Vill vara seriös

På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Tanken är att den nyvalda församlingen slår fast hur Mål- och resursplanen för 2015 och investeringsplanen för 2015-2019 skall se ut. MRP-beslutet från i juni verkar bli bekräftat. Den tillträdande kommunledningen tycks inte ha för avsikt att tydligare peka ut vad som bör göras för skolan och vuxenutbildningen och hur man vill förebygga växande underskott på socialförvaltningens verksamhetsområde.

Däremot har det kommit en markering från ”minoritetsregeringen” S+C+MP att inget bostadsbyggande skall ske på det detaljplanelagda område Mariedal Östra. Istället slängs det fram ett utkast till ett planprogram för Onsjö Södra. Hittills har denna vändning inte kommenterats eller motiverats av förslagsställarna. På stan talar man öppet om att tillträdande ordförande i kommunstyrelsen, Marie Dahlin, S, lär ha uttryckt sin förhoppning om att förlora i en omröstning. Vad är det som händer? Vad är det som väntar Vänersborg?

Med tanke på hur lite som har gjorts och görs för det som behövs i första hand, byggandet av hyresbostäder, ställer jag en fråga till avgående ordförande, Gunnar Lidell, M. Hoppas verkligen på att överraskas av svaret. Tänk om något är på gång, tänk om det börjar lossna och vanligt folk med vanliga plånböcker ser att det i en framtid går att bo kvar i Vänersborg. 

Pinsamma kontraster

Sista kommunfullmäktige innan valdagen är avklarat. Vart fjärde år upprepas detta. Samtidigt som partiernas vallöften försöker fånga väljarnas uppmärksamhet, gäller det att ro i land några obekväma frågor. Sådant gör man i Vänersborg alltid på samma sätt: Antingen är det Moderaterna som sluter upp bakom Socialdemokraterna eller också är det tvärtom. Fortfarande slickar S sina sår från fadäsen i september 2010, när man tappade 9 av sina tidigare 21 mandat. Så nu håller man ihop, S i ryggen på M, i förhoppningen att kunna smyga sig förbi

Det första ärendet gjorde det tydligt: Kommunfullmäktige hade att välja mellan två förslag till yttrande till kammarkollegiet i Stockholm. Det ena visade respekt för familjerna som har vänt sig till kammarkollegiet för att få stöd för en ansökan om ändrade gränser mellan Vänersborg och Trollhättan. Förslaget ansåg att det fanns beaktanvärda synpunkter, men lovade också att Vänersborgs kommun kunde bli bättre på att leva upp till förväntningarna och ville med detta överlåta till kammarkollegiet att döma. Det andra förslaget uttalade att fördelarna med ändring av gränsdragningen är ringa i jämförelse med nackdelarna, hade inget positivt att säga om invånarnas egna initiativ och föregriper dessutom kammarkollegiet som är den rätta instansen att hantera denna ansökan.

Endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet anförde något från talarstolen, förtydligade att man måste göra allvar av det som sägs av ”alla” i valrörelsen, ”vi är här för dig”, ”Du bestämmer”, ”vi lyssnar på dig”, etc. Kan man tänka sig, inte någon gick upp för att tala för det andra förslaget. Inte någon. Men vid omröstningen höll man handen, ja händerna, M, FP, KD, C, S, VfP och SD. (Vill vara rättvis, en ledamot från S avstod i omröstningen).

Andra pinsamheter under kvällen: Kommunstyrelsens ordförande påstod att den planerade renoveringen av gymnasieskolan är det första stora arbete som görs sedan skolan byggdes. Fel, när 60-talets dumheter med platta tak rättades till i slutet av 80-talet så var det en investering i klass med gårdagens beslut. Och igår var det alla som i valrörelsens tider klappade sig på axeln för så mycket välvilja att investera för våra ungdomars bästa. Ihåligheten ekade – de sista 18 månaderna har Kunskapsförbundets ledamöter avsnoppats vid alla försök att vilja ha förståelse för sina försök att ändra på underbudgeteringen. Vi skulle behöva en valrörelse varje år!

Av rena farten avslöjades också att en del av valmaterialet som Moderaterna kör med 2014 egentligen hör hemma 2022 eller 2026. ”Är det något fel att vara visionär?” yttrade kommunstyrelsens ordförande. Visst inte, men offra då en extra slant för att komplettera era annonser med upplysningen vilket decennium ni ser möjlighet att komma till skott, annars känner sig nog några väljare lurade.

Nu blir det en sista gång med det gamla gänget den 14 oktober – redan den 22 oktober samlas det nyvalda fullmäktige. Det finns hopp!

En angelägen fråga om riktlinjer för bostadsförsörjningen

Att kommunledningen i Vänersborg inte präglas av handlingskraft går till nöds att förklara med att man befinner sig i minoritet. 20 ledamöter i ett fullmäktige om 51, inte så mycket att komma med. Men M, FP och KD biträds i regel av en samlad trupp ledamöter från S och C. För det mesta är det 35 ledamöter som gång efter gång har samma uppfattning. Alla förutsättningar att kommunens verksamhet skall gå som på räls.

Men kommunledningen verkar ha lätt för att hoppa över sådant som åligger kommunen, verkar blunda för ”jobbet som ska göras – och att jobbet ska göras rätt”.

För någon vecka sedan kom beskedet från SCB:s befolkningsstatistik: Folkmängden i Vänersborg hade ökat under 1:a halvåret 2014 med inte mindre än 386. Födelseöverskottet var plus 27, flyttningsnettot totalt plus 359. Delar man upp flyttningsnettot, så är siffrorna för ”eget län” minus 42, för ”övriga landet” minus 9 och för ”utlandet” plus 410.

Strax efteråt kom notisen på kommunens hemsida: ”Nya bostäder på gång”. Det slog inte redaktören att det föreligger dålig överensstämmelse mellan utbudet och vilka som utgör huvuddelen av de bostadssökande. 

I dagarna följde lokaltidningen TTELA upp byggplanerna ”Planer på hem för 5000 personer”. 

Som ledamot i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige känner jag till hur processen egentligen ska gå till. Därför min fråga till kommunstyrelsens ordförande som jag ställer vid kommunfullmäktige i morgon.

En god nyhet till …

Dubbelspåret mellan Vänersborg och Göteborg har fört med sig väsentliga förbättringar för pendlare. Nu verkar det som att ytterligare förbättringar är på gång, troligen handlar det om en avsevärd förkortning av restiden. För att få veta mer ställer jag på kommunfullmäktige kommande vecka en fråga till kommunstyrelsens ordförande.

——-

Fråga till kommunstyrelsens ordförande

Vem för vilka samtal med vem om restider till Göteborg?

  • Innan dubbelspåret mellan Öxnered och Göteborg färdigställdes var restiden från Vänersborg till Göteborg strax över en timme.
  • På den tiden stannade tåget mellan Vänersborg och Göteborg endast två gånger, i Öxnered och i Trollhättan.
  • När dubbelspåret var klart blev restiden enligt tidtabell 49 minuter. Efter en utvärdering gäller nu restiden 51 minuter.
  • Idag stannar tåget enligt tabell utöver Öxnered och Trollhättan även i Lödöse Södra, Älvängen, Bohus och Gamlestaden.

Många pendlare och andra resenärer har uttryckt tillfredsställelse över att tågen nu i regel avgår och ankommer enligt tidtabell. Genom halvtimmestrafik på morgonen och sena eftermiddagen är det sällan att någon behöver stå på resan. Att tågen i regel går varje timme (med undantag två gånger på förmiddag och två gånger på sena kvällen) uppskattas också.

Nu förs möjligheten fram att bo centralt i Vänersborg och ”bara 40 minuter från Göteborg”.

Detta är synnerligen intressanta uppgifter. Eftersom jag är helt ovetande om denna utveckling hoppas jag att kommunstyrelsens ordförande kan bekräfta att detta är en korrekt uppgift.

Min fråga är:

Om det inte föreligger sekretess, kan kommunstyrelsens ordförande berätta för kommunfullmäktige vilka samtal och förhandlingar som förs som ger oss denna oväntade, dock mycket välkomna restidsförkortning till och från Göteborg?

Lutz Rininsland                                                          2014-08-31

Vänsterpartiet

Hoppet är det sista som sviker

Ingen aning egentligen hur ofta jag har skrivit i ärendet Kindblomsvägen. Om allt går riktigt bra så är det kanske för näst sista gången.

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2014-06-18

Ärende 16

Svar på medborgarförslag om ändring av detaljplan Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2                                                                                

Den aktuella detaljplanen är från 1933, den aktuella detaljplanen har funnits i kommunens samling under hela 81 år.

Någon gång under mandatperioden 2006-2010 vandrade en fråga om ändring av detaljplanen upp till kommunstyrelsen, stannade, vände och kom aldrig tillbaka. Då var det frågan om en exploatering, kommunstyrelsens frågor var enträgna och det behövdes betänketid.

Sedan kom ett överraskande besked: Ingenting hade hänt sedan 1933 som kunde ge anledning till att sätta frågetecken kring detaljplanen.

En tilltänkt exploatör planerade länge och väl – och kastade två år senare in handduken. Dels hade frågorna från de kringboende blivit många och närgångna, dels hade en motion inkommit till den beslutande fullmäktigeförsamlingen. Ledamöter från fyra partier undertecknade – C, MP, V och VFP.

Det ordnades en medborgardialog i kommunhusets sessionssal som urartade till något som kan sätta skräck i vem som helst som har en tanke att vilja bli klokare genom en invånardialog.

För det första missuppfattade ansvariga politiker från berörda nämnder hela idén med en invånardialog. Politikerna skickade fram förvaltningens personal och satte sig själva på åhörarbänk. Förvaltningen missuppfattade dialogtanken och iklädde sig rollen av den missförstådda, den angripna, och ägnade hela långa kvällen åt försvarstal utan att komma in i dialogen.

För det andra tog det evigheter innan underlaget från kvällen gick vidare och egentligen har informationen aldrig nått fram till de förtroendevalda.

Motionen avslogs, den tilltänkte exploatören försvann. Förvaltningen håller sig till sitt uppdrag att ”finns det område som kan exploateras så är det vår uppgift att hitta en exploatör”.

Under tiden beslutade sig Vänersborg för att införa instrumentet ”medborgarförslag”. Motionen hade endast i grova drag beskrivit varför man ansåg att ett område lite större än en halv fotbollsplan skulle kunna förbli ett grönområde – såsom det varit under åtta decennier. Det har alltid varit 30 m från ena grannens tomtgräns upp till kullen och 30 m ner igen till andra grannens bakgård på andra sidan lilla skogsdungen.

Medborgarförslaget blev en mycket bättre, mycket tydligare beskrivning av de boendes tankar och önskemål. Bortsett från alla detaljer framträder en sak: Det måste vara grundläggande att ”kommunen” är till för invånarnas skull, det är inte kommunen som bestämmer vad som är bäst för invånarna. Visserligen finns det och kommer alltid att finnas olika sidor på ett och samma mynt, olika sätt att se på fördelar och nackdelar för direkt berörda och för andra, som inte idag men kanske längre fram blir boende i ett exploateringsområde.

Men ett medborgarförslag förtjänar liksom en motion från någon kommunpolitiker att bli tagen på allvar och prövad i sak. Så tycks mig inte behandlingen av detta medborgarförslag ha blivit:

Samtliga tre yttranden inriktar sig på detaljplanens avsikt att möjliggöra en förtätning av bostadsområdet. Man accepterar det som skissades på en planritning 1933 och tillmäter planen en kraft som för mig ter sig obegriplig. Hur kan byggnadsnämnden drista sig att hänvisa till instrumentet ”sök planbesked” när medborgarförslaget i sig är ett dokument som inte behöver ändras på en endaste bokstav för att kunna gälla som ansökan om planbesked? Varför denna fullständigt onödiga hänvisning till vem som ska bära kostnader när 57 hushåll med sin namnteckning redan har gett uttryck för att solidariskt vilja bära hela stämpelavgiften?

Hur kan det blir så att miljöförvaltningen skriver ett yttrande till förmån för medborgarförslaget som därefter ändras av nämndens presidium till motsatsen och som i sin tur leder fram till ett 4:3 beslut?

Varför bemöter inte kommunstyrelseförvaltningen medborgarförslaget på ett korrekt sätt? ”Inga nya fakta har tillkommit” ger ingen antydan om att man har studerat förslagets olika avsnitt om ”samhällsnytta”, om ”miljönytta” och om ”ekonomisk nytta/konsekvens”.

Visst gör det ont att behöva bevittna hur prestige kan förtränga förnuft. Visst känns det jobbigt att höra så mycket förståelse: ”egentligen, jag förstår, det ska du veta …Men …” och därefter studera voteringslistan. Det kan finnas ärenden som är partiskiljande, som berör ideologiska överväganden, men detta medborgarförslag bör varje förtroendevald ta ställning till som en enskild politiker.

Det är en klen tröst att veta att det säkerligen inte finns någon entreprenör som investerar sina slantar i ett äventyr som ärendet nu har blivit.

Själv ser jag fram emot den dagen när en ny kommunledning gör det som borde ha gjorts för länge sedan: Att slå fast var och i vilka områden kommunen vill se vilka bostadsplaner för en framtida expansion av kommunen. Jag tror att det är först då medborgarförslagets syfte kan infrias och förvaltningen befrias från sitt uppdrag att arbeta mot bättre vetande.

Lutz Rininsland                           Vänsterpartiet                                          2014-06-25

Much ado about nothing – viel Lärm um nichts

Visserligen är det snart ett dussin lokala politiker som bloggar, men tyvärr är frekvensen inte den högsta, bortsett från ett undantag, Vänsterpartiets Stefan Kärvling. Därför är det glädjande att Marika Isetorp verkar ha bestämt sig för att komma igång på riktigt. I snabb följd och inom tio, elva dagar kom en serie. Det började med ”Vi satsar på barnen och miljön”, ”Marika Isetorp tar sig ton” och ”Marika Isetorps tal – budget, våren 2014”.  Ett ämne till från kommunfullmäktige var ”Marika Isetorp talar om hamn i Vargön”. Efteråt kom nu ett riktigt långt och häftigt inlägg med rubriken ”Vänsterpartiet röstade emot pengar till skolan.”

Det känns som om Marika Isetorp söker en diskussion om en mängd större och mindre tankar som hon ger uttryck för. Jag är inte inne på samma linje, jag stannar vid att placera fullmäktiges yrkanden, debatten och omröstningen i ett större sammanhang. Det leder ingenstans att måla upp en bild som om en avgrund skilde Vänsterpartiet och Miljöpartiet åt. Tvärtom, i många sakfrågor delar partierna uppfattning var lösningarna står att finna.

För det första var det ett märkvärdigt budgetförslag som kommunstyrelsen förde till kommunfullmäktige. Endast driftbudgeten – frågor som gällde investerings- och exploateringsbudgeten var uttryckligen undantagna, den delen av Mål- och resursplanen skall komma senare. Jag minns inte att det någonsin tidigare har hanterats på liknande sätt.

Det andra som satte sin prägel på debatten var att huvudförslagen från M+FP+KD och S+C i det närmaste var identiska. Hur gick det till? När budgetberedningen var klar stannade resultatet på plus 7 Mkr. I samma stund informerade ekonomistaben om nya prognoser som antyder att Vänersborg förbättrar sig med 24 Mkr varje år fram till 2017. Vilket annat år som helst skulle Gunnar Lidell tackat och redovisat ett resultat på 31 Mkr för 2015. Icke så under ett valår, Lidell tog rubbet och delade ut. Så S+C fick hitta på ”annan fördelning” av samma belopp för att på ytan konstruera ett eget förslag.

Den tredje punkten var överraskande men inte av samma tyngd: Vänsterpartiet avstod för en gångs skull från att lämna ett eget förslag. Men det hade flera förklaringar.

Vi fann det inte lönt att arbeta på djupet med ett budgetförslag som bara stod på ”driftsbenet”. Vi såg att det fanns två förslag som var nästan identiska och som samlade 20 plus 15 av fullmäktiges 51 ledamöter. Vi tolkade att båda sidor var oerhört medvetna om att fullmäktige skulle ompröva ett juni-beslut längre fram i november, när kommunalvalets resultat hade översatts till en stabil kommunledning med en majoritet bakom sig. Vänsterpartiets avsikt är att finnas med i denna majoritet.

Miljöpartiet arbetade uppenbarligen med en annan inställning. Det egna budgetförslaget, anförandet till förmån för det egna förslaget och begäran om omröstningar gör tydligt att Miljöpartiet ville se juni-mötet som avgörande. Eller åtminstone göra juni-mötet till en valplattform innan sommarpausen.

Marika Isetorp ger en detaljerad beskrivning men hon hoppar över några viktiga punkter. 2012 fanns ett majoritetsbeslut i fullmäktige som slog fast en märkbar resursförstärkning för barn- och ungdomsnämnden. Vänsterpartiet hade i nämnden fått gehör för en sådan begäran, även Miljöpartiet fanns med i nämnden. I fullmäktige valde Miljöpartiet dock att avstå, Gunnar Lidells försök att hindra resursförstärkningen kom ändå på skam. 2013 upprepades i nämnden samma sak, åter fanns Miljöpartiet med. Men två månader senare i fullmäktige avgjorde Miljöpartiet med sina fyra mandat att nämndens begäran nu blev utan utdelning, Gunnar Lidell hade fångat in tillräckligt många mandat för att sätta sin sparprägel på budgeten för 2014.

För att komma till slutsatsen: I november kommer beslutet. Då vet vi vad som gäller i riksdag och regering. Då vet vi vilka vallöften för skola, vård och omsorg som kommer att infrias, vilka tillskott kommunen och regionen kan förvänta sig i form av generella och eventuellt riktade statsbidrag för 2015. Då vet vi hur vi ska tolka socialnämndens uttryck för ”osäkerheter” i budgetförslaget, då kommer det att synas om vi menar allvar med vår boendeplan, då har Kunskapsförbundets behov om tillskott behandlats, vi bör ha kommit till klarhet med de stora investeringarna. Möjligen överraskas vi en gång till av nya prognoser om skatteutfallet.

I november bör det finnas en majoritet. Visst behövs det kompromisser, att ge och ta tillhör reglerna för att inleda ett samarbete som ska hålla i fyra år. Många av frågorna som Marika Isetorp ställer idag är inte avgörande frågor. Och förhoppningsvis återkommer inga dumheter i varken rubrik eller text i någon blogg av sorten ”Vänsterpartiet röstade emot pengar till skolan.”

Kurt Karlsson tror på sig själv

Och så kom då äntligen debattartikeln. I och för sig med några nya infogade meningar, men i övrigt är det Kurt Karlssons tre minuter långa inlägg från fullmäktigedebatten 21 maj 2014. Men Kurt Karlsson hade vett nog att stryka en mening: I debattartikeln uttalar han inte längre misstanken om den dolda agendan.
Jag lyssnade på nytt på inspelningen av hela debatten och jag konstaterar följande: I en interpellationsdebatt deltar några fullmäktigeledamöter, men absolut inte alla 51 ledamöterna. Efter en interpellationsdebatt förekommer ingen omröstning. Så Kurt Karlsson har inte stöd för sitt påstående: ”Den interpellationsdebatt som ägde rum i kommunfullmäktige den 21 maj angående Gläntan visade att majoriteten av de 51 ledamöterna inte hade förståelse eller empati nog att tycka att handläggningen av Gläntans nedläggning varit under all kritik.” Var man på plats eller lyssnar i efterhand på debatten så undrar jag om någon talare kan beskyllas vara oberörd av turbulensen kring Gläntan.
Det är ett fullständigt absurt och lögnaktigt sätt att beskriva att ”äldre har slängts ut” för att kunna ”placera unga människor från utlandet”.
Hur var det med Kurt Karlssons och Sverigedemokraternas agerande i kommunfullmäktige i frågan om Gläntan?
I juni 2013 var det frågan om budgetbeslutet för 2014 skulle återremitteras eller om ärendet skulle avgöras den dagen. Kurt Karlsson var ensam ledamot för SD, protokollet visar att SD:s andra plats ”var tom”. Det var Kurt Karlssons röst som avgjorde att budgetfrågan sköts till septembermötet. Själv hade han inte berört Gläntan i sina yrkanden. ”Gläntan” var den stora skiljelinjen mellan dem som ville spara pengar genom att lägga ner ett äldreboende och dem som ville förhindra nedläggningen.
I september 2013 var ärendet ”budget 2014” tillbaka, Kurt Karlsson yrkade ingenting alls. Ja, det blev majoritet för ett budgetbeslut som innehöll att Gläntan skulle avvecklas som äldreboende. 23 ledamöter från S, C och V röstade emot. Sverigedemokraternas båda ledamöter avstod från att rösta.
Tänk att kunna agera på det sättet, tänk att kunna tala på det sättet, tänk att kunna skriva på det sättet. Och hela tiden med vissheten att det spelar ingen roll vad jag gör, vad jag säger och vad jag skriver, det finns gott om väljare som litar på mig.
Men du, Kurt Karlsson, jag vill inte byta plats med dig. Jag vill söka stöd hos dem som tänker, som granskar, som visar empati och förståelse när vår partigrupp verkligen försöker men tyvärr inte alltid lyckas. Vi försöker alltid förklara varför vi inte lyckades – men vi ljuger inte.

”Vi vet vad som är bäst”

”Nya” kommunfullmäktige sammanträder första gången 22 oktober 2014. Vem som tar plats avgörs 14 september. Några är kvar från innevarande mandatperioden, ganska många nya ledamöter kommer till. Nu beslutade ”gamla” fullmäktige på ett av mandattidens sista möten om förändringar i arbetsordningen. Ett nytänkande hade Vänsterpartiet föreslagit 2010 och 2011. Det tog sin tid. Undrar om alla verkligen tycker att det är en bra princip att tala om för den nya samlingen ledamöter ”så här är bäst”.  Jag såg anledning att skriva en reservation:

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2014-05-21 Antagande av reviderad arbetsordning för Kommunfullmäktige      

Jag anmälde reservation till förmån för mina egna yrkanden och jag önskar avge en kortfattad motivering till denna reservation.

Fullmäktige har mycket tidigt under mandatperioden 2010-2014 behandlat frågan om förändringar i kommunfullmäktiges arbetsordning. Under slutet av 2010 och under 2011 inkom flera motioner med önskemål att anpassa texten i arbetsordningen för att bättre stämma överens med förändringar som gjordes i en mängd andra primärkommunala och regionala församlingar.

Även Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rekommenderade andra skrivningar. SKL bedriver i övrigt ett mycket aktivt förändringsarbete i sin ”Beredning för demokratifrågor”. Vår kommunfullmäktiges egen demokratiberedning bevakar SKL:s arbete med demokratiutvecklingen men det ges inga impulser ”uppåt” eller också föreligger ett problem med bristande kommunikation.

Jag invänder mot gällande princip i Vänersborg att en fullmäktigeförsamling alldeles innan mandatperiodens utgång beslutar om en ny arbetsordning för ett nytt fullmäktige som tillträder bara någon månad senare.

Reservationen gäller dock mina yrkanden på två punkter.

Den första är § 11 där jag invänder mot beslutet att ”ordföranden beslutar, efter samråd med kommunfullmäktiges presidium, placeringsordningen …”. Mitt yrkande var att det är de valda ledamöterna som bestämmer hur man vill placera sig i salen. Det finns argument för och det finns argument emot alla de tänkbara alternativen och det bör ankomma på fullmäktige att överväga och besluta.

Den andra reservationen gäller § 21 som reglerar frågor om hur ärendelistan skall utformas. Majoriteten beslutade sig för en regel som gör det möjligt att interpellationer och frågor kan behandlas under den inledande delen av ett möte, således innan turen har kommit till beslutsärendena. Mitt eget yrkande gällde en bindande föreskrift att interpellationer och frågor alltid skulle inleda möteskvällen.

För stunden får jag lov att acceptera majoritetsbeslutet. Att ingen av de 32 ledamöterna som röstade för den föreslagna texten och mot mitt yrkande egentligen ville argumentera själva sakfrågan om placeringsordningen, är båda beklämmande och samtidigt typiskt för nuvarande kommunfullmäktige. Att 11 av 15 ledamöter i kommunstyrelsen tillstyrkte förslaget utan att ha granskat texten är också talande. Det senare rättades till när jag informerade kommunkansliet.

Däremot ser jag redan nu att nya kommunfullmäktige kommer att få ta ställning till en motion som gör det möjligt att ta upp §§ 11 och 21 i arbetsordningen. Då är det min förhoppning att ett beslut fattas efter en diskussion om sakfrågan och inte endast genom ett klubbslag.

Lutz Rininsland, Vänsterpartiet                                                                2014-05-26

Hur tänker socialdemokraterna?

På ärendelistan för kommunfullmäktige kommande onsdag finns punkt 6 ”Antagning av reviderad arbetsordning för kommunfullmäktige”. Vänsterpartiet hade i början av innevarande mandatperiod, 2010 och 2011, föreslagit ett antal förändringar. Nu återstår fyra mötestillfällen för ”gamla fullmäktige” innan ”nya” fullmäktige sammanträder i oktober för första gången. Återstår att se om den nya besättningen har synpunkter på det som det gamla manskapet tar fram alldeles i slutet av sin tid.

Förresten, Vänsterpartiets tankar får i stort sett gensvar, det brukar vara så nuförtiden.

Fast på en punkt är vi inte överens. Det gäller § 11 i den föreslagna arbetsordningen: ”Ordföranden beslutar, efter samråd med kommunfullmäktiges presidium, placeringsordningen för fullmäktiges ledamöter, ersättare och andra som har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar. Beslut i frågan tas för hela mandatperioden och meddelas vid fullmäktiges konstituerande sammanträde.”  Förslaget kommer från Anders Forsström, M, nuvarande ordförande i kommunfullmäktige.  I kommunstyrelsen yrkade Maria Dahlin, S, och Bo Carlsson, C, bifall till samtliga förslag från Anders Forsström. Mot detta förslag fanns mitt eget yrkande: Kommunfullmäktige beslutar, efter beredning av kommunfullmäktiges presidium, placeringsordningenBeslut i frågan tas för hela mandatperioden vid kommunfullmäktiges konstituerande sammanträde eller snarast därefter.”

Då uppstår två frågor: 1) Tänker Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C? och 2) Hur tänker Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C?

Jag kommer fram till följande svar på den första frågan: Vet ej, verkar inte så, Marie Dahlin och Bo Carlsson tänkte inte särskilt länge, de ville bara godkänna Anders Forsströms förslag. Då ska man komma ihåg, att Anders Forsström först vid ”gamla” kommunfullmäktiges tredje sammanträde i december 2010 blev vald till ordförande. Ålderspresidenten Johan Ekström, FP, fick kämpa mot mikrofonteknikens elände hela tre sammanträden innan han avlöstes. Tänk om det även 2014 uppstår en situation där inget ”ordinarie” presidium väljs vid nya kommunfullmäktiges första sammanträde 22 oktober?! Enligt Forsströms, Dahlins och Carlssons yrkande skall ordföranden besluta vid detta första sammanträde.

Anders Forsström har redan sagt att han inte kommer att ingå i fullmäktiges presidium de kommande fyra åren. Om socialdemokraterna ökar från tolv till sexton mandat, är Lars-Göran Ljunggren, S, ålderspresidenten som tar hand om beslutsgången vid det konstituerande sammanträdet och tills det ”riktiga” presidiet finns på plats. Men tänk om socialdemokraterna inte ökar med hela fyra mandat ….?

Jag har också ett svar på den andra frågan: ”Hur tänker …?” Vad hände mer i december 2010? Jo, eftersom S utan undantag röstade på den borgerliga gruppens förslag till vem som skulle få en plats i fullmäktiges, kommunstyrelsens och samtliga nämnders presidier så lyckades socialdemokraterna hålla Vänsterpartiet och Miljöpartiet utanför. Man enades även om att Bo Carlsson, C, som ”basar” över tre mandat för C, skulle sitta i kommunstyrelsens arbetsutskott. Vänsterpartiet har åtta och Miljöpartiet har fyra mandat.

Hur tänker Marie Dahlin, S, och Bo Carlsson, C, nu inför mandatperioden 2014-2018? Finns det en överenskommelse med de borgerliga partierna M, FP och KD som gäller även den kommande mandatperioden?  Om ingen överenskommelse finns, är de ändå inne på tanken ”det funkade en gång, varför inte försöka igen”.

Är det bakgrunden till att de inte ens bryr sig om att granska ett knepigt yrkande och snabbt och enkelt yrkar bifall? Eller vänder de sig mot det alternativa förslaget bara för att det kommer från Vänsterpartiet? Eller?

Vilka frågor är aktuella i Vänersborg just nu?

Nu börjar ett intensivt arbete i den innersta kretsen i kommunhuset. Nämnderna har avrapporterat hur man önskar få sina behov tillgodosedda i budgetbeslutet för 2015. Själva beslutet fattas först 18 juni men tidsschemat fram till dess är ganska pressat. Budgetberedningen får information om inkomna underlag 25 april, presidieträffar sker 28 och 29 april, sammanställning och avstämning sker 30 april till 8 maj. Därefter MBL-förhandlas förslaget och landar 2 juni i kommunstyrelsen och 18 juni i kommunfullmäktige.

Än så länge har partierna inte i någon större utsträckning markerat egna avvikande tankar. Faktiskt verkar det som om Vänsterpartiet är mest aktivt. I barn- och ungdomsnämnden följde samtliga partier Vänsterpartiets yrkande att begära 15 Mkr ”utöver ramen”. I socialnämnden var beslutet också enhälligt, här markerade Vänsterpartiet i en reservation varför man ställde sig in i leden och tillstyrkte ett budgetförslag ”inom ramen”. I samhällsbyggnadsnämnden blev det dock annorlunda. Här kom ett avvikande yrkande från Vänsterpartiet och en tydlig reservation. Frågan gäller att majoriteten bestående av de borgerliga partierna och socialdemokraterna åter vill satsa på en stor investering. Vänsterpartiet avviker och motiverar varför man anser att projektet ”ny hamn” borde anstå och att pengarna de närmaste åren istället skall användas för andra investeringar som är påträngande.

Alla tre nämnder hanterar frågor som sannolikt seglar upp som stora ämnen i den lokala valrörelsen i Vänersborg:

  • Resursförstärkning till förskolan och skolan
  • Socialtjänstens eviga kamp att prioritera bland verksamheter som i ett flertal fall måste anses vara ”underbudgeterade”
  • Nästa jättestora investering som ska göras i hast och utan invånarnas möjlighet att komma med i en dialog om ”nu eller senare eller inte alls”
  • Ytterligare en fråga för valrörelsen är nedskärningarna i kulturbudgeten i år och den tilltänkta sammanslagningen av kultur och fritid i en ny nämnd kommande mandatperiod

Det kommer att bli många tillfällen framöver att ta upp varje fråga för sig. Vänsterpartiet vill fortsätta att öppet redovisa hur vi tänker och hur vi avser att ta ställning. Synpunkter är alltid välkomna och påcVänsterpartiets hemsida finns kontaktadresser till våra representanter i samtliga nämnder – se ”V i nämnderna” och ”Företrädare”. Kontakt med den lokala styrelsen per mail på adressen ”vanersborg@vansterpartiet.se”. Våra möten framgår under fliken ”På gång”.