Bra tanke! Men varför händer inget?

Meningen med motioner är att peka på något som kan bli bättre genom ett politiskt beslut. Motioner vandrar en lång väg. Vandringen på långa vägar tar tid, Det ger utrymme att formulera möjligheter men också att upptäcka (eller hitta på) hindren.

Grundregeln är: Det är skillnad mellan en motion som säger ”Jag vill att ….” och en annan motion som yrkar ”Jag vill föreslå en utredning om det är möjligt att …”

Här två exempel:

(S) i Vänersborg kom i oktober 2012 med en ”Motion angående feriearbetande ungdomar” som utmynnade i yrkandet ”kommunen bereder plats för samtliga ungdomar i åk 9, som så önskar feriearbete”. I och för sig tog just den här motionen bara kort tid på sig, ”manglingen” är nästa vecka framme i barn- och ungdomsnämnden och i socialnämnden. Därefter går den vidare till kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen i april och maj, slutligen kommer ett avgörande i kommunfullmäktige antingen i slutet av maj eller i mitten av juni. Vilket i klartext betyder ”inte aktuell den här sommaren ”.

Blir det överhuvudtaget ett positivt svar? Jag vågar säga ja, fast det mesta talar emot. Kommunens personalchef, chefen för skolförvaltningen och chefen för socialförvaltningen säger nej och föreslår avslag på motionen. Men här ingriper en redig ordförande för socialnämnden, Tove af Geijerstam, FP, och gör något som är mycket ovanligt. Hon lämnar ett eget, avvikande förslag och föreslår sin nämnd att tillstyrka motionen. Jag vågar mig på följande gissning: På socialnämndens möte på torsdag blir det ett enhälligt beslut i socialnämnden, ett ja till motionen – i princip. Redan på måndag är det möte i barn- och ungdomsnämnden, där jag tror på en omröstning som utfaller knappt till fördel för ett ja till motionen.

Hur som helst, det blir inget med feriepraktik ”för alla” sommaren 2013.

Det blir det inte heller för den andra motionen jag vill skriva om.

Adam Frändelid (V) skrev i november 2011 en motion ”Aktivt sommarlov för barn och unga” där han önskade en utredning. I maj 2012 sade kommunfullmäktige ja till motionen. Nu i mars 2013 finns utredningen. En utredning som tar sig an frågan på ett mycket fint sätt. En utredning som borde läsas av många” Problemet är bara att fullmäktiges beslut var att ”utredningen redovisas genom meddelandelistan”, vilket betyder i klartext ”se där nu är utredningen framme, då är väl allt frid och fröjd”. Någon måste nu begära att utredningen leder fram till en politisk debatt med syfte att åstadkomma förändringar eller förbättringar. Sker inte detta ”försvinner” utredningen bland alla andra papper.

Jag behöver inte gå längre. Är det någon som brinner för att våra barn och ungdomar ”får det bättre”, någon som undrar över varför det är så svårt att komma från tanke till handling, då tycker jag att dessa två motioner och deras ”öden” kan visa ”hur det kan gå till” i den kommunala demokratin. Jag lägger ut länkar för att underlätta att ta del av materialet.