27:

”En av de grupper som påverkas extra hårt är de ensamkommande. Enligt lagen (217:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå (gymnasielagen) kan den som är 17–24 år gammal, studerar på gymnasial nivå och som har sökt asyl i Sverige under vissa förutsättningar få uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Efter studierna har den sökande rätt att stanna kvar i Sverige i upp till sex månader för att söka arbete. För att få ytterligare uppehållstillstånd krävs en anställning som gäller i två år framåt. Provanställningar eller subventionerade anställningar räcker inte.
Migrationsverket har beslutat att tolka erbjudanden om korttidspermittering som en form av subvention. Eftersom subventionerade anställningar inte ger uppehållstillstånd p.g.a. arbete kommer de ensamkommande som har fått ett fast jobb och nu permitteras att nekas förlängt uppehållstillstånd.
Kraven i gymnasielagen är orimligt högt ställda i vanliga fall. Under rådande omständigheter, med en ekonomisk kris och stigande arbetslöshet till följd av coronapandemin, blir kraven extremt svåra att leva upp till. Frågan är om detta var lagstiftarens mening?
Vänsterpartiet vill i första hand fortsatt se en permanent lösning för de ensamkommande. Vi menar att de partier som stod bakom lagen har ett ansvar att se till att den fungerar som avsett. I detta akuta läge bör dessa partier försöka enas om en lösning på problemen. Vänsterpartiets ingång är att den tid som löper från det att den sökande avslutar sina studier bör pausas för den som avslutar sina studier under den pågående coronakrisen, för att återupptas när krisen är över. Tiden från avslutade studier till det att den sökande ska ha fått anställning bör förlängas till ett år. Även provanställningar och subventionerade anställningar bör räknas.”