Det blev några dagar med läsning av underlag, dels kommunala handlingar, dels underlag från riksdagen.

I Stockholm är man på upploppet. Samtalet kretsar mest kring obalansen i ekonomin. Somliga satsar ”allt” på försvaret, polisen och rättsväsendet, den yttre och den inre säkerheten. Socialdemokraterna svajar på nytt. Först var det verbalt ”också vi”, sedan kom påminnelser från LO och ungdomsförbundet och plötsligt trollades välfärdskortet fram, se där, det här står vi för. Efter sommarpausen borde det vara dags att syna korten.

Från SKL kommer information på löpande band om ännu fler kommuner som har kommit fram till ett erkännande: Vi kan inte lägga fram ett budgetförslag för 2020 om vi inte förstärker våra intäkter genom en förändring av kommunskatten. Onsdag 19 juni med start klockan 10:00 på förmiddagen debatterar fullmäktige i Vänersborg vad som skall gälla här. Min egen uppfattning är att kommunledningen avser att få genom sitt förslag. Mot bättre vetande, ett förslag som inte kan bli verklighet. Men oppositionen med sina 31 mandat kan inte samlas kring ett förnuftigt motförslag, därmed räcker dessa 20 mandat som S, C och MP förfogar över.

Jag passade idag på att besöka socialnämndens möte, denna nämnd har öppna möten och jag tog plats på en av allmänhetens stolar. Det som intresserade mig var information om Migrationsverkets verksamhet vid anläggningsboendet på Restad Gård, Röda Korsets insats för framförallt gruppen ensamboende ungdomar och slutligen socialtjänstens flyktingmottagning och integrationscenter.

Jag vet vilka som inväntade dagens besked från socialförsäkringsutskottet – jag hade bloggat häromdagen om att riksdagen kommer att förlänga eländet med den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd. Nu kom betänkandet. Nej, låt oss hoppas att Röda Korsets och Equmeniakyrkans arbete fortsätter, även om det blev ytterligare ett bakslag.

Men jag måste avsluta med en skrivelse som diariefördes i början av veckan. Den skrivelsen kommer från den socialdemokratiska ordföranden i kommunstyrelsen och är ett uppdrag till kommundirektören. Bakgrunden är att det i överläggningarna mellan Kunskapsföretaget Väst och kommunalråden nämndes att det vore bättre för alla att satsa pengarna på vuxenutbildning och inte låta dem rinna iväg till försörjningsstöd. Detta tycks mig vara en sådan banal sanning att det är nästan pinsamt att höra att argumentet behövde framföras i överläggningar på högsta nivå. Har jag missuppfattat skrivelsen? Döm själv.