Missade partiledardebatten i riksdagen i förmiddags: ”Partiledardebatt med anledning av val till Europaparlamentet”.

Hade legitimt förfall. Eleverna på Birger Sjöberggymnasiet hade inbjudit representanterna för alla nio partier som idag har valda ledamöter i EU-parlamentet.

C, SD och Fi hade inte möjlighet att ta vara på möjligheten att berätta om nu och framöver i den kommande femåriga mandatperioden. Miljöpartiet fick korta ned sin närvaro, men för oss övriga var det ett lååångt arbetspass i en bullrig cafeteria och som avslutning i en välfylld aula.

Oss övriga, jo, räknar man årsringar, så hade Vänsterpartiets representant i stort samma summa ensam som de andra företrädarna tillsammans.

Jag frågade en elev: Känns det jobbigare att tala med en äldre om du jämför med de andra från partiernas ungdomsförbund? Svaret ställde jag i slutet av samtalet och svaret var riktigt skönt: Trodde det, trodde du skulle ha för många detaljer, för mycket om allt, för många exempel och siffror. Det var ju tvärtom – du kom med enkla svar på mina frågor.

Det var nog så. Hade gott om tid att lyssna på ungdomsförbundens sätt att argumentera. Mycket invecklade utläggningar om det som ska ske ”från och med nu”. Partierna har uppenbarligen satsat mycket på att utbilda sina ambassadörer. Men inte mycket hördes om hur verkligheten har varit under den femåriga mandatperioden som nu avslutas.

Jonas Sjöstedt, som varit elev just på skolan där jag var idag, partiets representant i Bryssel under 90-talet, hela raddan efter honom med finfina kämpande kamrater fram till Malin Björk under den gångna och den kommande perioden – det är ju något att som Vänsterpartist vara stolt över.

Ska nog läsa utskriften av debatten i riksdagen i efterhand.