Missade partiledardebatten i riksdagen i förmiddags: ”Partiledardebatt med anledning av val till Europaparlamentet”.

Hade legitimt förfall. Eleverna på Birger Sjöberggymnasiet hade inbjudit representanterna för alla nio partier som idag har valda ledamöter i EU-parlamentet.

C, SD och Fi hade inte möjlighet att ta vara på möjligheten att berätta om nu och framöver i den kommande femåriga mandatperioden. Miljöpartiet fick korta ned sin närvaro, men för oss övriga var det ett lååångt arbetspass i en bullrig cafeteria och som avslutning i en välfylld aula.

Oss övriga, jo, räknar man årsringar, så hade Vänsterpartiets representant i stort samma summa ensam som de andra företrädarna tillsammans.

Jag frågade en elev: Känns det jobbigare att tala med en äldre om du jämför med de andra från partiernas ungdomsförbund? Svaret ställde jag i slutet av samtalet och svaret var riktigt skönt: Trodde det, trodde du skulle ha för många detaljer, för mycket om allt, för många exempel och siffror. Det var ju tvärtom – du kom med enkla svar på mina frågor.

Det var nog så. Hade gott om tid att lyssna på ungdomsförbundens sätt att argumentera. Mycket invecklade utläggningar om det som ska ske ”från och med nu”. Partierna har uppenbarligen satsat mycket på att utbilda sina ambassadörer. Men inte mycket hördes om hur verkligheten har varit under den femåriga mandatperioden som nu avslutas.

Jonas Sjöstedt, som varit elev just på skolan där jag var idag, partiets representant i Bryssel under 90-talet, hela raddan efter honom med finfina kämpande kamrater fram till Malin Björk under den gångna och den kommande perioden – det är ju något att som Vänsterpartist vara stolt över.

Ska nog läsa utskriften av debatten i riksdagen i efterhand.

 

Nya signaler igen, hur ska man veta vad som gäller nästa vecka.

Jag hänvisade i morse till söndagens EU-överblick i Dagens Nyheter.

Tidningen startade igår också med en serie intervjuer av nio toppkandidater på partiernas EU-valsedlar. Nio – åtta riksdagspartier och FI som nu har en ledamot i EU-parlamentet denna mandatperiod. Åtta namngivna – framför (L) står ”oklar”.

Igår var Sara Sjyttedal från KD först ut. Idag är det Malin Björk, Vänsterpartiets nuvarande ledamot och högst uppe på listan nu också. (Jag hoppas att länken fungerar för alla, rätt så ofta leder länkar till ingressen i en artikel och den vänliga uppmaningen att starta en prenumeration.)

För någon vecka sedan följde jag Vänsterpartiets valkonferens. När beslutet om placeringar på valsedeln skulle tas, förvånades jag över den enorma mängden av förslag som avvek från valberedningens tankar. Efter många omröstningar stod det klart hur listan skulle se ut.

Lägg märke till att listan toppas av sex kvinnor. Den sjätte är Ida Legnemark från Borås. Här i Vänersborg känner vi Ida mycket väl, vid flera tillfällen har hon varit hos oss på konferenser och seminarier och i andra sammanhang. Enastående insatser som vi alltid haft anledning att uppskatta och vara stolt över. Om kandidaterna på listan, från plats 2 till plats 5, har samma ”kvalitet” som Ida, så är det en mycket bra lista.

Ju mer man läser desto mer lär man sig! Det är så.

Ju mer man lär sig desto mera osäker blir man?!? Det tror jag inte på. Men det beror såklart på vad man läser och vad man lär sig.

Själv upplever jag att sociala medier som informationskälla är extremt jobbiga och irriterande. På Twitter är det ett evigt dunkande i ryggen, två-tre rader för att bekräfta och än enklare är det att retweeta. Ser du, ”alla” tycker så, då är det väl så! När sedan en uppsjö av nedsättande inlägg dyker upp, så är det ingen argumentation som förs, inget som ska leda fram till insikt eller ärligt utbyte av tankar. Det handlar nästan uteslutande om smutsig dynga som slängs ut.

Facebook då? Detta gillande! Menar du: Du är med mig till hundra? eller: Du tycker mina tankar pekar rätt? Eller gillar du mig därför att du ser att andra som du brukar gilla också har gillat just detta mitt inlägg?

Om det sägs att EU-valet är viktigt då vill jag veta varför någon anser att det är så. Och då vill jag förstås också veta vad valet kan göra för skillnad. Ska jag rösta för att bekräfta att det är bra som det är och att det ska förbli så eller ska jag rösta för att driva på förändringar, och om ja, i vilken riktning?

Överhuvudtaget, det var ju fem år sedan sist – lika bra att rekapitulera vad EU är och vad som står till buds söndagen 26 maj.

Om inte Twitter, om inte Facebook – vad erbjuder andra? Igår fanns ett uppslag i Dagens Nyheter som duger bra som överblick: ”EU-valet 2019: Allt du behöver veta” Själv tror jag absolut att jag vill veta mer, men sidan är en bra introduktion.

Vänsterpartiets EU-valkonferens genomförs lördag/söndag i Norrköping. Konferensen sänds såklart live och det kan vara av intresse att följa delar av programmet.

Starttiden är 13:00 på lördag och konferensen avslutas på söndag strax innan 15:00. Tittar man på dagordningen och programmet så är det väl följande delar som drar till sig störst intresse: Ett kortare välkomsttal av partiordförande Jonas Sjöstedt (13:00) och debatten kring valplattformen (14:15 – 18:30).

På söndag fattas beslut kring valplattformen (09:00-10:00). Därefter fastställs vallistan – förslaget från valberedningen omfattar 37 namn. Information om valkampanjen lämnas 14:00.

Konferensen är väl förberedd, det kommer inte att debatteras helt nya förslag. Processen kan beskrivas kort på följande sätt: Under flera månader har partistyrelsens förslag till valplattform varit ute i alla distrikt, lokalföreningar och hos alla medlemmar. När motionerna hade kommit in (140 i antal), samlades partistyrelsen och lämnade ”motionssvar”. Många motioner ville partistyrelsen avslå, några delvis eller helt bifalla. (Här finns en reservation från en ledamot i partistyrelsen.)

Därefter bearbetades det tidigare förslaget, vissa passager ströks, andra tillfogades, några formulerades om. Det är detta dokument som ”just nu” innan valkonferensen ger den bästa bilden av var diskussionen hittills har landat. (Det finns två reservationer kring denna redigerade text.)

Tidstrycket på konferensen är enormt. Därför finns detaljerade regler, anvisningar och önskemål hur de 75 konferensdelegaterna bör förhålla sig: Att yrka bifall till något som partistyrelsen redan har accepterat är icke önskvärt, det stjäl tid från andra som ännu en gång vill försöka få gehör för egna förslag från egna, avvisade motioner.

Konferensen fastställer valplattformen och spikar vallistan. Sedan är det bara att spotta i näven och vara delaktig i Vänsterpartiets kampanj.

Tänk om vi får veta på kvällen, söndag 26 maj, att Vänsterpartiet inte bara får en, utan två av Sveriges 21 mandat i EU-parlamentet.