Vilse, verkligen ordentligt vilse på riktigt …

Vart fjärde år är dagarna kring jul och nyår lite speciella. Ett val har ägt rum, en mandatperiod har avslutats och en omstart väntas inom kort. Innan de första kallelserna till en ny rond av styrelse- och nämndsmöten dyker upp, brukar det vara en god idé att samla tankarna och att sammanställa underlag.

Vad var det vi ville få gjort, hur prioriterar vi, vad står högst uppe på listan, vad behöver ske närmast?

Det mesta kostar pengar, sällan slipper man tänka på prislappen. Personalförstärkningar, rekryteringar, lokaler, hyror, material – kommunal verksamhet kräver resurser. Och då kommer genast frågan: Hur mycket utrymme hittar vi i budgeten för det kommande året?

Svaret ska ju finnas i mål- och resursplanen. Det brukar det också göra, varje år, normalt även när alla väntar på det första mötet i början av en ny mandatperiod.  Men hur ser det ut i år?

Vänersborgs fullmäktige tar budgetbeslutet redan i juni. Valet i september resulterade i ett skifte från borgerlig minoritetsledning till socialdemokratisk minoritetsledning. Det nya fullmäktige kunde ha förkastat det gamla beslutet, eller åtminstone förändrat inriktningen väsentligt, men så blev det inte, skillnaden var knappt synlig.

Detta besked i mitten av november gjorde mig ordentligt osäkert. Varför blev det inte något av alla de stora målsättningar som socialdemokraternas lokala valprogram hade annonserat?

Nu den andra stora frågan – mål- och resursplanen anger hur resurserna ska fördelas. Men hur mycket finns egentligen att fördela? Det tidiga budgetbeslutet i juni medför såklart en extra osäkerhet, i regel vet våra ekonomer framåt oktober- november så mycket säkrare vad som gäller. Eftersom den absolut största delen av kommunens intäkter kommer från skatteintäkterna och statsbidrag är det av stor betydelse att få veta om regeringen och riksdagen växlar in på ett nytt spår.

Underlaget från SKL [Sveriges Kommuner och Landsting] hjälper att komma rätt. Och visst, när regeringen hade lagt sitt budgetförslag så kom det viktiga cirkuläret som ger handledning. 10 oktober 2014 publicerades Cirkulär 2014:39 med värdefulla sammanfattningar av alla förslag, konkreta anvisningar på vilka punkter den primärkommunala sektorn och landstingen/regionerna kunde räkna med förstärkningar.

Men så kom den 3 december.

Och två dagar senare ett nytt Cirkulär 2014:53 från SKL, som refererade allianspartiernas budgetmotion ”Ett starkare Sverige”.  Som 2014-12-19 följdes upp av Cirkulär 2014;59, som kom samma dag som SKL publicerade ”Ekonomirapporten december 2014”. Någon som inte känner till termen ”brasklapp”?  Sådana fanns det gott om i SKL:s betraktelser.

Så vad läser jag nu i mellandagarna för att få grepp om det jag behöver få klart för mig? Kloka tankar i all ära, men jag är inte så dum att jag lämnar goda förslag som jag inte kan ”finansiera”. Och jag vet inte vad som finns i den kommunala kassan, vilka intäkter som kommer, vilka statsbidrag som vi kan räkna med. Redan i april kan dessutom skatteskalorna förändras i anslutning till vårpropositionen, hur påverkar detta vår kommun?

Det går ju att läsa ett antal ”utskottsbetänkanden”. Men det kräver viss tankeakrobatik, texterna fick ju i all hast  skrivas om i december och tabellverket ställas ”på huvud”. Knasiga formuleringar sida upp och sida ner ”med bifall till motion … och avslag på budgetproposition”. Alla dessa bakvända reservationer och särskilda yttranden av regeringspartiernas utskottsledamöter. Och alla dessa likalydande SD-reservationer med den dubbla och skenheliga argumentationen ”tyvärr vann vår budgetmotion inte gehör, men vi protesterar mot allianspartiernas förslag ….”.

Eftersom jag villigt bekänner att jag körde fast vid läsningen av utskottsbetänkandena, gick jag över till läsning av riksdagens snabbprotokoll. Känns i år som om riksdagsledamöterna under två veckor hade tappat geisten, verkar som pliktövningar dag in och dag ut. Även här SD-anföranden och SD-repliker med samma enformiga innehåll och mönster och ständig återkommande hänvisning till samma punkt – det går att trolla fram ”bästa välfärden på alla områden”, bara vi gör slut med massinvandringen.

Nej, 2015 börjar inte bra för min del. Jag är van med att starta utifrån en plattform som kan beskrivas som ”jag vet vad vi vill, jag vet vad vi har, jag ska vara med om att lämna rätt förslag som också går att genomföra”. Nu är det som ett gungfly. Dels det tråkiga konstaterandet att ett byte från (M) till (S) i Vänersborgs kommunledning kanske stannar vid att ks-ordförande och 1:e vice-ordförande byter plats och kontor, dels den osäkerheten som okunskap om kommunens tillgångar och möjligheter att finansiera förändringar för med sig.

Nåja, jag är nog inte ensam om min upplevelse, tillsammans får vi se om ett nytt år kan bli ett Gott Nytt År.

 

 

I häftigaste laget – men hur ska det går för Kurt?

Fritidspolitikerns almanacka strax innan jul borde inte se ut som den gör. Förra veckan var det fortfarande rätt lugnt, kommunfullmäktiges sammanträde var egentligen den enda större begivenheten. Men nu: tisdag förmiddag socialutskott, tisdag eftermiddag Kunskapsförbundet Väst, onsdag kommunstyrelsen och torsdag socialnämnden.

Hur går det med inläsningen av underlaget och beslutsförslagen?

Socialutskottet – 34 ärenden (faktiskt inte många denna gång!), handlingarna kom på papper med torsdagens post tidigt på morgonen. Allt inläst, inga problem.

Kunskapsförbundet Väst – kom via mail redan den 8 december, åtta hela dagar innan sammanträdet. Dock inte komplett: Det saknas fortfarande ”Budget 2015 – Mål och resursplan”. Det lär komma ett utskick per mail under dagen idag, mindre än 24 timmar innan mötet. Det du!

Kommunstyrelsen – handlingarna med beslutsförslagen ligger sedan torsdag på kommunens hemsida, 22 ärenden med sammanlagt 308 sidor. Inget problem med inläsningen där heller – vitsen är ju att identiska underlag ”i princip” har funnits sedan 5 december som underlag för kommunstyrelsens arbetsutskott.

Socialnämnden – också här finns handlingarna öppna för oss och allmänheten (med undantag för 4 sekretessbelagda ärenden med 28 sidor) på kommunens hemsida, sedan i torsdags för övriga 15 ärenden med bara 183 sidor. Också avklarat!

Så att det inte blir något missförstånd – så här brukar det inte vara men i december faller halva månaden bort och då råder en undantagssituation.

Samtliga fyra möten är ”sista mötet med det gamla gänget”, mandatperiodens sista sammanträde.

Hur det blir med mitt engagemang kommande period fram till december 2018 återstår att se, men bortsett från socialutskottet gäller ju allt annat en gång till. Jag är tacksam för förtroendet som Vänsterpartiet ger mig och jag vill göra allt för att inte svika någon. I vilket fall som helst vet jag vad jag har tackat ja till, det finns förutsättningar än så länge och jag respekterar kraven som ställs på en ledamot med fyra uppdrag.

Om alla gör det, vet jag inte. Jag är faktiskt nyfiken på Kurt, Kurt Karlsson från Sverigedemokraterna och gruppledare den gångna mandatperioden och än så länge även nu. SD hade två mandat efter 2010. Jag räknade inte men Kurt sade troligen under dessa år uppemot tre dussin gånger att SD inte kan ha en uppfattning i en viss sakfråga eftersom man saknade insyn. Fast handlingarna fanns tillgängliga för vem som helst … Men SD avstod från att yrka eller rösta gång efter annan.

Efter september 2014 har SD sex ledamöter och tar plats i samtliga nämnder och styrelser. Det började inte så bra i kommunfullmäktige, i november röstade SD tvärtemot det man hade anfört i talarstolen. I senaste sammanträdet fick SD-Kurt inte tala färdigt, fullmäktiges ordförande påpekade förgäves att man ska hålla sig till ärendet när man har ordet, sedan blev det helt enkelt för mycket och Kurt fick gå och sätta sig.

Kurt borde ju egentligen veta, vid sidan av fyra års erfarenhet från kommunfullmäktige representerar han också SD i regionfullmäktige i Västra Götaland.

Och nu får alltså SD vara med i alla nämnder hos oss. Hur väl fördelas uppdragen? Tja, jag vet i alla fall att jag hädanefter träffar på Kurt inte bara i kommunfullmäktige, utan även i kommunstyrelsen, i socialnämnden och i Kunskapsförbundet. Och som om det inte räckte, så är Kurt Karlsson också SD-representanten i kultur- och fritidsnämnden.

Det är skillnad det, i Vänsterpartiet brukar vi anse att det första nämnduppdraget ofta är tillräckligt krävande. Det gäller ju att sätta sig in hur det varit, hur det är och hur målsättningen är att det ska bli framöver. Det räcker gott och väl att komma igång i en nämnd, sedan kan man bygga på. Visst kan jag själv bekräfta att rutinen och erfarenhet är till fördel, även om varje sammanträde för med sig nya frågeställningar med nya underlag. Men jag minns väl hur jobbigt det var i början.

Men rubbet alltså till Kurt, hur ska det gå för SD? Vad är nästa ursäkt för att inte delta i omröstningar eller när man upptäcker i efterhand att rösten lades fel? Ska det upprepa sig som vi bevittnar i kommunfullmäktige gång efter annan: Om ärendet inte på något sätt kan vinklas till att gälla frågan ”vi har för många invandrare”, så kan det kvitta?!

Vi får se, jag själv sitter så nära jag kan följa hur det utvecklar sig. Jag lovar återkomma, men jag spar mina riktiga nyårslöften till annat som är viktigare. Förlåt utsvävningen!

Har Vänersborg fått ett nytt Nej-sägar-parti?

Visst har det berättats mycket om Vänsterpartiet i Vänersborg, detta parti som allt som oftast säger ”nej”. Någon gång är det en korrekt beskrivning, så t ex Arenan (2007) eller ett för tidigt beslut för en hamn i Vargön (2014). Men för det mesta beror påståendet på en feltolkning. Vänsterpartiet är ett aktivt parti, det nöjer sig inte med att nicka bifall till kommunledningens förslag. Det blir egna yrkanden, helt avvikande, eller också omarbetade förslag som vi uppfattar som bättre och mera passande. Vi brukar kliva upp i fullmäktiges talarstol eller begär ordet i nämnderna för att lämna fylliga motiveringar kring våra förslag. När det sedan blir omröstning, så ställs förslagen mot varandra och ordningen blir att man röstar ”ja” till kommunledningen eller ”nej” om man vill bifalla Vänsterpartiet. Så visst har vi behövt säga ”nej” ganska ofta.

Nu är det nya tider, valet i september har förändrat bilden i våra församlingar ordentligt. Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet som kallar sig för ”samarbetspartierna” eller något liknande, har 22 av 51 mandat i fullmäktige och kommer att vara i minoritet i samtliga nämnder och i kommunstyrelsen. Därutöver har Sverigedemokraterna intagit sina platser, i fullmäktige har det blivit 6 mandat och man är med i varje nämnd och i kommunstyrelsen.

Vid fullmäktiges sammanträde den 19 november fick sig Sverigedemokraterna en tankeställare. Vänsterpartiets Stefan Kärvling framställde ett säryrkande i budgetomröstningen med syfte att ge barn- och utbildningsnämnden pengarna ”direkt” istället för att gå omvägen via kommunstyrelsen. Stefan förklarade omsorgsfullt med tanke på att det bara var andra mötet för en hel grupp nya förtroendevalda. Det ropades ”votering” och så fick varje ledamot i tur och ordning säga ”ja” eller ”nej”, ”ja” för budgetberedningens förslag, ”nej” för Stefan Kärvlings förslag. Gruppledaren för SD, Kurt Karlsson, signalerade till sina andra fem ledamöter ”tummen upp”, ett ”ja”. Därefter måste det ha blivit kaos för honom: Gunnar Lidell (M) började och Filip Jakobsson (M) avslutade hela raden av ledamöter från M, FP och KD som ropade ”nej”. Hur nu då? ”Borgarna” som röstar ”nej”, alltså ja till vänsterpartisten Kärvling, hur kunde det bli så här? Sex SD-ledamöter röstade ”ja” och bidrog till Socialdemokraternas knappa seger i denna omröstning. [I protokollet står: ”Vid omröstningen lämnades 28 ja-röster och 23 nej-röster. Se bilaga 9. Kommunfullmäktige hade därmed beslutat i enlighet med Kommunstyrelsens förslag.]

Det gäller att lyssna på debatten, det gäller att förstå debatten. Det kanske inte duger med enkla riktmärken. Förresten, vilket riktmärke gäller för SD? Alltid rösta med den borgerliga gruppen eller alltid rösta tvärtemot Vänsterpartiet.

Det kommer vi kanske att se redan vid nästa tillfälle, den 10 december. En enhällig kommunstyrelse (där SD först efter årsskiftet finns med) föreslår fullmäktige att säga ja till en motion om ”Riktlinjer för bostadsförsörjningsprogrammet”. Här är hela beslutsförslaget som gäller Vänsterpartiets motion:

”Kommunfullmäktige bifaller motionen och uppdrar åt kommunstyrelseförvaltningen att påbörja arbetet med riktlinjer för bostadsförsörjning. Kommunfullmäktige noterar att delar av arbetet sker parallellt med arbetet med Översiktsplanen. Kommunfullmäktige ger också kommunstyrelseförvaltningen i uppdrag att genomföra en temadag. Med detta anses motionen besvarad och avslutad för Kommunfullmäktiges del.”

Jag erkänner, det är av helt underordnad betydelse att se efter hur SD röstar, men lite skojigt är det ju i varje fall. Tycker jag, som i åratal fick höra att jag var en kategorisk nej-sägare, och när jag nu ser att Vänsterpartiet gång efter annan får bifall av ledamöter, partier och partigrupper som följer en skön princip: Att läsa, att lyssna, att skaffa sig en uppfattning och sedan rösta på ett förslag som är bra och bidrar till kommunens utveckling. Oberoende av vem som har signerat förslaget …

Vill vara seriös

På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Tanken är att den nyvalda församlingen slår fast hur Mål- och resursplanen för 2015 och investeringsplanen för 2015-2019 skall se ut. MRP-beslutet från i juni verkar bli bekräftat. Den tillträdande kommunledningen tycks inte ha för avsikt att tydligare peka ut vad som bör göras för skolan och vuxenutbildningen och hur man vill förebygga växande underskott på socialförvaltningens verksamhetsområde.

Däremot har det kommit en markering från ”minoritetsregeringen” S+C+MP att inget bostadsbyggande skall ske på det detaljplanelagda område Mariedal Östra. Istället slängs det fram ett utkast till ett planprogram för Onsjö Södra. Hittills har denna vändning inte kommenterats eller motiverats av förslagsställarna. På stan talar man öppet om att tillträdande ordförande i kommunstyrelsen, Marie Dahlin, S, lär ha uttryckt sin förhoppning om att förlora i en omröstning. Vad är det som händer? Vad är det som väntar Vänersborg?

Med tanke på hur lite som har gjorts och görs för det som behövs i första hand, byggandet av hyresbostäder, ställer jag en fråga till avgående ordförande, Gunnar Lidell, M. Hoppas verkligen på att överraskas av svaret. Tänk om något är på gång, tänk om det börjar lossna och vanligt folk med vanliga plånböcker ser att det i en framtid går att bo kvar i Vänersborg. 

Varför inte, kan ju försöka …

Jonas ringde strax innan 12 idag, Kristina svarade i telefon. Ganska härligt kille, vår ordförande … Så kom han ihåg från tiden när jag vägledde honom på Birger Sjöberggymnasiet att min tyska inte helt kan ha försvunnit. Om han bara visste, händer mig allt som oftast nu att först kommer tyskan spontant, sedan påminner jag mig om att det gäller ”kom ihåg, svenska är det …” Undrar om man på äldreboendet träffar redan förberedelser för att ta emot mig mig …?

Hur som helst, strax efter 15 var det klart och pressekreterare Örjan Rohde tackade å Jonas vägnar. Jag hade gjort en bra insats, sade han, när man hade hamnat i tidsnöd. Här är resultatet:

Deutschland und Schweden sind gute Nachbarn. In einer Reihe von Fragen arbeiten wir zusammen und wir stehen vor gemeinsamen Herausforderungen. Dies gilt insbesondere für die Begrenzung der Emission von Treibhausgasen um der Klimabedrohung zu begegnen und für den Atomausstieg, wenn wir erneuerbare Energiesysteme bauen. Eines der grössten Hindernisse für diese Zusammenarbeit ist das Verhalten des schwedischen Staatskonzerns Vattenfall. Die Linke in Deutschland und Schweden drängen deshalb darauf, dass die neue schwedische Regierung mit Sozialdemokraten und den Grünen, so schnell wie möglich Vattenfalls Pläne durch neue Richtlinien für den Konzern verändern.

Deutschland hat beschlossen, Kernkraft zu ersetzen und hat sich für die Entwicklung sauberer, erneuerbarer Energie entschieden. Das Unglück in Fukushima zeigt die enormen Risiken der Kernkraft. Die neue schwedische Regierung har auch das erklärte Ziel, die Kernkraft als Energiequelle Schritt für Schritt abzubauen. Dies sind demokratische Entscheidungen der gewählten Vertreter beider Länder. Die deutsche Entscheidung zum Ausstieg aus der Kernenergie wird von den betreibenden Gesellschaften in Frage gestellt. Eine davon ist der schwedische Konzern Vattenfall mit der Forderung auf Schadensersatz in Höhe von 4,7 Milliarden Euro. Unserer Auffassung nach ist dieser Anspruch völlig absurd. Die deutsche und die schwedische Linke verlangen deswegen gemeinsam, dass die schwedische Regierung tatkräftig handelt, damit Vattenfall seinen Anspruch widerruft. Der deutsche Ausstieg aus der Kernenergie muss respektiert werden.

Vattenfalls Schadensersatzanspruch beleuchtet die Absurdität, dass internationale Verträge es Gesellschaften erlauben, demokratische Entscheidungen anzufechten. Gerade diese Frage ist hochaktuell durch das vorgeschlagene Freihandelsabkommen zwischen EU mit Kanada und USA. In diesem Abkommen wird vorgeschlagen, Gesellschaften das Recht zu geben, durch den sogenannten  Investitionsschutz Staaten zu verklagen, wenn deren demokratische Beschlüsse die Gewinnaussichten der Gesellschaften beeinträchtigen. Wir verlangen, dass unsere beiden Länder gemeinsam in der EU auftreten mit der Absicht, die entsprechenden Klauseln für den Investitionsschutz in dem vorgeschlagenen Abkommen zu streichen.

Vattenfall hat grosse Fehlinvestitionen auf seinem Gewissen, in der Kernenergie und auch im Bereich fossiler Erdgase und der Kohle. Diese belasten die Umwelt und auch die schwedischen Steuerzahler, die Eigentümer des Konzerns sind. Vattenfalls Produktion verursacht mehr Treibhausgasemissionen als das ganze Land Schweden zusammen. Dies untergräbt ernsthaft die Glaubwürdigkeit Schwedens in den internationalen Klimabemühungen. Der Kohlenbergbau, den Vattenfall in Deutschland betreibt, hat grosse und legitime Proteste der lokalen Bevölkerung verursacht. Dies gilt auch für das Verhalten Vattenfalls in Städten wie Hamburg und Berlin, wo wir als Die Linke selbstverständlich solidarisch sind mit der Forderung, Strom wieder in den Besitz der öffentlichen Hand zurückzuführen.

Wir fordern gemeinsam, dass neue Schwerpunkte für Vattenfall gesetzt werden. Es soll keine neuen Investitionen geben in fossiler Energie wie Kohlenminen und Kohlekraftwerke. Ein verantwortungsvoller Plan für die schrittweise Abschaffung fossiler Energie ist notwendig. Vattenfalls Ressourcen sollen stattdessen eingerichtet werden auf die Umstellung zu erneuerbaren und nachhaltigen Energiesystemen. Um dies glaubwürdig zu machen, muss die Führungsspitze von Vattenfall abgelöst werden.

Vattenfalls Aktionen in Deutschland haben der Umweltarbeit Schaden getan und unsere Möglichkeiten, Treibhausgasemissionen zu begrenzen und Atomkraft zu ersetzen, beeinträchtigt. Vattenfall hat auch dem Ansehen Schwedens in Deutschland geschadet und ist damit zu einem wirklichen Problem in der Beziehung zwischen unseren Ländern geworden. Gute Nachbarn helfen einander, sie untergraben nicht den Umweltschutz. Deshalb handeln wir gemeinsam in der Absicht, die neue schwedische Regierung solle Verantwortung zeigen und die Richtlinien für Vattenfall erneuern.

Katja Kipping, Parteivorsitzende Die Linke

Jonas Sjöstedt, Parteivorsitzender Vänsterpartiet

Kan vi ha kvar förväntningar?

När kommunfullmäktige i juni fattade beslut om Mål- och resursplanen för 2015 och framåt, var det endast minimala skillnader i några frågor som skilde de två huvudförslagen åt. Vänsterpartiets grupp med åtta ledamöter ställde sig bakom Socialdemokraternas förslag. Vi skrev också en reservation där vi uttryckte vår förväntan att ett bra resultat i kommunalvalet i september 2014 skulle öppna för en kraftsamling för en bättre politik.

Just nu tycks det mesta luta åt att det blir en stor besvikelse, Socialdemokraterna har bildat allians med tre småpartier utan att för den skull nå upp till egen majoritet. Under mandatperioden hade M en knapp ledning i minoritet och överlevde tack vare S som i nio av tio ärenden ställde sig sida vid sida med M. Nu tycks det bli tvärtom, av alla uttalanden att döma. S räknar med att stödet från M kommer i en eller annan form, bara att förslagen inte är V-märkta.

Då kan det bli rent ut sagt tokigt. Den som hörde korridorsnacket hur S talade om Miljöpartiet och det lilla lokala Välfärdspartiet de sista fyra åren, och den som undrar vem som fick betala vad till vem för att fyra partier i alla fall inledningsvis kan hålla varandra  i handen, den förstår bland annat den enorma kullerbytta som krävdes i följetongen Mariedal Östra. Jag kunde inte låta bli att beskriva eländet i min reservation i kommunstyrelsen.

Pinsamma kontraster

Sista kommunfullmäktige innan valdagen är avklarat. Vart fjärde år upprepas detta. Samtidigt som partiernas vallöften försöker fånga väljarnas uppmärksamhet, gäller det att ro i land några obekväma frågor. Sådant gör man i Vänersborg alltid på samma sätt: Antingen är det Moderaterna som sluter upp bakom Socialdemokraterna eller också är det tvärtom. Fortfarande slickar S sina sår från fadäsen i september 2010, när man tappade 9 av sina tidigare 21 mandat. Så nu håller man ihop, S i ryggen på M, i förhoppningen att kunna smyga sig förbi

Det första ärendet gjorde det tydligt: Kommunfullmäktige hade att välja mellan två förslag till yttrande till kammarkollegiet i Stockholm. Det ena visade respekt för familjerna som har vänt sig till kammarkollegiet för att få stöd för en ansökan om ändrade gränser mellan Vänersborg och Trollhättan. Förslaget ansåg att det fanns beaktanvärda synpunkter, men lovade också att Vänersborgs kommun kunde bli bättre på att leva upp till förväntningarna och ville med detta överlåta till kammarkollegiet att döma. Det andra förslaget uttalade att fördelarna med ändring av gränsdragningen är ringa i jämförelse med nackdelarna, hade inget positivt att säga om invånarnas egna initiativ och föregriper dessutom kammarkollegiet som är den rätta instansen att hantera denna ansökan.

Endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet anförde något från talarstolen, förtydligade att man måste göra allvar av det som sägs av ”alla” i valrörelsen, ”vi är här för dig”, ”Du bestämmer”, ”vi lyssnar på dig”, etc. Kan man tänka sig, inte någon gick upp för att tala för det andra förslaget. Inte någon. Men vid omröstningen höll man handen, ja händerna, M, FP, KD, C, S, VfP och SD. (Vill vara rättvis, en ledamot från S avstod i omröstningen).

Andra pinsamheter under kvällen: Kommunstyrelsens ordförande påstod att den planerade renoveringen av gymnasieskolan är det första stora arbete som görs sedan skolan byggdes. Fel, när 60-talets dumheter med platta tak rättades till i slutet av 80-talet så var det en investering i klass med gårdagens beslut. Och igår var det alla som i valrörelsens tider klappade sig på axeln för så mycket välvilja att investera för våra ungdomars bästa. Ihåligheten ekade – de sista 18 månaderna har Kunskapsförbundets ledamöter avsnoppats vid alla försök att vilja ha förståelse för sina försök att ändra på underbudgeteringen. Vi skulle behöva en valrörelse varje år!

Av rena farten avslöjades också att en del av valmaterialet som Moderaterna kör med 2014 egentligen hör hemma 2022 eller 2026. ”Är det något fel att vara visionär?” yttrade kommunstyrelsens ordförande. Visst inte, men offra då en extra slant för att komplettera era annonser med upplysningen vilket decennium ni ser möjlighet att komma till skott, annars känner sig nog några väljare lurade.

Nu blir det en sista gång med det gamla gänget den 14 oktober – redan den 22 oktober samlas det nyvalda fullmäktige. Det finns hopp!

En angelägen fråga om riktlinjer för bostadsförsörjningen

Att kommunledningen i Vänersborg inte präglas av handlingskraft går till nöds att förklara med att man befinner sig i minoritet. 20 ledamöter i ett fullmäktige om 51, inte så mycket att komma med. Men M, FP och KD biträds i regel av en samlad trupp ledamöter från S och C. För det mesta är det 35 ledamöter som gång efter gång har samma uppfattning. Alla förutsättningar att kommunens verksamhet skall gå som på räls.

Men kommunledningen verkar ha lätt för att hoppa över sådant som åligger kommunen, verkar blunda för ”jobbet som ska göras – och att jobbet ska göras rätt”.

För någon vecka sedan kom beskedet från SCB:s befolkningsstatistik: Folkmängden i Vänersborg hade ökat under 1:a halvåret 2014 med inte mindre än 386. Födelseöverskottet var plus 27, flyttningsnettot totalt plus 359. Delar man upp flyttningsnettot, så är siffrorna för ”eget län” minus 42, för ”övriga landet” minus 9 och för ”utlandet” plus 410.

Strax efteråt kom notisen på kommunens hemsida: ”Nya bostäder på gång”. Det slog inte redaktören att det föreligger dålig överensstämmelse mellan utbudet och vilka som utgör huvuddelen av de bostadssökande. 

I dagarna följde lokaltidningen TTELA upp byggplanerna ”Planer på hem för 5000 personer”. 

Som ledamot i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige känner jag till hur processen egentligen ska gå till. Därför min fråga till kommunstyrelsens ordförande som jag ställer vid kommunfullmäktige i morgon.

En god nyhet till …

Dubbelspåret mellan Vänersborg och Göteborg har fört med sig väsentliga förbättringar för pendlare. Nu verkar det som att ytterligare förbättringar är på gång, troligen handlar det om en avsevärd förkortning av restiden. För att få veta mer ställer jag på kommunfullmäktige kommande vecka en fråga till kommunstyrelsens ordförande.

——-

Fråga till kommunstyrelsens ordförande

Vem för vilka samtal med vem om restider till Göteborg?

  • Innan dubbelspåret mellan Öxnered och Göteborg färdigställdes var restiden från Vänersborg till Göteborg strax över en timme.
  • På den tiden stannade tåget mellan Vänersborg och Göteborg endast två gånger, i Öxnered och i Trollhättan.
  • När dubbelspåret var klart blev restiden enligt tidtabell 49 minuter. Efter en utvärdering gäller nu restiden 51 minuter.
  • Idag stannar tåget enligt tabell utöver Öxnered och Trollhättan även i Lödöse Södra, Älvängen, Bohus och Gamlestaden.

Många pendlare och andra resenärer har uttryckt tillfredsställelse över att tågen nu i regel avgår och ankommer enligt tidtabell. Genom halvtimmestrafik på morgonen och sena eftermiddagen är det sällan att någon behöver stå på resan. Att tågen i regel går varje timme (med undantag två gånger på förmiddag och två gånger på sena kvällen) uppskattas också.

Nu förs möjligheten fram att bo centralt i Vänersborg och ”bara 40 minuter från Göteborg”.

Detta är synnerligen intressanta uppgifter. Eftersom jag är helt ovetande om denna utveckling hoppas jag att kommunstyrelsens ordförande kan bekräfta att detta är en korrekt uppgift.

Min fråga är:

Om det inte föreligger sekretess, kan kommunstyrelsens ordförande berätta för kommunfullmäktige vilka samtal och förhandlingar som förs som ger oss denna oväntade, dock mycket välkomna restidsförkortning till och från Göteborg?

Lutz Rininsland                                                          2014-08-31

Vänsterpartiet

Valrörelsens vågor växer

Att bevaka valrörelsen börjar bli en sysselsättning på heltid. På det lokala planet med alla hushållsutskick, lokaltidningar, gratistidningar, debattartiklar, insändare, annonser, hemsidor, bloggar, inlägg på Facebook, notiser på Twitter, utfrågningar, enkäter, opinionsundersökningar, debattkvällar, snuttar på lokalradion. På riksplanet med alla sociala medier, med alla länkar till allehanda tidningsartiklar, events, träffar, program, radio, TV, play and replay, twitter, retweets, Instagram och Facebook, hemsidor, videos.

Det var en gång för länge sedan man gick till jobbet och vid första frukostrasten ställdes frågan: ”Såg du igår …?” De flesta hade sett, några hade missat … Men inte behövde man ens säga vilken fråga det gällde, vilket program man menade. Alla visste ändå.

Dagstidningar är fortfarande en fast punkt. På papper eller digitalt. Men även där gäller det att gallra – spåna, söka, googla… Kasta ett öga på rubriken eller ta sig tid att läsa. Allt mellan himmel och jord. Här tre exempel på tidningarnas sätt att finnas med i valrörelsen.

Man kan sätta sig ner och prata med en politiker, lämna utrymme att svara på en ställd fråga och sedan redovisa samtalet i form av en intervju, ett gediget och uppskattat journalistiskt arbete. Här ett exempel från dagens GP.

Man kan sätta sig vid sin dator, som ledarskribent, fri och oberoende, fila på sina tankar, glida iväg, spekulera, sträva mot sitt mål, sina alldeles egna mål, strunta i en del obekväma sanningar, förvränga en del fakta, vinkla en del eller det mesta och komma fram till slutsatsen: Så här är det! Ta som exempel Lars Hjörne som har återvänt från semestern till sitt skrivbord på Göteborgs Posten.

Slutligen – kategorin debattartiklar: Det finns i varje redaktion en ansvarig som släpper fram eller stoppar insänt material. Tidningens debattsidor lockar läsare, därför gäller det att hålla sig framme och dra till sig skribenter med namn, skribenter med aktuella inlägg, skribenter som kan sätta färg, provocera, föranleda nya debattartiklar. Det gäller att citeras och kommenteras, att nämnas i den allmänna debatten, att bli betraktad som media som främjar det demokratiska samtalet. Men det kan gå snett – om redaktören tappar omdömet och blir för ivrig så kan det släppas igenom ett inlägg som bara förtjänar det enda träffande omdömet: Vulgär smörja.