Färdigutbildade ledamöter?

Nej, inte på långa vägar! Visserligen har Kunskapsförbundets ledning genomfört ett helt utbildningspaket i tre steg för alla nyvalda ledamöter och ersättare. Jag deltog alla tre halvdagarna och jag ångrar verkligen inte. Fast jag är med i direktionen sedan starten 2013 var sammanfattningen av det som varit, beskrivningen av det som är och utblicken på allt som kommer framöver mycket värdefull även för mig. Det blev också ett bra tillfälle att lära känna företrädarna från andra partier, inte minst när det gäller ”halvan” som kommer från Trollhättan denna mandatperiod.

För att kunna bli vald till ledamot eller ersättare i Kunskapsförbundets politiska ledning, alltså direktionen, måste man vara ledamot eller ersättare i kommunfullmäktige. Det låter som en genomtänkt sammankoppling. Men det är inte alls så det förhåller sig i verkligheten.

För det första är direktionen självständig i sina beslut, vissa undantag finns. För det andra diskuteras inte i fullmäktige, i vart fall inte i Vänersborg, förbundets arbete. Det är finansieringen som medlemskommunen har i sin hand, men beslut om detta sker inte i fullmäktige. Inte ens i kommunstyrelsen blir detta en stor fråga, det behandlas mer som ett rutinärende.

”Allt som kommer framöver” är det som är det stora bekymret. Det finns mycket att berätta, mycket att oroa sig för. För stunden agerar jag dock bara på det enklaste sättet – jag frågar kommunledningen hur medvetet man följer de mörka molnen som tornar upp sig. Med andra ord, en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Enligt regelboken kan jag få ett svar från Benny Augustsson, S, redan vid nästa fullmäktige 20 mars. Och jag förmodar att även Henrik Josten, M, och Madelaine Karlsson, S, deltar i debatten. Dessa två har ju de kommande fyra åren rollen som förste och andre vice-ordförande i Kunskapsförbundets direktion.

Här interpellationen:

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Är vi tillräckligt uppmärksamma?

Att finnas som fritidspolitiker på två eller flera olika platser är i regel inget större bekymmer. Olika perspektiv och olika roller behöver inte leda till konflikt.

Jag upplever dock avsevärda svårigheter i rollen som ledamot i Kunskapsförbundet Västs direktion. Problembilden visar sig på olika plan. Som ledamot i kommunfullmäktige har jag begränsade möjligheter att påverka skeendet.

Ungdomsutbildningen finansieras av två medlemskommuner genom ett förbundsbidrag, vuxenutbildningen genom uppdragsavtal. Att förbundet är ”i händerna” på Trollhättans stad och Vänersborgs kommun kan ingen förneka. Men hur bidraget bestäms och hur avtalet utformas är ingenting som jag har inflytande över som ledamot i kommunfullmäktige.

Jag ser att uppdragsavtalet förs upp i kommunstyrelsen som ett beslutsärende. Finansieringen av våra ungdomars gymnasiala utbildningar är inget specifikt ärende varken för fullmäktige eller kommunstyrelse, det är något som ingår något diffust i kommunstyrelsens ramanslag.

Var sker informationen och samtalet kring finansieringen av förbundets två stora verksamheter? Svaret är att samtalen förs när ”ägarsamrådet” möts.

Därför är det alltid av största intresse när förbundets ordförande rapporterar från senaste ägarsamrådet och när anteckningar/protokoll blir tillgängliga.

Ägarsamrådet träffades senast 8 februari. Från Vänersborg deltog kommunstyrelsens förste och andre vice-ordförande  och vår ekonomichef. Från Trollhättan fanns samtliga tre kommunalråd, stadsdirektören och ekonomichefen på plats.

Direktionens ordförande berättade på senaste direktionsmötet 1 mars utifrån protokollet vad som avhandlades.

Det handlade först om förbundets ekonomi där förbundet under de första tre åren rapporterade stora underskott, men som nu under de tre senaste åren kan redovisa en budget i balans med ett litet plus. Men det viktigaste var nu hur 2019 kommer att utvecklas och vad som till synes är på väg att omkullkasta förbundets arbete: Modellen för beräkningen av förbundsbidraget och enormt stigande ersättningar till friskolorna urholkar snabbt förbundets ekonomi. Förbundet saknar förutsättningar att kompensera för dessa stigande kostnader.

Den andra stora frågan på ägarsamrådet gällde uppdragsavtalet. Dels gäller det att uppdragsavtalen inte utfärdas i tid, dels att medlemskommunerna inte tycks villiga att inse att endast mera flexibla formuleringar av avtalen kan leda till optimal ”produktion av utbildning”.

Av protokollet framgår att de närvarande vid ägarsamrådet uppmärksammades på att båda frågorna är mycket komplexa samtidigt som det är uppenbart att tiden snabbt rinner ut för att kunna ta fram lösningar för den uppkomna situationen.

Jag uppfattar att det mellan den 8 februari och 5 mars ingenting har hänt som pekar på att kommunledningen i Vänersborg har insett detta. Det behövs omgående samtal, det behövs frekventa träffar för att lösa knuten.

Och jag förutsätter att kommunstyrelsens ordförande och även vår kommundirektör under tiden fått nödvändig information.

Därför min fråga till kommunstyrelsens ordförande:

Är Vänersborgs kommun införstådd med att Kunskapsförbundets situation måste uppmärksammas?   

Lutz Rininsland                                           2019-03-06

Ljusare tider? Verkligen?

Kunskapsförbundets direktion möttes idag, fredag 1 mars – av någon anledning flyttades februaris sammanträde till en fredag. SMHI visar att det blir ljusare från dag till dag, fem minuter per dag, trettiofem minuter per vecka. Skönt, men ….

Idag kändes det inte riktigt bra, det var som att gå tillbaka i tiden. Första punkten gällde ordförandens rapport från senaste ägarsamrådet 8 februari. Detta samråd ordnas i regel en gång varje kvartal. Kommunalråden, högste förvaltningschefen och ekonomicheferna från båda medlemskommunerna, Trollhättan och Vänersborg, och presidiet för Kunskapsförbundet träffas och informerar varandra.

Direktionens ordförande föredrog de viktigaste punkterna utifrån ett ojusterat protokoll från senaste samrådet. Uppfattade jag rätt så var det först  ”ekonomi, ekonomi, ekonomi …” och därefter ”vuxenutbildningen” som var de två stora ämnen.

2018 var tredje året i rad som förbundet kunde redovisa en budget i balans. Från starten och under de första tre åren 2013 – 2015 var det röda siffror, ett arv förbundet hade tagit över från båda kommunerna. Visserligen har förbundet själv genom en rad tuffa beslut sett till att man nästan fått näsan över ytan, ändå kan konstateras att kommunernas insikt och en avsevärd ramhöjning 2016 avgjorde genombrottet som ledde till positiva resultat.

Men denna fredag drog mörka moln upp över Vänerparken. Ordförande Maud Bengtsson berättade vidare att presidiet försökt informera medlemskommunerna om en sak som egentligen inte låter klokt: ”Nuvarande finansieringsmodell innebär att för varje elev som förbundet får utöver beräknat antal måste det sparas i egen verksamhet.”

Själv hade jag redan i december passat på att hålla ett längre anförande i kommunfullmäktige om Kunskapsförbundets växande bekymmer med ekonomin. Det gjorde jag vid punkten ”förbundets delårsrapport” – då förvånades jag över att ingen annan ville kommentera. Nu fick jag klart för mig att Vänersborgs deltagare vid ägarsamrådet var få. Trollhättan hade samtliga tre kommunråd på plats, från Vänersborg saknades kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson. Trollhättans stadsdirektör var närvarande, Vänersborgs kommundirektör hade förhinder.

Beskeden som lämnades vid ägarsamrådet betyder att man måste träffas, tämligen omgående och troligen ganska frekvent under en tid framöver. Nämnd finansieringsmodell har funnits oförändrad sedan starten av förbundet, idag är modellen ohållbar. Tillkommer problemen med att det tar ett extra år för somliga gymnasieelever att klara studierna men kommunerna bara ersätter tre års utbildning. Och nu ökar antalet friskolor i vårt område och därmed också antalet elever som måste finansieras ur förbundets kassa.

Senare under sammanträdet såg förbundsdirektören Johan Olofsson anledning att mera i detalj berätta för direktionen hur sambandet är och varför röda siffror är på väg tillbaka. Det är många nya ledamöter i början av mandatperioden, därför behövs nog god pedagogik för att hantera det arbete som väntar. Jag kan bara konstatera att det blev oerhört tyst i sammanträdesrummet på fjärde våningen i Vänerparken.

Uppehållande verksamhet

Det var en gång för någon tid sedan: Sverige hade ingen regering och det ville sig inte bli någon heller. Övergångsregeringen fanns ju kvar – och i fall något skulle hända så skulle övergångsregeringen se till att inget allvarligt fick hända. Och så pekade alla på riksdagshuset: Där fanns valda representanter och där minsann var det full fart.

Sent omsider blev det en riktig regering, med två partier och fyra ben att stå på. Allt är reglerat, det finns ett avtal. I avtalet står vad alla vill. När avtalet var klart, sade alla samma sak, var och en för sig: Det där, det är det vi ville och fick genom! Men det finns också annat, gör man ett avtal, så måste man också ge.

Nu hankar regeringen sig fram. Det stora partiets bästa gamla vänner håller nu lagom avstånd, försöker hitta nya vägar att umgås med varandra. Lagom kritik, lagom fortsatt stöd. Tidigare så självklara överföringar från fackets konto till partiets konto stryps.

Det har kommit en förteckning när regeringen vill komma till skott med vad. Många av januariavtalets 73 punkter finns dock inte med, inte än på länge. Överhuvudtaget känns det som om Rosenbad har strukit ordet ”entusiasm”, borta, finns inte.

Och hur är det med ”full fart” i riksdagen? Det mesta tyder på att man också där letar efter en karta för att orientera sig i nya tider. Är man för, är man emot? Är man opposition, eller inte?

Man har inte ändrat på rutinerna. I kammaren samlas vissa dagar en handfull ledamöter för att inför tomma bänkar debattera något utskottsbetänkande, ett av alla som i strid ström förs till ett avgörande. Klockan 16:00 ringer det – riksdagens kammare fylls, 349 ledamöter är kallade till en snabb beslutsomgång. Gruppledarna ses vifta febrilt, somliga med tummen upp, andra med tummen ner, och sedan finns några som kretsar med handflatan över huvudet – allt är signaler till de egna partikamraterna att trycka grönt, eller rött eller gult.

Här ett exempel: Idag på eftermiddag debatteras som nummer 12 i raden av 13 utskottsbetänkanden: Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2018/19:MJU5 ”Cirkulär ekonomi”. Underrubrikerna är hur lovande som helst:

Ökad återvinning och omställning till cirkulär ekonomi
Materialåtervinning
Hållbar produktion 
Plast
Cirkulär livsmedelsproduktion
Nedskräpning och sanering
Miljöbrott och transport av farligt avfall
Men redan på första sidan i betänkandet finns en sammanfattning – läs och förstå: ”Här händer inget – vad hade du väntat dig!” Eller? 
​”Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2018/19 om cirkulär ekonomi, i huvudsak med hänvisning till pågående arbete. Motionsyrkandena handlar om resurseffektivitet och den cirkulära ekonomin, materialåtervinning, hållbar produktion, plast, cirkulär livsmedelsproduktion, nedskräpning och sanering, transport av avfall och konsumentinformation. I ärendet finns 31 reservationer (M, SD, C, V, L, KD) och 2 särskilda yttranden (C, L).”

Vem står i vägen för vem? Alla mot alla? Vem är utskottets majoritet?

Elin Segerlind, riksdagsledamoten från Mellerud och Vänsterpartiets ledamot i utskottet, kommer senare idag i sitt inlägg beröra bl a de två reservationer hon bifogade betänkandet. Jag återger båda:

Minskad plastanvändning och en nationell plaststrategi: ”Under hösten 2018 lade EU-kommissionen fram ett förslag för att begränsa mängden engångsplastartiklar genom en kombination av förbud och andra åtgärder. Förslaget innebär att fler plastprodukter än i dag kommer att omfattas av ett producentansvar. Vänsterpartiet anser att EU-parlamentets beslut är ett viktigt steg för att bättre reglera engångsartiklar i plast även om vi anser att mer omfattande reglering krävs där bl.a. även plastpåsar ingår. Vänsterpartiet anser att Sverige även bör utforma en nationell plaststrategi som kan ta sin utgångspunkt i EU:s plaststrategi men med skarpare reglering och högre ambitioner för att minska plastens negativa effekter på miljön.

För närvarande har Sverige ett mål om att 30 procent av hushållens plastförpackningar ska återvinnas men den faktiska återvinningen överstiger 40 procent. Från och med 2020 kommer återvinningsmålet att höjas till 50 procent för plastförpackningar. När det gäller återvinningsmål för förpackningar av papper, glas och metall ligger det på 70 procent medan den faktiska återvinningen är 78–93 procent. Vänsterpartiet anser att det finns starka skäl att höja ambitionerna när det gäller återvinning av plastförpackningar.”

​Övriga plastfrågor: Enligt EU:s direktiv ska förbrukningen av plastbärkassar minska för att förbättra miljön och effektivare nyttja våra resurser. I Sverige införde regeringen 2016 en ny förordning om plastbärkassar för att minska förbrukningen av plastbärkassar. Riksdagen beslutade 2017 att butiker och restauranger ska informera om plastkassars miljöpåverkan och medverka till att minska förbrukningen. I Sverige förbrukade vi mer än 80 plastkassar per person 2017. Målet till 2025 är 40 plastkassar per person och år. Statistik från 2017 visar att endast 40 procent av den sålda plasten materialåtervanns. Vänsterpartiet anser att det krävs kraftigare reglering av plastbärkassar för att minska deras miljöpåverkan. Vi anser att användning av plastbärkassar bör avskaffas. Att främja biobaserade plaster i stället för fossilbaserade plaster kan vara motiverat i en del fall för att minska plastförbrukningens miljöpåverkan och minska beroendet av fossila råvaror som råolja och naturgas. Men biobaserade plastpåsar ger upphov till samma problematik med nedbrytbarhet som fossilbaserade plaster, och därmed kan även de orsaka stor skada på ekosystemen.”

En fråga som Vänersborgs kommun har anledning att studera extra med tanke på Wargön Innovation är avsnittet ”Hållbar konsumtion av textilier”. Är det någon som där kan se något som inspirerar? ”Pågående …” var ordet.

När kommer nämndens begäran?

Imorgon onsdag 27 februari anvisar kommunstyrelsen ramar för nämndernas arbete med budgetplaneringen inför 2020 och framåt. Under mars och april behöver förvaltningar och nämnder ägna sig åt navelskådning. Ramen säger ju i klartext: Inte ett öre mer i tillägg för 2020 jämfört med det ni fick för 2019. [Läs min partikollega  Stefan Kärvlings blogg – Stefan hoppar med mycket kort varsel in som tjänstgörande ledamot vid kommunstyrelsens sammanträde.]

Torsdag 28 februari sammanträder socialnämnden. Då är en viktig punkt på dagordningen ”Verksamhetsberättelsen 2018”. I januari lämnade nämnden sitt bokslut till ekonomistaben, den här berättelsen omfattar samma ekonomiska data men skildrar in i minsta detalj varför det ”gick som det gick” förra året. Underskottet blev ju 25 miljoner för 2018, och då fick nämnden ändå så sent som i oktober 2018 ett tillägg med inte mindre än 27 miljoner.

Den som på allvar vill ha synpunkter på socialnämndens verksamhet måste först läsa underlaget ordentligt – ”Verksamhetsberättelsen” är obligatorisk lektyr. På åtskilliga ställen i underlaget syns vilka ansträngningar förvaltningen gör för att sänka kostnader, för att arbeta mer effektivt, för att låta olika verksamheter samverka för att optimera det som kan göras med begränsade resurser.

För att undvika en möjlig missuppfattning: Det sena tillskottet med 27 miljoner var ett engångsbelopp, det var inte frågan om att nämndens ram ökades. Vilket alltså innebär att socialnämnden i början av 2019 konstaterade att man redan vid starten belastades med ett minus på lite över 50 miljoner. Och dessutom gav budgetbeslutet i november 2018 inte något ”mer” till socialnämnden för 2019.

Vilket leder mig till att ställa en fråga kring en handling som jag saknar på nämndens dagordning.

Hur var det nu Dan Nyberg, S, som är socialnämndens ordförande, anförde i budgetdebatten i november 2018?

”Det är så här: När fullmäktige fattar ett beslut om budgeten så är det kommunens högsta beslutande organ och de beslut som tas här är dem som gäller för nämnderna. Nämnderna har att rätta sig efter detta och kan inte välja något annat. Är det så att nämnderna ser att man inte kan klara av det så får man gå tillbaka till fullmäktige och i så fall begära nya pengar. Det har ju socialnämnden fått göra i år och det är inte så länge fullmäktige också fattat ett beslut om detta.”

Behöver jag säga vilken punkt på dagordningen vid socialnämndens möte torsdag jag hade räknat med?

Öppenhet eller inte?

Under nästan tio år ansvarade jag för Vänsterpartiets i Vänersborg hemsida. Under senare år fanns i snitt 3-4 nya inlägg varje vecka. Dessutom alltid aktuella länkar till nästa sammanträde i varje nämnd och styrelse där Vänsterpartiet hade en förtroendevald på plats.

Utgångspunkten var partiets strävan att vilja arbeta öppet. Inför större beslut avsåg vi att redovisa våra tankar, att berätta om möjliga yrkanden och om vår inställning i fall det skulle bli omröstningar. Visserligen förekom det inte sällan att det blev på annat sätt än vi hade tänkt, att vi ”fick ge oss”, att det stannade vid en kompromiss eller att vi helt enkelt förlorade när besluten togs.

Det var då det. Nu har lokalföreningens styrelse beslutat att ”ta fram en policy hur hemsidan ska användas”. Vi får se.

Denna mandatperiod är jag ledamot i direktionen i Kunskapsförbundet Väst och i kommunfullmäktige i Vänersborg. Men jag begränsar inte mitt intresse. Fortfarande följer jag det arbete som mina partikamrater har ansvar för i andra nämnder och i kommunstyrelsen. Självfallet fortsätter jag också att ha synpunkter. Och självfallet har jag ingen anledning att överge min övertygelse att öppenhet är en förutsättning för en sund inställning. Hur annars kan jag som förtroendevald räkna med att få återkoppling?

På fredag är det möte med direktionen i Kunskapsförbundet. Ett stort antal nya ledamöter från båda medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg, är fortfarande under utbildning. Vid tre tillfällen erbjuder förbundsledningen information om utvecklingen sedan starten 2013, om läget idag och om vad som väntar framöver.

Men på fredag finns flera beslutsärenden på föredragningslistan.

Här mina kommentarer till enskilda punkter:

Jag har inga avvikande synpunkter i ärendet om elevernas borttappade laddare till IT-verktyg. Förbundets pengar skall användas på ett sätt som ger största möjliga effekt för elevernas utbildning. Förslaget är i sin ordning.

Punkten ”Återrapportering internkontroll 2018” belyser en pågående diskussion mellan förbundet och medlemskommunerna. Det finns längre fram tillfälle att berätta mer när en lösning är i sikte. I sak gäller det avrapportering av hur förbundet lever upp till kommunernas uppdrag att ordna olika delar av vuxenutbildningen.

”Nationella jämförelser kunskapsresultat” – här finns inget i förväg utskickat underlag. Det är alltid av stort intresse att jämföra egna resultat med nationell statistik från Skolverket. För egen del försöker jag allt som oftast också skaffa mig en inblick i hur närliggande friskolor lyckas, det är endast 7 av 10 elever som söker sin utbildning hos Kunskapsförbundet. Hur det går för det stora antalet som föredrar utbildning på annat håll är av intresse.

Två punkter gäller förbundets ekonomi: Dokumentet Årsredovisning 2018 skickas till kommunfullmäktige i Trollhättan och Vänersborg under förutsättning att direktionen fastställer detsamma. Sedan presenteras en bild över det aktuella ekonomiska läget – jag anar att 2019 tillkommer uppgifter som inte leder till samma förhållandevis goda resultat.

Verksamhetschefen kommer att lämna en sammanställning hur den preliminära antagningen inför hösten 2019 ser ut ”just nu”. Hela bilden kring antagningen i området Fyrbodal finns på denna länk.

Det finns ett förslag att inte starta alla utbildningar hösten 2019 på grund av att det endast finns ett fåtal sökande. Hur direktionen i slutändan beslutar, vågar jag inte förutsäga. Elevernas önskemål skiljer sig från år till år. Men visst är det så att det är svårt att komma på banan igen om en utbildning pausas ett år.

De sista tre punkterna är informationsärenden. Men nog är det värt att notera att Kunskapsförbundet fått många positiva besked om beviljade ansökningar om särskilt riktade statsbidrag för olika utbildningsformer. God ordning och kompetens på förbundets kansli betalar sig.

Och nu då?

Handlingar inför nästa veckas kommunstyrelse blev offentliga igår. Framförallt underlaget för ”Ramanvisningar MRP 2020” inväntade jag med stor nyfikenhet.

Budgetprocessen präglas ju av tre distinkta stationer: Först samlar budgetberedningen in information och underlag från olika håll. Beredningens ordförande lägger sedan ett förslag till ramanvisningar som är kommunstyrelsens besked till alla nämnder vilken ram som skall gälla för verksamheten kommande budgetår. I steg 2 brukar nämnderna kraftsamla: Oftast står nämnden bakom förvaltningens önskemål som i ”steg 1” redan har kommunicerats till budgetberedningen. Men nämnderna har ingen större  handlingsfrihet. Det gäller att ta fram ett utkast som visar att man pressar in verksamheten under den anvisade ramen, hur man gör det och vilka konsekvenser detta får.  Steg 3 sedan är kommunstyrelsens färdiga MRP-förslag i maj och kommunfullmäktiges beslut i juni.

Steg 1 är det som klaras av nästa onsdag. Förslaget finns. I klartext: 2020 ska klaras som budgeten för innevarande 2019 säger, inga förändringar. Visst, den här bilden visar på förändringar i marginalen:

Förändringar kan förklaras med budgettekniskt finlir: Personalkostnadspålägg, inflation, internränta, komponentredovisning …

Men vad var det egentligen budgetberedningen fick se när våra tre tunga nämnder träffade beredningen 31 januari? Berättade inte presidiet för barn- och utbildningsnämnden om lokalbristen och pekade inte presidiet på behovet av kostnadstäckning framöver? Samhällsbyggnads måste väl ha berättat om investeringsbehov som ännu inte finns med i katalogen? Har presidiet i Socialnämnden inte talat om att 2018 slutade med minus 25 miljoner fast man i sista stund fick ett tillskott på 27 miljoner? Att löpande 2019 pekar på minus 50 miljoner? Att det tillkommer nya krav 2020? Att de flesta vidtagna åtgärder inte ger resultat på länge, inte 2019, inte heller i större utsträckning 2020 och fullt ut i värsta fall först någon gång i slutet på mandatperioden?

Jag vet inte vad som sades vid träffen, men alla partier har ju representanter i budgetberedningen, om inte som ledamöter så dock på insynsplats. Jag beskrev i ett inlägg igår hur Vänsterpartiet 2015-2018 tog ställning kring ”steg 1”, nu får medlemsmötet ikväll komma med ett besked vad som gäller i år.

Ramanvisningar – vad kan vi vänta oss?

Medlemmarna i Vänsterpartiets lokalförening är kallade till ett möte på torsdag kväll. Inbjuden gäst är Ewa Lundqvist, budgetekonom vid kommunkansliets ekonomistab.

Nästa vecka skall kommunstyrelsen ta ställning till ett förslag till ”Ramanvisningar budget 2020 och ekonomisk ram 2021-2022”. Underlaget till beslutet är inte offentligt än, det kommer när handlingarna till kommunstyrelsen läggs ut, förmodligen i morgon eller senast fredag. Det är kommunens budgetberedning som står för arbetet kring anvisningarna, själva beslutsförslaget signeras i vanlig ordning av kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S. En fråga, lite vid sidan om, är om förslaget ”bara” är hans eget eller om det kan anses vara kommunledningens förslag, med förankring i hela S-gruppen, och även C och MP.

Förmodligen finns även ett förslag som tre andra partier står för, Vänersborgsalliansen med M, KD och L. Det har sagts att inga andra förslag lämnades in till ekonomistaben, alltså varken från V, Medborgarpartiet eller SD.

Själv svävar jag i okunskap, nu när jag inte representerar Vänsterpartiet i kommunstyrelsen och i budgetberedningen. Det enda ”nya” jag har att utgå ifrån är ”Omvärldsanalysen” – jag länkade till dokumentet i min blogg förra veckan ”Vad får vi veta om MRP 2020?”.

I övrigt är det gissningar som jag baserar på erfarenhet från den tiden jag var med i budgetberedningen. Perioden i slutet på 80-talet och början av 90-talet var annorlunda, på den tiden överlade ”herrarna i budgetberedningen” om vartenda potthål som fanns i gatorna någonstans i Vänersborg. De sista två mandatperioderna däremot präglades det tidiga budgetarbetet av mycket övergripande överläggningar. Så övergripande att det fanns anledning till att ställa en fråga: Hur seriös var beredningen egentligen under februari?

Visserligen träffade beredningen presidierna i våra tyngsta nämnder. Men av texten och av siffrorna i anvisningarna att döma hade beredningen knappast lyssnat på det som sades vid mötet. Vi får se om det är annorlunda i år. Om inte, så gäller följande: Nämnderna och förvaltningarna belyser med underlag från bokslutet 2018, med en blick på löpande 2019 och med hänvisning till tillkommande krav 2020 och framåt att resurserna inte är tillräckliga, att ett budgettillskott är oundgängligt.

Sedan brukar anvisningar tala klartext: inga tillskott. Lägg en budget för kommande år inom den befintliga ramen, visa hur ni gör, berätta vilka konsekvenser det får.

Som sagt, vid medlemsmötet i morgon kväll lär jag mig vad som gäller i år. Våra representanter i kommunstyrelsen, Marianne Ramm och James Bucci, kommer säkerligen efter Ewa Lundqvists genomgång att lämna ett förslag hur Vänsterpartiet ska förhålla sig. James är också den som på insynsplats följer budgetberedningens arbete.

Jag länkar i det följande till vad som gällde under den gångna mandatperioden, vilka förslag som fanns i kommunstyrelsen, hur partierna röstade, vilka yrkanden som Vänsterpartiet framförde och hur jag formulerade Vänsterpartiets reservationer. Kan vara av intresse att ha detta i åtanke när rambeslutet 2020 ska klubbas nästa onsdag i kommunstyrelsen. (I detta skede går frågan inte vidare till kommunfullmäktige.)

P.S. Nu gick det undan, på kvällen kom redan handlingarna inför nästa veckas kommunstyrelse. Här länken till en separat länk tillRamanvisningar 2020”. Jag får avvakta med en kommentar – liknande handlingar förtjänar tid att läsa och att begrunda.

Ram 2015

Ram 2016

Ram 2017

Ram 2018

Den utrikespolitiska debatten

Sex timmar och lite därtill debatterades igår utrikespolitiska frågor. Visserligen bevakade riksmedierna och det går att läsa om olika inlägg och uttalanden. Men den som vill fördjupa sig i hur olika politiker från riksdagens åtta partier formulerade sig i komplexa frågor har alltid möjlighet att i efterhand se och höra eller också läsa texterna i snabbprotokollet.

Håkan Svenneling från Värmland har blivit Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson.

Jag sammanställer här i tur och ordning några replikskiften, därefter hans anförande och ytterligare replikskiften.

I slutet även anföranden från ytterligare tre ledamöter från Vänsterpartiet.

Replikskifte med utrikesminister Margot Wallström – FN:s kärnvapenkonvention

Replikskifte med Hans Wallmark (M) – Brasilien och president Bolsonaro

Replikskifte med Kerstin Lundgren (C) – Sverige och NATO

Håkan Svennelings anförande

Replikskifte med Hans Wallmark (M)  och även Kerstin Lundgren (C) – Utvecklingen i Venezuela

Replikskifte med Lars Adaktusson (KD) som undrade: ”Varför har Vänsterpartiet 30 år efter murens fall inte gjort upp med sin historia?”

Replikskifte med Fredrik Malm (L) – Vänsterpartiets syn på EU

Replikskifte med Lars Adaktusson (KD) – Jerusalem och Palestina

Replikskifte med Fredik Malm (L) – Kina och mänskliga rättigheter

Replikskifte med Janine Alm Ericsson (MP) – Sveriges vapenexport

För Vänsterpartiet var utöver Håkan Svenneling ytterligare ledamöter i talarstolen:

Yasmine Posio – talade om fattigdom i världen och den svenska biståndspolitiken

Lotta Johansson Formarve – talade om situationen idag i Västsahara

Momodou Malcolm Jallow – ägnade sig åt frågor och problem som uppstår när miljöintressen (elbilsbatterier), utvinning av kobolt  och mänskliga rättigheter i Kongo kommer i konflikt med varandra. Varpå Björn Söder (SD) passade på att begära replik för att ställa frågor till Momodou om Palestina.

Klimatpolitik i riksdagen

Idag debatterade riksdagen svensk utrikespolitik, en debatt som brukar dra till sig en tämligen stor mediebevakning.

När riksdagen i morgon bland flera andra betänkanden också debatterar och beslutar om frågor från två dokument från miljö- och jordbruksutskottet, så kan man vara nyfiken på hur stort intresset blir.

För egen del finns två skäl att uppmärksamma debatten. Det är vår riksdagsledamot från Fyrbodal, Elin Segerlind, Mellerud, som för Vänsterpartiets talan i utskottet och från talarstolen i riksdagens kammare. Och det andra, det stora betänkandet har rubriken ”Klimatpolitik”.

Tidpunkten för debatten ligger omkring klockan 14:30 på torsdag och som alltid kan man följa debatten live via riksdagens webb-TV.

Jag gör det enkelt för mig och kopiera här texten från Vänsterpartiets reservationer som finns i betänkandet. Samtliga våra motioner föreslås nämligen bli avslagna enligt utskottets majoritet. Fast inte alltid rakt ut utan i något fall med formuleringen: ” … att betrakta som tillgodosedda och därmed kan lämnas utan vidare åtgärd” eller ” … arbete och diskussioner fortfarande pågår … och därför …”

Klass- och genusperspektiv i klimatförhandlingarna
Det finns stora skillnader mellan fattigas och rikas klimatpåverkan även inom länder. Vi anser att det behöver synliggöras vilka som överskrider sitt miljöutrymme och med hur mycket, såväl nationellt som globalt. Det är kvinnor som drabbas hårdast av miljöförändringarna samtidigt som det är män som belastar miljön mest i såväl rika som fattiga länder. Det är därför nödvändigt att lyfta klimatfrågorna ur ett genusperspektiv.
Politiska åtgärder mot klimatförändringarna bör inte vara könsneutrala. Kvinnor och män, särskilt i fattiga länder, har olika ansvar, sårbarhet och skilda förutsättningar att minska utsläppen och att anpassa sig till klimatförändringarna. Mycket tyder på att klimatförändringarna kommer att få särskilt allvarliga konsekvenser för kvinnor.
Undantag för miljöteknik
För att utvecklingsländer ska ha några möjligheter att bromsa sina egna utsläpp och samtidigt utvecklas behöver de få tillgång till modern miljöteknik. När utvecklingsländer vill utveckla tekniker för förnybar energi och hållbar
livsstil, t.ex. genom att bygga ut vindkraften, måste de antingen betala dyra
patentlicenser eller använda gammal teknik där patenträtten gått ut. De har helt enkelt inte råd med den modernaste och miljövänligaste tekniken. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN, Climate Technology Centre and Network, i Köpenhamn), men annars saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer. Sverige borde ta liknande initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bl.a. kunna göras genom att reformera bestämmelser om patent och immaterialrätt på vissa utvalda tekniker.
EU:s klimatmål
Sverige bör verka för att EU antar följande klimatmål för 2030: till 2030 ska
utsläppen av växthusgaser minska med minst 60 procent, jämfört med 1990,
och minskningarna ska göras inom Europa. Detta ska vara bindande krav med
åtaganden för alla EU-länder. Sverige ska även verka för att EU antar en
målsättning att nå nollutsläpp senast 2050 och att all energiproduktion då ska vara förnybar.
Reformering av EU:s handelssystem för utsläppsrätter
Vänsterpartiet anser att EU:s handelssystem med utsläppsrätter (EU ETS)
måste reformeras i grunden. Taket för koldioxidutsläppen från Europas
industrianläggningar måste skrivas ned ytterligare, och ett minimipris på
utsläppsrätter bör införas. Dessutom behöver systemet förändras i grunden
även till formen. Alla utsläppsrätter ska auktioneras ut och inkomsterna från
detta tillfalla medlemsländerna.
Konsumtionsbaserade mål
Vänsterpartiet vill, i likhet med en mängd miljöorganisationer och aktörer,
införa ett kompletterande mål och konkreta åtgärder för att de
konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska. Att det behöver införas ett
kompletterande mål för de konsumtionsrelaterade utsläppen har också
framförts av flera av Miljömålsberedningens experter och sakkunniga samt av
Klimatmålsinitiativet, en bred sammanslutning av 21 olika aktörer.
Vänsterpartiet anser att de konsumtionsrelaterade utsläppen ska inordnas i det klimatpolitiska ramverket genom en kompletterande målstyrning för att stärka Sveriges förutsättningar att nå miljökvalitetsmålen, och generationsmålet i synnerhet.
Miljöskadliga subventioner
Enligt OECD kan en subvention definieras som miljöskadlig om den
uppmuntrar till att mer miljömässig skada sker än vad som varit fallet utan
subventionen. De potentiellt miljöskadliga subventionerna i Sverige
uppskattas till ett belopp av ca 60 miljarder kronor i Naturvårdsverkets
uppdaterade kartläggning 2017. I Naturskyddsföreningens rapport Avskaffa
klimatskadliga subventioner (2018) uppskattas klimatskadliga subventioner
till ca 30 miljarder kronor. I rapporten konstaterar Naturskyddsföreningen att
nedsatta skatter för fossila bränslen är den enskilt största typen av subvention.
Enligt Europeiska kommissionens rapport Färdplan för ett resurseffektivt
Europa ska miljöfarliga subventioner fasas ut till 2020. I budgetpropositionen
för 2018 framgår att miljöskadliga subventioner behöver fasas ut såväl i
Sverige som globalt.
Konsumtionsåtgärder
Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med över 40 procent sedan 1990 och står nu för en betydande del av de svenska växthusgasutsläppen. Precis som
Klimatberedningen (SOU 2008:24) har konstaterat saknas det styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av
växthusgaser. Vidare berörde Miljömålsberedningen (2016) köttkonsum-
tionens utsläpp, men lade inte fram något konkret förslag om målsättningen
för minskad konsumtion. Beredningen konstaterade att det står varje regering
fritt att föreslå konkreta mål för hur bl.a. köttkonsumtionens utsläpp ska
minska. Vänsterpartiet anser att det är märkligt, inkonsekvent och ohållbart att ett område som har så stor klimatpåverkan står fritt från både utsläppsmål och åtgärder. Därför föreslår Vänsterpartiet att riksdagen antar ett mål om minskad köttkonsumtion.
Animalier, nötkött i synnerhet, orsakar höga utsläpp jämfört med
vegetabilier. Skälet är att det krävs flera kilo foder för att producera ett kilo
kött samt att uppfödningen i sig själv orsakar stora utsläpp av växthusgaser.
Förutom en generell minskning av köttkonsumtionen anser Vänsterpartiet att
det är viktigt att stimulera metoder som belastar miljön så lite som möjligt,
minskar importen och tar största möjliga hänsyn till djurens rätt till ett naturligt
beteende i enlighet med djurskyddslagen. En handlingsplan bör tas fram för
hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animaliekonsumtionen, ska minskas.
Allt fler kommuner, skolor, företag, ideella organisationer och
privatpersoner har anammat idén om vegonorm. Med konceptet vegonorm
serveras vegetarisk mat som standard; kött blir ett tillval. Andra aktörer väljer
vegetariska dagar som ett sätt att minska köttkonsumtionen och
uppmärksamma fördelarna med att äta mer växtbaserat. Vänsterpartiet ser
stora fördelar i att lyfta den vegetariska maten i offentliga sammanhang.
Genom gemensamt ägande kan effekten av våra handlingar bli större och nya
hållbara normer etableras. Vänsterpartiet anser att vegonorm och köttfria
dagar är ett bra sätt att minska köttkonsumtionen och därmed ta ansvar för
miljön, folkhälsan och djuren.
Koldioxidransonering
Vänsterpartiet menar att det är för tidigt att fastställa att koldioxidransonering
skulle vara ett effektivt sätt att hejda klimathotet. Förutom kostnads-
beräkningar för att införa ransonering behövs underlag för bl.a. hur det
påverkar andra styrmedel och de offentliga investeringarna för att minska
utsläppen av koldioxid. En utredning bör därför tillsättas för att belysa
effekterna av att införa koldioxidransonering i Sverige.
Utvärdering av klimatpolitiken
Fram till dess att ett etappmål för konsumtionsrelaterade utsläpp införts anser
Vänsterpartiet att det är av stor betydelse att dessa utsläpp uppmärksammas.

En konferens utan överraskningar?

Vänsterpartiets EU-valkonferens genomförs lördag/söndag i Norrköping. Konferensen sänds såklart live och det kan vara av intresse att följa delar av programmet.

Starttiden är 13:00 på lördag och konferensen avslutas på söndag strax innan 15:00. Tittar man på dagordningen och programmet så är det väl följande delar som drar till sig störst intresse: Ett kortare välkomsttal av partiordförande Jonas Sjöstedt (13:00) och debatten kring valplattformen (14:15 – 18:30).

På söndag fattas beslut kring valplattformen (09:00-10:00). Därefter fastställs vallistan – förslaget från valberedningen omfattar 37 namn. Information om valkampanjen lämnas 14:00.

Konferensen är väl förberedd, det kommer inte att debatteras helt nya förslag. Processen kan beskrivas kort på följande sätt: Under flera månader har partistyrelsens förslag till valplattform varit ute i alla distrikt, lokalföreningar och hos alla medlemmar. När motionerna hade kommit in (140 i antal), samlades partistyrelsen och lämnade motionssvar”. Många motioner ville partistyrelsen avslå, några delvis eller helt bifalla. (Här finns en reservation från en ledamot i partistyrelsen.)

Därefter bearbetades det tidigare förslaget, vissa passager ströks, andra tillfogades, några formulerades om. Det är detta dokument som ”just nu” innan valkonferensen ger den bästa bilden av var diskussionen hittills har landat. (Det finns två reservationer kring denna redigerade text.)

Tidstrycket på konferensen är enormt. Därför finns detaljerade regler, anvisningar och önskemål hur de 75 konferensdelegaterna bör förhålla sig: Att yrka bifall till något som partistyrelsen redan har accepterat är icke önskvärt, det stjäl tid från andra som ännu en gång vill försöka få gehör för egna förslag från egna, avvisade motioner.

Konferensen fastställer valplattformen och spikar vallistan. Sedan är det bara att spotta i näven och vara delaktig i Vänsterpartiets kampanj.

Tänk om vi får veta på kvällen, söndag 26 maj, att Vänsterpartiet inte bara får en, utan två av Sveriges 21 mandat i EU-parlamentet.