Inget konstigt med ordet ”vänta”? Inte? Fråga den som har väntat, väntat länge, mycket länge och som fortfarande väntar. Och som alltid får samma svar, hur än frågan ställs: Du måste vänta!

Årets första nummer av lokaltidningen TTELA berättar redan på första sidan om ungdomarna som väntar. ”Få ensamkommande får stanna – kraven är hårda”.

Mohammad Ahmadi från Afghanistan och Nahil Zaher från Marocko väntar. Ingen vet om sin framtid – blir det ett besked om utvisning eller beviljas uppehållstillstånd och en möjlighet att bygga en framtid här i Sverige? Båda tillhör gruppen ”ensamkommande ungdomar ” – var och en i gruppen har en egen berättelse. Det är förtjänstfullt av tidningen att ge utrymme för insiktsfull rapportering. ”Att drömma om en framtid är svårt” – ”Sverige är hemma nu”.

Vid tre tillfällen har ledamoten Kurt Karlsson berättat för fullmäktige i Vänersborg att också hans egen far varit invandrare – från Småland. Mer än tre gånger har han berättat om sin syn om vad som dock bör gälla för dessa ungdomar.

Tänk om alla skulle hörsamma Karlsson – väntetiden skulle vara kort. Men låt oss hoppas att någon som läser tidningen kan tänka sig att bereda en praktikplats för Mohammad Ahmadi. Lagstiftarens påbud är tuffa och utan andras beredskap att bistå finns ingen möjlighet att bli kvar i Sverige.

Gymnasielagen är en del av det misslyckande som präglar migrationspolitiken under de senaste åren. Den som är öppen för att skaffa sig kunskap, den vet att invandringen i längden alltid har varit till fördel för Sverige. Ja, även utvandringen, tänk bara om inte Amerika skulle tagit emot den som flydde från fattigdom och svält. Jag ser inte mycket av öppenhet och ärlighet i debatten som förs kring ett kommande beslut om den framtida svenska migrationspolitiken. Inte, när det gäller politikernas röster. Det låter mest som att man lyssnar på varningar om att minska sina andelar i väljaropinionen 2022.

Andra röster däremot talar klartext, försöker komma genom dimridåerna och vidhålla asylrätten. Det finns många viktiga texter som borde vara vägledning för politiker som behöver bestämma sig och stifta kloka och rättvisa lagar.

Jag tänker på remissrundor, den ena avslutades redan 7 december: ”SOU 2020:54 En långsiktigt hållbar migrationspolitik”. Regeringen kompletterade senare med: ”Kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU2020:54)” – senast 10 januari måste alla yttranden inkommit till departementet.

Den 14 december debatterade riksdagen Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2020/21: AU1 ”Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrarnas etablering”.

Den 16 december debatterade riksdagen Socialförsäkringsutskottets betänkande 2020/21:SfU4 ”Utgiftsområde 8 Migration”. 

Partiernas talespersoner visade hur man avser att agera fram till dagen när lagstiftningen för den framtida migrationspolitiken skall komma på plats, med all sannolikhet inte senare än juni 2021.

Alla debatter kan i efterhand ses och höras på riksdagens webb-tv (14 december och 16 december) eller läsas i protokollet (länk dit på samma sida som webb-tv). 

Den 15 december röstade riksdagen om Arbetsmarknadsutskottets betänkande – helt enligt ritningar som kom fram i partiernas budgetförslag. Där hade det funnits fyra förslag som avvek från regeringens proposition avseende utgiftsområdet Migration (Centerpartiet och Liberalerna står bakom regeringens proposition). Regeringens förslag på nästan 8 miljarder ville M sänka med 1 miljard, KD med en halv miljard och SD med 4 miljarder. Vänsterpartiet motiverade en höjning med 2 miljarder i jämförelse med regeringens anslag.