Kindblomsvägen – tyvärr inte för sista gången

Jag ska inte flytta, jag trivs alldeles utomordentligt bra på Onsjö.

Andra trivs utmärkt på Blåsut, ett sextiotal familjer trivs kring det lilla gröna området vid Kindblomsvägen.

Var man än bor i Vänersborgs kommun, så ska det gälla en sak: Man får lov att ha synpunkter och önskemål. Någon gång måste en kompromiss till när olika önskemål krockar med varandra. Men alla bör kunna förvänta sig en korrekt behandling. ”Kommunen” är till för medborgarna, det är inte så att medborgarna ska underordna sig ”kommunen”. 

Tyvärr är det mycket kvar att lära. Ärendet Kindblomsvägen visar att dialogen mellan medborgarna och kommunens förvaltningar och politiker måste förbättras. Efter onsdagens beslut i kommunfullmäktige behövde jag förklara mig i en reservation. Här texten:

Reservation

Kommunfullmäktige           2013-04-24                             

Ärende 6

Av Kommunfullmäktige återremitterat ärende om godkännande

av markanvisningstavtal avseende exploatering vid Kindblomsvägen

– Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2 (Dnr KS 2011/310)

Ett märkligt ärende som gör sig förtjänt av en märklig reservation.

Dagen innan kommunfullmäktiges möte publicerades Svenskt näringslivs rankinglista med ett föga smickrande resultat för Vänersborgs kommun. Tempot spelar roll när företagen bedömer kommunernas service. Optionsavtalet, förslag till markanvisningsavtal och en behandling under återremissen som drar ut på tiden har i detta fall resulterat i att den tilltänkte exploatören motiverade sitt beslut att ”hoppa av” inledningsvis med ”Stor grund till detta är tiden …”.

Jag beklagar inte avhoppet. Dessutom misstänker jag att ”problematiken i området” har varit den avgörande bevekelsegrunden för Modulbyggen Normstahl AB ”för att avstå”.

När kommunfullmäktige nu åter ta upp ärendet efter 1½ år, finns efter beredningen i kommunstyrelsen ett beslutsförslag på tre punkter:

Kommunfullmäktige noterar, med hänvisning till sitt beslut 2011-09-28, § 116, den av fastighetsenheten upprättade skrivelsen daterad 2012-11-19. Kommunfullmäktige noterar också att av de handlingar som skulle ges möjlighet till beredning, har resulterat i utredning om vattensalamanders förekomst i aktuellt område. Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.

Kommunfullmäktige beslutar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Ärendet avskrivs därmed från vidare handläggning.  

Kommunfullmäktige noterar slutligen att när området åter kommer att vara föremål för exploatering, ska fråga om godkännande av markanvisningsavtal åter bli föremål för Kommunfullmäktiges bedömning.

Det normala i fullmäktige är att oklarheter i föreslagna beslutsförmuleringar inte bör kvarstå när ledamöterna kallas till omröstning. Min reservation gäller i huvudsak att jag upplevde att oklarheterna istället växte under debatten.

Under punkt 1 ”noterar” kommunfullmäktige inte mindre än tre gånger. Det är dock inte korrekt att notera att de omtalade sent inkomna handlingarna uteslutande gällde förekomsten av vattensalamandrar i det aktuella området. Det finns åtskilligt fler påpekanden som inte har behandlats under tiden från kommunfullmäktiges beslut i november 2011 till detta sammanträde i april 2013.

Så till meningen ”Kommunfullmäktige noterar vidare att en medborgardialog genomförts.” Flera ledamöter vittnade nu under debatten att det som ägde rum i sessionssalen på kvällen den 1 november 2012 inte levde upp till deras förväntningar om hur en medborgardialog i ett sådant ärende borde genomföras. Detta bekräftas t o m när två ledamöter som står bakom bifall till beslutsförslaget från talarstolen kortfattat meddelar ”Jag vill inte recensera tjänstemännens insats” respektive ”Samhällsbyggnadsnämnden genomförde dialogen och jag har inget att erinra”.

Jag reserverar mig därmed till förmån för yrkandet att den första punkten bör tas bort från beslutsförslaget. Samtidigt kan jag tillstå att jag kunde tagit på mig att formulera och föreslå ett alternativt yrkande med en ”notering” som beskriver det som jag upplever är korrekt.

Punkt 2 i kommunstyrelsens förslag är enda stället där ordet ”beslutar” förekommer. Jag anser att det är fel att skriva så. Mera korrekt skulle följande vara:

Kommunfullmäktige noterar att ett godkännande av markanvisningsavtal gällande exploatering på Fiolen 3 samt på del av Blåsut 2:2 inte är aktuell på grund av att den i ansökan aktuelle exploatören för området tagit tillbaka sin ansökan. Kommunfullmäktige beslutar att ärendet därmed avskrivs från vidare handläggning.

I övrigt noterar jag att beslutsförslagets punkt 2 undviker att nämna något av det som Modulbyggen Normstahl kortfattat meddelade: ”Stor grund till detta är tiden, problematiken i området och att marknaden har ändrat sig stort sedan vi gått in i detta projekt.”

När jag nu citerar mailet från den avhoppade exploatören vill jag också slå fast i min reservation att ingen ville yttra sig under debatten kring mina misstankar, varför samhällsbyggnadsförvaltningen inte ville låta oss få se dokumentet som ligger hos förvaltningen. Modulbyggen Normstahl AB skrev uttryckligen: ”Skickar med det utkast vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.”  Jag uppfattar att det uppenbarligen föreligger fog för mitt påpekande att ”utkastet” sannolikt visar och bekräftar svårigheten att förena projektets ekonomi med bestämmelserna i den gällande detaljplanen B30 från 1933.

I mitt anförande nämnde jag min inställning till den tredje punkten. Min uppfattning är att det är regelverket och delegationsordningen som styr beslut i fastighetsärenden som gör att markanvisningsavtalet blev ett beslutsärende i kommunfullmäktige 2011. Förvaltningens personal har delegation för ärenden med belopp under en viss gräns. Försäljning eller avtal om markanvisning över en viss beloppsgräns ligger uppenbarligen hos en politisk nämnd, i det aktuella fallet uppenbarligen hos kommunfullmäktige. Jag lyckades dock inte få tag i dokumentet som reglerar frågan.

Hur som helst, ärendet var en gång i kommunfullmäktige så jag antar att samma ärende även nästa gång (om det nu blir en ”nästa gång”) ”åter blir föremål för kommunfullmäktiges bedömning”.  Varför detta konstaterande som egentligen borde vara överflödigt? Föreligger det risk att nästa optionsavtal och utkast till markanvisningsavtal skrivs till ett REA-pris? Så att det INTE per automatik åter måste passera kommunfullmäktiges offentliga scen?

Ytterligare en anledning till att jag anmälde en skriftlig reservation har samband med inlägg i debatten som vill begränsa ärendet till en ren formell hantering av återremissen. Jag infinner mig till kommunfullmäktiges möten som politiker och representant för partiet som nominerade mig på valbar plats. Jag ser frågorna i ett sammanhang och avgör ärenden utifrån det som varit och det jag önskar ska bli. Jag delar inte uppfattningen att paragrafrytteri är demokratins viktigaste uppgift. Däremot anser jag att det borde tillhöra anständigheten att lämna en förklaring varför man röstar på det ena eller det andra sättet. Att bara förlita sig på röstantalets överlägsenhet och strunta i att förklara sin hållning är inte den väg som kommunens vision anvisar.  

Kärnan i ärendet är önskemålet från ett sextiotal familjer att hänsyn tas till hur de berörs av en exploatering av det lilla gröna området som inte är ett planlagt grönområde. Jag såg en möjlighet att ”kommunen” kunde komma till ett beslut tillsammans med berörda medborgare. Än har jag inte gett upp förhoppningen att så kommer att ske inom något år. Med min reservation vill jag ha sagt att jag inte släpper tanken, jag ”avskriver inte” frågan om skogsdungan vid Kindblomsvägen.

Lutz Rininsland                                                          2013-04-28

Vänsterpartiet                                                            

 

Och så var det fullmäktige igår på kvällen …

Snart är allt i bästa ordning igen – Gunnar Lidell (M) lyssnade och ändrade sig, nu är han överens igen med S och C.

Socialdemokraterna hade bekymmer med att bestämma vem som först skulle gå upp i talarstolen men …

Beslutet

… det löste man galant efter överläggningar under en kortare paus. Det blev gruppledaren Bengt Larson. Han bröt socialdemokraternas tystnad och berättade en bit in på den fjärde kvällstimmen att det hade blivit ett fel vid nomineringen för en ersättarplats i en av våra nämnder och så föreslog han en ändring i beslutsförslaget vilket godkändes av fullmäktige.

Det fanns också andra ärenden på dagordningen som vållade debatt där det kunde ha varit av intresse att höra hur Socialdemokraterna ”vill ha det”, men det dröjde till punkt 14 ”Övriga ärenden” innan det var dags för Bengt Larson.

Det blåser upp

I slutet på veckan och sedan hela nästa vecka samlas budgetberedningen till avgörande möten: Nu har nämnderna reagerat och lämnat besked hur anvisningarna har mottagits. Kommunstyrelsens anvisningar var enkelriktade budskap till samtliga nämnder: Visa hur du kan minska dina utgifter eller höja dina intäkter.

Ekonomistaben sammanställer under några hektiska dagar vad som har sagts. Detaljerna redovisas i nämndernas protokoll men i grova drag gäller följande:

Såväl kulturnämnden som överförmyndarnämnden accepterar INTE anvisningen, båda anhåller istället om tillskott utöver nu gällande ram.

Samhällsbyggnadsnämnden fogar sig ”på sätt och vis” men ställer sig bakom den egna förvaltningens uppfattning att ingen ”högre upp” verkar förstå sig på det rätta sättet att ekonomiskt förvalta kommunal egendom.

Socialnämnden lämnar tillbaka ett förslag från den egna förvaltningen som har räknat fram något i stilen med ”halva summan” av behövliga justeringar i budgeten. Men nämndens beslut har fattats med rösterna från mindre än hälften av ledamöterna. Vänsterpartiets reservation förklarar situationen, mer information finns även på Vänsterpartiets hemsida.

Vad som sker med Vänersborgs del av ”gymnasieskolan” i regi av Kunskapsförbundet Väst är inte känd.

Däremot vet vi att det blev en överraskning i barn- och ungdomsnämnden. Det såg ut som att det var upplagt för samma hantering som i socialnämnden, men det blev inte alls så. Läs mer på Vänsterpartiets Stefan Kärvlings blogg.

Vänsterpartiets partigrupp samlas redan ikväll för att samtala kring frågan hur vår linje hävdar sig på den kaotiska kommunala scenen.

Bra tanke! Men varför händer inget?

Bra tanke! Men varför händer inget?

Meningen med motioner är att peka på något som kan bli bättre genom ett politiskt beslut. Motioner vandrar en lång väg. Vandringen på långa vägar tar tid, Det ger utrymme att formulera möjligheter men också att upptäcka (eller hitta på) hindren.

Grundregeln är: Det är skillnad mellan en motion som säger ”Jag vill att ….” och en annan motion som yrkar ”Jag vill föreslå en utredning om det är möjligt att …”

Här två exempel:

(S) i Vänersborg kom i oktober 2012 med en ”Motion angående feriearbetande ungdomar” som utmynnade i yrkandet ”kommunen bereder plats för samtliga ungdomar i åk 9, som så önskar feriearbete”. I och för sig tog just den här motionen bara kort tid på sig, ”manglingen” är nästa vecka framme i barn- och ungdomsnämnden och i socialnämnden. Därefter går den vidare till kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen i april och maj, slutligen kommer ett avgörande i kommunfullmäktige antingen i slutet av maj eller i mitten av juni. Vilket i klartext betyder ”inte aktuell den här sommaren ”.

Blir det överhuvudtaget ett positivt svar? Jag vågar säga ja, fast det mesta talar emot. Kommunens personalchef, chefen för skolförvaltningen och chefen för socialförvaltningen säger nej och föreslår avslag på motionen. Men här ingriper en redig ordförande för socialnämnden, Tove af Geijerstam, FP, och gör något som är mycket ovanligt. Hon lämnar ett eget, avvikande förslag och föreslår sin nämnd att tillstyrka motionen. Jag vågar mig på följande gissning: På socialnämndens möte på torsdag blir det ett enhälligt beslut i socialnämnden, ett ja till motionen – i princip. Redan på måndag är det möte i barn- och ungdomsnämnden, där jag tror på en omröstning som utfaller knappt till fördel för ett ja till motionen.

Hur som helst, det blir inget med feriepraktik ”för alla” sommaren 2013.

Det blir det inte heller för den andra motionen jag vill skriva om.

Adam Frändelid (V) skrev i november 2011 en motion ”Aktivt sommarlov för barn och unga” där han önskade en utredning. I maj 2012 sade kommunfullmäktige ja till motionen. Nu i mars 2013 finns utredningen. En utredning som tar sig an frågan på ett mycket fint sätt. En utredning som borde läsas av många” Problemet är bara att fullmäktiges beslut var att ”utredningen redovisas genom meddelandelistan”, vilket betyder i klartext ”se där nu är utredningen framme, då är väl allt frid och fröjd”. Någon måste nu begära att utredningen leder fram till en politisk debatt med syfte att åstadkomma förändringar eller förbättringar. Sker inte detta ”försvinner” utredningen bland alla andra papper.

Jag behöver inte gå längre. Är det någon som brinner för att våra barn och ungdomar ”får det bättre”, någon som undrar över varför det är så svårt att komma från tanke till handling, då tycker jag att dessa två motioner och deras ”öden” kan visa ”hur det kan gå till” i den kommunala demokratin. Jag lägger ut länkar för att underlätta att ta del av materialet.

Brist på ärenden

”De ärenden som skulle behandlats vid detta sammanträde kan utan alltför stora olägenheter tas upp till behandling vid Kommunfullmäktiges sammanträde den 24 april.”

Med denna motivering satte kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M),  streck över sammanträdet i mars.

Politiken står dock inte stilla, det händer mycket utan att det syns på framträdande plats. För min del blev det två reservationer i kommunstyrelsen i förra veckan. En gällde en miss jag gjorde – i beslutsomgången hann jag inte anmäla en avvikande uppfattning innan klubban föll. Så jag får lite skamsen framföra mina invändningar  i ärendet ”feriejobb” i en reservation. Den andra frågan var stor – det gäller ramsättningen inför budget 2014. Mitt parti ville gärna bli ännu tydligare, men så länge som tre partier inte vill visa sina kort leder det tyvärr inte till framgång. Den som vill veta var Vänsterpartiet står, kan från reservationen få en bra bild var vi vill se förstärkningar.

Den mest intressanta frågan har jag idag inget svar på. Vid kommunfullmäktige i slutet på februari behandlades Vänsterpartiets motion om ”ordning och reda på Ursand”. Jag vågade mig på en djärv gissning att Bert Karlsson snart drar sig från kommunen. Inte ett ord nämndes om motionens behandling i den lokala tidningen TTELA, inte dagen efter, inte dagarna efter, inte någon gång hittills.

Det kan finnas flera förklaringar, en är att tidningen samlar in underlag för att låta ”alla berörda” komma till tals. Det vore bra om så sker. Det skulle också ge kommunledningen med Gunnar Lidell (M) och Marie Dahlin (S) en möjlighet att förklara sin syn. I fullmäktige var det ingen, inte en enda ledamot från något annat parti överhuvudtaget som ville yttra ett ord från talarstolen i denna fråga.  Får se om jag gissar rätt när det gäller den lokala tidningen ….

Alla överens om Ursand?

En lugn vecka, det hände inte särskilt mycket på den lokalpolitiska scenen i Vänersborg. Trodde ett tag att kommunfullmäktiges korta sammanträde kunde innehålla en häftig diskussion. Vänsterpartiets motion om ”Ordning och reda på Ursand” var ju en av punkterna. I motionen, som skrevs för ett år sedan, ställde vi ett antal frågor och föreslog en utredning för att kolla om allt hade gått rätt till när Bert Karlsson gjorde sitt intåg i Vänersborg.

Min reservation från kommunstyrelsen fanns med. ”Ord och inga visor” hörde jag någon mumla. Rätt, det var meningen. I kommunfullmäktige blev jag ännu tydligare. Nej, inte alla hade följt regelboken, det betonade jag i mitt anförande. Och jag avslutade med att säga att jag med viss lättnad ser att Bert Karlsson snart lämnar Vänersborg igen. Campingen ute på Ursand var dörren för att komma in, men helheten av projektet är Vänersborg inte villig att köpa. Bert Karlsson har diariefört en skrivelse i kommunen där han förklarar att det fanns vissa villkor som han ställde. När kommunen nu inte accepterar, kan han inte genomföra det han ville skapa. Det skriver Bert Karlsson själv.

Mycket har jag upplevt under mina trettio år i kommunfullmäktige men inte detta. Ingen, inte någon annan, ville gå upp till talarstolen i ärendet. Jag tolkar det som att alla visste att det jag sade var korrekt, ingen verkade vilja invända. Sedan förstår jag att inte alla delar min glädje fullt ut. Men jag tycker i alla fall att det känns skönt att vi kom undan med blotta förskräckelsen.

Resecentrum – nu börjar det klarna

I oktober 2010 beslutade kommunfullmäktige om ”medfinansiering” av projektet ”upprustning av Resecentrum”. Beloppet var 10 miljoner kronor. Det gällde att hinna med, dubbelspåret från Trollhättan till Göteborg skulle vara färdigutbyggt i december 2012. I augusti 2011 var det dags att lämna ett mindre tillägg med ytterligare 5 miljoner kronor, det var bråttom nu.

Invigningen av dubbelspåret ägde rum i december 2012, allt enligt planen, med festligheter vid varenda station från Göteborg C till Trollhättan. Plattform 1 i Vänersborg var också klar.

Nu i mitten av februari 2013 undertecknades avtalet som reglerar ”allt det där”. I avtalet beskrivs varför plattformen i Vänersborg behövde förlängas. ”På delsträckan Göteborg-Trollhättan kommer antalet resenärer vara så stort att det för vissa avgångar erfordras multiplkopplade Reginor. För att få rationella trafikupplägg och enkelhet för resenärer behöver dessa tåg gå vidare till Vänersborg.

Med en dåres envishet påstår jag fortfarande att det hade varit enklare att koppla av halva delen eller en tredjedels Reginor ur detta multikopplade tågsättet, och medan det lilla tåget tuffade tur och retur Trollhättan-Öxnered-Vänersborg hade tågresenärer i Trollhättan redan kunnat ta plats i avvaktan att påkopplingen verkställdes innan avfart mot Göteborg.  Men jag är bara lekman, och det hjälper inte att hänvisa till att detta fungerar utmärkt i såväl Danmark som nere på kontinenten, jag såg att det gick på 90 röda sekunder i München.

Vad händer mer i Vänersborg? Det finns ju kvar 9,5 miljoner av vårt tillskott. Plattform 1 gick på 5,5 miljoner. ”Steg 2 [den nya breda mellanplattformen mellan nuvarande spår 2 och nytillkommande spår 3] planeras att genomföras under 2013 med driftstart i september 2013. Anläggningskostnaden för steg 2 (uppskattad till 10 Mkr prisnivå 2012-09) skall betalas av Vänersborgs kommun.

Steg 3 [anläggande av gång- och cykeltunnel tillika planfri passage till mellanplattformen i Vänersborg; stamplattform och mellanplattform förlänges över tunnel] kommer att genomföras när medel finns tillgängliga i regional transportplan och skall till sin helhet bekostas med medel ur denna.

Då vet vi exakt! Ack ja! Det är staten som har ansvar för infrastrukturen! Ansvar? Menas också betalningsansvar? Vänersborg har gott om pengar! Någon liten förskola till kan vi lägga ner, 30 meter längre perrong kanske?

Hur långt når man i politiken med bluff?

Var på tredje sammanträdet i nybildade Kunskapsförbundet Väst. Trollhättan och Vänersborg har kommit överens om att göra gemensam sak för ungdomsgymnasiet och för vuxenutbildningen. Känns bra, känns rätt och jag upplever att vi är på väg åt rätt håll. Därmed inte sagt att hindren på vägen är få, tvärtom.

Därför bör man försöka vara observant. Jag lyssnar och märker att det finns kompetens, båda bland politikerna från båda kommuner och bland de anställda i förbundets ledning. Men jag ser också annat.

Jag tror inte att alla lyssnade ordentligt. Som nästan överallt övergår också här kommunikationen från ”papper” till ”plattan”. Vänersborg arbetar redan med iPad, Trollhättan hade börjat med en läsplatta från Samsung. Nu ska ”allt” ske på iPad, varför några måste beställas. Den som behöver en iPad skulle skriva ”Ja” på ett papper som gick runt i salen, den som redan har en iPad skulle skriva ”Nej”. Kan ni tänka er att man kan göra fel? Rätt, jag såg att man kan.

Det andra jag observerade var en politiker från Trollhättan, från (M), som jag tidigare då och då undrade över. Jag hade läst ett flertal debattartiklar i den lokala tidningen som gav mig intrycket att här skriver någon som har djupa kunskaper på de flesta sakområden. Se där, jag tror jag ändrar min åsikt. Jag tror att det handlar om en politiker som bluffar, någon som låtsas veta mer än han gör.

Vi diskuterade hur elever från åk 9 söker till gymnasieskolans olika program, vi noterade att det estetiska programmet med sina inriktningar bild, dans, musik m.m. inte drar till sig sökande i samma utsträckning som tidigare. Av någon anledning bollades frågan till (M): ”Var det inte något nyligen som sades om estetprogrammet, något som gör att eleverna tvekar? Hade inte ni kommit med ett förslag?” ”Min” (M)-politiker svarade något i stil med: ”Jo, i vårt förslag till ett nytt skolprogram alldeles nyligen, men det är föremål för ett politiskt beslut som kommer att tas längre fram.”

Konstigt, jag hade redan tittat genom programförslaget, inte någonstans på 54 sidor nämns det ”estetiska programmet”. Bluff? Jag tittade en gång till. Bluff!

Däremot är det nog så att just (M) i hög grad har bidragit till att rykten påverkat elevernas och föräldrarnas syn på denna del av gymnasieskolornas utbud. Läs gärna en gång till artikeln som låg till grund för en lång utdragen debatt som fördes när årets årskurs 9 började fundera över utbildningen på gymnasieskolan.

Jag vill inte bluffa, jag vill tala om det jag vet. Av min erfarenhet som studievägledare och efter tre år som klassföreståndare i en estetklass. Det är lika lätt och lika svårt att komma vidare därifrån som från humanistisk, ekonomisk eller samhällsvetenskaplig utbildning. Naturvetenskap och teknik är ”en bit ifrån” grundutbildningen på ”estet” men inte heller omöjligt att växla över till.

Inte någon av mina elever i en fullsatt estetklass hoppade av under dessa tre år,  2004 – 2007, bortsett från enstaka som lämnade eller kom till första veckorna första året. Jag minns inte att någon vid utvärderingen svarade ”jag ångrar”. Sanningen!

Vad gör en fritidspolitiker på en lördag/söndag?

Det ser olika ut för var och en. Jag kan tänka mig vad några av mina kamrater sysslar med och jag vet vad har för mig.

Under hela helgen, då och då, gäller det handlingar inför tisdag förmiddag, det är handlingar som måste läsas från första raden första sidan till sista raden sista sidan.  Ovanligt, men nödvändigt. Det är utredningar som resulterar i beslut i socialutskottet. Vi är fem politiker och oftast mellan åtta till tolv socialsekreterare som går genom ärende för ärende, för det mesta minst tjugofem och kanske upp till femtio ärenden på en förmiddag. Ärenden kommer från Vård och omsorg, från avdelningen för Omsorg om funktionshindrade och från de olika sektionerna från avdelningen för Individ- och familjeomsorgen. Det gäller enskilda personer, unga som gamla, med helt skilda behov av stödinsatser. Varje sida måste läsas, här duger det inte att hoppa över något, besluten som utskottet fattar är av enorm betydelse för enskilda. Det går inte att läsa allt på en gång, det är tung läsning, det tar på kraften, här gäller det att ta många pauser för att orka genom. Efter lite mer än två år i utskottet går det bättre nu, men jag lovar, man vänjer sig aldrig när det gäller socialutskottets ärenden.

Känns skönt att kunna ta paus och syssla med annat. Partikamraten James Bucci representerar Vänsterpartiet i kommunstyrelsens arbetsutskott. Deras sammanträde är redan på måndag eftermiddag. De flesta ärenden går därifrån vidare till kommunstyrelsen två veckor senare och ett mindre antal till kommunfullmäktige en månad senare. Visst kan jag invänta ”min tur” med inläsning inför kommunstyrelsen och kommunfullmäktige där jag har en plats som ledamot. Men så funkar det inte för mig. Så snart handlingarna ligger ute på kommunens hemsida så laddar jag ner rubbet till min iPad och börjar läsa och göra anteckningar löpande med hjälp av GoodReader. Denna gång kom handlingarna tidigt, redan på onsdag i veckan. Tack och lov, det var lite över 600 sidor fördelade på 26 ärenden. Det är så där tio ärenden som är viktigare än resten, det är mina anteckningar och funderingar kring dessa tio som jag mailar över till James. Vi trivs med att kunna bolla tankar i en mängd olika frågor. Kommunstyrelsens arbetsutskott ”avgör” egentligen inte några viktiga frågor, det mesta går vidare till beslut i styrelsen eller fullmäktige. För James känns det troligen bra att uppleva en viss förankring, för mig är det av fördel att ”vara med” tidigt – och så behöver jag inte läsa handlingarna senare. Apropå handlingar, det är ju en sak att ta del av underlag som tillhör ärenden, det är en annan sak att ”googla” fram och surfa till rätt hemsida för att komplettera underlag på det sätt som jag anser behövligt. Förresten, när allt måste läsas inför socialutskottet så gäller det inte för handlingarna här – det går allt bra någon gång att skumma över vissa ärenden.

Måndag eftermiddag har också barn- och ungdomsnämnden sammanträde. Finns det någon enskild nämnd som har ögonen på sig i Vänersborg så är det BUN. Där finns en partikamrat som överträffar oss andra: Stefan Kärvling är nästan besatt av att ”vilja veta”. Har ni läst hans blogg, så vet ni vad jag menar. Stefan bloggar innan nämndens möten, Stefan bloggar efter nämndens möten. Alla viktiga ärenden och beslutsförslag nagelfars, det syns i förväg och redovisas i efterhand hur Vänsterpartiet ser på frågorna. Behöver jag säga att Stefan är mycket angelägen om att förankra sina texter hos oss? Så även om det är en personlig blogg så är det Vänsterpartiets syn som går som en röd tråd genom alla texter.

I lördags träffades vi tre, James, Stefan och jag, så där två timmar mitt på dagen ute hos James i Lilleskogsdalen. Vi slapp skriva ett dussintal mail, vi satt runt köksbordet , spånade och ”kom överens”. Vad pratade vi om? Här är listan som den såg ut i början: ”BUN – ks-au – Budget – Kindblomsvägen – Ursand – Krögaren  -Näringslivspolitik – Gymnasieskolan”. Men så hade James varit med kommunledningen två dagar på studiebesök i Drammen, Stefan hade flera frågor kring Arenan och jag hade också ytterligare punkter som jag ville stämma av med James och Stefan.

Var det allt denna helg? Inte helt, på tisdag eftermiddag är James och jag med på denna månads sammanträde i Kunskapsförbundet Väst. Och eftersom frågorna kring gymnasieutbildningen, vuxenutbildningen och högskolornas utbildning har varit mitt dagliga arbete under trettiotre år som studievägledare så är det klart att jag kan inte gå till mötet utan att vara påläst till minsta detalj.

På partiets hemsida ser jag att senaste inlägget är tre dagar ”gammal”, där borde jag hinna med idag att skriva ett nytt inlägg. Och så ett mail till Vänsterpartiets ”aktiva” tjugotal medlemmar angående vårt gruppmöte i veckan där vi informerar varandra och förbereder oss på kommunfullmäktige veckan därpå. Vi är ju i alla fall åtta ledamöter och fyra ersättare i fullmäktige, sällan att någon missar ett möte. Och så kommer till alla som ”bara” har ett uppdrag i någon nämnd. Det andra mailet går till alla medlemmar, idag är det strax under femtio mailadresser i katalogen. Vi vill alltid att alla medlemmar och andra som intresserar sig för vårt lokala arbete känner sig välkomna på alla möten. Det var länge sedan vi samsades kring ett bord i en källarlokal på Kronogatan, nu är vi alltid i härliga Folkets Hus. Men det är först på torsdag, nu är det söndag eftermiddag och det ligger några handlingar kvar på skrivbordet och i min iPad som vill bli läste.