Var på tredje sammanträdet i nybildade Kunskapsförbundet Väst. Trollhättan och Vänersborg har kommit överens om att göra gemensam sak för ungdomsgymnasiet och för vuxenutbildningen. Känns bra, känns rätt och jag upplever att vi är på väg åt rätt håll. Därmed inte sagt att hindren på vägen är få, tvärtom.

Därför bör man försöka vara observant. Jag lyssnar och märker att det finns kompetens, båda bland politikerna från båda kommuner och bland de anställda i förbundets ledning. Men jag ser också annat.

Jag tror inte att alla lyssnade ordentligt. Som nästan överallt övergår också här kommunikationen från ”papper” till ”plattan”. Vänersborg arbetar redan med iPad, Trollhättan hade börjat med en läsplatta från Samsung. Nu ska ”allt” ske på iPad, varför några måste beställas. Den som behöver en iPad skulle skriva ”Ja” på ett papper som gick runt i salen, den som redan har en iPad skulle skriva ”Nej”. Kan ni tänka er att man kan göra fel? Rätt, jag såg att man kan.

Det andra jag observerade var en politiker från Trollhättan, från (M), som jag tidigare då och då undrade över. Jag hade läst ett flertal debattartiklar i den lokala tidningen som gav mig intrycket att här skriver någon som har djupa kunskaper på de flesta sakområden. Se där, jag tror jag ändrar min åsikt. Jag tror att det handlar om en politiker som bluffar, någon som låtsas veta mer än han gör.

Vi diskuterade hur elever från åk 9 söker till gymnasieskolans olika program, vi noterade att det estetiska programmet med sina inriktningar bild, dans, musik m.m. inte drar till sig sökande i samma utsträckning som tidigare. Av någon anledning bollades frågan till (M): ”Var det inte något nyligen som sades om estetprogrammet, något som gör att eleverna tvekar? Hade inte ni kommit med ett förslag?” ”Min” (M)-politiker svarade något i stil med: ”Jo, i vårt förslag till ett nytt skolprogram alldeles nyligen, men det är föremål för ett politiskt beslut som kommer att tas längre fram.”

Konstigt, jag hade redan tittat genom programförslaget, inte någonstans på 54 sidor nämns det ”estetiska programmet”. Bluff? Jag tittade en gång till. Bluff!

Däremot är det nog så att just (M) i hög grad har bidragit till att rykten påverkat elevernas och föräldrarnas syn på denna del av gymnasieskolornas utbud. Läs gärna en gång till artikeln som låg till grund för en lång utdragen debatt som fördes när årets årskurs 9 började fundera över utbildningen på gymnasieskolan.

Jag vill inte bluffa, jag vill tala om det jag vet. Av min erfarenhet som studievägledare och efter tre år som klassföreståndare i en estetklass. Det är lika lätt och lika svårt att komma vidare därifrån som från humanistisk, ekonomisk eller samhällsvetenskaplig utbildning. Naturvetenskap och teknik är ”en bit ifrån” grundutbildningen på ”estet” men inte heller omöjligt att växla över till.

Inte någon av mina elever i en fullsatt estetklass hoppade av under dessa tre år,  2004 – 2007, bortsett från enstaka som lämnade eller kom till första veckorna första året. Jag minns inte att någon vid utvärderingen svarade ”jag ångrar”. Sanningen!