Vad blir kommunens svar?

Den Av rininslandi GymnasielagenLämna en kommentar

För en vecka sedan ställde jag en fråga: Gjorde jag rätt i kunskapsförbundet?

Jag berättade också om situationen för ungdomar som befinner sig i Vänersborg, som vill få en utbildningsplats, som behöver en utbildningsplats, som måste ha en plats i vuxenutbildningen – i annat fall går de miste om den lilla, lilla chansen att kunna få beviljat en ansökan om uppehållstillstånd i Sverige.

Mitt yrkande var enkelt: ”Direktionen ger uppdrag att sökande som med stöd av gymnasielagen söker till Kunskapsförbundet Väst skall beviljas en utbildningsplats.”

Jag blev ensam om mitt yrkande, de andra tolv ledamöterna fastnade för en annan text: ”Ge förbundsdirektören i uppdrag att skyndsam ta fram en skrivelse med prognos samt konsekvenser i fall resurser inte medges för att ta emot gymnasielagselever. I avvaktan på besked från kommunerna tas inga ytterligare gymnasielagselever in.”

Det blev en överraskning. Igår skickades ett ”Ordförandebeslut angående gymnasielagseleverna” ut för direktionens kännedom. Skrivelsen har redan sänts till förbundets medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg.

Jag tackar presidiet och i synnerhet ordföranden, Maud Bengtsson, för den snabba hanteringen och den mycket klargörande texten.

Återstår att se vem i Vänersborg som tar emot skrivelsen, vem som vill hantera framställningen och när det ger resultat.

Jag förstår att det är många som önskar att följa frågan, många frivilligarbetare i våra ideella organisationer, Röda Korset, Rädda Barnen, kyrkan är oerhört aktiva och ger mycket av sin tid. Därför länkar jag också till två dokument som berättar mer om alla pusselbitar som behöver komma på plats för att det ska bli den positiva lösning som lagen är avsedd att leda till:

Ny möjlighet till uppehållstillstånd och andra juridiska frågor – vi rätar ut frågetecken 

Ny möjlighet till uppehållstillstånd – några frågor och svar om regelverket, kommunens skyldigheter och statlig ersättning m.m.

Finns någon väg ut?

Den Av rininslandi Estetprogrammet3 kommentarer

Varför gick det fel? Fanns inte någon möjlighet att undvika att hamna i en rävsax?

Självfallet finns det, men då måste man försöka att samtala i god tid. Då skulle det funnits tillfälle att komma ihåg tidigare felbedömningar.

Här en länk till Vänsterpartiet Vänersborgs lokala hemsida 2 maj 2016. (Jag ansvarade för alla texter på denna hemsida under tio år. Nu visas inte längre aktuella texter där utan man måste söka sig till tre bloggar som tre av partiets ledamöter i fullmäktige skriver: karvling.com, jamesbucci.wordpress.com och rininsland.blogg för att veta var och hur vi är aktiva.)

Då, i maj 2016, beslutade förbundets direktion att det estetiska programmets musikinriktning skulle flyttas från Vänersborg för att endast erbjudas i Trollhättan.

Vi var då fyra ledamöter från Vänersborg som röstade emot förslaget. Vilka, framgår av omröstningslistan som finns tillsammans med min skriftliga reservation.

Beslutet från 2016 förde mycket oro och oreda med sig – här en redovisning från juli 2016 från hemsidan för Vänsterpartiet Vänersborg.

Senare blev det en öppning för de tre socialdemokrater från Vänersborg, som hade röstat för nedläggningen, att medverka till att det åter blev fritt fram för att söka musik-estet på Birger Sjöberggymnasiet.

2019 informerade förbundsledningen mycket tidigt kommunalråden i Trollhättan och i Vänersborg om den dystra ekonomiska bilden. Bidragen från medlemskommunerna räcker inte till för att finansiera verksamheten ”gymnasieutbildningen”.

Paul Åkerlund, ordförande i kommunstyrelsen i Trollhättan, är alltid med på samtliga sammanträden, så även när ”ägarsamrådet” träffades i februari och i maj. Åkerlund ”kan det där” och hans besked blev ”nej, inga tillägg, ni får reda upp det hela”.

Någon i Trollhättan visade dock gott omdöme. När kommunfullmäktige i slutet på maj följde upp Paul Åkerlunds avvisande inställning, så fanns en sista mening med i beslutet med denna lydelse: ”KFV har att vidta nödvändiga åtgärder för att minska det prognostiserade underskottet, samt föra upp frågan om förbundets ekonomiska läge till förnyade överläggningar vid ägarsamråd utifrån förbundets delårsrapport per augusti 2019.”

Ett halmstrå? Ett andra delårsbokslut brukar finnas framme i direktionen 10 september eller senast 15 oktober, medlemskommunerna kan behandla underlaget i oktober.

I Vänersborg blev det inget beslut, frågan om tillägg återremitterades till kommunstyrelsen som har först sammanträdet efter sommarpausen 4 september, därefter återkommer ärendet i fullmäktige antingen redan 18 september eller senast 23 oktober.

Hur mycket som då redan har hunnits med när det gäller det nu aktuella beslut, nämligen att avveckla dessa gymnasieprogram, det återstår att se.

Så även om nu ”alla andra” ångrar sig, om fullmäktige beviljar tillägg och direktionen upphäver sitt beslut, så har skadan redan skett.

Personligen känner jag en stor besvikelse: Min partikamrat Stefan Kärvling och jag stred från talarstolen i fullmäktige, vi var framme ett flertal gånger, vi använde många minuter för att berätta vad som var på gång att ske om inte beslutet blev att bevilja sökt tillägg. Men det har inte framkommit, bilden är att ”alla är dumma”.

Samma sak – inte någonstans nämns att det var tolv representanter i direktionen som står bakom det hemska beslutet och att den trettonde yrkade på avslag. Det kommer först att framgå av protokollet – ett protokoll som justeras nästa vecka måndag 8 juli.

Och om jag nu har missuppfattat något, så kommer det att stå att dessa tolv har lämnat en och samma anteckning till protokollet: ”Under rådande ekonomiska förutsättningar där våra respektive ägarkommuner ej tillskjutit de medel som behövs för fortsatt drift anser vi detta vara enda möjliga utväg att göra dessa nedskärningar. Då vi ej klarar detta inom befintlig ram.” Flertalet av dessa ”tolv” har tidigare ”i respektive ägarkommun” ställt sig bakom beslutet ”att ej tillskjuta de medel som behövs”.

Uppåt väggarna galet

Den Av rininslandi VänersborgLämna en kommentar

Vad är det som händer i Vänersborg? Frågan ställs från många håll.

Skolfolket och föräldrarna undrar hur det ska bli till hösten och nästa läsår. Kommunens budgetbeslut fattades mot bättre vetande.

Hela den sociala verksamheten kommer i gungning när prio ett för alla anställda på alla nivåer är att svara på frågan: Vad vill du ändra på din arbetsplats för att minska kostnaderna?

Kultur- och fritidssektorn vet om att det man fått från fullmäktige inte räcker till för att bekosta det man gör idag.

Alla känner sig drabbade, alla börjar tänka endast på sitt, angelägna att rädda vad som går att rädda.

Det är kanske så man kan förklara tisdagens beslut i Kunskapsförbundets direktion. Själv röstade jag som enda ledamot emot beslutet.

Jag vill inte försvara beslutet, jag vill bara förstå varför det blev så.

Sammanträdet hade knappt börjat när jag protesterade första gången. Ordföranden berättade om samtalen i ägarsamrådet 23 maj: ”Ägarna ville veta … Vi förklarade för ägarna … Vi informerade ägarna … Ägarna var tydliga med… Ägarna sade rakt ut …” Min invändning var: ”Kommunalråden är medlemskommunernas representanter, ägarkommunens företrädare, inget annat.” Och: ”Kommunfullmäktige beslutar, inte kommunalråden.” Och repliken från ordföranden bekräftade att jag hade rätt i min uppfattning: ”Jag trodde ni visste vad jag menade.”

I Trollhättan har det funnits och finns uppenbarligen fortfarande en princip: Kommunstyrelsens ordförande bestämmer. Paul Åkerlund fick gehör i kommunfullmäktige: I maj blev det ett enhälligt ”Nej” till Kunskapsförbundets begäran om tillägg för gymnasieskolan (M och SD yrkade bifall)), i juni var alla eniga om att avslå begäran om att finansiera fler platser i vuxenutbildningen. Dagen efter juni-mötet var Trollhättans representanter i Kunskapsförbundets direktion illa berörda av kommunens nej, det ödesdigra beslutet att lägga ner industriprogrammet togs. (Alla företrädare i direktionen är enligt reglerna också på plats i fullmäktige, man sitter alltså på två stolar.)

Om Trollhättan har en lång historia med bara socialdemokratiska ordförande i kommunledningen, så är det helt annorlunda i Vänersborg. Majoriteten skiftar allt som oftast. Dessutom är vi nu i början av tredje mandatperioden med sårbara minoriteter.

I Vänersborg kan man inte utgå ifrån att fullmäktiges beslut blir som ”det var tillsagt uppifrån”. Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, kan i det omnämnda ägarsamrådet haft en klar uppfattning och lämnat klara besked, men det räcker inte, det gäller att få till ett beslut i kommunfullmäktige med samma innebörd.

Och det blev ju inte heller som det var tänkt. Kommunfullmäktige återremitterade frågan om tillägg för gymnasieutbildningen till kommunstyrelsen. Förslaget kom från Kenneth Borgmalm, S, och företrädare för M, L, KD och C yrkade bifall. Vänsterpartiet yrkade att förbundets begäran skulle beviljas.

Återremissen i fullmäktige var en sak, men direktionen behövde ett ja som alltså inte kom. Även alla vänersborgare från samtliga partier röstade för att lägga ner musikutbildningen i Vänersborg. Jag var ”ensam mot alla” att avslå beslutsförslaget. Jag vill inte och jag kan inte medverka till att lägga ner dessa program.

När jag letar efter förklaringar till varför Vänersborg har trasslat till det så till den milda grad att förtroendet för ”politiken” försvinner punkt för punkt, så ser jag en kommentar på partivännen Stefan Kärvlings blogg.

”Rune” skriver en längre kommentar, jag fastnade för följande rader:

”Det är mycket som Vänersborgs kommun vill vara (eller bli ännu mera) beroende på vilka tjänstemän eller politiker man frågar. 

Det finns epitet för kommunen styrande (oftast avses bara staden Vänersborg) såsom Bandystaden, Arenastaden, Idrottsstaden, Jazzkommunen, Musikkommunen, Cupstaden, Kulturstaden, Turiststaden, Evenemangsstaden, Årets Stadskärna-tävling och inte minst administrativt som Regionhuvudstaden. Frågar man eldsjälar för var och en av dessa epitet så ska det satsas mångmiljonbelopp ur den gemensamma skattekassan.”

Det kan ligga mycket i detta – när det inte finns någon ledning, någon majoritet, då händer det lätt att den ene politikern nappar på ett förslag, den andra på ett annat, den tredje på ett tredje. Det blir ingen helhet, det finns ingen röd tråd, det blir bara slöseri med pengar för att tillfredsställa så många olika önskemål som möjligt.

Jag undrar hur det blir med sömnen dessa varma sommarnätter, när allt ställs på sin spets.

Häst och hund – hur många som helst?

Den Av rininslandi KunskapsförbundetLämna en kommentar

Japp, obegränsat ….

Jag slutar aldrig förvånas. Fast det här är på gränsen.

I tidigare inlägg berättade jag om Kunskapsförbundets fatala sits. Intäkter och kostnader går inte ihop och det hotar att bli värre år efter år.

Det är medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg som finansierar utbildningen, det är förbundet som ordnar utbildningen. Bortsett ifrån ”grundfinansieringen” erhåller förbundet för varje tillkommande elev 55 tkr. Antalet elever växer, kullarna som föddes 2003 och 2004 är större än de som varit åren innan.

Så långt så bra – nästan bra, för egentligen täcker 55 tkr inte kostnaden.

Men förbundet har inte alla elever från Trollhättan och Vänersborg under sina vingar, en tredjedel väljer kommunala skolor i andra kommuner (Uddevalla och Göteborg främst) eller friskolor i Trollhättan, i Vänersborg och på annat håll.

Från kommunerna kommer 55 tkr till förbundet för varje elev, Kunskapsförbundet betalar fakturor som kommer från andra skolor. Det finns inte någon faktura som är på 55 tkr för en elev, de flesta är på 100 tkr per elev, somliga på 200 tkr per elev, några på ännu högre belopp. Den ekvationen går inte ihop, det förstår var och en.

Naturbruksgymnasier tillhör kategorin ”200 tkr”. För ett år sedan kom beskedet att REALGYMNASIET skulle starta en naturbruksutbildning på Swedenborg Center i Trollhättan (gamla lasarettet): ”Djurvård, Häst, Hund och Natur & äventyr.” Det blev genast 34 elever första året, sedan tillkommer år efter år nya klasser, alltså årskurs 1 och årskurs 2 och årskurs 3. Uppemot hundra elever det tredje året. 5,5 mkr in från kommunerna till förbundet, 20 mkr ut från förbundet – eller hur?

Kunskapsförbundet vill alltid ta en titt på tillståndsbevis som friskolorna har erhållit från skolinspektionen, man vill ju veta vem man skickar pengarna till.

Tillståndsbeviset för Realgymnasiet utfärdades 2010. I dokumentet står bl a följande: ”Godkännandet gäller för utbildning som startar efter den 30 juni 2011.” Men även: ”Godkännandet gäller under förutsättning att utbildningarna startar senast vid början av läsåret 2012/2013.”

Jaha, är väl bäst att fråga Skolinspektionen – Realgymnasiet startar ju först 2019/2020.

Och här kommer Skolinspektionens besked: ”Tillståndet från 2010 gäller tillsvidare. Skrivningen som står i beslutet är inte giltigt och gäller inte så ”gamla” beslut.”

Skolinspektionens besked avslutas med följande upplysning: ”Sammanfattningsvis, beslutet från 2010 gäller och det finns ingen begränsning i beslutet avseende hur många elever de får ta in på programmet/inriktningen.”

Och jag som redan hade glatt mig åt att hettan längre ner på kontinenten inte kommit hit. Varför fattar jag inte att jag inte har fallit offer för en mardröm? Att detta har vi fått svart på vitt? ”Med vänlig hälsning”…

Gjorde jag rätt i Kunskapsförbundet?

Den Av rininslandi Kunskapsförbundet3 kommentarer

Två omröstningar i dag under ett utdraget möte med direktionen i Kunskapsförbundet  Väst (KFV) – två gånger var jag ensam mot ”alla andra”.

Gymnasieutbildningar och vuxenutbildning ordnas för Trollhättan och Vänersborg av Kunskapsförbundet, finansieringen sker från båda medlemskommunerna.

KFV hade med utförliga motiveringar begärt tilläggsanslag för gymnasieutbildningen. Trollhättans kommunfullmäktige avslog begäran i slutet på maj, Vänersborg sade för en vecka sedan varken ja eller nej utan återremitterade ärendet till kommunstyrelsen.

KFV hade med tydliga beskrivningar berättat om behovet av tillägg för vuxenutbildningen. Det finns uppdrag från kommunerna till förbundet hur många platser som skall ordnas. Nu finns det fler sökande än det antalet som framkommer i uppdragsavtalet. Sökande, som hänvisar till att det handlar om en rättighetslagstiftning som säger att söker man, så skall man erbjudas en utbildningsplats. Igår sade fullmäktige i Trollhättan ”nej, det blir inget, det finns inga pengar”, efter sommaren skall Vänersborg ta ställning.

Mot den bakgrunden hade direktionen i förbundet att idag behandla två frågor. I direktionen sitter sju ledamöter och sju ersättare från vardera medlemskommun. Alla företrädare i direktionen har också en plats i respektive fullmäktige, det är villkoret. Alla sitter så att säga på två stolar.

Den första frågan gällde sökande som befinner sig i en utdragen asylansökningsprocess. Frågan gällde tolkningen av Gymnasielagen. Den kom till för att något mildra de oerhört tuffa bestämmelser som gäller sedan Sverige bestämde sig för tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta tillstånd, Det finns ungdomar med ett boende på Restad som är i utbildning. Förbundet skickade en räkning till Vänersborgs kommun. Reaktionen från kommunen förvånade och ställde till ett mindre kaos för direktionen.

Vänersborgs kommun reagerade på framställningen med en hänvisning till att kommunen inte hade beslutat att ungdomarna fick gå utbildningen. Förbundet borde skicka in en prognos, den skulle i vederbörlig ordning behandlas och efter beslut i kommunstyrelsen skulle besked ges. Slutsatsen i förbundet blev: Utan besked om att utbildningen finansieras av kommunen sätter vi stopp nu, inga fler ansökningar om en utbildningsplats beviljas.

Är man inte i utbildning kan man inte behandlas som någon asylsökande ”under gymnasielagen”. Jag yrkade därför: ”Direktionen ger uppdrag att sökande som med stöd av gymnasielagen söker till Kunskapsförbundet Väst skall beviljas en utbildningsplats.” Det fanns ett annat förslag som jag i en något virrig beslutsprocess inte lyckades notera, men i stort gick det ut på att det skulle utredas ”vad som egentligen gäller”, vill säga, vem ska egentligen betala, vem ska egentligen besluta, vem har rätt att göra vad. [Jag kompletterar min blogg när jag får den korrekta formuleringen.]

Omröstningen slutade 1 mot 12.

Den andra frågan gällde ytterligare ett steg i försöket att anpassa förbundets verksamhet till kommunernas besked att inga tillägg beviljas nu eller kan förväntas längre fram. Det finns redan besparingar motsvarande 53 miljoner, men dagens förslag gällde för framtiden. Direktionen beslutade att fr o m läsåret 2020/21  inte längre erbjuda följande utbildningar:

  1. Industritekniska programmet (IN) på Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan.
  2. Estetiska programmet (ES) på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg.
  3. Den riksrekryterande spetsutbildningen inom det Estetiska programmet (ESMUV) på Birger Sjöberggymnasiet.
  4. Den nationella idrottsutbildningen för bandy (NIU) på Birger Sjöberggymnasiet.
  5. Den nationella idrottsutbildningen för badminton (NIU) på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan.

Jag yrkade på avslag på förslaget. Omröstningen slutade 1 mot 12. Dessa tolv ledamöter lämnade en gemensam protokollanteckning. Den ska jag också komplettera med här i bloggen när jag väl har fått den till min iPad.

Min partikamrat Stefan Kärvling har i flera bloggar lämnat rapport om vilka kostnadsbegränsningar förbundet redan genomför. Efter dagens direktionsmöte finns anledning att återkommande bevaka frågorna om gymnasieskolans utbildningar och vuxenutbildningen i våra två kommuner. Stefan är också ersättare för mig i förbundet, han fanns med under hela mötet och uppmuntrade mig att stå fast vid vår linje.

Lokaltidningen TTELA berättar på nätet ”Flera profilerade gymnasieprogram läggs ner” – inte här och förmodligen inte heller i morgondagens pappersupplaga nämns att beslutet inte var enhälligt.

Sommarlov? Dessa tunga frågor kan man inte bara segla ifrån, mycket som sker nu kommer att sätta djupa spår.

Min reservation ”Östra Mariedal”

Den Av rininslandi Östra Mariedal, Reservation2 kommentarer

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2019-06-19  – Ärende 14

Beslut om mål- och resursplan 2020-2022  (Dnr KS 2019/11)

Min reservation avser Miljöpartiets ändringsyrkande gällande exploateringsbudgeten i mål- och resursplanen 2020-2022 med lydelsen: ”De poster i exploateringsbudgeten som avser Mariedal Östra VA samt Mariedal Östra gata tas bort.”

Under överläggningarna yrkade jag bifall till ändringsyrkandet. Yrkandet föll genom omröstning varför jag reserverar mig.

Av exploateringsbudgeten juni 2010 framgår kommunfullmäktiges anslag för projektet Mariedal Östra på följande sätt: 2011 ”0” – 2012 ”1 mkr” – 2013 ”8 mkr”

Vid den tidpunkten hade projektet prövats i den vanliga planprocessen. Detaljplanen överklagades men överklagan avslogs. Byggnadsnämndens förslag från en oenig nämnd vann laga kraft.

Samtidigt ”försvann” projektet helt i budgetprocessen. Först var det minoritetsledningen med kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell i spetsen som tog bort Mariedal Östra, därefter var det kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin som ansvarade för att projektet förblev inaktuellt under en hel mandatperiod. Nu i juni 2019, alltså först efter nio år, återkom ett förslag att reservera ett anslag i exploateringsbudgeten, som nu lyder: 10 mkr VA, 10 mkr gata – för båda anslag nämns projekttiden september 2020 till december 2021.

I debatten förekom ett större antal inlägg till förmån för denna post. I sak anfördes dock bara två aspekter:

  • Det finns en gällande detaljplan. Korrekt – men ingenstans i detaljplanen står att planen måste verkställas.
  • Vi har en kö av sökande för villatomter. Korrekt – men den kön fanns redan 2010, den kön fanns vartenda år efter 2010 fram till idag, och den kön finns även idag. Och även om projektet Mariedal Östra genomförs, så kommer det att finnas en kö imorgon också.

Jag anser att det är en mänsklig rättighet att kunna ha en bostad. Jag ställer också upp på principen att var och en bör kunna få söka och få sin bostad enligt egna föreställningar och förväntningar, men kraven den enskilde får ställa på kommunens bemötande är i grunden olika.

Vänersborgs kommun har en rad punkter fastslagna i sin vision och i gällande inriktningsmål som slår fast att invånarnas och medborgarnas synpunkter är värdefulla och är värda att beaktas. Utfästelsen får inte stanna på pappret, kommunens förtroendevalda bör leva upp till kommunens mål.  För att vara tydlig: Kommunpolitikers trovärdighet och medborgarnas tillit till den demokratiska processen står på spel.

Stadsdelen Mariedal är tätbebyggd. En titt på en översiktsbild eller en karta visar nästintill tusen villor och småhus i grupper. I utkanten finns flervåningshus, hyreshus och bostadsrättsföreningar på Bokgatan, Ollenicklas väg och på Flanaden.

Om jag uppfattar det rätt så är det uppemot 500 personer med adress på det nämnda området som har skrivit på ett upprop att inte verkställa planerna på att bygga i Östra Mariedal.

Vilka synpunkter har framförts som talar för att inte sätta igång projektet?

  • Detaljplanen är tio år gammal – medan omvärlden vittnar om att mycket har hänt och mycket sker kring miljö- och klimattänkandet tycks Vänersborg vilja stanna upp och förbli kvar vid en gång fattade beslut.
  • På annat håll, kanske mest på kontinenten eller i Storbritannien, är det idag en självklarhet att konsekvensbeskriva dylika byggprojekt i form av en klimatbudget, där både anpassning till klimatförändringar och beslutets inverkan på klimatförändringar analyseras. Det är en central tanke att väga in signaler om klimatförändringar och städernas behov att bevara andningshål och grönområden.
  • Men även i Vänersborg har de politiskt förtroendevalda beslutat sig för en rad beaktansvärda utfästelser i Grönplanen – beslutet att gå igång med byggprojektet på Östra Mariedal devalverar dock Grönplanen och får den att framstå som tom retorik.
  • Vänersborg tar fram ett Naturvårdsprogram – borde inte projektet prövas i sammanhanget?
  • Det finns en motion om att inrätta ett naturskyddsområde som förväntas komma upp inom en snar framtid, motionen inkluderar det aktuella planområdet.
  • Östra Mariedal är en skog som året runt besöks av förskole- och skolklasser. Samhällsbyggnadsnämnden har ett medborgarförslag på sitt bord, som handlar om att utnämna området till skolskog (Skolskog innebär att inga åtgärder vidtas utom sådant som är nödvändigt för att skolan skall kunna använda området i sin undervisning).
  • För icke bilburna småbarnsföräldrar, för söndagspromenerande familjer, för lekande barngrupper, för motionsronderna, för äldre som endast klarar kortare utflykter erbjuder sig skogen i Östra Mariedal som det givna alternativet.
  • En skog är en helhet – ett villaområde med bevarade större antal träd är något annat.

Men det finns också andra invändningar:

  • I arbetet med översiktsplanen har Vänersborg med all rätt fastnat för begreppet stations-samhällen. Arbetspendlingen i Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla har stor betydelse, morgon- och kvällstågen till och från Göteborg är frekventa och väl fyllda.
  • Bussen från Östra Mariedal till resecentrum i Vänersborg tar lite mer än tjugo minuter, tåget från Vänersborg C till Göteborg C tar 51 minuter. En timme och en kvart på morgonen och samma igen efter arbetsdagen, vem vill det? Jag ser att projektet innebär att Vänersborg tar ytterligare ett steg mot privatbilism och visar samtidigt att framtidsplaner som ”stationssamhället” är till intet förpliktigande.

En sammanfattning kan vara:

  • Vi som yttrar oss, vi som har synpunkter, vi som inte vill att projektet fullföljs, vi som önskar att de politiskt valda i Vänersborg lyssnar på oss, samtalar med oss, väger in våra tankar och förhoppningar – VI ÄR INVÅNARE I VÄNERSBORG.
  • Ska det vara möjligt att principen, en plan är en plan, och en kö på människor som kanske tackar ja till en erbjuden plats om en villatomt verkligen väger tyngre?
  • Projektet Östra Mariedal klarade sig genom processen med överklagan för tio år sedan, därefter lektes planen bort i det politiska spelet om vem som kunde förfoga över en majoritet i den beslutande församlingen i Vänersborg. När vi alla har blivit tio år äldre, har vi inte också haft tio år att lära oss nytt?

Med förhoppningen att någon läser mina synpunkter, undertecknar jag min reservation.

Lutz Rininsland                                          2019-06-23

Samma frågor i hela landet

Den Av rininslandi MRP 2020Lämna en kommentar

Vänersborgs kommunfullmäktige debatterade i onsdags budgeten för 2020. Företrädare för sex partier berättade för varandra att alla hade uppfattat ärendets allvar: Vi har utmaningar! Ordet ”utmaningar” upprepades igen och igen, men det var ont om förslag hur dessa utmaningar skall bemötas. Sedan gick politikerna hem efter sju timmar.
De anställda i kommunens verksamheter har nu fått i uppgift att lösa knuten, redan nu och under hösten, för underskottet 2019 är stort och växer. Nästa år blir det värre, det kommer nog att visa sig att en adekvat översättning för ordet ”utmaningar” kan mycket väl vara ”olösbara ekvationer”.
Dagen innan den lokala budgetdebatten fördes en annan debatt i riksdagens kammare. Det gällde finansutskottets betänkande 2018/19:FiU20 ”Riktlinjer för den ekonomiska politiken”. Betänkandet är riksdagens ställningstagande till regeringens ”2019 års ekonomiska vårproposition”.
Nu vet vi vilka riktlinjer som gäller framöver. Om en vecka börjar Almedalen med allehanda putslustiga utspel om hur allt skall bli bättre. Först längre fram återkommer allvaret igen när regeringen lägger höstens ekonomiska proposition. Då kan regeringen mer eller mindre fritt bestämma även över intäktssidan i den statliga budgeten, då är tiden ute för besluten från december 2018 som M och KD i samspel med SD hade tvingat fram.
Så vad står i betänkandet? Hur uttalade sig oppositionen i reservationstexterna? Vad sade representanterna för de åtta partierna i debatten?
Jag saxade Vänsterpartiets reservation. Den är välskriven och är det mest aktuella dokumentet för partiets syn kring finansieringen av välfärdssektorn.
Ulla Anderssons inledande anförande är också en bra handledning hur man enkelt kan uttala sig om vad som behöver göras och varför.
I övrigt kan man som alltid i efterhand titta och lyssna på hela debatten på riksdagens webb-TV-sida.

”Vi gör ingen skillnad”

Den Av rininslandi UncategorizedLämna en kommentar

Det sker under ett långt fullmäktigemöte en rad replikväxlingar, några som är mer intressanta än andra. Jag tänker på ett inspel och en fråga som gruppledaren för SD i Vänersborg, Anders Strand, riktade till mig efter mitt anförande på punkten utbildning.

Jag berättade för fullmäktige hur Kunskapsförbundet Väst ställs på bar backe, när budgetförslaget säger nej till begärd förstärkning för gymnasieskolan och för vuxenutbildningen. ”Det är ingen bra utveckling för ungdomar, det här bådar inte gott för vuxna människor. Utbildningen kan vara den avgörande skillnaden för den enskilde individen, här kan utbildningen för en i familjen avgöra hela familjens öde. Och här, kära SD, talar vi inte bara om människor som inte har den blågula bakgrunden, här talar vi om alla, här talar vi om många som har gått ur grundskolan utan att ha fullgjort sin skolutbildning.”

Anders Strand begärde replik: ”Jag vet inte var Lutz får det ifrån, när det gäller utbildning och skolan. Var någonstans har vi sagt det du påstår?”

Jag frågade: ”Du säger: ”det du påstår” – vad är det du syftar till?”

Anders Strand igen: ”Vi gör ingen skillnad. Jag tolkar det så att vi gör skillnad. Det gör vi inte.”

Eftertanke – tänkte jag rätt?

Den Av rininslandi Fullmäktiges talarstolLämna en kommentar

När jag kort sammanfattade onsdagens fullmäktige, skrev jag att det fanns mycket att reflektera över. Det gäller helheten av mötets förlopp, det gäller enskilda ärenden och beslut, jag begrundar andra ledamöters inlägg i debatten, jag går genom hur det gick för mig i debatten. En del punkter och stolpar förbereder jag nogsamt, andra inhopp sker mer spontant. Här ett sådant.

Kommunstyrelsens ordförande lade kraft i sitt anförande kring delårsbokslutet för första tertialet 2019. Benny Augustsson pekade extra på en sista mening i beslutsförhet, en mening som hade tillkommit under beredningen i kommunstyrelsen: ”Kommunfullmäktige uppmanar samtliga nämnder och förvaltningar till stor restriktivitet vad gäller personalanskaffning, kurser och konferenser samt inköp av varor och tjänster under år 2019.”

Nej, det var inte termen ”personalanskaffning” som gjorde att jag begärde ordet. (Fast egentligen. ”anskaffar man” medarbetare, kollegor?) Nej, det var restriktiviteten som gäller kurser och konferenser som jag ville resonera kring. 

I talarstolen sade jag så här: ”Utbildning betyder mycket och utbildad personal borde också betyda oerhört mycket för Vänersborgs kommun.” Sedan påstod jag att den största delen av utbildning som erbjuds kommunalsektorn är alltid aktuell och tar i stor utsträckning hänsyn till de problem och frågeställningar som kommunerna brottas med, för stunden och på lite längre sikt. Med andra ord, den stora restriktiviteten får inte bli för stor, då riskerar den att  ge motsatta och oönskade effekter.

När jag nu tänker efter känner jag att jag borde ha utvecklat en annan tanke även i talarstolen.

Kommunen har redan ”köpt” konsultmedverkan för ”genomlysningen av styrningen av Vänersborgs kommun”. Avtalet säger att arbetet skall göras under sommaren och avrapporteringen skall ske till hösten. Avtalet säger att det handlar om 240 timmar, ojämnt fördelade mellan fyra medarbetare i konsultföretaget, med en kostnad per timme på 1.875 kronor exklusive moms och en totalkostnad på 450 tkr exklusive moms. Min erfarenhet säger mig att det har förekommit att jag i efterhand någon enstaka gång har tyckt att pengarna för konsultstödet har varit en god investering. Här får vi avvakta.

Dessutom har 6-partiöverenskommelsen redan reserverat ytterligare 1,5 mkr ”för en eventuell fördjupad genomlysning av kommunens verksamheter”.

Men min poäng är egentligen en annan: En plats på en heldagskurs inklusive resa kostar säkerligen 5 tkr, kanske 10 tkr. Men då är det pengar inte till en konsult som är här någon arbetsdag, någon vecka. Det är istället en investering i en utbildning för en av våra medarbetare, som är tillbaka nästa arbetsdag, nästa arbetsvecka, hela nästa året och förhoppningsvis längre än så. Det var därför jag i fullmäktige uttryckte min förhoppning om att restriktiviteten inte leder till oförnuft.

Glad Midsommar! Anställda, politiker, konsulter …

Vad skulle bevisas? Att enighet gör starkt?

Den Av rininslandi KommunfullmäktigeLämna en kommentar

Kommunfullmäktiges långa sittning, från tio på förmiddagen till sju på kvällen, avlöpte nästan undantagslöst enligt ritningarna. På kommunens hemsida förs en förteckning över (nästan) alla frågor som avhandlades. I lokaltidningen TTELA fanns nu på morgonen en sammanfattning över budgetdebatten och hur beslutet blev.

Visst, det blev som man kunde vänta sig. En kommunledning som inte har majoritet någonstans, inte i fullmäktige, inte i kommunstyrelsen, inte i någon nämnd är i ett utsatt läge. Oppositionen, i antal större, utgörs av partier som i en mängd viktiga frågor har skilda uppfattningar. Största gruppen i oppositionen, M, KD och L, lämnar inga större avtryck, men kan spelets regler. I sista stund, efter kommunstyrelsen och strax innan kommunfullmäktige, träffas man med kommunledningens partier, säljer mycket skickligt in de få inspel som skiljer två snarlika budgetförslag – och vips finns ETT förslag som samlar 35 ledamöter.

Den överenskommelsen satte sin prägel på allt denna långa dag.

Nu försvann kritiken mot att regelverket sattes ur spel när renoveringen av kommunhuset började sluka mångmiljonbelopp. ”Vi lärde oss, ska inte hände nästa gång” sades också denna gång.

Budgetbeslutet blev ett styrkebevis, vi som är så många kan väl inte göra fel? Vi får se. En sak är samstämmigheten som fullmäktiges ledamöter upplever. En annan är att återvända efter sommarpausen till nämnderna, där pusslet inte går ihop. Att tillsammans utropa ”vi har utmaningar!”  hjälper inte när gapet mellan intäkt och kostnad i verksamheten uppenbarar sig.

Budgetbeslutet förde också med sig att 35-gruppen sade klart och tydligt: ”Bort med skogen i Östra Mariedal – lämna kvar några träd!”

Hade vi inte någon framgång överhuvudtaget under hela kvällen? Kanske. I vart fall blev det inte avslag på begäran om extra medel från medlemskommunerna i Kunskapsförbundet Väst. Trollhättan hade redan avslagit begäran. I Vänersborg blev debatten lång och resulterade i en återremiss till kommunstyrelsen. Hur direktionen nu kommer att agera avgörs på sammanträdet tisdag efter midsommar.

Det finns mycket mer att reflektera över. Jag återkommer nog till några punkter som behandlades igår. Olusten jag kände inför fullmäktige försvann inte helt, men visst gör några droppar adrenalin gott.