Jag läser – men vad betyder det egentligen?

Medlemskommunerna har möjlighet att, utifrån prioriteringar och ekonomiskt utrymme, justera KFV:s medlemsbidrag i anslutning till den årliga budgetdialogen. I den dialog som ligger till grund för ägarrådets bedömning kan även andra faktorer än det totala elevunderlagets utveckling vägas in.

Kommunstyrelsen beslutar, med bakgrund av vad som ovan anges, avslå direktionens för Kunskapsförbundet Väst begäran.

Ärende 21 på kommunstyrelsens lista för onsdag kommande vecka har rubriken ”Målgruppsförändring inom Kunskapsförbundet Väst – nyanlända ungdomar”.

I korthet handlar det om följande: Kunskapsförbundet (KFV) ansvarar sedan 1 januari 2013 för utbildning av gymnasieungdomar och vuxna i Trollhättan OCH Vänersborg. Kommunalförbundet sköter verksamheten, kommunerna betalar – villkoren för detta styrs av förbundsordningen. Där regleras bland annat ”elevvolymer”: Antalet ungdomar 16-18 år i befolkningsunderlaget per den 31 december 2011 styr tilldelningen i budgetramen för verksamheten 2013. När kommunerna enades kring förbundsordningen var det ingen som tycks ha tänkt på vad som sker nu. Varför skulle man? 14-åringar blir 15 året därpå, 15-åringar blir 16 året därpå. Lite in-och utflytning ändrar i grunden inte beräkningsunderlaget.

Om inte det nysvenska ordet ”nyanlända ungdomar” så raskt skulle ha fått så stor betydelse och påverkan.

Nyanlända ungdomar i gymnasieåldern börjar tämligen omgående på ”språkintroduktion” innan inslussning i reguljär utbildning är möjlig och meningsfull.

Antalet elever inskrivna på språkintroduktion växte i Trollhättan från 36 vid ”mätdagen” 2011-12-31 via 67 i juni 2013 till 98 vid senaste ”mätdagen” i slutet på 2013. Motsvarande siffror för Vänersborg är 15 – 28 – 48. Summan för KFV således från 51 via 95 till 146.

Denna utveckling kom snabbt och fortsätter faktiskt i stigande takt (med tanke på bl a asylboendet på Restad Gård i Vänersborg).

Vilka är eleverna? Vilka är behoven? Det är väl framförallt två viktiga skillnader mot genomsnittet blå-gula gymnasieungdomar. Det första är det självklara: avsaknaden av det svenska språket, förutsättningen för nästan allt annat. Det andra: En otrolig iver att vilja tillgodogöra sig chansen till utbildningen.

Men bortsett från dessa två aspekter kan gruppen ”nyanlända” inte ses som EN grupp. Några kommer från pågående utbildningar på gymnasial nivå, några har inte haft möjlighet till skolgång under ett eller två eller tre år med inbördeskrig, några har endast haft ett fåtal år i skolan, andra är närmast analfabeter.

Med andra ord, 146 ungdomar är inte 5 x 30 ungdomar i fem klassrum, det är av nödvändighet en massa olika grupper på en mängd olika nivåer, med krav på välutbildade lärare som förmår att arbeta i grupp och individuellt, att hantera flexibla undervisningssituationer och att bemöta ungdomar som vid sidan om allt annat bär med sig personliga upplevelser som vi knappt kan ana oss till.

KFV:s politiker ställde sig enhälligt bakom beslutet att be ”ägarna”, kommunen Trollhättan och kommunen Vänersborg, att inse att en skrivning i förbundsordningen bär stämpeln ”bäst före” och att en snabb utveckling i omvärlden har gjort en ändring och anpassning till verkligheten nödvändig. ”Utifrån prioriteringar och ekonomiskt utrymme” blir svaret.

Skall vi ställa grupp mot grupp? Skall någon göra avkall på sitt önskemål om en rimlig start inför inträdet i vuxenlivet? Skall vi inrätta väntelistor, be våra ungdomar att ta en kölapp? Trösta våra lärare och förlåta dem när undervisningen inte blir till hälften så bra som den borde vara? Tala om för våra rektorer att det inte är deras fel, för förbundsordningen är överordnad?

Eller har jag fått allt fel? Är det kanske så att lösningen ligger i den andra formuleringen ”kan även andra faktorer … vägas in”. Är det med dessa ord kommunledningen dels säger ”nej” och dels öppnar plånboken för att vi, som vet om utbildningens och bildningens fundamentala betydelse, kan fortsätta att tro att Vänersborg och Trollhättan vill sina invånare väl? Förutsättning för bildning är språket, språkintroduktionen sysslar med de mest grundläggande förutsättningar för unga människors liv.

Bra tanke! Men varför händer inget?

Bra tanke! Men varför händer inget?

Meningen med motioner är att peka på något som kan bli bättre genom ett politiskt beslut. Motioner vandrar en lång väg. Vandringen på långa vägar tar tid, Det ger utrymme att formulera möjligheter men också att upptäcka (eller hitta på) hindren.

Grundregeln är: Det är skillnad mellan en motion som säger ”Jag vill att ….” och en annan motion som yrkar ”Jag vill föreslå en utredning om det är möjligt att …”

Här två exempel:

(S) i Vänersborg kom i oktober 2012 med en ”Motion angående feriearbetande ungdomar” som utmynnade i yrkandet ”kommunen bereder plats för samtliga ungdomar i åk 9, som så önskar feriearbete”. I och för sig tog just den här motionen bara kort tid på sig, ”manglingen” är nästa vecka framme i barn- och ungdomsnämnden och i socialnämnden. Därefter går den vidare till kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen i april och maj, slutligen kommer ett avgörande i kommunfullmäktige antingen i slutet av maj eller i mitten av juni. Vilket i klartext betyder ”inte aktuell den här sommaren ”.

Blir det överhuvudtaget ett positivt svar? Jag vågar säga ja, fast det mesta talar emot. Kommunens personalchef, chefen för skolförvaltningen och chefen för socialförvaltningen säger nej och föreslår avslag på motionen. Men här ingriper en redig ordförande för socialnämnden, Tove af Geijerstam, FP, och gör något som är mycket ovanligt. Hon lämnar ett eget, avvikande förslag och föreslår sin nämnd att tillstyrka motionen. Jag vågar mig på följande gissning: På socialnämndens möte på torsdag blir det ett enhälligt beslut i socialnämnden, ett ja till motionen – i princip. Redan på måndag är det möte i barn- och ungdomsnämnden, där jag tror på en omröstning som utfaller knappt till fördel för ett ja till motionen.

Hur som helst, det blir inget med feriepraktik ”för alla” sommaren 2013.

Det blir det inte heller för den andra motionen jag vill skriva om.

Adam Frändelid (V) skrev i november 2011 en motion ”Aktivt sommarlov för barn och unga” där han önskade en utredning. I maj 2012 sade kommunfullmäktige ja till motionen. Nu i mars 2013 finns utredningen. En utredning som tar sig an frågan på ett mycket fint sätt. En utredning som borde läsas av många” Problemet är bara att fullmäktiges beslut var att ”utredningen redovisas genom meddelandelistan”, vilket betyder i klartext ”se där nu är utredningen framme, då är väl allt frid och fröjd”. Någon måste nu begära att utredningen leder fram till en politisk debatt med syfte att åstadkomma förändringar eller förbättringar. Sker inte detta ”försvinner” utredningen bland alla andra papper.

Jag behöver inte gå längre. Är det någon som brinner för att våra barn och ungdomar ”får det bättre”, någon som undrar över varför det är så svårt att komma från tanke till handling, då tycker jag att dessa två motioner och deras ”öden” kan visa ”hur det kan gå till” i den kommunala demokratin. Jag lägger ut länkar för att underlätta att ta del av materialet.

Kostnad för bredband i vissa fall

Jag kan tyvärr inte finnas plats när socialnämnden har sitt sista sammanträde innan sommaruppehållet. Därför lämnar jag redan nu på måndag in motionen som jag nämnde i kommunfullmäktige när gymnasienämnden beviljades anslag till ”bärbara datorer för elever i årskurs 1”. Återigen en motion där jag inte kan se annat än att det blir bifall till mitt yrkande. Snart är tiden ett minne blott där Vänsterpartiets motioner utdömdes med stor regelbundenhet, det spelade ingen roll vad som framfördes i våra motioner. Känns bra!

Här motionen:

Motion

till Socialnämnden i Vänersborg angående

Bevilja kostnaden för Internet-uppkoppling i vissa fall.

Hjulet behöver inte uppfinnas två gånger. Att ”planka” en annan kommuns handlingar och riktlinjer bör i vissa fall ursäktas.

Här ett avsnitt ur dokumentet ”Förslag riktlinjer ekonomiskt bistånd” från Botkyrka kommun där min partikamrat Mats Einarsson är ordförande i socialnämnden:

Bredband

Skolungdomar i Botkyrka kommun erbjuds elevdator. För dessa elever kan kostnad för bredbandsanslutning beviljas med lägsta paketpris för Internetanslutning. Biståndet beviljas endast till hushåll med skolungdomar. Gemensamma hushållskostnader ökas med kostnaden för bredband.

Själv blev jag uppmärksam på denna fråga genom en notis i tidningen Dagens Samhälle där det rapporterades från socialnämnden i Lund. Det visade sig att ett initiativ från partikamrater där ”kom av sig” när förvaltningen hann före. [Jag sänder som filer till vår förvaltningssekreterare Sylvia Forsström underlaget jag erhöll från socialförvaltningen i Lund.]

Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade 2011-06-22 att elever i årskurs 1 med början vid läsårets start i augusti 2011 skall utrustas med bärbara datorer.

I anslutning till kommunfullmäktiges beslut framför jag nu önskemålet att socialnämnden genom ett tillägg i sina riktlinjer för försörjningsstöd beviljar ”kostnaden för bredbandsanslutning” till familjer som har haft långvarigt försörjningsstöd [sex månader eller mer] och där det finns ungdomar i gymnasieåldern i familjen.

Jag yrkar

att socialnämnden beslutar att ändra sina riktlinjer för försörjningsstöd i enlighet  med det som anförs i motionen.

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                             2011-06-27

Inte alls lätt …

Har haft många tankar när jag uppdaterade tre, fyra sidor på Vänsterpartiets hemsida – det gäller sidorna under fliken ”V i nämnderna”. Jag försöker alltid att länka till kallelser och till protokoll till alla nämnder i Vänersborg så snart underlaget finns. Tittar såklart genom föredragningslistorna – tänk, vilka fina idéer och förslag som finns där, i motioner, i förvaltningarnas skrivelser. Men jag är den förste att inse att många tankar ett bra tag framöver förblir just tankar och inget annat.

Det är inte klokt vad Vänersborg kommer att behöva lida för denna vansinniga skapelse Arena, alla pengar som måste sättas av direkt varje år för att avbetala våra lån och räntor. Därutöver ser vi, såsom det nu växer fram och blir snart tydligt även för den siste som fortfarande hoppas på ett under, att det aldrig kommer att ge oss intäkter som ligger i närheten av våra kostnader.

Jag vill blicka framåt, jag vill vara med och åstadkomma något här i Vänersborg, för våra ungdomar, för vår kommun. Men jag är också realist och ser hur andra under ett fåtal år lyckades att bygga ett monströst hinder för oss. Det är ingen ond dröm, ingen våg kommer och sveper bort Arenan, den finns – och den stör.

På rätt spår åt rätt håll

Det var en givande förmiddag, ”Modellområdet Vänersborg” har ytterligare ett tredje år kvar som projekt men redan nu är det klart att det inte finns någon återvändo. En mycket kompetent projektledare [processledare] Carianne Lundvall Karlsson som till synes lyckas att entusiasmera deltagarna i de olika delprojekten. Bland föredragningar var Per Möllborgs avrapportering av ”Förstärkt hembesök BVC” mest framträdande, rappt, koncist, elegant och lätt att förstå. Tänk om vi får uppleva att ”arbetshypotesen” ger det utfallet man anar: vilken nytta för enskilda individer, vilken samhällsvinst vi ser framför oss.

Alla presentationer kommer inom en vecka att läggas ut på kommunens hemsida, ta en titt, de flesta PowerPoint-bilder talar för sig själva.

Sist under förmiddagen ett hejdundrade fyrverkeri: SKL-projektledaren Ing-Marie Wieselgren med 45 minuter om ”Barnen – allas ansvar. Se, tolka, agera.” Hennes ”omvärldsspaning” är lysande, dräpande, uppmuntrande, framåtsyftande – allt på en gång. Mest intressant – tyckte jag – nya samtal på fullt allvar med SKL-ekonomerna för att komma fram till en omtolkning av dagens budgetregler. Det måste vara möjligt att definiera ”kostnaden” för förebyggande socialt och pedagogiskt arbete som en framtida intäktspost, eller som en post som kan beskrivas som ”uteblivna framtida kostnader”. Tänk vad nära vi inom Vänsterpartiet ligger i vårt sätt att se och beskriva dagens obalans, där snävt ekonomiskt tänkande förhindrar innovativa former av samverkan i det förebyggande arbete.

Det finns hopp !!!

SKL-hemsidan för projektet finns många tips, länkar, hänvisningar, det är bara att sätta igång och surfa – att lära av andra, att lära tillsammans med andra, att göra tillsammans med andra, det är vi skyldiga våra barn och ungdomar, här i Vänersborg finns mycket kvar att göra.