I början fanns orden om individens frihet – var och en bör själv få bestämma vad som är bäst för var och en. Valfrihet! Sedan tillkom ett tungt argument: Verksamheten i kommunens regi kan lära sig av vägvisande exempel – konkurrensutsätt den offentliga sektorn för kvaliténs skull!

Sitter och läser handlingar inför kommunstyrelsens möte i veckan: Sex ärenden med ytterligare ansökningar att starta eller utöka friskolor på gymnasial nivå i Vänersborg eller på nära håll i kringliggande kommuner. Som alltid är det så att ”kommunen” inte skall yttra sig om ansökningars erbjudande på annat sätt än att man ska säga om och hur det påverkar kommunens egen verksamhet. Nu präglas kommunens svar av ångest, ”inte fler”, ”vi tål inte mer”, ”nej, nej, vi ska ju kunna överleva”.

Har det alltid varit så? Reglementet har i alla tider föreskrivit att ”kommunen” ska begränsa sitt yttrande till ett uttalande om och hur den egna verksamheten påverkas. Men på den tiden när dagens mini-allians i Vänersborg kallade sig för opposition, alltså under mandatperioden 2002-2006 och 2006-2010, var det på annat sätt. Kommunens svar höll sig till saken, men varje ansökan framkallade en borgerlig reservation som innehöll lovord för ”konkurrensens välsignelse” och ”valfriheten” och dylikt. Nu har mini-alliansen möjlighet att skriva texten som ska skickas iväg som kommunens svar. Vart tog glöden vägen?

En annan verksamhet där offentliga medel finansierar privatdrivna företag finns på omsorgssidan. Den frågan är inte uppe i kommunstyrelsen utan behandlades i veckan i socialnämnden. Jag minns möten 2008 där jag som ledamot i socialnämnden skulle besluta vilket alternativ som skulle gälla när Caremas första period var till ända. Hur mycket jag än våndades, Carema erbjöd ett alternativ som var så outstanding att det inte fanns en möjlighet till annan uppfattning. Hade jag röstat mot Carema, hade jag inte kunnat ange godtagbara skäl varför jag gjorde så. Ja, inte på det underliggande ideologiska planet, men frågan gällde konkreta alternativ i en upphandlingssituation.

De borgerliga partierna applåderade Carema-beslutet med överord. Då! Men idag? Vart tog glöden vägen? Alla är överens att man känner sig lurad, att Carema har svikit, att Carema har sagt en sak och gjort en annan. Men man klamrar sig fast. I förhoppningen om en omvändning under galgen. Och med hänvisning till att såväl personalen som vårdtagare inte vill annat än att nämnden beslutar om en fortsättning för Carema.

Jag har svårt att tro att förändring är det första man längtar efter när man är ”patient” i omsorgen. Man vet vad man har, och hur det än är, så känns det bättre att ha kvar det man har när man inte vet vad en förändring för med sig. Personalen då? Inte en ledamot, inte heller någon av oss sex som röstade ”mot” Carema tvekar en sekund att tro att personalen har gjort sitt bästa. Det var inte frågan. Frågan var om personalen hade en chans att göra sitt bästa i enlighet med det som kommunen betalade för. Och här finns bara ett svar: Nej. På punkt efter punkt svek Caremas ledning. Man registrerade att avvikelser (mot avtalet) förekom, men man gav inte möjlighet att hantera dessa avvikelser och rätta till felen.

Jag bevittnade under socialnämndens sammanträde försvarstalen av  ledamöterna från FP, KD, M och C: tvekande, osäkra, utan kraft i varken argumentation eller röst: ”det är ändå bättre att fortsätta”. Och så han, Morgan Larsson från ”partiet” – utan ett ord där han motiverade eller förklarade sitt ställningstagande men fullt medveten om att han hade utslagsröst, så röstade han för Carema. Hur står det i manifestet för Välfärdspartiet? ”Välfärdspartiet anser det viktigt att skatteintäkterna hanteras med största noggrannhet.” Och vad mer kan man läsa? ”Vi kräver ärliga och kunniga politiker som lyssnar till invånarna, som är ödmjuka och saknar prestige. De ska absolut på bästa sätt samarbeta och förvalta våra skattepengar på ett hederligt sätt.” Smaka på det: ”kunniga politiker” och ”förvalta våra skattepengar på ett hederligt sätt”. Jag lär inte vara den ende som hädanefter talar om Morgan Larsson från ”partiet”. Jag tycker nog att Vänsterpartiet är ett bättre parti när det gäller välfärden.

a