I början fanns orden om individens frihet – var och en bör själv få bestämma vad som är bäst för var och en. Valfrihet! Sedan tillkom ett tungt argument: Verksamheten i kommunens regi kan lära sig av vägvisande exempel – konkurrensutsätt den offentliga sektorn för kvaliténs skull!

Sitter och läser handlingar inför kommunstyrelsens möte i veckan: Sex ärenden med ytterligare ansökningar att starta eller utöka friskolor på gymnasial nivå i Vänersborg eller på nära håll i kringliggande kommuner. Som alltid är det så att ”kommunen” inte skall yttra sig om ansökningars erbjudande på annat sätt än att man ska säga om och hur det påverkar kommunens egen verksamhet. Nu präglas kommunens svar av ångest, ”inte fler”, ”vi tål inte mer”, ”nej, nej, vi ska ju kunna överleva”.

Har det alltid varit så? Reglementet har i alla tider föreskrivit att ”kommunen” ska begränsa sitt yttrande till ett uttalande om och hur den egna verksamheten påverkas. Men på den tiden när dagens mini-allians i Vänersborg kallade sig för opposition, alltså under mandatperioden 2002-2006 och 2006-2010, var det på annat sätt. Kommunens svar höll sig till saken, men varje ansökan framkallade en borgerlig reservation som innehöll lovord för ”konkurrensens välsignelse” och ”valfriheten” och dylikt. Nu har mini-alliansen möjlighet att skriva texten som ska skickas iväg som kommunens svar. Vart tog glöden vägen?

En annan verksamhet där offentliga medel finansierar privatdrivna företag finns på omsorgssidan. Den frågan är inte uppe i kommunstyrelsen utan behandlades i veckan i socialnämnden. Jag minns möten 2008 där jag som ledamot i socialnämnden skulle besluta vilket alternativ som skulle gälla när Caremas första period var till ända. Hur mycket jag än våndades, Carema erbjöd ett alternativ som var så outstanding att det inte fanns en möjlighet till annan uppfattning. Hade jag röstat mot Carema, hade jag inte kunnat ange godtagbara skäl varför jag gjorde så. Ja, inte på det underliggande ideologiska planet, men frågan gällde konkreta alternativ i en upphandlingssituation.

De borgerliga partierna applåderade Carema-beslutet med överord. Då! Men idag? Vart tog glöden vägen? Alla är överens att man känner sig lurad, att Carema har svikit, att Carema har sagt en sak och gjort en annan. Men man klamrar sig fast. I förhoppningen om en omvändning under galgen. Och med hänvisning till att såväl personalen som vårdtagare inte vill annat än att nämnden beslutar om en fortsättning för Carema.

Jag har svårt att tro att förändring är det första man längtar efter när man är ”patient” i omsorgen. Man vet vad man har, och hur det än är, så känns det bättre att ha kvar det man har när man inte vet vad en förändring för med sig. Personalen då? Inte en ledamot, inte heller någon av oss sex som röstade ”mot” Carema tvekar en sekund att tro att personalen har gjort sitt bästa. Det var inte frågan. Frågan var om personalen hade en chans att göra sitt bästa i enlighet med det som kommunen betalade för. Och här finns bara ett svar: Nej. På punkt efter punkt svek Caremas ledning. Man registrerade att avvikelser (mot avtalet) förekom, men man gav inte möjlighet att hantera dessa avvikelser och rätta till felen.

Jag bevittnade under socialnämndens sammanträde försvarstalen av  ledamöterna från FP, KD, M och C: tvekande, osäkra, utan kraft i varken argumentation eller röst: ”det är ändå bättre att fortsätta”. Och så han, Morgan Larsson från ”partiet” – utan ett ord där han motiverade eller förklarade sitt ställningstagande men fullt medveten om att han hade utslagsröst, så röstade han för Carema. Hur står det i manifestet för Välfärdspartiet? ”Välfärdspartiet anser det viktigt att skatteintäkterna hanteras med största noggrannhet.” Och vad mer kan man läsa? ”Vi kräver ärliga och kunniga politiker som lyssnar till invånarna, som är ödmjuka och saknar prestige. De ska absolut på bästa sätt samarbeta och förvalta våra skattepengar på ett hederligt sätt.” Smaka på det: ”kunniga politiker” och ”förvalta våra skattepengar på ett hederligt sätt”. Jag lär inte vara den ende som hädanefter talar om Morgan Larsson från ”partiet”. Jag tycker nog att Vänsterpartiet är ett bättre parti när det gäller välfärden.

a

Lyssnade i veckan på Bert Karlsson. Hade anmält mig i tid och det blev faktiskt ”fullbokat”.

Arrangeras av Högskolecentrum/Musikakademi Vänersborg och Vänersborg & Co, medfinansieras av EU-projektet SkanKomp: Bert Karlsson föreläser om entreprenörsskap och evenemangsutveckling. Kanske tar han också upp något om sina tankar kring de möjligheter han ser i Vänersborg och ”sitt Ursand”.

Tänkte först göra anteckningar, men kom snabbt av mig. Bert tog av sig jackan och satte fart. I högt tempo hann han under 70 minuter med ”från början” till ”idag” och med utblick på ”imorgon”. Har nu haft tid att jämföra det jag hörde med det jag läser och kan då inte se något av betydelse som Bert utelämnade.

Den som inte vågar ta risker kommer inte att nå framgång. Bert säger så – och eftersom han inte varit utan framgång måste han ha tagit stora risker. Han berättar om sina motgångar, ett urval av beslut som visade sig vara fel. Man lär sig av sina fel och sina misstag, säger Bert Karlsson. På mig verkar det som om han är ute efter nya lärdomar.

”Råttfångaren från Hameln” är det jag kommer på när jag försöker beskriva hans teknik. Han involverar publiken, fångar in fler och fler, ”håller-med-skrattet” ljuder genom salen. Spontana handuppräkningar vid några frågor, jaha, vi är många som delar samma erfarenhet, har sett samma saker, har varit ”där”, sådant som Bert har skapat, något där han har haft framgång, något som är allmänt känt, något som ”vi” delar med honom – men nu berättar han för oss ”exklusivt” hur det skapades.

Det blir riktigt intimt i salen när Bert berättar om sina tricks, när han öppet berättar vilka som gick på en nit när han tävlade och vann, han antyder ett och annat knep som inte finns i någon skolbok, det är ju han som har kommit på hur man gör. Någon gång emellan känns det som om en del fattar att Bert har gått över gränsen – och kommer att göra det igen.

Bert tvekar inte att bli tydlig. Visst, ”jag har begått misstag”, men det delas också ut rallarsvingar mot tredje part som inte finns i salen, de som varit stelbenta, saknat förståelse, brustit i mod. Bilden växer fram: den fria entreprenören som kan samarbeta om mycket med kommunen, kan göra gott för kommunen, bara ”kommunen” fattar vad som måste göras och gör det. Säger Bert. Do it my way.

Hur kan jag våga mig på slutsatsen att Bert Karlsson kanske åker från Vänersborg om en tid med nya lärdomar? Jag tror helt enkelt att han inte har förstått betydelsen av Arena-skandalen för Vänersborg. Han nämner Arenan, får medhåll när han säger ”typ” klantskalligt gjort eller något dylikt …

Men Bert Karlsson har enligt min uppfattning inte förstått två saker. För det första, ”kommunen” har lärt sig något genom Arenan. För det andra, kommunen har inga pengar. Och därmed funkar ju inte Bert Karlssons magiska trick: Visserligen bjuder han på en bra slant ur egen plånbok, men innan det är dags att ropa ”här kommer återbäringen!” måste ”kommunen” vara med, lite pokerspel, först mindre kommunala pengar för att vara med i spelet – och så i slutet för att rädda vad som räddas kan finns sista utvägen ”all in”.

Googlar på Bert Karlsson i mediefloran, det finns förfärligt mycket att hitta. Strömstadstidningen, Bohuslänningen, det finns väl en tidning man läser i Götene, och så fanns ett fint citat i en tidning långt upp i norr: ” – Unika grejer lockar mig, jag tycker om att provocera, helst ska någon jävel anmäla mig också, då är jag som bäst!”

Så långt når jag inte, det får räcka med min rapportering, min minnesbild, mina reflektioner när jag lyssnade på Bert Karlssons föreläsning och när jag såg hur ”kommunen” öppnade famnen denna onsdageftermiddag. Jag förstår att jag bara såg något litet av det som sedan några månader tillbaka avtalats i slutna kretsar.

Mycket läsning inför kommunstyrelsens sammanträde i mitten av kommande veckan. En del pliktläsning, en del mycket intressanta ärenden som antyder att tankesättet förändras steg för steg.

Ta ärendet med lyckotalet ”sju”: Angående begäran om ramökning och tilläggsanslag för Arena Vänersborg. Det handlar om vem som ska betala skenande advokatkostnader och beslutsförslaget blir att befria barn- och ungdomsnämnden från eländet och att föra över ansvaret och betalningsskyldigheten till kommunstyrelsen. Bra! Sedan väcker det säkerligen en del frågetecken att det föreslås ett Nej till barn- och ungdomsnämndens begäran om mer pengar till Arenan. Men visst är det ett beslutsförslag som Vänsterpartiets ledamöter inte kommer att protestera emot. Den moderata ordföranden för barn- och utbildningsnämnden, Lena Eckerbom Wendel, brukar inte visa förståelse för Vänsterpartiet: ”Det är ju kostnader som måste betalas!”. Nu när Gunnar Lidell säger Nej så blir Lenas reaktion … ja, hur blir den?

Tillbaka till ärendet ”fem”: Socialnämndens förslag om dels utökad budgetram för ekonomiskt bistånd och dels justering av anslagsbindningsnivåer i budget 2012 [så är egentligen rubriken för hela ärendet – den intressanta delen återges inte i den avkortade rubriken på kommunens hemsida ”Socialnämnden justering anslagsbindningsnivåer”]. För att komma rakt till saken: Ekonomiskt bistånd måste betalas! Och det är så – ekonomiskt bistånd betalas ut, varje dag, varje vecka, varje månad. Det finns inte någon möjlighet att säga: Sorry, kassan är tom, vi har inga pengar. Socialförvaltningen betalar ut pengar som inte finns i socialnämndens budget, därför vänder sig nämnden till kommunledningen med begäran om tillägg. Men kommunledningen bekräftar med sitt beslutsförslag den centrala ekonomistabens bedömning ”…saknas tillgängliga budgetmedel under 2012 …”

Jaha, vem säger vad till ett sådant ställningstagande? Nyfiken? Kommunstyrelsen sammanträder först på onsdag.

Så blev beslutet vid dagens sammanträde i socialnämnden att fortsätta entreprenadavtalet med Carema Care ytterligare två år. Avgörandet kom när Morgan Larsson klädde av sig, nu är det bara  ”partiet” han representerar, det fina förklädet ”Välfärd” har fått fläckar och lär inte längre vara möjligt att få rent  under resten av denna mandatperiod.

Men det hela är ingen skandal, som kollegan Lennart Niklasson, S, utbrister. Varje ledamot har sin egen röst och sex av sju förklarade i alla fall varför Carema skulle få lov att fortsätta på tilläggstid.  FP, KD, M och även C motiverade alla sitt beslut. Jag är kritiskt till var och en, men jag kan acceptera att de har tagit ställning. Jag finner det dock motbjudande att sitta en hel lång dag i nämnden, ett höra Morgan Larsson ställa fråga efter fråga (vilket är i och för sig inte är konstigt alls, eftersom det var idag Morgan Larssons andra socialnämndsmöte som han deltog i) – men jag är inte van med att höra något i stil med ”min tärning rullade klart och jag röstar för ….”

Min partikollega Marianne Ramm och jag har båda anmält en skriftligt reservation. Jag vet att Marianne har bättre kännedom om Carema än den jag besitter, så hon kanske vill uttrycka sig på annat och bättre sätt än jag förmår att göra. Men vi har några dagar på oss att formulera våra invändningar mot dagens majoritetsbeslut och vi ska väl använda tiden för lite eftertanke.

På torsdag måste socialnämndens ledamöter bestämma sig – det finns två förslag att välja emellan:

1. Socialnämnden beslutar att utnyttja optionsrätt enligt avtal med Carema Care AB med förlängning 2 år till och med 2015-01-31 och uppdra åt socialnämndens ordförande och socialchefen att underteckna uppgörelsen.
2. Socialnämnden har ej för avsikt att utlösa optionen i avtalet och kommer därmed att återta ansvaret för verksamheten från och med 2013-02-01.

Vilka underlag har ledamöterna inför beslutet? Det finns en utredning som omfattar 75 sidor med ytterligare 62 sidor i 11 bilagor. Utredningen är offentligt, så jag kan lägga ut en länk här. Samma sak gäller de tre sidor där socialchefen Sture Johansson skriver, vilket ställningstagande förvaltningen kommer fram till.

Jag känner på mig att det idag inte finns en endaste ledamot som rakt upp och ner vill rösta på beslutsförslag 1 (ovan). Diskussionen kring vårdföretagen Attendo och Carema, kring riskkapitalbolagens ställning och agerande, kring hanteringen av skattemedel har förts överallt. Men nu gäller det att ta ställning konkret till Carema Care AB och verksamheten i Brålanda.

Den som bemödar sig att läsa utredningen ser att ”personalen” i huvudsak gör sig förtjänt av samma beröm och lovord som omsorgspersonal en nästan undantagslöst överallt får av sina vårdtagare och deras anhöriga. Men det framgår också av underlaget att personalen inte fick det stödet av ledningen som gjorde optimala insatser möjliga. Det är just det som utlovades när Carema för fem år sedan fick förnyat förtroende. I dokumenten som lämnades in innan Carema tilldelades uppdraget på nytt var det just dessa övertygande insatser som garanterade den höga kvalitén i vårdarbetet. Visst, Carema lovar nu återigen bot och bättring. Räcker det för att rösta på beslutsförslag 1?

Den slutsatsen kommer jag inte fram till. Kan Carema inte leverera det man lovade, kan Carema inte visa att man kan ge ”bättre” vård och omsorg än kommunen själv, finns ingen anledning att fortsätta avtalet. Kan det möjligen vara svårt att hinna med att återföra verksamheten till den egna förvaltningen? Ja, det är det – läs vad socialchefen skriver. Men svåra uppgifter har aldrig varit ett hinder för varken nämnd eller förvaltning.

Min personliga slutsats som ledamot i socialnämnden – jag röstar för beslutsförslag 2.

P.S.: Idag tisdag kom lokaltidningen TTELA med en nyhetsartikel och en glimt på ledarskribentenss ida.

Visst skulle det kännas bra om en interpellation hjälper till att kommunen tar ett initiativ i klimatfrågan. Jag försöker i alla fall:

Interpellation till ordföranden i miljö- och hälsoskyddsnämnden

Vill Vänersborg ta initiativ?

Vi är inte alltid överens om rollfördelningen mellan stat och kommun. Som lokal företrädare för Vänsterpartiet erkänner jag att jag har lätt för att vilja se staten peka med hela handen när den egna kommunen inte kan bestämma sig för att fatta de rätta besluten.

Som Vänsterpartist beklagar jag att staten numera inte så ofta pekar åt rätt håll.

Som ledamot i kommunfullmäktige och som medborgare bekymrar jag mig för kommunens klena kassa som inte tillåter oss att investera och satsa i större utsträckning på projekt som vi uppfattar som önskvärda, värdefulla och nödvändiga.

Sannolikt kan ordföranden i miljönämnden vara överens med mig på en punkt. Statliga bidrag för investeringar i miljö- och klimatprojekt ger välkomna incitament för kommunala beslut. Finns t ex bidrag på ”fifty-fifty”-basis så är det enkel matematik att räkna ut att en klimatinvestering som uppskattas till 10 miljoner kronor resulterar i en kommunal kostnad på 5 miljoner. Visst kan man ha delade uppfattningar om kommunen har råd att investera 5 mkr i ett projekt. Men vi borde väl vara helt överens om att vi egentligen inte vill avstå ett bidrag, en intäkt, ett tillskott värt 5 miljoner kronor.

Så fungerade i grova drag två klimatprogram, LIP och KLIMP. Från start 1998 avsattes för Lokala InvesteringsProgram 4,3 miljarder kronor. Inom ramen för LIP beviljades bidrag för projekt som gällde energi- och klimatprojekt, avloppsprojekt, hållbar stadsutveckling, trafikprojekt och naturvårdsprojekt. 2002 avlöstes LIP av Klimatinvesteringsprogrammet, riksdagen avsatte drygt 1,8 miljarder kronor för KLIMP. Fokus var riktat på projekt som minskar utsläpp av växthusgaser och på projekt för att minska energianvändningen.

Tillsammans har programmen genererat miljö- och klimatinvesteringar för 24 miljarder kronor i över hälften av Sveriges kommuner.

Efter 2008 beviljades inte längre nya statliga bidrag och 2012 löper de sista projekten ut.

En kommun är en kommun, vi må tycka och tänka på vårt sätt. Regeringen och riksdagens majoritet har andra tankar som kan leda fram till beslut som vi inte gillar, som vi uppfattar som negativa för oss, som negativa för nationen. Var och en sköter sitt.

Men faktum kvarstår att LIP och KLIMP har gett mycket värdefulla bidrag till stora insatser på klimatområdet. Och klimatfrågorna är aktuella.

Själv skulle jag önska att regeringen och riksdagen åter fattar beslut om investeringsbidrag i någon form. Erfarenhet från LIP och KLIMP finns, utvärderingar visar mycket goda resultat.

Min fråga till miljönämndens ordförande blir då:

Om ordföranden i miljönämnden ser positivt på det jag anfört i min interpellation, kan han då tänka sig att ta initiativ så att vår kommuns uppfattning om behovet av klimatinvesteringar blir känt i Stockholm?

Lutz Rininsland                                                                                                         2012-03-26

Vänsterpartiet

Ont om studievägledare är rubriken på en artikel i dagens TTELA. Härligt att ännu en gång se mina gamla pärmar – bilden måste vara minst tio år gammal. ”Det var en gång” långt innan Internet hade gjort sig gällande som vi studievägledare samlade all tillgänglig information i pärmar för att senare kunna ta fram och dela ut stenciler, broschyrer och annat ur våra samlingar. Tidningsartikeln gäller i och för sig vägledning vid grundskolorna, så bilden är inte bara gammal utan även fel vald. Men tack ändå.

Sedan är det bara att konstatera att vi i Vänsterpartiet åter igen får rätt. Ta en titt även på ledaren i lokaltidningen, Ulla Andersson pekar ut vad problemet är. Därefter kan du passa på att läsa vår motion som nu redan är två år gammal. Kommunfullmäktige i Vänersborg har tagit ställning till motionen. Behöver jag säga att vi fick avslag? ”Läget är under kontroll” var politikerkollegornas uppfattning.  Ack ja!

Får påminna mig då och då att det är politiken i den egna kommunen jag skall ägna mig åt. Men jag har svårt att komma ifrån den internationella scenen. För mycket information finns inför kvällens EU-toppmöte. För stor är betydelsen av detta möte. Jag läser DER SPIEGEL, DIE ZEIT, SÜDDEUTSCHE ZEITUNG, jag läser engelska tidningar och som alltid NYTimes, till och med franska och spanska och italienska tidningar går att läsa med hjälp av Googles översättningsfunktion.

Såklart att Jonas Sjöstedt spelar roll – nu finns en representant som kan mäta sig med de stora drakarna, kan hålla jämna steg med Reinfeldt och Borg, är klart mera kunnig än Jan Björklund och Birgitta Ohlsson, minst lika kunnig som Carl B Hamilton och Marie Granlund. Då är det skojigt att försöka att hänga med, fast utvecklingen är minst sagt oroande.

Europortalen.se följer händelserna steg för steg, tillhandahåller också texten till femte utkastet till finanspakten, samt länkar som ansluter till EU-nämndens öppna möte i fredags.

Men o.k., jag får återvända ner på jorden, på onsdag är det kommunfullmäktige med en avskalad dagordning, föga upphetsande. Det kunde vara mera spänning om inte vissa frågor hindras från att komma med på dagordningen. Se t ex min fråga till kommunstyrelsens ordförande:

Fråga

till kommunstyrelsens ordförande

Vad är problemet?

För två år sedan, 2010-01-20, inkom en motion av Gunnar Lidell, Henrik Josten och Astrid Karlsson-Björkman med en kort bakgrundbeskrivning och följande förslag till beslut:

• Kommunfullmäktige beslutar att initiera en utredning och granskning om huruvida förtroendevalda, anställda och/eller anlitade konsulter har orsakat Vänersborgs kommun skada i samband med ”projekt Arena Vänersborg”. Utredningen skall omfatta tiden från december 2006 till Arena Vänersborgs färdigställande.

Kommunfullmäktige beslutade 2010-02-10 att remittera motionen till kommunstyrelsen och barn- och ungdomsnämnden.

Barn- och ungdomsnämndens svar inkom till kommunstyrelsen 2011-09-22. ”Man ställer sig positiva till en ny utredning görs i enlighet med motionen …” står i kommunstyrelseförvaltningens skrivelse 2011-12-28.

Min fråga är:

Vad är det som hindrar kommunstyrelsens ordförande att låta ledamoten Lidells m.fl. motion gå vidare till ett beslut i kommunfullmäktige?

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                             2012-01-31