I fullmäktige sitter ​jag ​i raden bakom tre lokala företrädare för KD. Vid ​några tillfälle​n​ har jag pratat med var och en. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin upplevt något obehag. Nu vet jag inte riktigt hur det blir. Ska jag fråga dem om Ebba Busch Thors senaste utspel, står ni bakom den senaste kursändringen? Jag frågar inte. Inte av feghet utan därför att jag anar ​att ​alla tre  redan våndas tillräckligt mycket. ​Andra har säkert undrat! ​Och dessa tre kollegor har ​säkerligen själva ​ställt sig frågan.

På en blogg läste jag en krönika med rubriken: ”Vad hände egentligen med Kristdemokraterna?” Jag citerar textens sista två avsnitt:

”Alldeles oavsett är det uppenbart att Ebba Busch Thors framgångar började när hon lyfte fingret från bibelverserna och satte upp det i vinden för att känna åt vilket håll det blåser.

Hon kanske tappade sina kristna kärnväljare men hon vann nya väljare som gärna går till kyrkan på skolavslutningar och ibland vid advent. Det är ju trots allt viktigt att värna om de svenska traditionerna.”

Alla dessa snabba ryck, alla dessa plötsliga kursändringar.

Samma tanke slår mig när jag följer serien i Dagens Nyheter där tidningen ​”förhör” toppkandidaterna från alla partier i enskilda intervjuer.  DN ställer ett ​antal frågor som är ​lika för alla. ​

​Någon ​kandidat är redan verksam i EU-parlamentet, andra ​är det ​inte.Det är ​en ​skillnad på två sätt: Antingen kan man hänvisa till den gångna mandatperioden, berätta om den egna insatsen och tala om vilken linje man vill fortsätta med eller vad man vill förändra framöver. Eller också är det mesta bara​ ett löfte: ”Om jag kommer till EU, då ska jag ….!”

Jag vet att jag i grunden har en ganska ”konservativ” inställning. Jag litar mer på det som någon kandidat har gjort än det som än så länge bara är ett vallöfte. Därför betyder det ganska mycket för mig att veta​: ​

• Malin Björk är EU-parlamentets chefsförhandlare för ett lagförslag om ett europeiskt kvotflyktingsystem, det enda lagförslaget på EU:s bord just nu som handlar om att skapa en laglig väg till Europa. EU-parlamentet har ställt sig bakom förslaget som nu förhandlas med kommissionen och Europeiska rådet. Än så länge har EU:s medlemsländer i rådet blockerat förslaget.
• ​​2018 tog Vänsterpartiets Malin Björk initiativ till EU-parlamentets första resolution mot afrofobi och rasism mot svarta i Europa. Resolutionen innebär bland annat ett erkännande av den strukturella diskriminering som människor med afrikansk härkomst möter och uppmanar EU:s medlemsstater att bekämpa rasism och afrofobi inom rättsväsendet och utbildningssystemet samt att ta krafttag mot hatbrott.

Detta väger tungt, tycker jag. Malin Björk är Vänsterpartiets första namn på listan också den 26 maj 2019. Jag tänker rösta på Vänsterpartiets lista. Och jag berättar gärna för andra att det finns många fler skäl att göra detsamma.