Det börjar dra ihop sig, i morgon kommunstyrelsen och två veckor senare kommunfullmäktige. Många viktiga frågor innan sommarpausen, den viktigaste: Hur ser kommunen på sin verksamhet nästa år, vill vi betala vad den kostar? Eller vill vi rusta ner, steg för steg?

Utgångsläget kan inte längre skönmålas. Fullmäktige beslutade i november 2018 vad som gäller 2019. ”Det kommer inte att gå” var det några som sade. ”Det finns inte mer pengar, det måste gå” sade andra, de flesta.

Nu talar delårsbokslutet per april klarspråk. Samtliga stora nämnder anmäler att 2019 slutar med mycket stora underskott.

Kommunledningens förslag för 2020 är samma som det var i november 2018: ”Det finns inte mer pengar, det måste gå.” Och så uppmaningen: Anpassa verksamheten så att budgeten kan hållas. Låtsas kommunledningen att inte förstå situationen? Eller förstår man inte situationen?

Redan nu fylls lokaltidningens insändarsida, ”ni får inte …”, ”hur tänker ni …”, ”det drabbar …”, ”ta inte här, ta någon annanstans …”

Jag sticker ut hakan och säger som det är: Det måste finnas tillgångar, annars kan inget fördelas. Saknas det tillräckliga tillgångar, måste det tillföras mera. Och med tanke på det tilltrasslade politiska läget på nationell nivå kan vi inte förvänta oss ökade statsbidrag från riksdag och regering.

Visst, pröva varje utgift, se till att inga onödiga kostnader belastar kommunen. Men inkomstsidan måste förstärkas, det finns ingen väg förbi.

Vänsterpartiet har under flera år haft mer än ett finger med i budgetbesluten. Varför det inte har blivit några samtal i år, kan jag inte bedöma, det är andra som borde veta.

På Vänsterpartiets hemsida och på partiets Facebook-sida finns i år ingen information om vad som läggs fram i kommunstyrelsen. Jag lägger ut det här på en länk. Samtidigt vet jag att det kan tillkomma enstaka förändringar i kommunfullmäktige, den möjligheten har varje ledamot.