Åter igen många bollar i luften. Vad kommer först, vad kan vänta?

Fullmäktige 25 september uppvisar en lång ärendelista men det är debatten om Budget 2014 som dominerar. Visserligen är utgången redan i förhand given, eftersom såväl Miljöpartiet och Välfärdspartiet gjorde helomvändning. Uppslutning och gemensam sak med de tre borgerliga partierna M, FP och KD betyder att tidigare utfästelser har övergivits. Vår avsikt är att be om en förklaring varför det blev så.

Våra frågor hänger ihop med våra egna yrkanden som förespråkar en offensiv satsning och ett stopp till fortsatta nedskärningar i verksamheter som är grunden för välfärden för våra barn och ungdomar, som är av betydelse för våra äldre. Vi vet varför vi äskar förstärkningar i den kommunala budgeten. Vi kan stå för varje punkt i vårt förslag.

Dagen innan, 24 september, sammanträder Kunskapsförbundets direktion. Sedan igår finns ”rapporten” som är underlaget för svåra och avgörande beslut för all gymnasial utbildning i Vänersborg och Trollhättan. I underlaget finns mycket tunga förslag som ledamöterna måste ta ställning till. Samtidigt innehåller rapporten ”allt” som har framförts under sommaren av alla som har velat yttra sig om den tilltänkta förändringen. Tuff läsning, tuffa beslut som fattas i slutet på oktober.

På hemmaplan i Vänersborg förs diskussionen hur det politiska arbetet i nämnderna ska organiseras efter valet 2014. Den viktigaste frågan blir nog ”kulturen” och ”fritiden”. Skall kulturnämnden fortsätta som det ”är”, skall kulturnämnden upplösas och blir till ett utskott under barn- och ungdomsnämnden, skall kulturnämnden fortsätta och även överta ”fritidsfrågor” från barn- och ungdomsnämnden eller skall slutligen barn- och ungdomsnämnden ha två utskott under sig, ett för kultur och ett för fritidsfrågor. Dessutom: Kultur är mer än bara musik, idag präglas nämndens arbete för mycket av intresset för musiken och annan kultur trängs undan. Jag kommer osökt tänka på parallellen i fritidsverksamheten, där finns också en gökunge som har alldeles för stor del av den lilla kakan som kommunens resurser räcker till.

Samma tankar – och lite därtill

Läste igår min partikollega Stefan Kärvlings blogg ”S och C startar valrörelsen”. När Centerpartiets dagliga annonser i den lokala tidningen TTELA började rulla igång, undrade jag också en del. Varför tömma partikassan nu? Inte ett ord om egna misstag? Vad är syftet?

Nu har Stefan beskrivit vilka slutsatser han drar och jag kan stanna vid några korta kompletterande tankar.

Centerpartiet säger sig ”vilja” förhindra avgiftshöjningar på det sociala området och frågar samtidigt vad M+FP+KD vill. Det är frågor som i första hand hanteras av socialnämnden. Nämnden tog ställning i april. Av protokollet framgår att M+FP+KD då accepterade förslaget om höjda avgifter. Samtidigt visar protokollet att varken Centerpartiet eller deras allierade Socialdemokraterna hade någon uppfattning och därmed avstod från ett ställningstagande. Ett mycket märkligt agerande!

Resultatet från det kommande valet i september 2014 ger avtryck från och med tidigast november 2014. Nu är tidpunkten där politikerna avgör vad som skall gälla för andra halvåret 2013 och hela 2014. Nu gäller det endast att samla tillräckligt många röster i fullmäktige bakom ett kompromissförslag om det finns en verklig avsikt att ”vilja” förändra, förhindra eller förbättra något. Det borde vara en enkel uppgift för Centerpartiet att räkna ut vad deras ”jakt på MP” för med sig. I grunden ville Miljöpartiet också förbättra villkoren för förskolan och skolan och skaffa bättre förutsättningar för en god social omsorg. Det är Miljöpartiets fyra mandat i fullmäktige som spelar roll. Då måste man föra samtal och inte puckla på varandra.

Slutligen: Centerpartiet var en gång mycket stort i Vänersborg. Efter kommunsammanslagningen var C med 13 mandat näststörsta parti i Vänersborg. Nu är man nere vid endast tre mandat. Och så går man till val med ett förvirrande budskap: På den gula röstsedeln för riksdagen full enighet med M+FP+KD och skarp kontrast till S. På den vita röstsedeln för kommunen ”hand-i-hand” med S och ordkrig fullt ut mot M+FP+KD. Vore det inte bättre att spara pengarna som idag går till konstiga annonser och satsa på att hyra in en duktig konsult för att marknadsföra sitt tudelade koncept?

Men ibland kan det ta ännu längre ….

När jag skrev min blogg med rubriken ”Det tar den tid det tar…” borde jag tagit med två länkar till kommunens hemsida. Ska rätta till detta genast. Det finns en förteckning över AKTUELLA MOTIONER och dessutom ett MOTIONSBIBLIOTEK som innehåller samtliga motioner som kom till kommunfullmäktige i Vänersborg efter den 1 november 2006. Varsågod och botanisera!

Men ibland kan det ta ännu längre … Här ett exempel. Innan valet 2010 skrev James Bucci från Vänsterpartiet en motion med begäran om  ”en utredning och granskning om huruvida förtroendevalda, anställda och/eller anlitade konsulter har brutit mot av Riket antagna lagar eller av kommunen antagna reglementen  i  samband med projekt Arena Vänersborg”. Efter många om och men och mot Socialdemokraternas och Centerns avslagsyrkande biföll kommunfullmäktige motionen i mars 2012.

Senare fick revisionsfirman Ernst&Young uppdraget att genomföra utredningen och av allt att döma borde rapporten vara färdigställd ”för länge sedan”. Men det tar ännu längre tid innan rapporten redovisas för fullmäktige och blir offentlig. Fullmäktige passade nämligen på att vid sitt beslut om bifall till motionen lägga in en broms: Punkt 1 (av 4) avslutas med meningen ”Utredningen får dock ej störa pågående rättsliga processer.” Ernst&Young bekräftade att man uppfattade budskapet: ”Tidplan för utredningens genomförande och rapportering bestäms i samråd med uppdragsgivaren”.

Nu är mina partivänner James Bucci och Stefan Kärvling mycket bättre på att begripa sig på alla turer kring ”Arenan”, så jag hoppas att jag slipper en tillrättavisning när jag misstänker följande. Den pågående rättsprocessen ”Vänersborg kontra WSP” behandlar frågan om vem som gjorde sig skyldig till att en mindre del av Arenabygget blev mer kostsamt än tänkt. Det handlar dock om en summa som troligen är mindre än advokatkostnaderna som kommunen hittills betalat för.

Utredningen från Ernst&Young får ju inte redovisa att någon i kommunen ”har brutit mot lagar eller reglemente” innan processen mot WSP har kommit till avslutning. Tänk om … Så vi får väl vänta. Med stor sannolikhet till en tidpunkt som ligger bortom valdagen i september 2014.

Varför ska man ägna så mycket tid över spilld mjölk och några fem-sex miljoner? Det finns ett annat skäl. I veckan redovisar tidningen Dagens Samhälle att det står bra till i kommunernas kassakista. Mycket bra! Fast: ”Lyckan är ojämnt fördelad…”  Så sant. För i Vänersborg märks inget av rekordöverskottet 2012. Kan det hänga ihop med att vår kommun börjar vartenda budgetår med att ta undan cirka 30 miljoner kronor för den årliga kostnaden av projektet ”Gökunge Arenan”?

Det tar den tid det tar …

Det är Vänersborg. Det gäller motioner som Vänsterpartiet i Vänersborg skriver. Och då måste man nog vara utrustad med mycket tålamod.

Motioner lämnas in till kommunfullmäktige. Där är Anders Forsström (M) ordförande. Han är inte en man som är känd för snabba ryck, tvärtom. Någon gång är en sådan beskrivning rakt ut det som kallas för ”understatement”.

Motioner skickas till nämnder för yttrande och till kommunstyrelsen för att få fram ett förslag hur motionen kan besvaras i sinom tid. Ordförande i kommunstyrelsen är Gunnar Lidell (M). Det finns rykten i kommunen som säger att Lidell och Forsström tävlar med varandra. Vänsterpartiets motioner tycks användas i denna tävlan. Vi har dock inte riktigt fått klarhet i vem som gör sig förtjänt av titeln som första bromsare.

Här två exempel: James Bucci skrev i januari 2011 ”Motion om att kommuninvånarna via sina datorer skall få tillgång till Vänersborgs kommuns diarium”. Demokratiberedningen fick komma med ett yttrande, som kom till kommunstyrelsen den 2 november 2011. Yttrandet kan för enkelhetens skull sammanfattas så här: ”Visst, samma uppfattning som Bucci.” I våras sades att motionen skulle behandlas av kommunfullmäktige i april 2013. Det var det senaste vi hörde. Vet Gunnar Lidell, vet Anders Forsström varför det inte händer något?

Själv skrev jag i november 2010 motionen om ”Användning av befintlig utrustning vid voteringar”. Den motionen kom redan i juni 2011 till kommunfullmäktige för ett avgörande. Men motionen återremitterades på förslag av Lena Eckerbom Wendel, gruppledare för M i fullmäktige, Hennes förslag var: ”Kommunfullmäktige beslutar återremittera ärendet för att utreda om kommunstyrelsens beslutsförslag är förenligt med kommunallagen avseende ordförandens ansvar att leda sammanträdet och för att säkerställa att vi beslutar i enlighet med kommunallagen. ”  Utredningen gjordes och lämnades in till kommunkansliet i augusti 2011. I våras fick kommunfullmäktige en kort beskrivning om varför det dröjer – men det sades också att motionen skulle slutbehandlas i maj 2013.

Två gånger om året redovisas för fullmäktige vilka motioner som återstår att behandla. Så i oktober får vi veta om Lidell och/eller Forsström har ”satt fart” med dessa två motioner – och med flera andra motioner från Vänsterpartiet som av någon anledning alltid tycks hamna längst ner på någons skrivbord.

Vad var det som egentligen hände i kommunfullmäktige?

Tidiga semesterdagar med anledning av klassträffen i Stuttgart, 53 år efter att ”vi” tagit studenten. Passade också på att vara några dagar i München. Därifrån bevittnade jag på distans kommunfullmäktiges budgetsammanträde den 12 juni. Ett antal mail informerade mig löpande, men plötsligt kom bara frågetecken. ”Fattar ingenting, återremiss?! Det kan inte vara sant!” Det var inte min reaktion, nej, det var mina partivänner som gav uttryck för något som upplevdes som overkligt.

För min del var det, om nu inte mitt minne sviker mig, det första budgetsammanträde jag missade sedan jag kom in i fullmäktige 1982.

Nu har det gått tre veckor sedan dess och jag tror mig ha bilden rätt klar över vad som egentligen hände, när hela ärendet med beslutet om Mål- och resursplanen 2014 återremitterades. Det här är mina slutsatser, jag kan ha fel på någon punkt men jag vet vad jag vill säga och varför jag skriver som jag gör.

Budgetprocessen började som alltid tidigt, budgetberedningen samlades regelbundet från februari och framåt.  Vid tidpunkten för ”ramsättningen” för det fortsatta arbetet deltog ledamöterna från S och C inte i någon omröstning, ledamöterna från MP inte i slutomröstningen. Vänsterpartiets förslag fälldes av kommunledningen med rösterna från M, FP och KD.

Socialdemokraterna fortsatte sedan under hela våren att konsekvent tiga, enda beskedet blev att man skulle lägga ett budgetförslag den 28 maj i kommunstyrelsen. C bröt sin överenskommelse med S om ”total tystnad” vid ett tillfälle: I barn- och ungdomsnämnden blev det bifall till ett förslag om väsentliga förstärkningar för förskolan och grundskolan. Där var MP också med på noterna och partiet deltog även i övrigt i nämndernas budgetarbete.

Således fanns innan den 28 maj två synliga ”linjer” – Gunnar Lidell (M) och hans följeslagare från M, FP och KD å ena sidan med fortsatta nedskärningar, Vänsterpartiet å andra sidan med motsatta avsikter och förslag om förstärkningar på områden utbildning och omsorg.

Den 28 maj kom fyra olika förslag. Gunnar Lidell lämnade ett nytt förslag, Vänsterpartiet beskrev sina avsikter tydligt och bifogade nu också konkreta uppgifter om belopp. Miljöpartiet hade sitt förslag och S och C kom nu med sitt gemensamma förslag.

Den 28 maj var kommunstyrelsen samlad för att ”bereda” ärendet och lämna beslutsförslag till kommunfullmäktige. Det normala är att man samtalar med varandra, att man väger olika förslag och att man kommer fram till lösningar som bärs av grupperingar som har för avsikt att i kommunfullmäktige samla en majoritet av rösterna.

Så var det inte den 28 maj 2013 i Vänersborg. Fem förslag, ett gammalt och fyra nya fanns på bordet. Miljöpartiet sökte samtal och fick av Socialdemokraterna veta att S hade lagt sitt förslag och det var det som gällde, basta. Vänsterpartiet hade räknat med att S och C visste att deras förslag riskerade att fällas i kommunfullmäktige och att S och C därför ville samtala med andra partier. DET FÖREKOM INGA SAMTAL. Beredningen bestod av ett konstaterande att det fanns ”fyra plus ett” förslag och så gick man till omröstning.

Några dagar innan den 28 maj hade kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström inbjudit samtliga partiers gruppledare till ett samtal. Forsstöm påminde om ärendets behandling och underströk hur viktigt det är att yrkanden måste ha varit föremål för beredning. Jag vågar nog påstå att redan den kvällen kom det fram att hans tolkning av kommunallagens paragrafer inte delades av alla. Men är man ordförande så är man.

På kommunfullmäktiges bord fanns enligt reglerna endast ett förslag, kommunstyrelsens förslag som hade fått stöd av M, FP och KD. Vänsterpartiet lade sitt förslag på nytt, S och C gjorde samma sak, Miljöpartiet kom med ett modifierat förslag, Välfärdspartiet lade fram sitt eget förslag och slutligen fanns även ett förslag från Sverigedemokraternas ledamot. Dock inte nog med det, även Gunnar Lidell kom under kvällens lopp återigen med ett nytt förslag.

Det fanns fortfarande tankar att kunna samla en majoritet av rösterna för endera sidan, fortsatt nedskärning eller offensiva budgetförstärkningar för att förenkla bilden.

Men nu hade Anders Forsström redan målat in sig i ett hörn. Han förklarade att förslagen från SD och VFP inte kunnat ställas under proposition eftersom dessa inte varit föremål för beredning. Observera nu: Vad menas med beredning? Att man jämför, väger, begrundar, kompromissar, skriver sig samman? Då är det rätt, SD- och VFP-tankarna kunde inte beredas för dessa partier kan inte lägga förslag på bordet i kommunstyrelsen. Men fanns det någon beredning av de andra förslagen? I formell mening, ja – i verkligheten nej. Min uppfattning är att en skicklig ordförande borde haft förmåga att lösa den knuten. Men icke! Och då fick det hela ha sin gång: Om inte SD och inte VFP, så inte heller MP med sina ändringsförslag – och därmed inte heller Gunnar Lidell, med sitt sista försök att undvika samma nederlag som hans gruppering råkade ut för ett år tidigare.

Därmed blev det en återremiss. Det som förvånar är nog att reaktionen i media och allmänheten inte blev så stor som man kunde förmoda. Är man van, är man avtrubbad?

Det verkar som om somliga inte hade fått nog ändå. Marie Dahlin för S och Bo Carlsson för C kom med ett angrep på Miljöpartiet i form av en kort debattartikel i lokaltidningen TTELA. Angrepp är bästa försvaret! Det tog lång tid men nu verkar Socialdemokraterna i Vänersborg ha insett att törnrosaperioden måste komma till ett avslut. Menar man allvar med att tycka att Gunnar Lidell inte kan leda kommunen framåt, ja då måste man väl samla en majoritet som vill annat. Var det då så klokt att först bryskt avfärda MP och sedan försöka smussla vidare Svarte Petter?

Och slutligen stolligheten att överklaga lagligheten i kommunfullmäktiges beslut att återremittera budgetärendet. Förvaltningsrätten skall besluta vad? Hur tänker Marie Dahlin? Det får jag fundera vidare över!

En längre paus ligger bakom mig

En sak åt gången! Träff med studentklassen är för mig inte bara att anteckna två dagar i almanackan. Inte när ”studenten” är ”Abitur”, inte när ”Abitur” ligger 53 år tillbaka i tiden. Klassen samlas alltid någonstans i södra Tyskland. Nu förkortas tiden till nästa träff ytterligare. Under femtio år träffades vi vart femte år, 2010 kom beslutet om tre år och nu gäller 2015. Då ska det bli av i ”hemstaden” Ulm.

Det blev alltså två hela veckor och jag kom tillbaka med många intryck från Stuttgart och München. Följde dock på avstånd vad som hände i Vänersborg. Roades av att höra att Sverigedemokraten i fullmäktige efterlyste lotsen ”Lutz” för att det skulle bli någon ordning i maratonmötet. Jag avstår från att publicera min bedömning av vad som föranledde kaoset. Andra har redan uttryckt sig tydligt nog och satt frågetecken bakom ordförandens agerande.

Enda sammanträdet innan sommarpausen gäller socialnämnden. En dagordning som kommer att avverkas under en lugn förmiddag. Själv har jag för avsikt att propsa på en mindre ändring i ett beslutsförslag. Gäller ärende 9: Yttrande över utredning ”Mottagning av ensamkommande flyktingbarn”. Jag vill ändra beslutsförslagets lydelse från ”Socialnämnden föreslår kommunstyrelsen besluta, att kommunen ….” till ”Socialnämnden föreslår kommunstyrelsen att föreslå kommunfullmäktige besluta, att kommunen ….” Med andra ord, beslutet ska fattas av kommunfullmäktige och inte av kommunstyrelsen.

Bakgrunden finns i en interpellationsdebatt från december 2012. Jag hade ställt en fråga till kommunstyrelsens ordförand Gunnar Lidell (M) som hade följande slutkläm:

Mottagningen av ”nyanlända” är en fråga av stor betydelse för vår kommun varför den borde behandlas i kommunfullmäktige och bli föremål för ställningstaganden, alltså en fråga för politiska beslut. Instämmer kommunstyrelsens ordförande i min slutsats?”

Det skriftliga svaret jag fick var ”kommunstyrelsen!!”. I debatten förekom inlägg från flera ledamöter och Gunnar Lidell avgav en längre muntlig förklaring där han valde den för honom typiska helgarderingen ”1 X 2”. Nu är frågan aktuell och förslaget säger ”kommunstyrelsen”.  Alltså ett beslut i det slutna rummet, inte efter en offentlig debatt. Ett beslut där endast partier medverkar som har en plats i kommunstyrelsen, vilket utesluter två av kommunens nio partier från att ta ställning.

Själva utredningen är mycket bra, ett fint dokument som in i minsta detalj belyser alla frågor som ska ställas inför ett beslut. Jag hoppas många passar på att öppna utredningen, läsa underlaget och fundera över vilka slutsatser som kommunfullmäktige efter en öppen debatt bör komms fram till.

Kindblomsvägen – tyvärr inte för sista gången

Jag ska inte flytta, jag trivs alldeles utomordentligt bra på Onsjö.

Andra trivs utmärkt på Blåsut, ett sextiotal familjer trivs kring det lilla gröna området vid Kindblomsvägen.

Var man än bor i Vänersborgs kommun, så ska det gälla en sak: Man får lov att ha synpunkter och önskemål. Någon gång måste en kompromiss till när olika önskemål krockar med varandra. Men alla bör kunna förvänta sig en korrekt behandling. ”Kommunen” är till för medborgarna, det är inte så att medborgarna ska underordna sig ”kommunen”. 

Tyvärr är det mycket kvar att lära. Ärendet Kindblomsvägen visar att dialogen mellan medborgarna och kommunens förvaltningar och politiker måste förbättras. Efter onsdagens beslut i kommunfullmäktige behövde jag förklara mig i en reservation. Här texten:

Reservation

Kommunfullmäktige           2013-04-24                             

Ärende 6

Av Kommunfullmäktige återremitterat ärende om godkännande

av markanvisningstavtal avseende exploatering vid Kindblomsvägen

– Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2 (Dnr KS 2011/310)

Ett märkligt ärende som gör sig förtjänt av en märklig reservation.

Dagen innan kommunfullmäktiges möte publicerades Svenskt näringslivs rankinglista med ett föga smickrande resultat för Vänersborgs kommun. Tempot spelar roll när företagen bedömer kommunernas service. Optionsavtalet, förslag till markanvisningsavtal och en behandling under återremissen som drar ut på tiden har i detta fall resulterat i att den tilltänkte exploatören motiverade sitt beslut att ”hoppa av” inledningsvis med ”Stor grund till detta är tiden …”.

Jag beklagar inte avhoppet. Dessutom misstänker jag att ”problematiken i området” har varit den avgörande bevekelsegrunden för Modulbyggen Normstahl AB ”för att avstå”.

När kommunfullmäktige nu åter ta upp ärendet efter 1½ år, finns efter beredningen i kommunstyrelsen ett beslutsförslag på tre punkter:

Kommunfullmäktige noterar, med hänvisning till sitt beslut 2011-09-28, § 116, den av fastighetsenheten upprättade skrivelsen daterad 2012-11-19. Kommunfullmäktige noterar också att av de handlingar som skulle ges möjlighet till beredning, har resulterat i utredning om vattensalamanders förekomst i aktuellt område. Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.

Kommunfullmäktige beslutar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Ärendet avskrivs därmed från vidare handläggning.  

Kommunfullmäktige noterar slutligen att när området åter kommer att vara föremål för exploatering, ska fråga om godkännande av markanvisningsavtal åter bli föremål för Kommunfullmäktiges bedömning.

Det normala i fullmäktige är att oklarheter i föreslagna beslutsförmuleringar inte bör kvarstå när ledamöterna kallas till omröstning. Min reservation gäller i huvudsak att jag upplevde att oklarheterna istället växte under debatten.

Under punkt 1 ”noterar” kommunfullmäktige inte mindre än tre gånger. Det är dock inte korrekt att notera att de omtalade sent inkomna handlingarna uteslutande gällde förekomsten av vattensalamandrar i det aktuella området. Det finns åtskilligt fler påpekanden som inte har behandlats under tiden från kommunfullmäktiges beslut i november 2011 till detta sammanträde i april 2013.

Så till meningen ”Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.” Flera ledamöter vittnade nu under debatten att det som ägde rum i sessionssalen på kvällen den 1 november 2012 inte levde upp till deras förväntningar om hur en medborgardialog i ett sådant ärende borde genomföras. Detta bekräftas t o m när två ledamöter som står bakom bifall till beslutsförslaget från talarstolen kortfattat meddelar ”Jag vill inte recensera tjänstemännens insats” respektive ”Samhällsbyggnadsnämnden genomförde dialogen och jag har inget att erinra”.

Jag reserverar mig därmed till förmån för yrkandet att den första punkten bör tas bort från beslutsförslaget. Samtidigt kan jag tillstå att jag kunde tagit på mig att formulera och föreslå ett alternativt yrkande med en ”notering” som beskriver det som jag upplever är korrekt.

Punkt 2 i kommunstyrelsens förslag är enda stället där ordet ”beslutar” förekommer. Jag anser att det är fel att skriva så. Mera korrekt skulle följande vara:

Kommunfullmäktige noterar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Kommunfullmäktige beslutar att ärendet därmed avskrivs från vidare handläggning.

I övrigt noterar jag att beslutsförslagets punkt 2 undviker att nämna något av det som Modulbyggen Normstahl kortfattat meddelade: ”Stor grund till detta är tiden, problematiken i området och att marknaden har ändrat sig stort sedan vi gått in i detta projekt.”

När jag nu citerar mailet från den avhoppade exploatören vill jag också slå fast i min reservation att ingen ville yttra sig under debatten kring mina misstankar, varför samhällsbyggnadsförvaltningen inte ville låta oss få se dokumentet som ligger hos förvaltningen. Modulbyggen Normstahl AB skrev uttryckligen: ”Skickar med det utkast vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.”  Jag uppfattar att det uppenbarligen föreligger fog för mitt påpekande att ”utkastet” sannolikt visar och bekräftar svårigheten att förena projektets ekonomi med bestämmelserna i den gällande detaljplanen B30 från 1933.

I mitt anförande nämnde jag min inställning till den tredje punkten. Min uppfattning är att det är regelverket och delegationsordningen som styr beslut i fastighetsärenden som gör att markanvisningsavtalet blev ett beslutsärende i kommunfullmäktige 2011. Förvaltningens personal har delegation för ärenden med belopp under en viss gräns. Försäljning eller avtal om markanvisning över en viss beloppsgräns ligger uppenbarligen hos en politisk nämnd, i det aktuella fallet uppenbarligen hos kommunfullmäktige. Jag lyckades dock inte få tag i dokumentet som reglerar frågan.

Hur som helst, ärendet var en gång i kommunfullmäktige så jag antar att samma ärende även nästa gång (om det nu blir en ”nästa gång”) ”åter blir föremål för kommunfullmäktiges bedömning”.  Varför detta konstaterande som egentligen borde vara överflödigt? Föreligger det risk att nästa optionsavtal och utkast till markanvisningsavtal skrivs till ett REA-pris? Så att det INTE per automatik åter måste passera kommunfullmäktiges offentliga scen?

Ytterligare en anledning till att jag anmälde en skriftlig reservation har samband med inlägg i debatten som vill begränsa ärendet till en ren formell hantering av återremissen. Jag infinner mig till kommunfullmäktiges möten som politiker och representant för partiet som nominerade mig på valbar plats. Jag ser frågorna i ett sammanhang och avgör ärenden utifrån det som varit och det jag önskar ska bli. Jag delar inte uppfattningen att paragrafrytteri är demokratins viktigaste uppgift. Däremot anser jag att det borde tillhöra anständigheten att lämna en förklaring varför man röstar på det ena eller det andra sättet. Att bara förlita sig på röstantalets överlägsenhet och strunta i att förklara sin hållning är inte den väg som kommunens vision anvisar.  

Kärnan i ärendet är önskemålet från ett sextiotal familjer att hänsyn tas till hur de berörs av en exploatering av det lilla gröna området som inte är ett planlagt grönområde. Jag såg en möjlighet att ”kommunen” kunde komma till ett beslut tillsammans med berörda medborgare. Än har jag inte gett upp förhoppningen att så kommer att ske inom något år. Med min reservation vill jag ha sagt att jag inte släpper tanken, jag ”avskriver inte” frågan om skogsdungan vid Kindblomsvägen.

Lutz Rininsland                                                          2013-04-28

Vänsterpartiet                                                            

 

Och så var det fullmäktige igår på kvällen …

Snart är allt i bästa ordning igen – Gunnar Lidell (M) lyssnade och ändrade sig, nu är han överens igen med S och C.

Socialdemokraterna hade bekymmer med att bestämma vem som först skulle gå upp i talarstolen men …

Beslutet

… det löste man galant efter överläggningar under en kortare paus. Det blev gruppledaren Bengt Larson. Han bröt socialdemokraternas tystnad och berättade en bit in på den fjärde kvällstimmen att det hade blivit ett fel vid nomineringen för en ersättarplats i en av våra nämnder och så föreslog han en ändring i beslutsförslaget vilket godkändes av fullmäktige.

Det fanns också andra ärenden på dagordningen som vållade debatt där det kunde ha varit av intresse att höra hur Socialdemokraterna ”vill ha det”, men det dröjde till punkt 14 ”Övriga ärenden” innan det var dags för Bengt Larson.

Bra tanke! Men varför händer inget?

Bra tanke! Men varför händer inget?

Meningen med motioner är att peka på något som kan bli bättre genom ett politiskt beslut. Motioner vandrar en lång väg. Vandringen på långa vägar tar tid, Det ger utrymme att formulera möjligheter men också att upptäcka (eller hitta på) hindren.

Grundregeln är: Det är skillnad mellan en motion som säger ”Jag vill att ….” och en annan motion som yrkar ”Jag vill föreslå en utredning om det är möjligt att …”

Här två exempel:

(S) i Vänersborg kom i oktober 2012 med en ”Motion angående feriearbetande ungdomar” som utmynnade i yrkandet ”kommunen bereder plats för samtliga ungdomar i åk 9, som så önskar feriearbete”. I och för sig tog just den här motionen bara kort tid på sig, ”manglingen” är nästa vecka framme i barn- och ungdomsnämnden och i socialnämnden. Därefter går den vidare till kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen i april och maj, slutligen kommer ett avgörande i kommunfullmäktige antingen i slutet av maj eller i mitten av juni. Vilket i klartext betyder ”inte aktuell den här sommaren ”.

Blir det överhuvudtaget ett positivt svar? Jag vågar säga ja, fast det mesta talar emot. Kommunens personalchef, chefen för skolförvaltningen och chefen för socialförvaltningen säger nej och föreslår avslag på motionen. Men här ingriper en redig ordförande för socialnämnden, Tove af Geijerstam, FP, och gör något som är mycket ovanligt. Hon lämnar ett eget, avvikande förslag och föreslår sin nämnd att tillstyrka motionen. Jag vågar mig på följande gissning: På socialnämndens möte på torsdag blir det ett enhälligt beslut i socialnämnden, ett ja till motionen – i princip. Redan på måndag är det möte i barn- och ungdomsnämnden, där jag tror på en omröstning som utfaller knappt till fördel för ett ja till motionen.

Hur som helst, det blir inget med feriepraktik ”för alla” sommaren 2013.

Det blir det inte heller för den andra motionen jag vill skriva om.

Adam Frändelid (V) skrev i november 2011 en motion ”Aktivt sommarlov för barn och unga” där han önskade en utredning. I maj 2012 sade kommunfullmäktige ja till motionen. Nu i mars 2013 finns utredningen. En utredning som tar sig an frågan på ett mycket fint sätt. En utredning som borde läsas av många” Problemet är bara att fullmäktiges beslut var att ”utredningen redovisas genom meddelandelistan”, vilket betyder i klartext ”se där nu är utredningen framme, då är väl allt frid och fröjd”. Någon måste nu begära att utredningen leder fram till en politisk debatt med syfte att åstadkomma förändringar eller förbättringar. Sker inte detta ”försvinner” utredningen bland alla andra papper.

Jag behöver inte gå längre. Är det någon som brinner för att våra barn och ungdomar ”får det bättre”, någon som undrar över varför det är så svårt att komma från tanke till handling, då tycker jag att dessa två motioner och deras ”öden” kan visa ”hur det kan gå till” i den kommunala demokratin. Jag lägger ut länkar för att underlätta att ta del av materialet.

Brist på ärenden

”De ärenden som skulle behandlats vid detta sammanträde kan utan alltför stora olägenheter tas upp till behandling vid Kommunfullmäktiges sammanträde den 24 april.”

Med denna motivering satte kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M),  streck över sammanträdet i mars.

Politiken står dock inte stilla, det händer mycket utan att det syns på framträdande plats. För min del blev det två reservationer i kommunstyrelsen i förra veckan. En gällde en miss jag gjorde – i beslutsomgången hann jag inte anmäla en avvikande uppfattning innan klubban föll. Så jag får lite skamsen framföra mina invändningar  i ärendet ”feriejobb” i en reservation. Den andra frågan var stor – det gäller ramsättningen inför budget 2014. Mitt parti ville gärna bli ännu tydligare, men så länge som tre partier inte vill visa sina kort leder det tyvärr inte till framgång. Den som vill veta var Vänsterpartiet står, kan från reservationen få en bra bild var vi vill se förstärkningar.

Den mest intressanta frågan har jag idag inget svar på. Vid kommunfullmäktige i slutet på februari behandlades Vänsterpartiets motion om ”ordning och reda på Ursand”. Jag vågade mig på en djärv gissning att Bert Karlsson snart drar sig från kommunen. Inte ett ord nämndes om motionens behandling i den lokala tidningen TTELA, inte dagen efter, inte dagarna efter, inte någon gång hittills.

Det kan finnas flera förklaringar, en är att tidningen samlar in underlag för att låta ”alla berörda” komma till tals. Det vore bra om så sker. Det skulle också ge kommunledningen med Gunnar Lidell (M) och Marie Dahlin (S) en möjlighet att förklara sin syn. I fullmäktige var det ingen, inte en enda ledamot från något annat parti överhuvudtaget som ville yttra ett ord från talarstolen i denna fråga.  Får se om jag gissar rätt när det gäller den lokala tidningen ….