Efter semestern försökte jag på nytt begrunda fullmäktiges beslut 19 juni om ”Mål- och resursplan 2020-2022”.

Förvaltningar och nämnder begärde tillägg för kommande år. Det fanns olika formuleringar, några tydligare än andra, men i grunden var det samma sak: Vi hinner inte ställa om under 2019, anpassningen av verksamheten kan inte ske tillräckligt snabbt för att ge resultat fullt ut. Om inte budgeten förstärks bäddas det för sämre kvalitet och än större underskott under 2020.

I fullmäktiges beslut visas inga tecken på insikt. Visserligen erkändes att det kommer att bli ”tufft” att klara av alla ”utmaningar”, men några tillägg blev det inte. Och en sak till: ”Genomlysningen” – externa konsulter skulle granska ”det mesta” och resultatet borde leda till att Vänersborg åter kunde segla på rätt kurs.

Nu har jag lyssnat på inspelningen av debatten på nytt. Ärligt talat förstår jag inte alla förtroendevalda. Hur kan man i nämnden tydligt och klart ”begära” för att sedan i fullmäktige vända på klacken och avslå välgrundade önskemål? Vad händer nu till hösten? Sätter man sig på sin plats i nämnden och uttalar besvikelse över sin egen oförmåga att stå pall när det gällde i juni?

Jag ser underlaget från nämnderna som i klartext beskriver vad som måste ske om begäran om budgetförstärkning avslås. Samtidigt läser jag det som blev fullmäktiges beslut. Jag sitter inte i barn- och utbildningsnämnden, inte i kultur- och fritidsnämnden, inte längre i socialnämnden. Endast på min plats i direktionen i Kunskapsförbundet Väst kommer jag att se vad fullmäktiges dekret för med sig. Jag bävar.

Är det så i alla kommuner? Är det inga kommuner som i sina fullmäktige kommer till andra slutsatser?

Bäst att ta en titt på hemsidan för Sveriges kommuner och landsting, SKL. Det berättas i första hand om att ett växande antal kommuner förväntas få underskott i sin verksamhet. Hittills är det inte många som har beslutat sig för att höja kommunalskatten för att förstärka intäktssidan. Å andra sidan fattas budgetbeslut på många håll först till hösten – senast i oktober måste eventuella förändringar i utdebiteringen anmälas.

Jag fastnar på SKL-hemsidan under rubriken ”ekonomi” vid ekonomibloggen som skrivs av chefsekonomen Annika Wallenskog. Hennes vädjan till finansminister Magdalena Andersson är läsvärd: ”Underskottsprognoserna kräver handling”.

Ännu intressantare är inlägget ”Minska förpappringen och frigör tid för kärnuppdraget”. Tankarna leder till konsulternas genomlysningen, eller hur? Men vår kommundirektör Pascal Tshibanda lade redan våren 2019 till ett kapitel i ”Omvärldsanalysen” om ”tillitstyrning” med rubriken ”Ledning och styrning”.

Själv hade jag uppmärksammat frågan om tillit i ett inlägg på den lokala hemsidan för Vänsterpartiet Vänersborg: ”Kan det här vara något?” Det var i juni 2018. Min partikamrat Stefan Kärvling fördjupade sig i december 2018 i tre inlägg på sin egen blogg ”karvling.com”.

Det är här på våra egna bloggar vi för den politiska debatten. Vi är tre av fem av partiets fullmäktigeledamöter som bloggar, mest om frågor som berör den politiska vardagen i vår kommun. Samtidigt har hemsidan för partiet somnat in, det mest aktuella inlägget är från den 18 juni och består av en länk till en insändare i lokaltidningen TTELA. Partiföreningens Facebooksida andas några fler livstecken, men där gäller också styrelsens beslut: ”Att partiet inte längre skall länka till privata bloggar från föreningens Facebook sida samt uppdra att ta bort dessa länkar från hemsidan.” 

Även som pensionär har man semester, fattas bara annat. Brodern i München fyllde 80 och vi uppvaktade honom. Härliga dagar, fast det där med den extrema hettan var inte ett skvatt rolig. Jag som trodde mig ha en bra kondition, jag tappade all ork under några dagar.

Nu hemma igen och jag försöker komma ikapp mig själv. I Vänersborg tycks politiken ske under ytan, utåt syns och hörs inget alls. Bläddrar jag i webbdiariet är det inte heller mycket som verkar intressant, mest rutinärenden i alla förvaltningar.

Lokaltidningen TTELA granskar den kommunala ekonomin, turen har inte kommit till Vänersborg än. Reportaget om Trollhättans ekonomi fick rubriken; ”Så ska kommunen komma underfund med ekonomin”. Där gäller att budgetbeslutet för 2020 fattas först i november. Kommunalrådet Paul Åkerlund, S, fick frågan: ”Skatten, höja den? Annars, hur ska ni få in pengar?” och svaret blev:  ”Man kan aldrig utesluta skattehöjning men det är ingenting som vi resonerar om för stunden. Men i september och oktober, när den nationella budgeten är lagd, kan vi säga mer om framtiden.”

Stig Bertilsson, M, är inte längre bosatt i Vänersborg. Han har blivit kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors och SVT berättar på den lokala sidan att han har skrivit ett långt brev till regeringen. Inslaget fick rubriken: ”Kommunen går mot konkurs”.

Vänersborg beslutade om budgeten för 2020 redan vid fullmäktiges möte 19 juni. Sex partier gjorde gemensam sak och avslog alla tankar på att förstärka intäktssidan. Ingenting tyder på att en förändring av kommunalskatten sätts på dagordningen senare under hösten.

Det är därför jag tar det som en angelägen läxa att ännu en gång studera vad majoritetens beslut egentligen innebär. Det är flera verksamheter som drabbas, det finns inget annat ord som kan beskriva läget.

Här socialnämnden. Budgetbeslutet innehåller följande: ”Kommunfullmäktige fastställer socialnämndens budgetram 2020 till 970 344 tkr. Socialnämnden tillförs 1100 tkr för att säkerställa fortsatt drift av familjecentralen Sirius. Nämnden tillförs 1000 tkr för Fisketorget.”

Men i dokumentet konstaterar fullmäktige också: ”Socialnämndens budgetförslag ligger inom ram. Förvaltningen beräknar ett behov utöver ram till 44 600 tkr och anger åtgärder med konsekvensbeskrivningar för motsvarande summa.”

Med andra ord, socialförvaltningen och socialnämnden får under hösten fatta en rad beslut om åtgärder som motsvarar den uteblivna kostnadstäckningen om 42,5 mkr.

Därför känns det rätt att på nytt studera vad förvaltningen och nämnden hade skrivit ner för att göra fullmäktiges ledamöter uppmärksamma på konsekvenserna. Här hela underlaget. Som fullmäktiges ledamöter fick läsa innan beslutet togs.

Det finns vissa ord jag kan hänga upp mig på.

UTMANING eller KRAV.

Det första ordet för att det används för ofta, det andra för att ingen tycks vilja använda det.

Jag talar om kommunfullmäktige, om sammanträdet 19 juni, om ärendet Mål- och resursplan 2020-2022.

Tyvärr är ju möten i Vänersborg inte lika tillgängliga som i de flesta andra kommuner. Där spelas inte bara en ljudfil in samtidigt som sammanträdet direktsänds i radion. Istället direktsänds debatterna på webb-TV och i efterhand läggs avsnitt för avsnitt ut på hemsidan.

Jag arkiverar ljudfilerna sedan fem, sex år tillbaka. Och visst har det underlättat för att i efterhand bättre förstå hur debatten gick och vad som egentligen menas med att ett beslut formulerades på ett sätt och inte på ett annat.

Nu till mina två ord i budgetdebatten. Det var en lång debatt, det var många talare framme som ville motivera varför deras förslag var det bästa. Många talade, några hade längre anföranden, många andra ville bara ”ställa sig bakom” majoritetens förslag. Detta förslag som kom till i sista stund, ett förslag där 35 ledamöter från S, M, C, L, KD och MP hade enats.

Nästan utan undantag fanns ordet ”utmaning” med i alla manuskript och stolpar. Alla såg att det fanns ett behov av att vara ödmjuk, att lägga in den lilla brasklappen att visst kommer det att vålla bekymmer eller bli ett problem för förvaltningarna.

Själv använder jag ordet utmaning när jag riktar det mot mig själv. Vad är det jag har framför mig, vad är som jag behöver prestera för att nå målet.

Men när jag lyssnar på alla som använder mantrat i debatten, så låter det skevt. ”Jag är förtroendevald, det är vi politiker som styr. Jag förstår att det blir tufft, jag hör att ni säger det inte går. Men det ankommer på mig som representant för majoriteten att ställa krav, det är det här det gäller, det är detta och inte mer som vi ställer till ert förfogande.” Det ankommer på förvaltningen, det ankommer på verksamheten att leverera i enlighet med våra förväntningar. ”Att det blir svårt vet jag, jag kan upprepa att jag ser att det är en utmaning.”

Nej, det var inga citat från inspelningen, men det är så här det lät, igen och igen.

Nu är det semestertider, det syns i kommunens diarium att inget händer. Juli månad ut och en bit in i augusti. Men sedan ska nämnderna få sina underlag. Det återstår nämligen flera viktiga pusselbitar. Dels ska bokslutet efter andra tertialet skrivas, alltså för tiden januari – augusti 2019. När ett underskott för helåret väntas, brukar nämnderna enas om en begäran om tillägg för löpande år. Och så ska detaljbudgeten 2020 göras för alla förvaltningar.

Finns det redan då ett underliggande underskott så blir det dubbla krav att hantera för kommande år. Nu tillkommer det nya budgetbeslutets snåla budskap. Och just då blir det spännande. Ett större antal förtroendevalda som i fullmäktige såg ”utmaningar” för våra nämnder har också en plats i någon nämnd. Nu är det inte längre utmaningar som ska hanteras, nu är det fullmäktiges krav som gäller. Fast det ordet användes inte den 19 juni.

Vänersborgs kommunfullmäktige debatterade i onsdags budgeten för 2020. Företrädare för sex partier berättade för varandra att alla hade uppfattat ärendets allvar: Vi har utmaningar! Ordet ”utmaningar” upprepades igen och igen, men det var ont om förslag hur dessa utmaningar skall bemötas. Sedan gick politikerna hem efter sju timmar.
De anställda i kommunens verksamheter har nu fått i uppgift att lösa knuten, redan nu och under hösten, för underskottet 2019 är stort och växer. Nästa år blir det värre, det kommer nog att visa sig att en adekvat översättning för ordet ”utmaningar” kan mycket väl vara ”olösbara ekvationer”.
Dagen innan den lokala budgetdebatten fördes en annan debatt i riksdagens kammare. Det gällde finansutskottets betänkande 2018/19:FiU20 ”Riktlinjer för den ekonomiska politiken”. Betänkandet är riksdagens ställningstagande till regeringens ”2019 års ekonomiska vårproposition”.
Nu vet vi vilka riktlinjer som gäller framöver. Om en vecka börjar Almedalen med allehanda putslustiga utspel om hur allt skall bli bättre. Först längre fram återkommer allvaret igen när regeringen lägger höstens ekonomiska proposition. Då kan regeringen mer eller mindre fritt bestämma även över intäktssidan i den statliga budgeten, då är tiden ute för besluten från december 2018 som M och KD i samspel med SD hade tvingat fram.
Så vad står i betänkandet? Hur uttalade sig oppositionen i reservationstexterna? Vad sade representanterna för de åtta partierna i debatten?
Jag saxade Vänsterpartiets reservation. Den är välskriven och är det mest aktuella dokumentet för partiets syn kring finansieringen av välfärdssektorn.
Ulla Anderssons inledande anförande är också en bra handledning hur man enkelt kan uttala sig om vad som behöver göras och varför.
I övrigt kan man som alltid i efterhand titta och lyssna på hela debatten på riksdagens webb-TV-sida.

Det börjar dra ihop sig, i morgon kommunstyrelsen och två veckor senare kommunfullmäktige. Många viktiga frågor innan sommarpausen, den viktigaste: Hur ser kommunen på sin verksamhet nästa år, vill vi betala vad den kostar? Eller vill vi rusta ner, steg för steg?

Utgångsläget kan inte längre skönmålas. Fullmäktige beslutade i november 2018 vad som gäller 2019. ”Det kommer inte att gå” var det några som sade. ”Det finns inte mer pengar, det måste gå” sade andra, de flesta.

Nu talar delårsbokslutet per april klarspråk. Samtliga stora nämnder anmäler att 2019 slutar med mycket stora underskott.

Kommunledningens förslag för 2020 är samma som det var i november 2018: ”Det finns inte mer pengar, det måste gå.” Och så uppmaningen: Anpassa verksamheten så att budgeten kan hållas. Låtsas kommunledningen att inte förstå situationen? Eller förstår man inte situationen?

Redan nu fylls lokaltidningens insändarsida, ”ni får inte …”, ”hur tänker ni …”, ”det drabbar …”, ”ta inte här, ta någon annanstans …”

Jag sticker ut hakan och säger som det är: Det måste finnas tillgångar, annars kan inget fördelas. Saknas det tillräckliga tillgångar, måste det tillföras mera. Och med tanke på det tilltrasslade politiska läget på nationell nivå kan vi inte förvänta oss ökade statsbidrag från riksdag och regering.

Visst, pröva varje utgift, se till att inga onödiga kostnader belastar kommunen. Men inkomstsidan måste förstärkas, det finns ingen väg förbi.

Vänsterpartiet har under flera år haft mer än ett finger med i budgetbesluten. Varför det inte har blivit några samtal i år, kan jag inte bedöma, det är andra som borde veta.

På Vänsterpartiets hemsida och på partiets Facebook-sida finns i år ingen information om vad som läggs fram i kommunstyrelsen. Jag lägger ut det här på en länk. Samtidigt vet jag att det kan tillkomma enstaka förändringar i kommunfullmäktige, den möjligheten har varje ledamot.

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. Bland många andra frågor som söker svar finns förslaget till Mål- och resursplan 2020-2022.

Det finns fyra förslag. Men redan nu tror jag mig kunna säga att det blir kommunledningens förslag som kommunfullmäktige tillstyrker vid vårterminens sista möte 19 juni. Låter logiskt? Nja, inte i Vänersborg. Inte med tanke att minoritetsledningen förfogar över endast 20 av 51 mandat. Inte heller när man ser tillbaka – mellan 2014 och 2018 samlade sig en del av oppositionen och fick genom det egna förslaget. Då fanns Vänsterpartiet med i högsta grad, då tillfördes skolan och omsorgen resurser som inte den socialdemokratiska ledningen velat ge.

I år har det inte funnits samtal, i år löper budgetarbete på fyra olika spår. Min partikamrat Stefan Kärvling har bloggat om de olika förslagen, jag hänvisar till hans inlägg.

Det finns en fråga som ingen har velat ge ett svar på under budgetberedningens sammanträden mellan februari och maj: Hur ska det stora gapet mellan anmälda resursbehov och tilldelade anslag överbryggas? Självfallet kommer denna fråga vara central när debatten blir offentligt, fullmäktige har kallats till klockan 10:00 på förmiddag mot det vanliga klockslaget 18:00.

Vilka lösningar ser kommunledningen? Att låtsas att det leder någon vårt att budgetbeslutet innehåller ett övertydligt budskap: Det ankommer på nämnderna, på förvaltningarnas ledning, på verksamheten att hålla sig inom ramen. Punkt.

Eller blir det en upprepning av det andra budskapet: Om detta, trots allt, inte skulle lyckas, så är nämnderna anhållna att inkomma till fullmäktige med en framställning om tilläggsbehov.

Hur annars skulle det kunna bli när MRP 2020 kommer att vara samma sak som MRP 2019. Och när vi nu nästan ett halvår in på löpande 2019 får besked om prognoser som talar om mycket stora underskott vid årets slut.

Men nu är det först en sista presentation i kommunstyrelsens slutna sammanträde. Ledamöterna och ersättare har fått tillgång till handlingar under fredagen, allmänheten får vänta till måndag när underlaget läggs ut på den digitala anslagstavlan.

Mitt förslag om att yrka på en höjning av kommunalskatten med 60 öre accepterades på Vänsterpartiets gruppmöte. Utkastet till hela yrkandet arbetades dock om. Av någon anledning finns förslaget inte med i utskicket som kommunstyrelsens ledamöter har fått. Förmodligen dyker underlaget upp på måndag på anslagstavlan.

Budgetberedningen träffar nämndernas presidier på fredag. Samtalen gäller nämndernas ”svar” på kommunstyrelsens ramanvisningar som anger hela inriktningen av arbetet med Mål- och resursplanen 2020.

Stefan Kärvling redovisade redan igår i direkt anslutning till barn- och utbildningsnämndens sammanträde.

Här socialnämndens ”besked” – ett utdrag från protokollet.

James Bucci är Vänsterpartiets företrädare på en insynsplats i budgetberedningen. Han avrapporterar till lokalföreningens förtroendevalda måndagkväll, 6 maj.

På ett medlemsmöte torsdag 9 maj tar vi ställning till hur vi vill agera i den fortsatta budgetprocessen.

Lugna dagar under påsklovet? SMHI utlovar ett antal soliga dagar. Njut! Lägg bort alla kommunala handlingar, låt bli att öppna. Läs inte!

Se där, det gick inte! Nyfikenhet? Oro? Eller helt enkelt vetskapen om att inget försvinner bara man blundar?

Tisdag 23 april träffas barn- och utbildningsnämnden i kommunhuset, socialnämnden fick hitta annan lokal på Lindgården. Båda nämnderna har var sitt riktigt stort ärende på kallelsen: MÅL- OCH RESURSPLAN 2020-2022.

De beslut som nämnderna fattar går omedelbart till ekonomistaben som förbereder budgetberedningens möten samma vecka. Torsdag 25 april delas inkommet material från nämnderna ut, kommentarer och synpunkter lär det finnas många. Fredag 26 april träffar budgetberedningen i tur och ordning presidierna från samtliga sju nämnder. Återigen är utgångspunkten det material som nämnderna i sin helhet har diskuterat. Presidierna skall samtala med budgetberedningen kring nämndernas beslut.

Barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden får vardera 90 minuters audiens, kultur- och fritidsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden vardera 60 minuter, byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och slutligen överförmyndarnämnden har 30 minuter vardera.

Stefan Kärvling beskriver på sin blogg vad barn- och utbildningsförvaltningen har lagt på ledamöternas bord. Förvaltningen beskriver vilka åtgärder som står till buds för att göra den anbefallna verksamhetsförändringen. Det finns ett gap mellan beräknade kostnader 2020 och den ram som står till förfogande på inte mindre än 40,3 miljoner. Till varje föreslagen åtgärd finns en konsekvensbeskrivning.

Tidigare berättade jag inför och efter socialnämndens sammanträden vad som avhandlades och framförallt hur Vänsterpartiet agerade. Även nu, när jag inte längre har partiets mandat i socialnämnden, kommunstyrelsen och budgetberedningen, så kan jag i vart fall för de två första läsa mig till en viss insikt. Och eftersom jag nu som tidigare, när jag hade ansvar för partiets lokala hemsida, förespråkar öppenhet inför och efter sammanträden, så kan jag kort sammanfatta socialnämndens mörka moln vid sammanträdet om en vecka.

Först kommer beskedet om hur det står till ”just nu” under löpande budgetår 2019. Det är ett underskott på 39,4 miljoner som fördelar sig lite olika på socialförvaltningens verksamheter.

Därefter kommer förslaget för MRP 2020. Inledningen lyder: ”Socialförvaltning har behov av 44,6 miljoner inför 2020.” Eftersom den anvisade ramen inte täcker detta behov föreslås åtgärder motsvarande omkring 40 miljoner samt ytterligare någon åtgärd där inte besparingen anges konkret. Även här får nämndens politiker en konsekvensbeskrivning samt en riskbedömning.

Jag avstår här från att skriva om samhällsbyggnadsnämnden. Däremot vill jag tillägga att det från Kunskapsförbundet Väst har inkommit en skrivelse som berättar om ett underskott som uppstår 2019 och som växer 2020. Förbundet berättar om åtgärder som ska sänka kostnaderna med 10 miljoner, men att det kvarstår ett behov om en förstärkning med 17 miljoner. Fördelningen mellan Trollhättan och Vänersborg innebär att vår kommun måste ta ställning till en begäran om lite över 7 miljoner.

Den uppkomna situationen går inte att trolla bort. Hur lösningen ser ut fastställs i juni av kommunfullmäktige. Att alla partier måste prata med varandra borde vara självklart. Förtroliga samtal och att få lov att tänka högt bör vara möjligt. Men hemliga samtal och avtal bakom stängda dörrar är inte rätt väg. Politiken behöver få förståelse hos allmänheten, det kan gälla bistra ingrepp i befintlig verksamhet, det kan gälla en anmodan att förstärka kommunens inkomster genom en förändring av skattesatsen.

Men först några soliga dagar och redan nu GLAD PÅSK!

Handlingar inför nästa veckas kommunstyrelse blev offentliga igår. Framförallt underlaget för ”Ramanvisningar MRP 2020” inväntade jag med stor nyfikenhet.

Budgetprocessen präglas ju av tre distinkta stationer: Först samlar budgetberedningen in information och underlag från olika håll. Beredningens ordförande lägger sedan ett förslag till ramanvisningar som är kommunstyrelsens besked till alla nämnder vilken ram som skall gälla för verksamheten kommande budgetår. I steg 2 brukar nämnderna kraftsamla: Oftast står nämnden bakom förvaltningens önskemål som i ”steg 1” redan har kommunicerats till budgetberedningen. Men nämnderna har ingen större  handlingsfrihet. Det gäller att ta fram ett utkast som visar att man pressar in verksamheten under den anvisade ramen, hur man gör det och vilka konsekvenser detta får.  Steg 3 sedan är kommunstyrelsens färdiga MRP-förslag i maj och kommunfullmäktiges beslut i juni.

Steg 1 är det som klaras av nästa onsdag. Förslaget finns. I klartext: 2020 ska klaras som budgeten för innevarande 2019 säger, inga förändringar. Visst, den här bilden visar på förändringar i marginalen:

Förändringar kan förklaras med budgettekniskt finlir: Personalkostnadspålägg, inflation, internränta, komponentredovisning …

Men vad var det egentligen budgetberedningen fick se när våra tre tunga nämnder träffade beredningen 31 januari? Berättade inte presidiet för barn- och utbildningsnämnden om lokalbristen och pekade inte presidiet på behovet av kostnadstäckning framöver? Samhällsbyggnads måste väl ha berättat om investeringsbehov som ännu inte finns med i katalogen? Har presidiet i Socialnämnden inte talat om att 2018 slutade med minus 25 miljoner fast man i sista stund fick ett tillskott på 27 miljoner? Att löpande 2019 pekar på minus 50 miljoner? Att det tillkommer nya krav 2020? Att de flesta vidtagna åtgärder inte ger resultat på länge, inte 2019, inte heller i större utsträckning 2020 och fullt ut i värsta fall först någon gång i slutet på mandatperioden?

Jag vet inte vad som sades vid träffen, men alla partier har ju representanter i budgetberedningen, om inte som ledamöter så dock på insynsplats. Jag beskrev i ett inlägg igår hur Vänsterpartiet 2015-2018 tog ställning kring ”steg 1”, nu får medlemsmötet ikväll komma med ett besked vad som gäller i år.

Medlemmarna i Vänsterpartiets lokalförening är kallade till ett möte på torsdag kväll. Inbjuden gäst är Ewa Lundqvist, budgetekonom vid kommunkansliets ekonomistab.

Nästa vecka skall kommunstyrelsen ta ställning till ett förslag till ”Ramanvisningar budget 2020 och ekonomisk ram 2021-2022”. Underlaget till beslutet är inte offentligt än, det kommer när handlingarna till kommunstyrelsen läggs ut, förmodligen i morgon eller senast fredag. Det är kommunens budgetberedning som står för arbetet kring anvisningarna, själva beslutsförslaget signeras i vanlig ordning av kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S. En fråga, lite vid sidan om, är om förslaget ”bara” är hans eget eller om det kan anses vara kommunledningens förslag, med förankring i hela S-gruppen, och även C och MP.

Förmodligen finns även ett förslag som tre andra partier står för, Vänersborgsalliansen med M, KD och L. Det har sagts att inga andra förslag lämnades in till ekonomistaben, alltså varken från V, Medborgarpartiet eller SD.

Själv svävar jag i okunskap, nu när jag inte representerar Vänsterpartiet i kommunstyrelsen och i budgetberedningen. Det enda ”nya” jag har att utgå ifrån är ”Omvärldsanalysen” – jag länkade till dokumentet i min blogg förra veckan ”Vad får vi veta om MRP 2020?”.

I övrigt är det gissningar som jag baserar på erfarenhet från den tiden jag var med i budgetberedningen. Perioden i slutet på 80-talet och början av 90-talet var annorlunda, på den tiden överlade ”herrarna i budgetberedningen” om vartenda potthål som fanns i gatorna någonstans i Vänersborg. De sista två mandatperioderna däremot präglades det tidiga budgetarbetet av mycket övergripande överläggningar. Så övergripande att det fanns anledning till att ställa en fråga: Hur seriös var beredningen egentligen under februari?

Visserligen träffade beredningen presidierna i våra tyngsta nämnder. Men av texten och av siffrorna i anvisningarna att döma hade beredningen knappast lyssnat på det som sades vid mötet. Vi får se om det är annorlunda i år. Om inte, så gäller följande: Nämnderna och förvaltningarna belyser med underlag från bokslutet 2018, med en blick på löpande 2019 och med hänvisning till tillkommande krav 2020 och framåt att resurserna inte är tillräckliga, att ett budgettillskott är oundgängligt.

Sedan brukar anvisningar tala klartext: inga tillskott. Lägg en budget för kommande år inom den befintliga ramen, visa hur ni gör, berätta vilka konsekvenser det får.

Som sagt, vid medlemsmötet i morgon kväll lär jag mig vad som gäller i år. Våra representanter i kommunstyrelsen, Marianne Ramm och James Bucci, kommer säkerligen efter Ewa Lundqvists genomgång att lämna ett förslag hur Vänsterpartiet ska förhålla sig. James är också den som på insynsplats följer budgetberedningens arbete.

Jag länkar i det följande till vad som gällde under den gångna mandatperioden, vilka förslag som fanns i kommunstyrelsen, hur partierna röstade, vilka yrkanden som Vänsterpartiet framförde och hur jag formulerade Vänsterpartiets reservationer. Kan vara av intresse att ha detta i åtanke när rambeslutet 2020 ska klubbas nästa onsdag i kommunstyrelsen. (I detta skede går frågan inte vidare till kommunfullmäktige.)

P.S. Nu gick det undan, på kvällen kom redan handlingarna inför nästa veckas kommunstyrelse. Här länken till en separat länk till ”Ramanvisningar 2020”. Jag får avvakta med en kommentar – liknande handlingar förtjänar tid att läsa och att begrunda.

Ram 2015

Ram 2016

Ram 2017

Ram 2018