Ett uttalande under fullmäktiges överläggningar i onsdags är värt att citera ordagrant: ”Jag brukar säga att det säkraste sättet för att inte nåt ska verkställas är att fullmäktige bifaller en motion.”

Det var Dan Åberg, fullmäktiges förste vice ordförande, som reflekterade kring en egen motion som hade fått bifall och som verkligen hade gett resultat. I vart fall, ett delresultat. Rapporten ”Hållbar ekonomi – fastigheter för avyttring” finns nu som underlag för samhällsbyggnadsnämnden som har fått uppdraget att ta fram en fastighetsstrategi.

Men Dan Åberg har från sin plats i presidiet överblick. Han tänkte nog på andra motioner från Moderaterna, men kanske även på en annan motion som skulle avgöras senare under kvällen och möjligtvis också på en fråga som riktades till kommunstyrelsens ordförande.

Vänsterpartiets motion ”Fortsätt, men gör rätt!” avfärdades bryskt i kommunstyrelsen. ”Avslag” förordades näst intill enhälligt, endast partiets två ledamöter ville se motionen bifallen. Nu i fullmäktige blev det ett annat resultat – kommunledningens 20 ledamöter höll fast vid ”avslag” men förlorade mot 31 ledamöter från de andra sex partierna.

Hur kan det förklaras? Kanske så här: När kallelsen till kommunstyrelsen kommer, återstår ett fåtal dagar att läsa handlingar, att begrunda och att samråda med egna partimedlemmar. Då händer det att det känns ”säkrast” att förlita sig på arbetsutskottets bedömning av ärendet.

Efter kommunstyrelsen återstår i regel två veckor till fullmäktige. Gott om tid att tänka igenom allt en gång till, att föra längre samtal i den egna kretsen – och ta kontakt med ledamöter från andra partier. Och det är det som kännetecknar partierna i opposition, i motsats till kommunledningens slutna krets, man vill tala med varandra och man vill lyssna på varandra.

Tillbaka till Åbergs misstanke om vad som sker i Vänersborg efter att en motion blir bifallen.

Vad hade en majoritet sagt ja till? ”… att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion.”

Kommunstyrelsens ordförande begärde avslag, hans yrkande bifölls av Madelaine Karlsson, S, 1:e vice ordförande i Kunskapsförbundet, 18 andra följde. Benny Augustsson reserverade sig därefter mot beslutet, 19 andra följde honom.

Vad sa kommunstyrelsens ordförande i debatten? Tyvärr anförde han vilseledande tankar i förvaltningens tjänsteskrivelse och började tala om ”återstår endast en upplösning av förbundet”.

Nu finns fullmäktiges uppdrag och vi får se om och hur kommunalråden hanterar situationen. Efter årsskiftet sker flera byten. Benny Augustsson, S, är kvar och får nu på sin sida Henrik Harlitz, M, som efterträder Gunnar Lidell, samt Mats Andersson, C, som efterträder Bo Carlsson.

Kanske tänkte Dan Åberg också på frågan som riktades till Benny Augustsson. För där handlar det i tre motioner om en och samma sak – det är inte rätt att förtroendevalda från kommunens nio olika partier i grunden inte möter samma villkor för sitt arbete.

Två motioner har redan bifallits, en av dessa är på väg att mötas av en liten eftergift från kommunledningen, den andra bifölls för ett år sedan utan att något hände och den tredje väntar sedan två år att överhuvudtaget bli behandlad. Det beskrev jag tidigare när jag valde rubriken ”Bättre har det blivit, bra är det inte”.