Idag debatterade riksdagen svensk utrikespolitik, en debatt som brukar dra till sig en tämligen stor mediebevakning.
När riksdagen i morgon bland flera andra betänkanden också debatterar och beslutar om frågor från två dokument från miljö- och jordbruksutskottet, så kan man vara nyfiken på hur stort intresset blir.
För egen del finns två skäl att uppmärksamma debatten. Det är vår riksdagsledamot från Fyrbodal, Elin Segerlind, Mellerud, som för Vänsterpartiets talan i utskottet och från talarstolen i riksdagens kammare. Och det andra, det stora betänkandet har rubriken ”Klimatpolitik”.
Tidpunkten för debatten ligger omkring klockan 14:30 på torsdag och som alltid kan man följa debatten live via riksdagens webb-TV.
Jag gör det enkelt för mig och kopiera här texten från Vänsterpartiets reservationer som finns i betänkandet. Samtliga våra motioner föreslås nämligen bli avslagna enligt utskottets majoritet. Fast inte alltid rakt ut utan i något fall med formuleringen: ” … att betrakta som tillgodosedda och därmed kan lämnas utan vidare åtgärd” eller ” … arbete och diskussioner fortfarande pågår … och därför …”
Klass- och genusperspektiv i klimatförhandlingarna
Det finns stora skillnader mellan fattigas och rikas klimatpåverkan även inom länder. Vi anser att det behöver synliggöras vilka som överskrider sitt miljöutrymme och med hur mycket, såväl nationellt som globalt. Det är kvinnor som drabbas hårdast av miljöförändringarna samtidigt som det är män som belastar miljön mest i såväl rika som fattiga länder. Det är därför nödvändigt att lyfta klimatfrågorna ur ett genusperspektiv.
Politiska åtgärder mot klimatförändringarna bör inte vara könsneutrala. Kvinnor och män, särskilt i fattiga länder, har olika ansvar, sårbarhet och skilda förutsättningar att minska utsläppen och att anpassa sig till klimatförändringarna. Mycket tyder på att klimatförändringarna kommer att få särskilt allvarliga konsekvenser för kvinnor.
Undantag för miljöteknik
För att utvecklingsländer ska ha några möjligheter att bromsa sina egna utsläpp och samtidigt utvecklas behöver de få tillgång till modern miljöteknik. När utvecklingsländer vill utveckla tekniker för förnybar energi och hållbar
livsstil, t.ex. genom att bygga ut vindkraften, måste de antingen betala dyra
patentlicenser eller använda gammal teknik där patenträtten gått ut. De har helt enkelt inte råd med den modernaste och miljövänligaste tekniken. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN, Climate Technology Centre and Network, i Köpenhamn), men annars saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer. Sverige borde ta liknande initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bl.a. kunna göras genom att reformera bestämmelser om patent och immaterialrätt på vissa utvalda tekniker.
EU:s klimatmål
Sverige bör verka för att EU antar följande klimatmål för 2030: till 2030 ska
utsläppen av växthusgaser minska med minst 60 procent, jämfört med 1990,
och minskningarna ska göras inom Europa. Detta ska vara bindande krav med
åtaganden för alla EU-länder. Sverige ska även verka för att EU antar en
målsättning att nå nollutsläpp senast 2050 och att all energiproduktion då ska vara förnybar.
Reformering av EU:s handelssystem för utsläppsrätter
Vänsterpartiet anser att EU:s handelssystem med utsläppsrätter (EU ETS)
måste reformeras i grunden. Taket för koldioxidutsläppen från Europas
industrianläggningar måste skrivas ned ytterligare, och ett minimipris på
utsläppsrätter bör införas. Dessutom behöver systemet förändras i grunden
även till formen. Alla utsläppsrätter ska auktioneras ut och inkomsterna från
detta tillfalla medlemsländerna.
Konsumtionsbaserade mål
Vänsterpartiet vill, i likhet med en mängd miljöorganisationer och aktörer,
införa ett kompletterande mål och konkreta åtgärder för att de
konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska. Att det behöver införas ett
kompletterande mål för de konsumtionsrelaterade utsläppen har också
framförts av flera av Miljömålsberedningens experter och sakkunniga samt av
Klimatmålsinitiativet, en bred sammanslutning av 21 olika aktörer.
Vänsterpartiet anser att de konsumtionsrelaterade utsläppen ska inordnas i det klimatpolitiska ramverket genom en kompletterande målstyrning för att stärka Sveriges förutsättningar att nå miljökvalitetsmålen, och generationsmålet i synnerhet.
Miljöskadliga subventioner
Enligt OECD kan en subvention definieras som miljöskadlig om den
uppmuntrar till att mer miljömässig skada sker än vad som varit fallet utan
subventionen. De potentiellt miljöskadliga subventionerna i Sverige
uppskattas till ett belopp av ca 60 miljarder kronor i Naturvårdsverkets
uppdaterade kartläggning 2017. I Naturskyddsföreningens rapport Avskaffa
klimatskadliga subventioner (2018) uppskattas klimatskadliga subventioner
till ca 30 miljarder kronor. I rapporten konstaterar Naturskyddsföreningen att
nedsatta skatter för fossila bränslen är den enskilt största typen av subvention.
Enligt Europeiska kommissionens rapport Färdplan för ett resurseffektivt
Europa ska miljöfarliga subventioner fasas ut till 2020. I budgetpropositionen
för 2018 framgår att miljöskadliga subventioner behöver fasas ut såväl i
Sverige som globalt.
Konsumtionsåtgärder
Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med över 40 procent sedan 1990 och står nu för en betydande del av de svenska växthusgasutsläppen. Precis som
Klimatberedningen (SOU 2008:24) har konstaterat saknas det styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av
växthusgaser. Vidare berörde Miljömålsberedningen (2016) köttkonsum-
tionens utsläpp, men lade inte fram något konkret förslag om målsättningen
för minskad konsumtion. Beredningen konstaterade att det står varje regering
fritt att föreslå konkreta mål för hur bl.a. köttkonsumtionens utsläpp ska
minska. Vänsterpartiet anser att det är märkligt, inkonsekvent och ohållbart att ett område som har så stor klimatpåverkan står fritt från både utsläppsmål och åtgärder. Därför föreslår Vänsterpartiet att riksdagen antar ett mål om minskad köttkonsumtion.
Animalier, nötkött i synnerhet, orsakar höga utsläpp jämfört med
vegetabilier. Skälet är att det krävs flera kilo foder för att producera ett kilo
kött samt att uppfödningen i sig själv orsakar stora utsläpp av växthusgaser.
Förutom en generell minskning av köttkonsumtionen anser Vänsterpartiet att
det är viktigt att stimulera metoder som belastar miljön så lite som möjligt,
minskar importen och tar största möjliga hänsyn till djurens rätt till ett naturligt
beteende i enlighet med djurskyddslagen. En handlingsplan bör tas fram för
hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animaliekonsumtionen, ska minskas.
Allt fler kommuner, skolor, företag, ideella organisationer och
privatpersoner har anammat idén om vegonorm. Med konceptet vegonorm
serveras vegetarisk mat som standard; kött blir ett tillval. Andra aktörer väljer
vegetariska dagar som ett sätt att minska köttkonsumtionen och
uppmärksamma fördelarna med att äta mer växtbaserat. Vänsterpartiet ser
stora fördelar i att lyfta den vegetariska maten i offentliga sammanhang.
Genom gemensamt ägande kan effekten av våra handlingar bli större och nya
hållbara normer etableras. Vänsterpartiet anser att vegonorm och köttfria
dagar är ett bra sätt att minska köttkonsumtionen och därmed ta ansvar för
miljön, folkhälsan och djuren.
Koldioxidransonering
Vänsterpartiet menar att det är för tidigt att fastställa att koldioxidransonering
skulle vara ett effektivt sätt att hejda klimathotet. Förutom kostnads-
beräkningar för att införa ransonering behövs underlag för bl.a. hur det
påverkar andra styrmedel och de offentliga investeringarna för att minska
utsläppen av koldioxid. En utredning bör därför tillsättas för att belysa
effekterna av att införa koldioxidransonering i Sverige.
Utvärdering av klimatpolitiken
Fram till dess att ett etappmål för konsumtionsrelaterade utsläpp införts anser
Vänsterpartiet att det är av stor betydelse att dessa utsläpp uppmärksammas.