Lyssnade i veckan på Bert Karlsson. Hade anmält mig i tid och det blev faktiskt ”fullbokat”.

Arrangeras av Högskolecentrum/Musikakademi Vänersborg och Vänersborg & Co, medfinansieras av EU-projektet SkanKomp: Bert Karlsson föreläser om entreprenörsskap och evenemangsutveckling. Kanske tar han också upp något om sina tankar kring de möjligheter han ser i Vänersborg och ”sitt Ursand”.

Tänkte först göra anteckningar, men kom snabbt av mig. Bert tog av sig jackan och satte fart. I högt tempo hann han under 70 minuter med ”från början” till ”idag” och med utblick på ”imorgon”. Har nu haft tid att jämföra det jag hörde med det jag läser och kan då inte se något av betydelse som Bert utelämnade.

Den som inte vågar ta risker kommer inte att nå framgång. Bert säger så – och eftersom han inte varit utan framgång måste han ha tagit stora risker. Han berättar om sina motgångar, ett urval av beslut som visade sig vara fel. Man lär sig av sina fel och sina misstag, säger Bert Karlsson. På mig verkar det som om han är ute efter nya lärdomar.

”Råttfångaren från Hameln” är det jag kommer på när jag försöker beskriva hans teknik. Han involverar publiken, fångar in fler och fler, ”håller-med-skrattet” ljuder genom salen. Spontana handuppräkningar vid några frågor, jaha, vi är många som delar samma erfarenhet, har sett samma saker, har varit ”där”, sådant som Bert har skapat, något där han har haft framgång, något som är allmänt känt, något som ”vi” delar med honom – men nu berättar han för oss ”exklusivt” hur det skapades.

Det blir riktigt intimt i salen när Bert berättar om sina tricks, när han öppet berättar vilka som gick på en nit när han tävlade och vann, han antyder ett och annat knep som inte finns i någon skolbok, det är ju han som har kommit på hur man gör. Någon gång emellan känns det som om en del fattar att Bert har gått över gränsen – och kommer att göra det igen.

Bert tvekar inte att bli tydlig. Visst, ”jag har begått misstag”, men det delas också ut rallarsvingar mot tredje part som inte finns i salen, de som varit stelbenta, saknat förståelse, brustit i mod. Bilden växer fram: den fria entreprenören som kan samarbeta om mycket med kommunen, kan göra gott för kommunen, bara ”kommunen” fattar vad som måste göras och gör det. Säger Bert. Do it my way.

Hur kan jag våga mig på slutsatsen att Bert Karlsson kanske åker från Vänersborg om en tid med nya lärdomar? Jag tror helt enkelt att han inte har förstått betydelsen av Arena-skandalen för Vänersborg. Han nämner Arenan, får medhåll när han säger ”typ” klantskalligt gjort eller något dylikt …

Men Bert Karlsson har enligt min uppfattning inte förstått två saker. För det första, ”kommunen” har lärt sig något genom Arenan. För det andra, kommunen har inga pengar. Och därmed funkar ju inte Bert Karlssons magiska trick: Visserligen bjuder han på en bra slant ur egen plånbok, men innan det är dags att ropa ”här kommer återbäringen!” måste ”kommunen” vara med, lite pokerspel, först mindre kommunala pengar för att vara med i spelet – och så i slutet för att rädda vad som räddas kan finns sista utvägen ”all in”.

Googlar på Bert Karlsson i mediefloran, det finns förfärligt mycket att hitta. Strömstadstidningen, Bohuslänningen, det finns väl en tidning man läser i Götene, och så fanns ett fint citat i en tidning långt upp i norr: ” – Unika grejer lockar mig, jag tycker om att provocera, helst ska någon jävel anmäla mig också, då är jag som bäst!”

Så långt når jag inte, det får räcka med min rapportering, min minnesbild, mina reflektioner när jag lyssnade på Bert Karlssons föreläsning och när jag såg hur ”kommunen” öppnade famnen denna onsdageftermiddag. Jag förstår att jag bara såg något litet av det som sedan några månader tillbaka avtalats i slutna kretsar.