Kategori: Integration

Men hur kunde detta hända, statsrådet Morgan Johansson?

Den Av rininslandi Integration, Interpellation, Morgan JohanssonLämna en kommentar

Riksdagsdebatter kan vara tråkiga, sega, förutsägbara, något anförande och några replikskiften för protokollet – sedan inträder glömskan.

Men vissa interpellationer kan väcka större intresse i förväg. Och när interpellanten träffar på ett statsråd som uppfattar tillfället rätt och förbereder sig, då kan ordväxlingar inspirera, väcka tankar och leda framåt.

Igår hände något oväntat – ett statsråd glömde att förbereda sig. Ett statsråd gjorde bort sig!

Nu finns allt att se och höra i efterhand och utskriften av hela debatten kan läsas i snabbprotokollet.

Den 26 oktober registrerades interpellationen ”Krav för permanent uppehållstillstånd”. Christina Höj Larsen är Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson. Hennes avslutande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson efterlyste besked på två punkter: ”Vilka åtgärder vidtar ministern så att reglerna för uppehållstillstånd inte utformas på ett sätt som leder till dels en oönskad maktbalans på den svenska arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel, dels försämrade förutsättningar för integration?”

När interpellationen sex veckor senare skulle besvaras, så är det normala att det skriftliga svaret är en text som statsrådet föredrar i inledningen av debatten. Morgan Johanssons stab är omfattande, han har kompetenta medarbetare som har alla möjligheter att biträda honom i stora och små frågor. Det är inte heller ovanligt att det skriftliga svaret noggrant formuleras på kansliet, att även stolparna och talepunkter för förväntade följdfrågor förbereds för statsrådet. 

Morgan Johansson läste upp ett kort svar, ett oväntat svar, ett icke-svar. Texten nämnde migrationskommitténs betänkande, att remissvaren skulle inkomma senast 7 december och att synpunkterna skulle beaktas i arbete kring en kommande proposition. 

Christina Höj Larsen överraskades och kommenterade i inledningen av sitt första anförande: ”Jag vill tacka statsrådet för svaret, som är inspirerande i någon byråkratisk mening, men det är tyvärr inte riktigt svar på den fråga jag har ställt.” Hennes anförande var väl förberett och kompletterade texten som hade lämnats i oktober. Det har ju varit livliga diskussioner sedan dess, såväl kring migrationsfrågor i pandemitiden som på det arbetsmarknadspolitiska området.

Hon konstaterade i avslutningen: ”Utan solidaritet krackelerar de värn och välfärdssystem som arbetarrörelsen har byggt upp för den som lever och verkar i Sverige. Frågan för dagen är varför Socialdemokraterna väljer att göra på det sättet.”

Statsrådet Morgan Johansson behövde inte svara omedelbart. Möjligtvis hade han inte räknat med och varit förberedd på att även Tony Haddou, riksdagsledamot från Göteborg, och Ali Esbati från Stockholm kom med in i debatten. Haddou och Esbati har sina egna ansvarsområden i riksdagsarbetet och det märktes att interpellationens frågeställning återkommer i ett flertal utskott och departement. Frågorna ställdes nu av tre ledamöter som alla levde upp till det man borde kunna förvänta sig, att aldrig komma oförberedd till en debatt.

Morgan Johansson inledde: ”Jag förstår att ni tycker att mitt svar var byråkratiskt och innehållslöst. Låt oss då råda bot på det. Jag tar gärna en ideologisk diskussion om detta med Vänsterpartiet. Här avslöjas nämligen en stor skillnad mellan socialdemokrater och vänsterpartister.” 

Och han fortsatte utan någon som helst anknytning till frågorna som debatten skulle gälla: ”Det är så förfärligt lätt för vänsterpartister att säga att människor har rättigheter. Men det är också så förfärligt svårt för vänsterpartister att säga att människor också har skyldigheter, att de har vissa plikter, att de har skyldighet gentemot sina medmänniskor men också mot samhället som de lever i i stort. Jag hör över huvud taget aldrig någon vänsterpartist tala om att människor har vissa skyldigheter. För oss socialdemokrater är detta en del av vårt sätt att bedriva politik. Det är en del av vår historia: rätt och plikt. Rättigheter och skyldigheter är vad välfärdsstaten – den välfärdsstat som vi socialdemokrater har varit med om att bygga upp – vilar på. Människor ska ha sociala rättigheter, rätt till arbete, rätt till bostad, rätt till en bra uppväxt när de är barn, rätt till utbildning, men de har också vissa skyldigheter.”

Och så fortsatte det. In i sista slutrepliken var Morgan Johanssons mantra ”rättigheter och skyldigheter”.

Vore det inte för att jag på tisdag sitter i ett digitalt direktionsmöte för Kunskapsförbundet, så skulle jag ”live” följa Röda Korsets onlineevenemang på youtube och Facebook ”Vakna världen! Nu avgörs Sveriges migrationspolitik”. (Kan även ses i efterhand) Jag ser vilka som sitter i panelen – och jag tror att alla kommer dit väl förberedda!

Still going strong

Den Av rininslandi Integration, KlimatpolitikLämna en kommentar

Nedräkningen för Angela Merkel har börjat, hon själv valde tidpunkten. Partiordförande, förbundskansler, med mera på den internationella parketten. 2021 är det sagt att alla uppdrag skall ha lämnats till andra.

Än så länge är hon med och flera gånger i veckan är det något uttalande av henne eller något möte med henne som toppar nyhetsflödet. Upplever jag, för mitt intresse för tyska medier finns fortfarande.

Idag var det tid för samtal. 90 minuter bokades in för en ”Klimagipfel”, ett samtal med endast kvinnliga deltagare. ”Fridays for Future” representeras av Luisa Neubauer från Tyskland, Anuna de Weyer van der Heyden och Adêlaïde Charlier från Belgien och Greta Thunberg från Sverige. Visserligen hade Angela Merkel inbjudit, men de andra fyra deltagarna angav stolparna och inriktningen för samtalet. Google erbjuder hyfsat bra översättningshjälp, varsågod här är plattformen för mötet: Frau Merkel, stellen sie sich endlich der Klimakrise! 

Igår var det också DER SPIEGEL som gjorde mig uppmärksam på en rapport som nu har satt snurr på mina tankar. ”Wir schaffen es!” utropade Angela Merkel 2015. I fri översättning var det samma budskap som Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven och tusentals frivilliga uttalade här i Sverige. På centralen i Malmö, på mottagningen i Göteborg, överallt där asylsökande under den turbulenta tiden anlände.

Den avgörande frågan är integrationen. Klarade vi det? Lyssnar man på aktörerna från kommittén som hade uppgiften att komma fram till hur den framtida svenska migrationspolitiken skulle utformas, så hörde vi: Nej, det gjorde vi inte, inte då, inte nu, inte i framtiden. Enda lösningen är att så få som möjligt kommer hit och så många som möjligt återvänder. 

Hur blev svaret i Tyskland? ”Schafften wir es?” ”Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung” sammanställde fem rapporter som sökte svar. Samtliga resultat är övervägande positiva, även om det finns åtskilliga punkter där utrymmet för förbättringar redovisas. Redan rubriken på dessa rapporter visar vad som känns mest angeläget att undersöka – här i min översättning:

  • Fem år senare: En preliminär balansräkning för integration av flyktingar
  • Majoriteten av flyktingarna har en högre utbildning än genomsnittet i ursprungssamhället
  • Flyktingarnas höga förväntningar på anställning har i viss utsträckning blivit uppfyllda
  • Framgång, men också ytterligare potential i skolan och utanför skolan till integration av flyktingbarn och -ungdomar
  • Social integration av flyktingar gör framsteg

[På sidan som  markeras som sida ”599” i slutet på rapporten finns denna rad: ”This report is also available in an English version as DIW Weekly Report 34/2020:”]

Jag är tacksam för tips om liknande rapporter här i Sverige. SCB, SOM-institutet, Politologerna, Dagens Arena, ETC, DN, Dagens Samhälle – något annat?

Migration – mina tankar

Den Av rininslandi Integration, Migration och asylpolitikLämna en kommentar

Kommittén om den framtida svenska migrationspolitiken tillkallades enligt regeringens bemyndigande i juni 2019. Direktivet har citerats från olika håll på olika sätt. Även punkten 67 i januariöverenskommelsen som är bakgrunden framförs med olika betoning. Egentligen är denna punkt kort och koncis: ”Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté. Partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén.”

De senaste dagarna har alla medier varit fyllda med information och spekulation. Tidpunkten 15 augusti ligger fast som dagen när kommittén skall lämna resultatet av sitt arbete. Men med alla utfästelser som kommit borde vi redan tidigare få veta om det blir en överenskommelse och vilka som i så fall står bakom.

Jag saknar Vänsterpartiets röst. Visserligen vet jag och många andra vad Vänsterpartiet står för. Därutöver vet vi att Vänsterpartiet inte svajar i migrations- och asylfrågor. Ändå tycker jag att vår företrädare i kommittén, Christina Höj Larsen, borde få mer uppbackning av partiet, i skrift, ljud och bild.

När jag lyssnar på de andra partiernas representanter så är det en sak jag inte hör någon säga: Att Coronakrisen inte har lett till ett totalstopp av all offentlig verksamhet, det har Sverige hundratusentals invandrare att tacka för.  Så många som kommit hit och som idag arbetar i vård och omsorg och i serviceyrken!

Något annat som jag inte heller har hört: Med mycket kort varsel har ofattbart stora offentliga finanser lösts ut för att stå emot hotande ekonomiska avbräck. Förslag blev beslut i ett tempo som vi sällan skådat. Alla såg, det fanns pengar, det gick att komma överens. Tänk om samma skulle hänt när den senaste stora flyktingvågen var för fem, sex år sedan. Det dröjde med utbildning, det krånglade med att finansiera inskolning i yrkeslivet, bostäder saknades, så många fick vänta så länge. Integration kostar, ja, men insatta pengar skulle ha gett avkastning mycket tidigare och mycket bättre. Olidliga väntetider för nyanlända – och ekot från så många som motsätter sig invandringen: Vi klarar inte detta.

Lyssnar man ordentligt så framkommer en tydlig bild: Det finns knappt någon som invänder mot att arbetskraft med annan än svensk bakgrund bidrar till välståndet här i landet. Arbetskraft ja, men när det gäller människan som står för denna arbetskraft, då är det ”vi” som räknas, och då är det ”vi” som har rätt att bestämma vem och vilka som får lov att knacka på hos oss. Krig, förstörelse, klimatkris, svält? Vi måste enas kring ”riktmärken” om hur stor ”volym” av elände som får finnas i världen.

Språkplikt – hur då?

Den Av rininslandi Integration, SpråkpliktLämna en kommentar

Allting tar sin tid, mycket tid. Varför måste det vara så? Om politik är att vilja, då är det väl bara att sätta igång.

Utbildningsminister Anna Ekström sade i ett annat sammanhang: ” … men politik är också att kunna.” Det finns alltid mer än bara två sidor, nästan ingenting är bara svart eller vitt. Processen från att komma med en tanke till att få lagstiftning på plats är mycket lång och tar mycket tid.

Någonstans på vägen kommer tidpunkten för en remiss. En utredning presenteras och innan avgörande beslut fattas skall det finnas tillfälle för berörda att yttra sig. Utredningar kan vara av olika ”tyngd”: För att utreda en fråga kan någon i Regeringskansliet får ett uppdrag, eller så tillsätts en särskild utredare alternativt en kommitté. Går uppdraget att utreda till ett departement, så publiceras förslaget oftast som en Promemoria.

Till saken. I dagarna lades ett sådant PM från Socialdepartementet fram: ”Språkplikt – Deltagande i grundutbildning i svenska för rätt till försörjningsstöd”.

Försörjningsstöd! Skyddsnätet när allting annat brister. Har det någonsin varit så enkelt som uttrycket vill göra gällande ”hämta pengarna från socialen”? Den som har hamnat i en situation där ett besök hos handläggande socialsekreterare var ”sista hoppet”, den vet, hur tuffa bestämmelserna är.  Paragraf efter paragraf föreskriver den ena prövningen efter den andra.

Socialnämnden får månad efter månad besked om hur många individer, hur många familjer som passerade nålsögat och hur stora belopp som sammanlagt har betalats ut. ”Antal hushåll med ekonomiskt bistånd” ligger kring 450 i vår kommun, högre än under tidigare år och just nu klart högre än i början av 2019. ”Utbetalt ekonomiskt bistånd i Tkr” ligger en bit över 3,5 miljoner i november, har varit så under hela 2019 och är ett väsentligt högre belopp än under 2017 och 2018.

Varför? Den sannolikt mest avgörande faktorn torde vara att det statliga bidraget för nyanlända har avslutats efter den i regel tvååriga perioden för etableringsstödet. Har etableringen kommit tillräckligt långt? Räcker inkomsten från ett förvärvsarbete till hyra, till mat och till annat nödvändigt? Om inte och när alla alternativ prövats, då gäller i sista hand försörjningsstödet.

Nog är det korrekt att en gedigen utbildning underlättar att få jobb, att bristande språkkunskap kan vara ett avgörande hinder för att lyckas vid anställningsintervjun. Men den som har varit mycket i kontakt med nyanlända kan dock berätta att det mest av allt efterfrågas hjälp att lära sig svenska, lite från första stunden och mer när den långa väntetiden för den asylsökande äntligen avlöses av ett positivt beslut.

Språkplikt låter som att vilja slå in öppna dörrar.

Nu får vi se vilka synpunkter som kommer fram i remissrundan. I förteckningen över alla tillfrågade instanser finns ”Vänersborgs kommun”.

Med tanke på att det är ett PM från Socialdepartementet och att det avser ändrade villkor för att få beviljat försörjningsstöd, borde kommunens socialnämnd vara den som yttrar sig. Språkkunskaper förmedlas i SFI-undervisningen hos Kunskapsförbundet. Vi får se vem som får uppdraget att skriva yttrandet. Socialnämnden har flera gånger under senare tid valt att avstå när andra frågor kommit på remiss.

När jag läste texten i detta PM lärde jag mig en del nytt. Att söka försörjningsstöd är enkelt, men innan en ansökan beviljas eller avslås har socialkontorets handläggare en uppsjö av frågor att undersöka.

Om lagförslaget överlever remissomgången, om regeringen bestämmer sig för att lägga en proposition på riksdagens bord, och om riksdagen sedan godkänner förslaget och lägger till villkoret ”i vilket ingår att vid behov delta i grundutbildning i svenska” i 4 kap 1 § Socialtjänstlagen, ja, då kan förslaget träda i kraft den 1 januari 2021.

Trodde inte jag läste rätt

Den Av rininslandi IntegrationLämna en kommentar

Det blev några dagar med läsning av underlag, dels kommunala handlingar, dels underlag från riksdagen.

I Stockholm är man på upploppet. Samtalet kretsar mest kring obalansen i ekonomin. Somliga satsar ”allt” på försvaret, polisen och rättsväsendet, den yttre och den inre säkerheten. Socialdemokraterna svajar på nytt. Först var det verbalt ”också vi”, sedan kom påminnelser från LO och ungdomsförbundet och plötsligt trollades välfärdskortet fram, se där, det här står vi för. Efter sommarpausen borde det vara dags att syna korten.

Från SKL kommer information på löpande band om ännu fler kommuner som har kommit fram till ett erkännande: Vi kan inte lägga fram ett budgetförslag för 2020 om vi inte förstärker våra intäkter genom en förändring av kommunskatten. Onsdag 19 juni med start klockan 10:00 på förmiddagen debatterar fullmäktige i Vänersborg vad som skall gälla här. Min egen uppfattning är att kommunledningen avser att få genom sitt förslag. Mot bättre vetande, ett förslag som inte kan bli verklighet. Men oppositionen med sina 31 mandat kan inte samlas kring ett förnuftigt motförslag, därmed räcker dessa 20 mandat som S, C och MP förfogar över.

Jag passade idag på att besöka socialnämndens möte, denna nämnd har öppna möten och jag tog plats på en av allmänhetens stolar. Det som intresserade mig var information om Migrationsverkets verksamhet vid anläggningsboendet på Restad Gård, Röda Korsets insats för framförallt gruppen ensamboende ungdomar och slutligen socialtjänstens flyktingmottagning och integrationscenter.

Jag vet vilka som inväntade dagens besked från socialförsäkringsutskottet – jag hade bloggat häromdagen om att riksdagen kommer att förlänga eländet med den tillfälliga lagen om uppehållstillstånd. Nu kom betänkandet. Nej, låt oss hoppas att Röda Korsets och Equmeniakyrkans arbete fortsätter, även om det blev ytterligare ett bakslag.

Men jag måste avsluta med en skrivelse som diariefördes i början av veckan. Den skrivelsen kommer från den socialdemokratiska ordföranden i kommunstyrelsen och är ett uppdrag till kommundirektören. Bakgrunden är att det i överläggningarna mellan Kunskapsföretaget Väst och kommunalråden nämndes att det vore bättre för alla att satsa pengarna på vuxenutbildning och inte låta dem rinna iväg till försörjningsstöd. Detta tycks mig vara en sådan banal sanning att det är nästan pinsamt att höra att argumentet behövde framföras i överläggningar på högsta nivå. Har jag missuppfattat skrivelsen? Döm själv.

Kostnad? Investering? eller är det annat som vi borde veta?

Den Av rininslandi Integration2 kommentarer

Lördag och söndag finns alltid extra tid att läsa tidningar. Inte bara rubriken eller ingressen! Dagens Nyheter erbjöd idag tankeväckande lektyr: ”Så förändras värderingar hos invandrare i Sverige”.

Utgångspunkten är en rapport från Institutet för framtidsstudier med titeln ”Värderingar som mått på integration”.

DN:s journalister presenterar undersökningen som ett reportage med inslag från Filipstad och Forshaga vilket underlättar att ta till sig underlagets observationer och slutsatser.

Poängen, så skriver DN, är att studien gör något annat än det ”vanliga”: ”Hur integrationen fungerar, eller inte fungerar, bedöms ofta med objektiva mått som sysselsättningsgrad, arbetslöshet och utbildningsnivå.” 

Bi Puranen [Institutet för framtidsstudier med ansvar för rapporten] citeras av tidningen: [Hon] ”menar att man också måste väga in det subjektiva, hur migranterna själva upplever Sverige, liksom hur de ser på mötet med normer och värderingar här.”

Studien är en del av ett globalt projekt Migrant World Values Survey. Därifrån kommer underlaget för något som är kärnan i framställningen: Kulturkartan

Det finns en fyllig sammanfattning på svenska och på engelska. Själva rapporten publiceras först i maj. [Här kan man anteckna sig för ett e-post-meddelande när rapporten är framme.]