Efter semestern försökte jag på nytt begrunda fullmäktiges beslut 19 juni om ”Mål- och resursplan 2020-2022”.

Förvaltningar och nämnder begärde tillägg för kommande år. Det fanns olika formuleringar, några tydligare än andra, men i grunden var det samma sak: Vi hinner inte ställa om under 2019, anpassningen av verksamheten kan inte ske tillräckligt snabbt för att ge resultat fullt ut. Om inte budgeten förstärks bäddas det för sämre kvalitet och än större underskott under 2020.

I fullmäktiges beslut visas inga tecken på insikt. Visserligen erkändes att det kommer att bli ”tufft” att klara av alla ”utmaningar”, men några tillägg blev det inte. Och en sak till: ”Genomlysningen” – externa konsulter skulle granska ”det mesta” och resultatet borde leda till att Vänersborg åter kunde segla på rätt kurs.

Nu har jag lyssnat på inspelningen av debatten på nytt. Ärligt talat förstår jag inte alla förtroendevalda. Hur kan man i nämnden tydligt och klart ”begära” för att sedan i fullmäktige vända på klacken och avslå välgrundade önskemål? Vad händer nu till hösten? Sätter man sig på sin plats i nämnden och uttalar besvikelse över sin egen oförmåga att stå pall när det gällde i juni?

Jag ser underlaget från nämnderna som i klartext beskriver vad som måste ske om begäran om budgetförstärkning avslås. Samtidigt läser jag det som blev fullmäktiges beslut. Jag sitter inte i barn- och utbildningsnämnden, inte i kultur- och fritidsnämnden, inte längre i socialnämnden. Endast på min plats i direktionen i Kunskapsförbundet Väst kommer jag att se vad fullmäktiges dekret för med sig. Jag bävar.

Är det så i alla kommuner? Är det inga kommuner som i sina fullmäktige kommer till andra slutsatser?

Bäst att ta en titt på hemsidan för Sveriges kommuner och landsting, SKL. Det berättas i första hand om att ett växande antal kommuner förväntas få underskott i sin verksamhet. Hittills är det inte många som har beslutat sig för att höja kommunalskatten för att förstärka intäktssidan. Å andra sidan fattas budgetbeslut på många håll först till hösten – senast i oktober måste eventuella förändringar i utdebiteringen anmälas.

Jag fastnar på SKL-hemsidan under rubriken ”ekonomi” vid ekonomibloggen som skrivs av chefsekonomen Annika Wallenskog. Hennes vädjan till finansminister Magdalena Andersson är läsvärd: ”Underskottsprognoserna kräver handling”.

Ännu intressantare är inlägget ”Minska förpappringen och frigör tid för kärnuppdraget”. Tankarna leder till konsulternas genomlysningen, eller hur? Men vår kommundirektör Pascal Tshibanda lade redan våren 2019 till ett kapitel i ”Omvärldsanalysen” om ”tillitstyrning” med rubriken ”Ledning och styrning”.

Själv hade jag uppmärksammat frågan om tillit i ett inlägg på den lokala hemsidan för Vänsterpartiet Vänersborg: ”Kan det här vara något?” Det var i juni 2018. Min partikamrat Stefan Kärvling fördjupade sig i december 2018 i tre inlägg på sin egen blogg ”karvling.com”.

Det är här på våra egna bloggar vi för den politiska debatten. Vi är tre av fem av partiets fullmäktigeledamöter som bloggar, mest om frågor som berör den politiska vardagen i vår kommun. Samtidigt har hemsidan för partiet somnat in, det mest aktuella inlägget är från den 18 juni och består av en länk till en insändare i lokaltidningen TTELA. Partiföreningens Facebooksida andas några fler livstecken, men där gäller också styrelsens beslut: ”Att partiet inte längre skall länka till privata bloggar från föreningens Facebook sida samt uppdra att ta bort dessa länkar från hemsidan.”