Men hur kunde detta hända, statsrådet Morgan Johansson?

Riksdagsdebatter kan vara tråkiga, sega, förutsägbara, något anförande och några replikskiften för protokollet – sedan inträder glömskan.

Men vissa interpellationer kan väcka större intresse i förväg. Och när interpellanten träffar på ett statsråd som uppfattar tillfället rätt och förbereder sig, då kan ordväxlingar inspirera, väcka tankar och leda framåt.

Igår hände något oväntat – ett statsråd glömde att förbereda sig. Ett statsråd gjorde bort sig!

Nu finns allt att se och höra i efterhand och utskriften av hela debatten kan läsas i snabbprotokollet.

Den 26 oktober registrerades interpellationen ”Krav för permanent uppehållstillstånd”. Christina Höj Larsen är Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson. Hennes avslutande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson efterlyste besked på två punkter: ”Vilka åtgärder vidtar ministern så att reglerna för uppehållstillstånd inte utformas på ett sätt som leder till dels en oönskad maktbalans på den svenska arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel, dels försämrade förutsättningar för integration?

När interpellationen sex veckor senare skulle besvaras, så är det normala att det skriftliga svaret är en text som statsrådet föredrar i inledningen av debatten. Morgan Johanssons stab är omfattande, han har kompetenta medarbetare som har alla möjligheter att biträda honom i stora och små frågor. Det är inte heller ovanligt att det skriftliga svaret noggrant formuleras på kansliet, att även stolparna och talepunkter för förväntade följdfrågor förbereds för statsrådet. 

Morgan Johansson läste upp ett kort svar, ett oväntat svar, ett icke-svar. Texten nämnde migrationskommitténs betänkande, att remissvaren skulle inkomma senast 7 december och att synpunkterna skulle beaktas i arbete kring en kommande proposition. 

Christina Höj Larsen överraskades och kommenterade i inledningen av sitt första anförande: ”Jag vill tacka statsrådet för svaret, som är inspirerande i någon byråkratisk mening, men det är tyvärr inte riktigt svar på den fråga jag har ställt.” Hennes anförande var väl förberett och kompletterade texten som hade lämnats i oktober. Det har ju varit livliga diskussioner sedan dess, såväl kring migrationsfrågor i pandemitiden som på det arbetsmarknadspolitiska området.

Hon konstaterade i avslutningen: ”Utan solidaritet krackelerar de värn och välfärdssystem som arbetarrörelsen har byggt upp för den som lever och verkar i Sverige. Frågan för dagen är varför Socialdemokraterna väljer att göra på det sättet.

Statsrådet Morgan Johansson behövde inte svara omedelbart. Möjligtvis hade han inte räknat med och varit förberedd på att även Tony Haddou, riksdagsledamot från Göteborg, och Ali Esbati från Stockholm kom med in i debatten. Haddou och Esbati har sina egna ansvarsområden i riksdagsarbetet och det märktes att interpellationens frågeställning återkommer i ett flertal utskott och departement. Frågorna ställdes nu av tre ledamöter som alla levde upp till det man borde kunna förvänta sig, att aldrig komma oförberedd till en debatt.

Morgan Johansson inledde: ”Jag förstår att ni tycker att mitt svar var byråkratiskt och innehållslöst. Låt oss då råda bot på det. Jag tar gärna en ideologisk diskussion om detta med Vänsterpartiet. Här avslöjas nämligen en stor skillnad mellan socialdemokrater och vänsterpartister.” 

Och han fortsatte utan någon som helst anknytning till frågorna som debatten skulle gälla: ”Det är så förfärligt lätt för vänsterpartister att säga att människor har rättigheter. Men det är också så förfärligt svårt för vänsterpartister att säga att människor också har skyldigheter, att de har vissa plikter, att de har skyldighet gentemot sina medmänniskor men också mot samhället som de lever i i stort. Jag hör över huvud taget aldrig någon vänsterpartist tala om att människor har vissa skyldigheter. För oss socialdemokrater är detta en del av vårt sätt att bedriva politik. Det är en del av vår historia: rätt och plikt. Rättigheter och skyldigheter är vad välfärdsstaten – den välfärdsstat som vi socialdemokrater har varit med om att bygga upp – vilar på. Människor ska ha sociala rättigheter, rätt till arbete, rätt till bostad, rätt till en bra uppväxt när de är barn, rätt till utbildning, men de har också vissa skyldigheter.”

Och så fortsatte det. In i sista slutrepliken var Morgan Johanssons mantra ”rättigheter och skyldigheter”.

Vore det inte för att jag på tisdag sitter i ett digitalt direktionsmöte för Kunskapsförbundet, så skulle jag ”live” följa Röda Korsets onlineevenemang på youtube och Facebook ”Vakna världen! Nu avgörs Sveriges migrationspolitik”. (Kan även ses i efterhand) Jag ser vilka som sitter i panelen – och jag tror att alla kommer dit väl förberedda!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.