Ett svar gott nog?

Kommunstyrelsen nu på onsdag, 29 punkter på dagordningen men endast tre ärenden går vidare till kommunfullmäktige för beslut. Allt annat avgörs i kommunstyrelsen. Helt rätt när det gäller vissa frågor, tveksamt när det gäller andra.

Här ett exempel, punkt 22 på dagordningen: ” Yttrande över granskning av medfinansiering av dragning av fibernät på landsbygden.”

Revisorernas skrivelse 2013-10-09 är på två sidor och diariefördes på kommunkansliet 2013-10-17. Revisorerna adresserar: ”Till kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden samt kommunfullmäktige för kännedom.”

Handlingen kom med i kommunens ”postlista” där all in- och utgående post redovisas nämnd för nämnd. Jag känner dock inte till att kommunfullmäktige fick information, jag kan inte se att handlingen fanns på någon meddelandelista.

Revisorerna avslutar med: ”Vi önskar svar från samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen senast 31 december 2013.”

Nu finns ett förslag till yttrande. Förslaget formulerades av kommunstyrelseförvaltningen. Beslutstexten som kommunstyrelsens ledamöter får ta ställning till lyder: ”Kommunstyrelsen antar kommunstyrelseförvaltningens tjänsteutlåtande 2014-01-29 och överlämnar detta till kommunens revisorer som yttrande över granskning av medfinansiering av dragning av fibernät på landsbygden.”

Jag undrar om det är tänkt att kommunfullmäktige nu skall få ”kännedom”.

Och så undrar jag när det kommer ett svar från samhällsbyggnadsnämnden. Jag kan inte se i något protokoll från varken november, december eller januari att nämnden haft frågan på sin dagordning.

Men mest undrar jag om jag är ensam om att tycka att det är märkligt att det enda svaret hittills är det vi ska ta ställning till på onsdag. Det här är ett utmärkt exempel på hur man vill behandla känsliga ämnen. Gå förbi den centrala frågan, ta ställning till något som inte alls är det viktigaste. ”Gå som katten kring het gröt.”

Någon som är nyfiken vad det hela egentligen handlar om? Varsågod, här hela underlaget med mina egna understrykningar (på sida 4 och 5).

Det rullar på ….

Rätt person på rätt plats. Lokalorganisationen beslutade sig för att på 20 % ”anställa” en ur vår egen styrelse med uppgift att samordna vårt arbete inför EU-parlamentsvalet 25 maj och riks-, region- och kommunalvalen 14 september. Senast 2010 var det James Bucci som med bravur innehade anställningen och uppgiften. Vi har att tacka James för mycket, det blev ju en dundersuccé med 14,99 % av rösterna i kommunalvalet.  Nu 2014 är det Marianne Ramm, vår ordförande som tar på sig ansvaret och håller hon samma höga tempo som hon startat med under januari kan vi bara gissa var det landar.

Vi andra får hänga med så gott vi kan. Mariannes uppgift är ju inte bara att ”fixa själv”, tanken är att hon lyckas med att delegera. Vi får se hur det ligger till när vi på lördag har årsmöte och därefter kraftsamlar med en nyvald styrelse.

Och så är alla nämnder och styrelser igång igen. Idag sammanträder kommunstyrelsens arbetsutskott. Bland många ärenden är det en motion från Vänsterpartiet om allmänhetens tillgång till handlingar via inloggning i nämndernas diarier. Förslaget till beslut blev ”bra tanke … men nej”. Vi ska väl kunna ändra detta till ”bra tanke … inte just nu … men sedan.” En stundande uppgradering av det tekniska systemet är ”just nu” enda hindret.

Ett ärende till behöver nämnas: Kommunens yttrande över slutbetänkandet SOU 2013:74 ”Unga som varken arbetar eller studerar”.  Liknande remisser brukar inte vara dokument som är värda att spara i den egna samlingen. Här är undantaget. Jag kommer absolut att kolla propositionen (om det nu blir en sådan ?!?) för att se hur våra synpunkter tillvaratas. Vad är det speciella denna gång? Jo, underlaget är sammanställt av en utredare som i dagarna slutade sin anställning i kommunen och pensionerades. Per-Åke Warg har återigen lagt ner hela sin själ i denna utredning och gett oss ett underlag att vara stolt över. Han har alltid gjort så och jag kan bara säga: Jag kommer att sakna Per-Åke Warg i kommunkansliets korridor.

Mina egna texter är oftast kortare. Men jag har samma målsättning. Skriver jag något så vill jag uppnå något. Här ett exempel: Vid socialnämndens sammanträde försökte jag hitta en väg ut ur en mycket tilltrasslad situation. Jag berättade om detta i en tidigare blogg. Nu fick jag gehör och bifall från hela socialnämnden till texten där jag presenterade en annan motivering till återremiss än det som fanns i handlingarna. Jag känner mig övertygad om att min text kommer att ”gå hela vägen” genom kommunstyrelsen och kommunfullmäktige också.

I socialnämnden fick vi även en presentation av den reviderade boendeplanen. Det har ju varit en del uppståndelse sedan Miljöpartiet och Morgan Larssons lilla lokala gruppering ”Välfärdspartiet” gjorde gemensam sak med M, FP och KD och lade ner äldreboendet Gläntan.

Den nya boendeplanen inleds med orden ”… fokus på behov, tid och kostnader.” Jag gillar skarpt turordningen för att sätta det väsentliga på pränt framför det oundgängliga (sist). Inte heller inledningen till avsnittet ”Individ- och familjeomsorgen” brister i tydlighet: ”Inga påtalade behov i förra boendeplanen är uppfyllda.” Det blir en spännande resa för den nya planen som omfattar även behoven för avdelningen ”Omsorg om funktionshindrade” och ”Vård och omsorg”. Boendeplanen vandrar uppåt och parallellt med kommunens arbete inför Mål- och resursplanen 2015. Kort: Ska boendeplanens målsättning infrias behövs en annan majoritet här i Vänersborg. Då duger det inte att en S, V och MP-regering och riksdagsmajoritet prioriterar bättre än Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Maria Larsson. Det krävs även ändring här i kommunen, i annat fall schabblas framgången bort på lokalt plan.

Ännu en gång misslyckas Vänersborg med ”medborgardialogen”

Borde läsa handlingar inför nästa veckas sammanträde med socialnämnden. Finns ett flertal viktiga ärenden såsom bokslutet för 2013 och rapporten om äldreomsorgens särskilda boenden. Men jag hängde upp mig direkt vid en punkt som socialnämnden i likhet med samtliga andra nämnder skall yttra sig om: ”Mål och anvisningar för medborgardialog”.

Jag är bedrövad och uppriktigt sagt så skäms jag faktiskt.

Sedan 2009 försöker demokratiberedningen (tidigare kommunstyrelsens beredning och under innevarande mandatperiod kommunfullmäktiges beredning) att få gehör för sin tanke, att det behövs ett kommunalt beslut för att sjösätta ”medborgardialogen” i vår kommun. I höstas uppdrog beredningen till sin ordförande att söka upp kommundirektören för att höra efter var någonstans behandlingen fastnat den här gången. Det måste vara så att beredningens ordförande haft en dålig dag, eller också är det så illa att han själv inte heller förfogar över tillräckligt entusiasm för att driva framgångsrik lobbyverksamhet. [”Ordföranden Peter Göthblad redovisade att han sammanträffat med kommundirektören som ska verka för att ärendet behandlas i början på 2014.”]

Kommundirektören och samtliga förvaltningschefer undertecknar nämligen en handling som uppmanar nämnderna att föreslå återremiss av förslaget till demokratiberedningen. I så fall går förslaget tredje eller fjärde gången tur och retur, sedan starten 2008 och under sex år fram till nu.

Nu kommer jag att behöva tillstyrka tanken att handlingen måste skrivas om. I slutet på 2013 antog kommunen sin nya ”vision” och i samband med denna ”Regler för mål- och resultatstyrning”. Demokratiberedningens handling skrevs i princip 2009 och kunde inte veta att ett annat dokument fyra år senare skulle lägga beslag på ”inriktningsmål”. Inriktningsmål är numera förbehållen ”mål- och resursplanen” och ingen annan än fullmäktige ”itself” får lov att använda begreppet för sitt målarbete.

Nåväl, det kan jag finna mig i. Men jag är inte med i övrigt och värjer mig mot att våra förvaltningschefer sågar förslaget på ett sätt som minst sagt förbryllar.  

”Lägg därtill att det inte heller talas om hur målen skall mätas, vilket gör målen i sig meningslösa.” När jag tänker på mångfalden verktyg som står till förfogande för den nämnd som överväger att vilja ha en ”medborgardialog” i någon enskild fråga eller en hel process, så har jag en annan utgångspunkt: ”Är frågan påverkbar?” Och om svaret är ”ja”, så kommer direkt nästa fråga: ”Är jag / är vi påverkbara?” När också denna fråga besvaras med ja, så anser jag att det är meningslöst att spekulera i hur högt ribban skall läggas för att tillfredsställa statistikälskaren.

Men det blir värre: ”Hur ska Facebook-inlägg registreras, identifieras, räknas m.m.? Nämnas kan att i boken ”Lyssna och lyssna igen” … redovisas projektet medborgardialog ….” Hallå där, varför överkursen Facebook, ska vi hänga upp oss där? I skriften som nämns direkt därefter förekommer på bokens 72 sidor inte en endaste gång ordet Facebook. Och varför inte? Skriften är från 2008.

Två år tidigare startade SKL projektet medborgardialogen. Den anförda ”boken” är den första skriften i en serie där sedan dess tio skrifter publicerats, en blick på ”Projekt Medborgardialogs bokskåp” visar att man har kommit långt och fortsätter vidare medan vi trampar på stället i Vänersborg.

Och sedan det för mig mest beklämmande: ”Beskrivningarna rörande inflytande och medbeslutande framstår som något oklara, särskilt med tanke på att kommunfullmäktige redan beslutat införa medborgarförslag och att det i kommunallagen finns regler om folkomröstning.

Vad syftar denna invändning på? Förvaltningscheferna invänder mot avsnittet ”Hur medborgardialogen kan användas.” Den text som finns där är en nästan ordagrann avskrift av texten på sidorna 20-21 i ”boken” ”Medborgardialog som del i styrprocessen” vilket är titeln på skrift # 5 i den nämnda skriftserien från SKL, skriften kom förresten i slutet av 2013 i en nyutgåva. Det handlar om ”trappan”! ”Trappan” tillhör ”lilla abc” och är en grundpelare för alla som har gett sig ut på resan med medborgardialogen.

Den resan har t ex kommunen Kungsbacka gjort. Och Kungsbacka hade strax innan sommaren 2013 skickat ett kommunalråd till Vänersborg för att berätta om sina erfarenheter. På förmiddagen för våra förvaltningar och allehanda chefer, på eftermiddagen för politiker. Alla fick veta att Kungsbacka har sammanfattat sitt pågående arbete i en ”handbok”. Tjugo givande sidor, förresten på sidan 9 ser man hur centralt ”delaktighetstrappan” är i deras arbete.

Vad händer nu? Under januari-februari-mars kommer alla nämnder att unisont besluta att det borde bli en återremiss. Demokratiberedningen kommer inte att resa så snabbt. Inget händer innan valutslaget september 2014 gör klart vem som ska få en chans att sätta sprutt för att vi någonsin kan komma ikapp övriga kommun-Sverige.

Själv tänker jag inte släppa tanken att vi kommer att lyckas. Men det förutsätter att inte alla bromsklossar får nya möjligheter att hindra Vänersborg från att söka nya och bättre vägar att låta invånarna på många olika sätt och i många olika frågor få inflytande och delaktighet. Inte bara vart fjärde år, nej, demokratiska processer kräver andra lösningar i vår kommun. Det är ingen motsats mot den representativa demokratin, den finns och den gäller. Medborgardialogen eller invånardialogen handlar om ett komplement som ”ligger i tiden”. Ett tips: Läs skriften från Kungsbacka – eller något annat ur bokskåpet. Gott om tid, nästa rond börjar först 2015. Synd!

Rapport från Kunskapsförbundets januari-möte

Det kunde ha blivit mycket strul men det löste sig någorlunda bra. Ett centralt dokument från ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg hann fram. Visserligen saknades det fortfarande en namnteckning, men vad kan man begära. 14 dagar mellan ett sammanträde och ett annat, allting tar ju sin tid.

På plats faller nu också att kommunalråden i våra två kommuner verkar förstå att ledamöterna i direktionen är värda allt förtroende. När förbundet startade för ett år sedan skissades en plan som skulle resultera i god utbildningskvalité OCH en budget i balans 2016. Underskottet 2013 regleras nu i bokslutet, med största sannolikhet måste liknande ske vid nästa årskifte. Underskotten blir dock mindre och mindre, det finns berättigade förväntningar att landa rätt 2016.

Den borgerliga gruppen anmälde en protokollsanteckning som uttryckte en uppmaning att förbundets direktion under 2014 bevakar kostnadsutvecklingen och arbetar vidare med att leta efter besparingar.  Det blev ett gott skratt när samtliga ledamöter ställde sig bakom denna anteckning.

Så visst är stämningen god och viljan att komma till goda utbildningsresultat något som bärs av alla ledamöter. Men det återstår att klargöra våra roller. Vid nästa sammanträde skall vi ha möjlighet att träffa våra 2×3 kommunalråd för att samtala kring frågorna: ”Vad ankommer på vem? Vem ansvarar för vad? Var går gränsen mellan ”kommunen Kunskapsförbundet” och ledningen för våra två kommuner.” Av rena farten får vi också diskutera sådant som vid dagens sammanträde inte kunde lösas. En motion inkommen på ett fullmäktige i en av våra kommuner skickades för yttrande till direktionen. Visst kan direktionen yttra sig – men då återstår frågan: Kan behandlingen av denna motion och ett beslut i en av medlemskommunerna bli bindande för förbundets verksamhet?

I övrigt tycks det mesta fungera bättre och bättre och vi inväntar nu med spänning hur våra 16-åringar väljer sin gymnasieutbildning. Har förbundet lyckats få ut budskapet att våra två kommuner på ett seriöst sätt anstränger sig att erbjuda utbildning på hög nivå?

Vill inte, kan inte eller förstår inte?

Efter många om och men samordnar grannkommunerna Trollhättan och Vänersborg sedan 1 januari 2013 den gymnasiala utbildningen och vuxenutbildningen i ett kommunalförbund, Kunskapsförbundet Väst. Jag är ersättare i direktionen, har varit på samtliga möten under det första året och kan intyga att förbundets politiska ledning och kansliets ledning har gjort och gör stora ansträngningar att komma tillrätta med de problem som fanns i utgångsläget.

Nu har äntligen ägarna till förbundet, de två kommunerna, fått upp ögonen för läget och ett tillskott skall ställas till förfogande. Att tala om ett väl behövligt tillskott är fel, det gäller inte mindre än ett nödvändigt tillskott.

Men det går fortfarande inte på räls, det som behöver diskuteras är kärnfrågan, är det förbundets direktion eller är det ägarkommunernas representanter, våra tre plus tre kommunalråd, som har ansvaret för att verksamheten, alltså skolorna, utbildningen, undervisningen ska kunna leva upp till höga förväntningar. I februari skall detta samtal bli av. Äntligen! utropar jag.

Under tiden gnisslar gruset vidare. Inför morgondagens sammanträde i direktionen saknas handlingar i centrala ärenden. När jag efterlyser underlaget, nås jag av beskedet att underlagen inte kan färdigställas (budget för 2014 m.m.) eftersom protokollet från det senaste ägarrådet inte är klart.

Ägarrådet var 7 januari. Vid kommunstyrelsens sammanträde 15 januari frågade jag om jag kunde få en kopia av protokollet. Idag 20 januari säger förbundets kansli att man saknar protokollet och att handlingarna därför inte kan skickas till ledamöterna, en dag innan sammanträdet.

Jag är uppriktigt nyfiken på att få höra vem som tar skulden på sig för detta. Jag gissar: ingen. Men någon måste väl sitta på Svarte Petter?

Politik på ytan eller under ytan?

Sitter och ”städar” underlag och handlingar i frågor som varit på tapeten under sista tiden. Min tanke är såklart att lägga bakom mig så mycket så möjligt, det är val i september och jag vill kunna se framåt. Å andra sidan hoppas jag att väljarna inte faller för allehanda vidlyftiga löften. Jag har för avsikt att visa på sambandet mellan det vi fajtades för under fyra år och det vi vill göra ännu bättre framöver.

Visst, det är en del som vi kan lägga bakom oss, anses som avklarat eller överspelat. Annat är högaktuellt. Och så den tredje högen: Vet inte vad som egentligen gäller?

Hit hör Ursand, hit hör Bert Karlsson.

Byggnadsförvaltningen fick kommunstyrelsens uppdrag att arbeta med ett planprogram för Ursands camping. Ett förslag lämnades i november 2013 från byggnadsnämnden till samtliga nämnder för yttrande. Så småningom skall denna övergripande ”helhetsplan” bli underlag för ett beslut på högsta nivå i kommunen. Men under tiden är det mycket oro under ytan. Det ryktades att en del var på gång på Ursand. Utan att varken ansökan hade kommit in till eller beslut hade fattats av rätt instans, så pågick arbetet.

Jag frågade ordföranden i byggnadsnämnden i kommunfullmäktige och fick som svar att man förutsatte att ”arrendatorerna” vet vad som gäller och att förvaltningen saknar möjlighet att kontrollera allt och alla. Jag efterlyste också om byggnadsnämnden varit i kontakt med den som äger avtalet med arrendatorn, nämligen samhällsbyggnadsnämnden. Den frågan blev obesvarad.

Vid årsskiftet sades att Marie Dahlin hade inbjudit Bert Karlsson att komma och tala med kommunstyrelsens arbetsutskott 7 januari. Protokollet visar att så inte verkar varit fallet. Kan jag förstå, arbetsutskottet bör inte lägga sig i en fråga som andra har på delegation.

Så arbetet med planprogrammet rullar på och ska väl föras till ett beslut strax innan eller strax efter sommarpausen 2014. Då är campingsäsongen i full gång. Vad som blir med de förändringar som det talades om vet jag inget om. Sker det något under ytan? Det vore inte bra. Inte när Bert Karlsson är inblandad.

Jag vet att jag i en tidigare blogg skrev: ”Och jag avslutade med att säga att jag med viss lättnad ser att Bert Karlsson snart lämnar Vänersborg igen. Campingen ute på Ursand var dörren för att komma in, men helheten av projektet är Vänersborg inte villig att köpa.”

I min samling av icke-avslutade ärenden finns frågan om ”Bert Karlsson på Ursand” kvar. Tidigare bloggar hade rubrikerna:

Strandskyddet? Precis, strandskyddet!

Alla överens om Ursand?

Brist på ärenden?

Vore fel att inte ställa frågan

Vad är man rädd för?

Jag har varit med i kommunfullmäktige i Vänersborg sedan 1982. Ett antal mandatperioder. Visst har mycket förändrats under åren. T ex behandlingen av Vänsterpartiets motioner. I början och under en tid fram till för något år sedan var grundtipset ”avslag”, det spelade knappt någon roll vad motionen handlade om. Valframgången 2010, som gav oss åtta mandat av femtioen, ändrade på bilden. Nu har den moderata kommunledningen hittat en annan utväg: långbänken. Inte mindre än tre motioner väntar nu sedan mer än tre år på att avgöras med ett beslut i fullmäktige. En motion från 2012, motionen om att möjliggöra ”öppna sammanträden” i våra nämnder har redan bifallits i princip. Just nu är en utredning på rundvandring genom samtliga nämnder som får tillfälle att yttra sig. Då händer något igen. Från förvaltningen läggs fram ett likalydande förslag till såväl kulturnämnden som barn- och ungdomsnämnden. ”Ja, men …” är innehållet. För att inte anklagas för feltolkning här beslutsförslaget i sin helhet: ”Att rekommendera kommunfullmäktige att den nämnd som så önskar får besluta om öppna sammanträden under förutsättning att alla i berörd nämnd, både ordinarie ledamöter och ersättare, är eniga om sammanträdesformerna. Att rekommendera kommunfullmäktige att respektive nämnd vid beslut om öppna sammanträden även inhämtar synpunkter från förvaltningarna kring arbetsmiljön.” Beslutsförslagen lämnas rakt upp och ner, utan någon som helst text som förklarar hur man kommit fram till dessa rekommendationer. Jag noterar med intresse en kommunal innovation: ”Ersättare” deltar enligt förslaget i omröstningen, det borde vara unikt. Kan inte tänka mig att kommunjuristen som alltid rådfrågas inför fullmäktiges beslutsärenden uppmuntrar ordföranden att ställa förslaget under proposition. Någon som ogillar mitt fikonspråk? O.k., i klartext, första rekommendationen är ren nonsens. Andra rekommendationen då? Verksamheten på kulturområde och i skolverksamhet är öppen verksamhet, med mycket publik för det mesta. Förslaget om öppna sammanträden innebär i första hand att åtminstone fem stolar skall stå till allmänhetens förfogande, i fall det finns någon som önskar bevittna ett nämndssammanträde. Vad har förvaltningarna då att frukta? Vad kan tänkas bli ett arbetsmiljöproblem? Inte vet jag. Det blir spännande att höra Stefan Kärvling från barn- och ungdomsnämnden och Åsa Olin från kulturnämnden rapportera hur ovanstående beslutsförslag behandlas.

Tidningars mångfald

En fördel med läsplattan är att man kan läsa tidningen innan den har kommit till brevlådan. Med åldern kommer ju ovanan att vakna alldeles för tidigt på morgonen. Och inte blir det bättre av att tankarna skenar iväg när det gamla året passerar revy. Förväntningar på det Nya Året finns det också gott om som bidrar till att det snurrar ordentligt, så visst är det gott att tända sänglampan ”natten är över, läsdags …”

Morgonens absoluta behållning fanns i Dagens Nyheter, där Susanna Alakoski skriver sin betraktelse inför 2014: ”Bön till oss”. Var inte lätt att släppa texten och sidan och bläddra vidare på min iPad i DN och GP.

Lokaltidningen då? Visst blir jag glad när jag ser att goda vännen och partikamraten Stefan Kärvling fick plats i årets sista TTELA med sitt debattinlägg ”Vart är vi på väg?”. Stefan är hittills den enda lokalpolitiker som offentligt har svarat på lärarfackens frågor om förskolans situation i Vänersborg.

Tidningens redaktionella arbete har på senare tid förändrats, tyvärr inte till det bättre. Nu verkar det som om ingen längre korrekturläser materialet innan det går till tryck. Hur är det möjligt att följande mening i årskrönikan slinker genom: ”S, C, V, MP och VFP klubbade en budget som bland annat innebar nedläggning av Gläntans äldreboende och inga extra pengar till skolan.” Javisst blev det till slut en majoritet med 26 av 51 mandat i kommunfullmäktige, men den majoriteten stavas ”M, FP, KD, MP och VFP”.

En årskrönika har många läsare, undrar hur många som kommer att se den lilla notisen med rättelsen som på nåder får en undanskymd plats på torsdag i lokaltidningen? Så mycket kan bli bättre nästa år, men ärligt talat, lokaltidningar saknar förutsättningar att vända den pågående utvecklingen och avvecklingen. Synd, men …

Mina löften då? Ska jag motionerna mera? Nja, jag tror inte det. Dock kanske mera regelbundet. Och så var det där med den dagliga promenaden …

Skriva fler motioner? Nja, inte vet jag. Två av mina motioner som jag lämnade in sent 2010 och tidigt 2011 väntar på att föras tillbaka till fullmäktige för ett beslut. Kanske ändå, jag ska fundera. Eller vänta tills efter valet i september. Som oppositionspolitiker är motioner ett verktyg att ”komma in” i debatten. Men om valresultatet ger oss en annan plats, blir det så mycket lättare att bestämma vilka frågor som skall finnas högre upp på dagordningen. Jag får höra med andra och be om goda råd hur jag ska göra.

Det var länge sedan ….

Nästan en hel månad sedan sista inlägget på bloggsidan. Så kan det bli när tiden inte räcker till. Och när det hotar att bli för mycket, när allt händer på en gång. Det gällde att koncentrera sig på årets sista möten med kommunstyrelsen, kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet Väst och socialnämnden och socialutskottet. Avklarat, överlevt också denna gång. Men det saknas lösningar för många öppna frågor, resursbristen för gymnasieverksamheten i Kunskapsförbundet och för socialförvaltningen är skriande. För att nämna bara två frågor som blir aktuella på nytt och ganska omgående efter årsskiftet.

I socialnämndens protokoll kommer att finnas en reservation som jag skrev efter torsdagens möte. Där lär också Morgan Larsson i en reservation ta upp ”otydligheter” i förvaltningens skrivelse kring detaljbudget 2014. Själv upplevde jag ingen otydlighet, men jag förstår Morgan Larssons problem. Han medverkade till en stängning av äldreboendet Gläntan ”tills vidare”, fast han uppfattade att beslutet gällde en ”tillfällig” stängning. Jag tackar mig själv att jag på allvar insåg behovet att lära mig ”svenska” när jag 1970 kom till Göteborg och Sverige. ”Der Teufel steckt im Detail …”. Visst är jag nyfiken på Välfärdspartiets reservation.

Nu och några dagar framöver gäller det fortsatt inläsning av kongressunderlaget. Efter 1984 blir det andra gången jag representerar Älvsborg på Vänsterpartiets kongress.  Jag ser fram emot några givande dagar andra helgen i januari.

Vore fel att inte ställa frågan

Kommunstyrelsen idag måndag, kommunfullmäktige nu på onsdag. Den stora frågan gäller såklart: blir  vi färdiga med ärendet ”Ny vision” för Vänersborgs kommun innan årets slut eller blir vi inte? Jag trodde inte att jag hörde rätt när gruppledaren för Moderaterna i Vänersborg, Lena Eckerbom Wendel, tog till orda. ”Nej, vi är inte klara!” Det blir en kraftmätning i december och kommunens nya vågmästare Miljöpartiet får lov att bekänna färg.

Den lilla frågan är hur Gunnar Lidell, kommunstyrelsens ordförande, svarar när han efter två hela månader bemöter partikollegan Stefan Kärvlings fråga med rubriken ”medborgarförslag” och min egen fråga om ”medborgardialog”.

Så passar jag också på (på förekommen anledning) att ställa en fråga till byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad, FP. Om allt blir som det brukar vara så kommer det att sägas vid uppropet, som alltid inleder varje fullmäktige, ”Peter Göthblad har anmält förhinder”. Är jag elak?

P.S: Eftersom jag fick frågan om om ”vad saken gäller på Ursand denna gång” lägger jag till länken till ett protokoll från kommunens miljönämnd som lämnade synpunkter till byggnadsnämnden om strandskyddsdispens på det Ursand.