Vågar man hoppas?

Den Av rininslandi Ensamkommande, Migration och asylpolitik, VänsterpartietLämna en kommentar

Ungdomar under gymnasielagen – någon som inte vet vad det handlar om? Striden bland vuxna som vet bäst har nu pågått i fyra-fem år. Över huvudet på alla dessa ungdomar som har hållits i ovisshet så länge.

Från början var det egentliga bara SD som inte kunde förstå varför ensamkommande ungdomar som under sin flykt hade sökt sig till Sverige inte omgående avvisades.

Skylten ”Välkommen” var det många som bar. Mycket har ändrat sig. Två partier står kvar vid sin uppfattning. Jag är stolt över att vara medlem i ett av dessa två.

Igår skrev Christina Höj Larsen på sin Facebook-sida följande:

”Bra och viktigt att regeringen äntligen tar tag i att göra ändringar kring kraven för tillstånd för ungdomar med tillstånd enligt nya gymnasielagen så de får ett år på sig att söka arbete, kan få räkna in studiemedel på halvtid och att yrkesintroduktion ska kunna ge rätt till permanent uppehållstillstånd.

Men pandemin har nu haft världen och Sverige i sitt grepp i ett år. Det är alldeles för sent att låta detta träda i kraft först till sommar – ungdomarna som redan blivit klara under året behöver omfattas.

Och fortfarande: Alla dessa kast mellan hopp och förtvivlan. Och nu även osäkerheten kring utformningen av humanitära skäl. Det enda rimliga vore en bra och tydlig utformning av humanitära skäl som tydligt formulerar grunder för uppehållstillstånd av humanitära skäl med utgångspunkt i anknytning under vistelsetid – oavsett om man haft tillstånd eller inte – och hälsoskäl eller andra särskilt ömmande skäl.

Och dessutom en #amnestinu för de barn och unga som nu plågats så väldigt länge. I april kommer Vänsterpartiet återigen ge riksdagen möjlighet att rösta för det.”

Regeringen tar tag i att göra ändringar? Det var enkelt att se vad Christina Höj Larsen syftade till – Lagrådsremissen publicerades igår på regeringens hemsida. Jobbiga paragrafer att komma igenom för att ta sig till det som i bästa fall kan bli för förändringar som kan underlätta för så många unga människor som nu har levt en lång tid i Sverige.

Men ”april” förstod jag inte, gissade på förslaget om den nya migrationslagen som skulle finnas på plats när den tillfälliga lagen löper ut i juni. Jag frågade och fick svaret omgående: ”Jag kommer att lyfta vårt amnestiförslag i samband med det allmänna migrationspolitiska betänkande som behandlar våra motioner.”

Regeringen har lämnat propositionsförteckningen för våren 2021, inte mindre än 165 propositioner planeras att lämna under våren, en del behandlas dock först efter sommarpausen. Nummer 19 och 20 ligger under Justitiedepartementet ansvar. Båda lämnas till riksdagen 8 april och behandlas innan sommarpausen: ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik” och ”Kompletterande regler för uppehållstillstånd vid gymnasiestudier”.

Dags att tala högt och tydligt

Den Av rininslandi Budgetprocessen, VänersborgLämna en kommentar

Det finns ett årshjul som reglerar när ekonomibeslut på kommunal nivå skall fattas.

Under årets första två-tre månader förbereder ekonomistaben och budgetberedningen ett beslut som fattas i kommunstyrelsen, ett beslut som inte går upp till kommunfullmäktige. Då gäller det ”Ramanvisningar”. Ett inriktningsbeslut som ger besked till alla nämnder: ”Vi i kommunledningen har tänkt oss att nästa år skall ni få så här mycket för att finansiera verksamheten.”

Under april och maj är det tid för nämnderna att reagera. När förvaltningarna har räknat färdigt, så beslutar nämnden om ett svar som är antingen ”japp, det borde gå, vi klarar vårt uppdrag med anvisade medel” eller ”nej, tyvärr, vi får inte ekvationen att gå ihop”. Ett tredje tänkbart svar har inte och lär aldrig förekomma: ”Kommunledningens generositet överraskar, så här mycket behövs egentligen inte.”

Det andra svaret är det intressanta. Om det inte anvisas tillräckliga medel, så måste verksamheten anpassas, förändras, minskas. Nämnden skall enligt regelboken berätta vilka konsekvenser ett för lågt anslag skulle föra med sig.

Strax innan midsommar kommer fullmäktiges beslut, Mål- och resursplanen för nästa år (med utblick på ytterligare två år) klubbas.

Under sommarpausen och i början av hösten är det lugnt, alla behöver hämta sig – fullmäktiges ledamöter från den årliga bedrövelsen att ha medverkat vid ”beslut mot bättre vetande”, nämndernas ledamöter och förvaltningar från  insikten ”nog hade vi hoppats, men nu vet vi, det blir inte bättre framöver”.

Under hösten och innan årsskiftet är det dags för förvaltningarna att ta fram detaljbudgeten och verksamhetsplanen för nämnderna. I dessa dokument berättas hur verksamheten ska hantera situationen under hela nästa år. Vilka förändringar som måste inledas, genomföras, avslutas. På vilken punkt och i vilken enhet målsättningen inte längre kan stavas ”utveckling” – ska man tala om ”sträva efter bibehållen nivå” eller rakt ut om ”avveckling”?

Beskrivningen av årshjulet behöver kompletteras med att nämna kontrollstationerna: ”Boksluten” och MBL-förhandlingarna.

Två månader in på ett nytt år är det inte bara dags att inleda budgetarbetet inför nästa år, det är också tid att avsluta det gångna året. Innan det slutliga bokslutet har fullmäktige i maj och i oktober haft tillfälle att titta på två tertialbokslut, det första avser januari – april, det andra maj – augusti, och så bokslutet hela året.

MBL-förhandlingar sker också regelbundet. Första gången centralt i februari, när arbetsgivaren ”hela kommunen” förhandlar förslaget till ramanvisningar. Det föregår beslutet i kommunstyrelsen. Andra gången under april/maj, när de fackliga företrädarna ”nämnd för nämnd” tar ställning till underlaget som går från nämnden till kommunfullmäktiges budgetbeslut i juni. Och så en tredje gång, centralt, i början av juni. Då gäller det förslaget som strax skall hamna i fullmäktige för ett avgörande.

Rubriken ”Dags att tala högt och tydligt” vänder sig till politiken och till kommunens anställda. Inget annat än just den här budgetprocessen involverar så många förtroendevalda, ja egentligen alla. Visserligen är det kommunledningen, kommunstyrelsens ordförande, som har det tyngsta ordet, men här finns flera tillfällen under året för alla andra att komma med synpunkter.

”Högt och tydligt” ska inte begränsas till att begära ordet i det slutna nämndsammanträdet. Det ska gå att läsa, det bör finns avvikande skriftliga yrkanden, reservationer, anteckningar till protokollet, omröstningslistor. Det ska gå att höra när avvikande uppfattningar framförs i fullmäktiges offentlighet.

De anställda “på golvet” känner bäst till den verksamhet som hela budgeten handlar om. I första hand är det deras valda fackliga företrädare som får information och som skall ”förhandla”. Hur högt och hur tydligt facket talar är ju avhängigt stödet man upplever. Förs diskussionen på arbetsplatsen, formuleras kraven utifrån insikten ”visst ankommer det också på mig att säga ifrån”, då får raden som avslutar rutinmässig alla ”förhandlingar” en hel annan vikt.  Raden som talar om ”oenighet” med arbetsgivaren, kommunen.

Vid det senaste tillfället stod följande i protokollet: ”Eftersom den föreslagna budgetramen för 2021 inte är tillräcklig för de stora behov kommunen har och att konsekvenserna kan innebära kraftigt försämrad arbetsmiljö ställer sig Kommunal, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Vårdförbundet, Vision, Ledarna, SSR och Akavia oeniga till förslaget om budget för 2021.”

Den 24 februari beslutar kommunstyrelsen om ramen inför 2022. När jag har sett handlingarna avser jag att återkomma.

Tålamod påbjuds i Vänersborg

Den Av rininslandi KommunstyrelsenLämna en kommentar

Fick höra berättas om kommunstyrelsens möte i onsdags. Läste också Stefan Kärvlings blogg. Sammanträdet blev lite annorlunda än vanligt eftersom de flesta politiker, tillsammans 25 ledamöter och ersättare, deltog digitalt från hemmaplan. Inte heller föredragningarna skedde i rummet där kommunstyrelsens presidium brukar samlas, utan ordnades digitalt från andra lokaler i kommunhuset.

Något mer annorlunda var det när det gäller längden på sammanträdet. Upprop 08:30 som alltid, men sista klubbslaget togs först tio timmar och fem minuter senare.

Inget bekymmer för mig personligen, efter alla mina år i kommunstyrelsen är jag inte längre på plats. Inga bekymmer, men jag bryr mig fortfarande. Så jag frågade.

Jo, beslutsomgången kring lite mer än 20 punkter på dagordningen kom igång 17:30, avbröts efter avklarade 15 punkter på ärendelistan under nästan en halvtimme pga tekniskt strul hos en av tjänstgörande ledamöterna – och avslutades som sagt en kvart senare.

Jag undrade: från 08:30 till 17:30, vad var det då? Jo, föredragningar, föredragningar, föredragningar.

12 PowerPoint-presentationer och tre presentationer med pdf-bilder. Flera ppt föredömligt korta, blott fem-sex bilder som stöd för den föredraganden, andra utgjordes av tjugofem eller fler sega bilder med diagram efter alla konstens regler.

Var går gränsen? Hur mycket hinner man uppfatta och bearbeta? Och budskapet från några viktiga presentationer skulle ju också senare förmedlas till partikamraterna …

Jag undrade: Ställdes många frågor? Och fick veta att det blev färre ju längre dagen gick, ingen ville ju utsätta sig för att få skulden för att det hela gick på övertid.

Jag satt kvar i kommunstyrelsen till december 2018. Strax innan, i oktober 2018, lämnade jag in en motion med rubriken ”Vilken roll har kommunstyrelsens ledamöter?”

Jag avslutade mina frågor med följande text:

Hur kommunstyrelsen kan ändra sitt sätt att arbeta och hur mina tankar kan påverka utformningen av kallelsen och själva sammanträdet, det vågar jag inte ha en färdig åsikt om. Allt vad jag vill kan jag dock uttrycka i mitt yrkande: Jag yrkar att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet.

Nej, jag visste då inget om detta extrema möte i onsdags. Motionen ligger sedan oktober 2018 i kommunkansliet och samlar damm. Inget har hänt, såvitt jag vet. Men någon mer än jag måste väl undra om övningar som denna nu sist i onsdags kan vara optimala. Jag tvivlar.

En viktig markering

Den Av rininslandi Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen, Vänersborg, Vänsterpartiet VänersborgLämna en kommentar

I nästan tio år bevakade jag den lokala politiska scenen i hemkommunen Vänersborg. Med plats i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, socialnämnden och Kunskapsförbundet Väst hade jag god insikt i många aktuella frågor.

Mina inlägg på Vänsterpartiets lokalförenings hemsida skrev jag i stort sett på samma sätt som jag idag skriver min egen blogg. På hemsidan skrev jag dock aldrig ”jag”. Istället var det ”Vänsterpartiets representant” som tyckte till. Det funkade bra och sidan lästes av många, det såg jag i ”statistiken”.

Det var en blandning av brännande aktuella frågor där jag samma dag eller senast dagen därpå reagerade på något beslut som hade fattats i någon nämnd eller styrelse. Andra inlägg var inte lika spontana, de hade vuxit fram i samtal med andra, hade stämts av i förväg i gruppen, på ett styrelsemöte eller ett medlemsmöte. Även tankar kring Vänsterpartiets parlamentariska arbete i riksdagen och i regionen fick plats i mina inlägg.

Under dessa år fanns en mängd sidor där jag ställde kritiska frågor till ledande politiker: S Anders Larsson, Lars-Göran Ljunggren och Marie Dahlin. Bakgrunden var nästan alltid densamma: Ledningsbeslut som Vänsterpartiet inte kunde ställa sig bakom, anmärkningar kring en ledningsstil som vi upplevde som föga demokratisk, invändningar mot ett sätt att vilja styra utan att förankra eller vilja lyssna.

Efter valet 2018 och när de politiska uppdragen hade fördelats, fanns inga förutsättningar längre för mig att skriva på Vänsterpartiets lokala hemsida. Jag återupptog fullt ut min egen blogg, där jag från 2012 endast sporadiskt hade berättat om mina tankar.

Redan på lokalföreningens hemsida, men än mer senare på bloggen, berättade jag om ett antal motioner och interpellationer som alla gällde samma fråga: Är det verkligen meningen att det ska gälla olika villkor för förtroendevalda i olika politiska partier i Vänersborg? Att somliga får besluten att gå den vägen man arbetar för är en sak. Det är också i sin ordning att andra får se att besluten inte blev som man ville. Men att från början acceptera att det råder olika villkor att veta vilka frågor som ska behandlas, när ärenden ska behandlas och vilka dokument som ligger i grunden för kommande beslut?

Igår kväll kom en viktig markering. I slutet på en tio timmar lång sittning i kommunstyrelsen förlorade kommunledningens förslag att begrava ett av våra försök att tränga genom denna mur av ovilja. Nu går ett annat yrkande vidare till kommunfullmäktige i mitten av februari. Min partikamrat Stefan Kärvling framförde det vinnande yrkandet, han beskrev det på sin egen blogg.

Det finns hopp om förändringar, men då måste kommunledningen lyssna och inse att något inte står rätt till när man åter förlorar i en fråga där det inte begärs mer än ”lika villkor” för alla.

Hur mycket information tål en förtroendevald?

Den Av rininslandi Äldreomsorg, SocialnämndenLämna en kommentar

Det kan inte vara lätt att leva upp till alla förväntningar som ställs på en förtroendevald lokal politiker med uppdrag i en nämnd. Vem skriver underlaget för beslut om hur tilldelade resurser bäst förvaltas? Finns svar på alla frågor när underlaget sammanställs? Kan man lita på att underlaget är aktuellt?

Låt mig ta ett exempel. Jag väljer socialtjänsten, jag tittar på äldreomsorgen.

Efter valet 2018 lämnade jag min plats i socialnämnden. Det innebär att jag inte längre kan följa föredragningar och överläggningar i enskilda ärenden. Jag får ”bläddra” mig fram.

Äldreomsorgen beskrivs i ett flertal dokument. Mest utförligt i ”nämndens verksamhetsberättelse”. Dokumentet tas fram samtidigt med arbetet kring bokslutet för föregående år. I regel är det på nämndens februarimöte som nämnden ”godkänner” berättelsen som ”överlämnas” till kommunstyrelsen. I april behandlar kommunfullmäktige bokslutet för det gångna året, då finns även verksamhetsberättelser från alla nämnder med på ärendelistan.

Jag har genom åren flera gånger fått frågan från ”nya” förtroendevalda i Vänsterpartiet: Varför två snarlika underlag? Och visst kan det upplevas så. Min förklaring: Bokslutet är kortformen av den obligatoriska redovisningen av hur nämnden och förvaltningen lyckades med sina uppdrag och med hänsyn till de resurser som fullmäktige delade ut inför det nu avslutade budgetåret. Bokslutet är formellt, det är det avgörande beslutet. Verksamhetsberättelsen innehåller i grunden samma uppgifter, men nu med mängder av detaljer, i beskrivningen av socialtjänstens många enheter, men även i redovisningen hur utgifter och inkomster på enskilda poster ser ut. Det kan också uttryckas så: Bokslutet är ”plikt” för alla berörda förtroendevalda, i nämnden, i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Verksamhetsberättelsen vänder sig huvudsakligen till politiker i nämnden som bör läsa sig in på detaljerna.

Åter till äldreomsorgen, en av alla verksamheter som utförs för den som har fått ett biståndsbeslut. När fullmäktige beslutade om tilldelningen inför 2020, så såg det så ut att verksamheten inte på långa vägar fått förståelse för sina kostnader. I april 2020, vid första delårsbokslutet, bekräftades att det kunde bli ett rejält underskott. Men vid andra delårsbokslutet per augusti hade bilden förändrats. 

Hela socialnämnden visade då i en prognos att man i stort hamnade på ”noll”, att det skulle gå jämnt upp. Eller hur ska ett förväntat underskott på 0,1 mkr betecknas, när nämndens budget omfattar i runda tal 1 miljard?

Vad hade hänt? Verksamheten påverkades i hög grad av pandemin. Förväntade kostnader för verksamhet som fick ställas in gav överskott, andra insatser krävde mer personal än det hade planerats för. Men så kom staten och försäkrade kommunerna och regionerna att det skulle bli extra tilldelningar, pandemikostnader skulle ersättas. Vissa utbetalningar gjordes rakt över, med invånarantalet i varje kommun som utgångspunkt. Till andra statliga bidrag fick kommunen skriva en ansökan. Vilka perioder skulle gälla, skulle utbetalningar ske retroaktivt, när skulle stödet upphöra? Många obesvarade frågor. Ett typiskt konstaterande kan hämtas från SKR:s ekonomiblogg strax innan årsskiftet. Chefsekonomen Annika Wallenskog skrev:  ”För 2021 har staten fortfarande inte gett några besked om kommuner och regioner kommer att få fortsatt ekonomiskt stöd för merkostnader orsakade av coronahanteringen.”

Under hösten presenterades en rapport för nämnden från kommunens revisorer. Den beskrev att äldreomsorgen i Vänersborg förde med sig högre kostnader än i jämförbara kommuner. När revisorerna pekar på en katalog av tänkbara åtgärder, då ankommer det på förvaltningen att lägga fram ett utkast till en handlingsplan till nämnden. Nämnden fick information i november om resultatet av genomlysningen. Något beslut fattades inte.

Hur ser det ut i början av 2021. Socialförvaltningen kommer vid sammanträdet 28 januari att lägga fram ett beslutsförslag för ”detaljbudget 2021”. Till grund för detaljbudgeten ligger kommunfullmäktiges budgetbeslut från november 2020. Där ökade visserligen anslaget för hela nämnden med 9 miljoner jämfört med budgeten för 2020, och därmed stiger beräknade nettokostnader till 1005,1 miljoner. Men i underlaget talas det samtidigt om ”osäkerhet” på ett antal punkter.

Äldreomsorgen har höga kostnader men också en stor del ”inkomster” genom biståndstagarnas avgifter och statliga bidrag. I runda tal kostar verksamheten 690 mkr, 490 mkr kommer från fullmäktiges anslag och 200 mkr från avgifterna och statens tillskott. 

När fullmäktige i november klubbade budgeten, så sades det uttryckligen: ”De aviserade riktade statsbidragen av generell karaktär avseende skola och äldreomsorg kommer att hanteras via särskilda beslut. De ingår därför inte i mål‐ och resursplan 2021‐2023.”

Det är i övrigt en knasig formulering. Generella statsbidrag brukar finnas på kommunernas önskelista, sådana ger utrymme för kloka egna beslut – kommunalt självstyre är bäst, pengarna skall läggas där de gör störst nytta, så låter det. Riktade statsbidrag ger tillskott, visst, men samtidigt kan det finnas villkor som inte alls välkomnas på det lokala planet. Frågan är: Vilka är dessa riktade statsbidrag av generell karaktär? 

2020 kom regeringen med närmare ett dussin ändringsbudgetar. Därefter kom budgetpropositionen för 2021, som nu har passerat riksdagen. Fortfarande gäller dock ovan nämnda invändning från SKR:s ekonomiblogg. 

Då finns det ytterligare ”uppslagsböcker”: Alla anslag till myndigheter beskrivs i regleringsbreven – här finns också speciella uppdrag att ansvara för fördelningen av enskilda riktade statsbidrag. 

Inte att förglömma regeringens pressmeddelanden, en normal arbetsdag kan det vara uppemot tjugo eller trettio. Där ser det så ut att man skapar klarhet om vad som gäller, vilka pengar som skall tillkomma vem under vilka villkor. Men det gäller att läsa flera gånger för att inte råka ut för feltolkningar. Inte sällan berättas det på nytt om satsningar som redan tidigare beslutades – och pengarna kommer inte två gånger. Eller om nya satsningar som finansieras av andra statsbidrag som upphör att gälla.

Frågan återstår: När den förtroendevalda skall ta ställning till ett beslutsförslag i förvaltningens tjänsteskrivelse, går det att lita på att underlaget är korrekt och aktuellt?  

Jag avslutar med några länkar för att visa på dokument som berör meddelanden och överenskommelser från området ”socialtjänst – äldreomsorg”:

Äldremiljarder till landets kommuner

Välfärdsteknik med de äldre i fokus 2021 – Vänersborg tilldelas 718.277 kronor (för övrigt samma belopp som tillfördes Vänersborg redan 2020)

200 miljoner kronor för ökad digitalisering inom äldreomsorgen 

Slutligen har det ett värde att se regeringens argument för förändringen i beräkningsunderlaget avseende det statliga bidraget till äldreomsorg. Det framkommer även i socialutskottets betänkande 2020/21:SoU1 som behandlar utgiftsområdet 9. Debatt och beslut i riksdagen 17 december 2020. 

Vänta, vänta, vänta …

Den Av rininslandi Migration och asylpolitikLämna en kommentar

Inget konstigt med ordet ”vänta”? Inte? Fråga den som har väntat, väntat länge, mycket länge och som fortfarande väntar. Och som alltid får samma svar, hur än frågan ställs: Du måste vänta!

Årets första nummer av lokaltidningen TTELA berättar redan på första sidan om ungdomarna som väntar. ”Få ensamkommande får stanna – kraven är hårda”.

Mohammad Ahmadi från Afghanistan och Nahil Zaher från Marocko väntar. Ingen vet om sin framtid – blir det ett besked om utvisning eller beviljas uppehållstillstånd och en möjlighet att bygga en framtid här i Sverige? Båda tillhör gruppen ”ensamkommande ungdomar ” – var och en i gruppen har en egen berättelse. Det är förtjänstfullt av tidningen att ge utrymme för insiktsfull rapportering. ”Att drömma om en framtid är svårt” – ”Sverige är hemma nu”.

Vid tre tillfällen har ledamoten Kurt Karlsson berättat för fullmäktige i Vänersborg att också hans egen far varit invandrare – från Småland. Mer än tre gånger har han berättat om sin syn om vad som dock bör gälla för dessa ungdomar.

Tänk om alla skulle hörsamma Karlsson – väntetiden skulle vara kort. Men låt oss hoppas att någon som läser tidningen kan tänka sig att bereda en praktikplats för Mohammad Ahmadi. Lagstiftarens påbud är tuffa och utan andras beredskap att bistå finns ingen möjlighet att bli kvar i Sverige.

Gymnasielagen är en del av det misslyckande som präglar migrationspolitiken under de senaste åren. Den som är öppen för att skaffa sig kunskap, den vet att invandringen i längden alltid har varit till fördel för Sverige. Ja, även utvandringen, tänk bara om inte Amerika skulle tagit emot den som flydde från fattigdom och svält. Jag ser inte mycket av öppenhet och ärlighet i debatten som förs kring ett kommande beslut om den framtida svenska migrationspolitiken. Inte, när det gäller politikernas röster. Det låter mest som att man lyssnar på varningar om att minska sina andelar i väljaropinionen 2022.

Andra röster däremot talar klartext, försöker komma genom dimridåerna och vidhålla asylrätten. Det finns många viktiga texter som borde vara vägledning för politiker som behöver bestämma sig och stifta kloka och rättvisa lagar.

Jag tänker på remissrundor, den ena avslutades redan 7 december: ”SOU 2020:54 En långsiktigt hållbar migrationspolitik”. Regeringen kompletterade senare med: ”Kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU2020:54)” – senast 10 januari måste alla yttranden inkommit till departementet.

Den 14 december debatterade riksdagen Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2020/21: AU1 ”Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrarnas etablering”.

Den 16 december debatterade riksdagen Socialförsäkringsutskottets betänkande 2020/21:SfU4 ”Utgiftsområde 8 Migration”. 

Partiernas talespersoner visade hur man avser att agera fram till dagen när lagstiftningen för den framtida migrationspolitiken skall komma på plats, med all sannolikhet inte senare än juni 2021.

Alla debatter kan i efterhand ses och höras på riksdagens webb-tv (14 december och 16 december) eller läsas i protokollet (länk dit på samma sida som webb-tv). 

Den 15 december röstade riksdagen om Arbetsmarknadsutskottets betänkande – helt enligt ritningar som kom fram i partiernas budgetförslag. Där hade det funnits fyra förslag som avvek från regeringens proposition avseende utgiftsområdet Migration (Centerpartiet och Liberalerna står bakom regeringens proposition). Regeringens förslag på nästan 8 miljarder ville M sänka med 1 miljard, KD med en halv miljard och SD med 4 miljarder. Vänsterpartiet motiverade en höjning med 2 miljarder i jämförelse med regeringens anslag.

”2do”- en lång lista

Den Av rininslandi Gott Nytt ÅrLämna en kommentar

Påminnelser … planeringar …. prokrastinering … 

Återkommande, varje år, nyårsnatten stundar. Jag ska, jag vill – men först …

Hela tiden rör jag mig på två plan, vill följa traditioner och måste inse att det här året blev det helt annorlunda. Inställt, uppskjutet, löst på annat sätt. Vill vara igång men stannar upp omgående. När är det vi kan förvänta oss slutet på det onormala? 

På min lista finns många punkter. Frågor som kräver svar. Men jag vet också att mycket aldrig igen blir som förr. Bäst att få till stånd en turordning, prioritera.

Såg filmen ”Greta” – högt uppe på önskelistan är nu: Låt ungdomarna återkomma och samlas ”in real life” världen över i ”Fridays for future”. 

Följer vaccinrapporteringen och hoppas att inte något ytterligare inträffar som stoppar framgången, här, överallt och framför allt i länder och regioner som inte hade råd att tävla om vem som skulle få leveransen först. 

Skapa klarhet, skingra alla dessa dimridåer.

Migrationsuppgörelsen? Kommer till slut insikten att invandringen inte är problemet, att det finns en sanning för alla som är: Kräv inte mer av andra än du är villig att ge till andra. Människor flyr från krig och naturkatastrofer för att överleva. Kan vi verkligen sitta på åskådarläktaren?

Orättvisor och ojämlikheten mellan olika delar av världen, javisst, det vet vi och det är det ingen kan förneka. Men här hemma? Låtsas inte att klyftorna inte finns, att de inte växer sig större. Tala om orsaken, tala om vem som berikar sig på bekostnad av andra. Är kompromisser i all evighet ett vinnande koncept? Avsluta januariöverenskommelsens alla lögner. 

Och på hemmaplan, här i Vänersborg? När kommer äntligen debatten om vad vi vill? Och jag menar inte striden i alla dessa små frågor som står i vägen för samtalet om hur vi vill utveckla Vänersborg.

Även nästa år har januari 31 dagar … Gott om tid, punkt efter punkt, varje fråga kan få ett svar. Låt det bli ett svar som duger och leder framåt. 

Låt det bli ett Gott Nytt År – och det önskar jag alla som hittar till min blogg.

Paradoxalt uttalande – men träffande

Den Av rininslandi KommunfullmäktigeLämna en kommentar

Ett uttalande under fullmäktiges överläggningar i onsdags är värt att citera ordagrant: ”Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”

Det var Dan Åberg, fullmäktiges förste vice ordförande, som reflekterade kring en egen motion som hade fått bifall och som verkligen hade gett resultat. I vart fall, ett delresultat. Rapporten ”Hållbar ekonomi – fastigheter för avyttring” finns nu som underlag för samhällsbyggnadsnämnden som har fått uppdraget att ta fram en fastighetsstrategi.

Men Dan Åberg har från sin plats i presidiet överblick. Han tänkte nog på andra motioner från Moderaterna, men kanske även på en annan motion som skulle avgöras senare under kvällen och möjligtvis också på en fråga som riktades till kommunstyrelsens ordförande.

Vänsterpartiets motion ”Fortsätt, men gör rätt!” avfärdades bryskt i kommunstyrelsen. ”Avslag” förordades näst intill enhälligt, endast partiets två ledamöter ville se motionen bifallen. Nu i fullmäktige blev det ett annat resultat – kommunledningens 20 ledamöter höll fast vid ”avslag” men förlorade mot 31 ledamöter från de andra sex partierna.

Hur kan det förklaras? Kanske så här: När kallelsen till kommunstyrelsen kommer, återstår ett fåtal dagar att läsa handlingar, att begrunda och att samråda med egna partimedlemmar. Då händer det att det känns ”säkrast” att förlita sig på arbetsutskottets bedömning av ärendet.

Efter kommunstyrelsen återstår i regel två veckor till fullmäktige. Gott om tid att tänka igenom allt en gång till, att föra längre samtal i den egna kretsen – och ta kontakt med ledamöter från andra partier. Och det är det som kännetecknar partierna i opposition, i motsats till kommunledningens slutna krets, man vill tala med varandra och man vill lyssna på varandra.

Tillbaka till Åbergs misstanke om vad som sker i Vänersborg efter att en motion blir bifallen.

Vad hade en majoritet sagt ja till? ”… att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”

Kommunstyrelsens ordförande begärde avslag, hans yrkande bifölls av Madelaine Karlsson, S, 1:e vice ordförande i Kunskapsförbundet, 18 andra följde. Benny Augustsson reserverade sig därefter mot beslutet, 19 andra följde honom.

Vad sa kommunstyrelsens ordförande i debatten? Tyvärr anförde han vilseledande tankar i förvaltningens tjänsteskrivelse och började tala om ”återstår endast en upplösning av förbundet”.

Nu finns fullmäktiges uppdrag och vi får se om och hur kommunalråden hanterar situationen. Efter årsskiftet sker flera byten. Benny Augustsson, S, är kvar och får nu på sin sida Henrik Harlitz, M, som efterträder Gunnar Lidell, samt Mats Andersson, C, som efterträder Bo Carlsson.

Kanske tänkte Dan Åberg också på frågan som riktades till Benny Augustsson. För där handlar det i tre motioner om en och samma sak – det är inte rätt att förtroendevalda från kommunens nio olika partier i grunden inte möter samma villkor för sitt arbete.

Två motioner har redan bifallits, en av dessa är på väg att mötas av en liten eftergift från kommunledningen, den andra bifölls för ett år sedan utan att något hände och den tredje väntar sedan två år att överhuvudtaget bli behandlad. Det beskrev jag tidigare när jag valde rubriken ”Bättre har det blivit, bra är det inte”.

Budgetdebattens sista vecka i riksdagen

Den Av rininslandi Budgetprocessen, RiksdagenLämna en kommentar

Det avgörande beslutet fattades redan 25 november – då beslutade den decimerade riksdagen att godkänna regeringens budgetförslag. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ”är” regeringen men budgetförhandlingarna fördes med Centerpartiet och Liberalerna. Utgångspunkten är partiernas överenskommelse från januari 2019. I 73 punkter formulerades ett avtal. Där står vad man lovade varandra och vad som är undantagen inbördes strider. Men det finns gott om viktiga frågor som inte är med bland dessa 73 punkter.

Hela december har präglats av långa debatter i den folktomma riksdagens kammare. Budgetanslagen fördelades till 27 utgiftsområden. Varje område tillhör något av riksdagens utskott. Något utskott, t ex socialförsäkringsutskott hanterar fyra utgiftsområden i fyra separata betänkanden,

Utskottets uppgift är att fördela anslagen som tilldelades de enskilda utgiftsområdena genom det centrala beslutet 25 november. Det som kallas ”utskottets förslag” stöds i regel av S, MP, C och L. Men långt ifrån alltid, C och L kan ta ut svängarna.

Fyra oppositionspartier går fyra olika vägar.  Alla väljer att skriva antingen ett alldeles eget särskilt yttrande eller en egen reservation. M, KD och V föredrar genomgående att formulera sina egna tankar i särskilda yttranden, var och en för sig. SD reserverar sig ganska frekvent.

Texterna är inte särskilt långa. Man redovisar dels på vilket sätt man den 25 november hade velat ”spara på” eller ”utöka” regeringens anslag, dels beskriver man varför skillnaderna uppkom, på vilket sätt man ville stryka, minska eller förstärka vissa statliga anslag.

Många anslag är ju av stor betydelse för oss som verkar kommunalt. Det förekommer allt som oftast att ett parti lokalt klagar över att viss verksamhet inte får tillräckliga resurser. Samtidigt finns det svart på vitt att ”moderpartiet” i riksdagen i själva verket har förordat att strypa utdelningen. Det är inte fel att veta vad som har skrivits och sagts i riksdagen. Även om ordföranden i vårt fullmäktige gång efter annan undanber sig den delen av ett anförande som hänvisar till ”Stockholm” – ”vi är i fullmäktige i Vänersborg!”

”Skrivits och sagts” – alla betänkanden hamnar i riksdagens kammare och en debatt äger rum innan omröstningen. Utfallet av voteringen är känt i förväg, ändå är ledamöternas anföranden och replikskiften värda att känna till. Någon gång mycket förutsägbara, enstaka gånger lysande och inspirerande.  Det finns russin som kan plockas. I måndags debatterades i lite över tolv timmar utan avbrott – längst tid behövdes för två betänkanden från Försvarsutskottet. På eftermiddagen tacklades två betänkanden från Arbetsmarknadsutskottet och två från Socialförsäkringsutskottet avslutade en lång arbetsdag för riksdagens fyra talespersoner. 

Som illustration väljer jag att länka till dels det särskilda yttrande från Vänsterpartiet, dels till vår ledamots anförande i denna debatt. Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2020/21:AU1 ”Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering”.

Bättre har det blivit, bra är det inte

Den Av rininslandi Kommunfullmäktige1 kommentar

”Alla med någon erfarenhet av det politiska arbetet vet att majoritetsföreträdare på ett flertal olika sätt vet att dra fördel av sin position. Det handlar om hur och när ett ärende förs upp, hur ett ärende bereds, vem som utses vara föredragande, vilka handlingar som ska finnas med i utskicket och var ärendet placeras på dagordningen. Ser man detta så vet man mycket och då vet man också att en vaken opposition tillför det politiska arbetet mycket positivt. Istället för att hindras borde oppositionen uppmuntras.

I Vänersborg är det inte så. ”

Citatet kommer från ett inlägg på Vänsterpartiets hemsida – från ett inlägg som publicerades för 13 år sedan, 26 september 2007: ”Ge oppositionen uppmuntran”.

Mycket har förändrat sig, inte allt har blivit till det bättre. Tiden man sökte sig till Vänsterpartiets hemsida för att hitta fräscha och tankeväckande inlägg över lokala politiska spörsmål tog slut för något år sedan.

Lars-Göran Ljunggren avlöstes av Marie Dahlin, Marie Dahlin avlöstes av Benny Augustsson. Jag ser hur Benny Augustsson strävar efter att omgående besvara frågor som ställs. Men kommunstyrelsens ordförande kan inte ensam komma genom den skyddsvall som företrädarna har byggt upp i kommunhusets korridorer.

I september i år hade det utlovats ett besked innan årsskiftet, ett besked till fullmäktige. När ärendet inte fanns med i kallelsen ställde jag en fråga. Idag kom svaret, ett skriftligt svar. (I morgon på fullmäktige får Benny Augustsson och jag vardera 2×2 minuter för att yttra oss om frågan och svaret.)

Ge oppositionen uppmuntran – denna uppmaning har genom åren varit temat för ett antal motioner. Alla i syfte att skapa rimliga villkor för företrädare i alla partier.

Nu säger Benny Augustsson att motionen från 2017 slutligen gett resultat: ”Vi har idag [2020-12-14, min anm.] på KSAU fattat beslut om att föredragningslistan över de ärenden som behandlas på KSAU ska publiceras i Netpublicator för kommunstyrelsens ledamöter” 

Jag konstaterar:

  • Ett tydligt steg framåt
  • Endast ”internt”, kommunstyrelsens ledamöter, ingen annan, inte allmänheten
  • Fortfarande kan man googla sig fram till många kommuner som på sin hemsida, öppet för alla, publicerar denna kallelse – och, läs och häpna:
  • … till ett antal kommuner som på sin hemsida, öppet för alla, publicerar kompletta handlingar, sida för sida

I sitt svar hänvisar Benny Augustsson till en annan motion med ett liknande yrkande ”Öppenhet på den digitala anslagstavlan”. Kommunledningen hade föreslagit avslag på motionen. Men Benny skriver: ”Motionen bifölls av kommunfullmäktige.” Så var det, mot hans röst! Nu har det gått tio månader utan att fullmäktiges bifall till motionen har gett synliga resultat.

Det finns även en tredje motion från september 2018 som talar om villkoren för förtroendevalda i kommunens nio partier, villkor som ser mycket olika ut: ”Ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”. I motionsredovisningen i oktober 2020 kan man läsa: ”Motionen beräknas bli behandlad av kommunfullmäktige under hösten 2020.” Det blev inte så, inte det heller!

Får man önska sig något? Snälla tomten, sök upp kommunens revisorer och be dem att ordna så att kommunledningen och kommunstyrelseförvaltningen får var sitt exemplar av hela kommunallagen – kanske kan man då hoppas på att det blir slut med att låtsas att endast vissa paragrafer finns, sådana som tycks passa, och andra inte, sådana som bara stör och ger upphov till alla dessa motioner och interpellationer?