Hur är det möjligt?

I lokaltidningen TTELA läser jag om gårdagens kommunstyrelse: ”Nya budgetförslaget kan räcka ända fram”.

”Marika Isetorp (MP) är nöjd. – Det vi har jobbat med är att få med pengar till bun och att Mariedal Östra inte ska exploateras. Det är en ansvarsfull budget som inte hamnar på minus, säger hon.”

Budgetförslaget hon har förhandlat sig fram till hamnar på ”noll”. Det är rätt, budgetförslaget hamnar inte på minus.

Mariedal Östra – det är inte korrekt att säga ”ska inte exploateras”. Beslutförslaget säger ”inte under planperioden 2014-2016”.

Förskolan och skolan då? Har förhandlingarna med Gunnar Lidell (M) haft som resultat ”att få med pengar till bun”? Ja, faktiskt. I och för sig ställer sig Marika Isetorp bakom besparingsförslaget som alltså kvarstår, men samtidigt tillförs pengar. Det går att räkna på. Besparingsförslaget är 8.252 miljoner kronor, den nu tillförda summan är 8.306 miljoner kronor. Marika Isetorp (MP) har i förhandlingarna med Gunnar Lidell (M) jobbat för att ”få med pengar till bun” och faktiskt fått fram ett plus på 54.000 kronor.

Samma Marika Isetorp (MP) är också ledamot i barn- och ungdomsnämnden. För något mer än fyra månader sedan var hon där med om att begära mer pengar till förskolan och skolan – 20 miljoner mer än man hade fått för 2013. Och då var Marika Isetorp (MP) också med på den vinnande sidan, detta yrkande vann majoritet.

Hur motiverades beslutet då? Så här:

”Årets budget, 2013, innebär en förändring. För första gången på många år tilldelas barn- och ungdomsnämnden mer pengar än året innan. Barn- och ungdomsnämnden fick 16 Mkr ”extra” jämfört med föregående år. Vi menar att detta inte får vara ett undantag eller en isolerad händelse, utan en markering av ett trendbrott. Satsningen på barnen och ungdomarna måste fortsätta!”

OCH DET GÖR DET NU OCKSÅ – MED 54.000 KRONOR MER 2014 ÄN INNEVARANDE ÅR 2013.

För säkerhets skull – hur argumenterade Miljöpartiet för fyra månader sedan? Här hela protokollet.

Budgetyrkandet

Kommunstyrelsen på onsdag – andra gången det görs ett försök att få en majoritet för Mål- och resursplanen 2014-2016. Ärligt talat, jag har ingen aning om var vi landar. Allt jag vet är att Gunnar Lidell (M) har lagt sitt förslag och att det erbjuder några morötter av klenaste sorten för Miljöpartiet. Socialdemokraterna har i vanlig ordning inte hört av sig, jag börjar misstänka att det i själva verket inte finns något intresse att presentera det ”vinnande” förslaget. Känns mer som att man satsar på att kritisera den sittande mini-alliansen. Det kan inte vara genomtänkt!

Här i alla fall yrkandet som jag undertecknar för Vänsterpartiets grupp.

Till vilken nytta?

Jag läser mycket. Tyvärr dock mest bara utredningar, allehanda rapporter, kommunala handlingar, sociala medier. Och tidningar, såklart. Nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, insändare.

Tidningsledare, tja. Några tidningar håller sig med ett flertal ledarskribenter. Skiftande tankar, åsikter i alla färger. Roligt, man vet aldrig vad man får. Andra tidningar håller sig med en ledarskribent med gott omdöme. Några tidningar håller sig med bara en ledarskribent.

Läser idag i den lokala tidningen TTELA en ledare som jag funderar över.

Ledaren är skriven mot bakgrund av en nyhetsartikel samma dag i samma tidning ”Onödigt åkande? Flytt av gymnasieprogram ifrågasätts”. Jag vill ha sagt att nyhetsartikeln enligt min uppfattning beskriver situationen korrekt i det stora hela och i många detaljer.

Det är uppenbart att ledaren har sitt ursprung i nyhetsartikelns innehåll. Varför då komma med allehanda påståenden?

Hänvisning till vilda protester är vilseledande. Från första början var det klart att protester inte gagnar någon, processen var inriktad på att uppmana till konstruktiva förslag. Jag menar att detta har hörsammats. Inte minst av personalen,  men något annat skulle ha förvånat.

Ledaren talar om politiker i pluralis. Nyhetsartikeln refererar ett samtal med ordföranden Maud Bengtsson, ingen annan. Det sköna med Maud är att hon uppskattas i alla politiska lägren för sitt korrekta och försiktiga sätt att uttala sig, hon vill ha hört ”alla” innan hon kommer till en slutsats. Det framkommer bara i nyhetsartikeln, ledaren överdriver i sin tolkning.

”Förhastade beslut”, ”felaktiga och missvisande grunder”, ”helt godtyckligt”. Hur vågar ledarskribenten sig på dessa påståenden, vilka sakliga grunder finns för att artikulerar sig så drastiskt?

”Eleverna skulle slippa långa resvägar” – var fanns detta löfte när förbundet sjösattes?

Fortfarande gäller att Kunskapsförbundet letar efter en struktur som möjliggör att leva upp till målsättningen om en högkvalitativ gymnasieutbildning. Varför detta inte går att nå direkt på stubinen har jag beskrivit tidigare i mer än än en blogg. Jag vet också att vi på tisdag nästa vecka ska skicka iväg en sista uppmaning till förbundets ägare, tre plus tre kommunalråd i Trollhättan och Vänersborg, att komma till insikt.

Ingen har någon nytta av att en ledarskribent uppenbarligen kommer sent till jobbet och ”hastar” fram en produkt som bara stjälper och inte hjälper.

Det är måndag idag ….

Men uppenbarligen inte en vanlig måndag. Brukar titta på Regeringens hemsida, avdelning Utbildningsdepartementet. Där finns alltid på måndag ”veckans Björklund”. Alltid något förslag till ytterligare en reform. Fast nu är det mest förslag som rättar till tidigare egna förslag som tyvärr hade fått gehör i regeringen och hos riksdagsmajoriteten.

Men ingenting idag. Kan tänka mig tre anledningar: Uppladdning inför Harpsund är på gång, det gäller att ”punkta” med hjärtefrågor i höstbudgeten som skall pusslas ihop. Friskolekommitténs slutliga förslag skall komma fram – kompromissen som presenterades för en tid sedan är ju ifrågasatt på två punkter: Står S och MP kvar vid uppgörelsen? Hur ska man bemöta kritiken att förslaget missade på avgörande punkter? Min tredje förklaring: Jag såg Jan Björklund när han för en vecka sedan presenterade senaste ”veckans” förslag. Han verkade så trött, så trött.

Får trösta mig med några skolinslag från olika medier. Med anledning av skolstarten finns reflektioner på många håll, här tre länkar:

Dagens Nyheter – en debattartikel: ” Dags att sätta punkt för den marknadsstyrda skolan”.

Aftonbladets ledare: ”Välkommen tillbaka till en ny sorts skola”.

En debattartikel i Expressen: ”Förstatliga lärarnas kompetensutveckling”.

Debattartikeln i Expressen är inne på samma tema som min partikamrat Stefan Kärvling berör i in blogg: ”K som i kompetensutveckling”.

Stefan tar med ett citat från en medarbetare i ledningen för Kunskapsförbundet Väst som ansvarar för den gymnasiala utbildningen i Tvåstad. Vilket ger mig anledning att bekänna att jag brottas fortfarande med en gåta som förbundsdirektören Johan Olofsson hade med på Twitter i fredags: ”Ojämn fredag. Har idag blivit imponerad och mkt glad över medarbetares insatser, tyvärr ledsen o besviken över andras. Som helhet bra vecka!”.

Nåja, får väl vänta på en förklaring till den 27 augusti, första sammanträdet med direktionen efter sommaren. Den första frågan däremot kommer att få sitt svar först onsdag 18 september, då kommer budgetpropositionen och då vet vi hur mycket pengar som blir kvar för skolan när femte jobbskatteavdraget tog sin lilla del.

Sov dåligt i natt …

Tror inte att det bara var ljudet från regnet som aldrig ville sluta. Nej, det malde och malde i mitt huvud.

Igen och igen: Notisen från di.se om Attendo med den här meningen: ”Nu passar IK i stället på att plocka ut en miljard kronor ur Attendo genom en aktieinlösen.” Bara så där? Varför förstår jag ingenting? Johan Lönnroth, kom och hjälp, förklara ….

Då läser jag på morgonen ett TT-referat (Erik Olsson skrev): ”Enligt tidningen [avser di.se, min anm.] ökar Attendo sina skulder från cirka 4 miljarder till 5 miljarder kronor vilket gör det möjligt att plocka ut närmare en miljard kronor ur bolaget.

Hur var det alldeles nyss? När JB anmälde konkurs fanns det en miljard i skuld?

Varför är jag trög och varför har jag så svårt att förstå vad som försiggår?

Inte nu, först 2014 …

Det blir tillräckligt mycket annat under hösten. Finns ingen anledning att skynda på. Men 2014 måste vi avgöra hur vi vill ha det. Carema har bedrivit verksamhet i Brålanda under avtalstiden fem år, är nu inne i den första av två möjliga förlängningsperioder om två år.  Den andra och sista förlängningen om ytterligare två år ska socialnämnden fatta beslut om 2014.

Det gäller Carema, det gäller det arbete som görs lokalt i Brålanda.

Det gäller inte Attendo, det gäller inte Aleris. Men nu är det augusti 2013, vem vet vad som står i våra utvärderingar av entreprenaden som Carema driver i Brålanda under tiden som kommer. Att det behövdes en ordentlig uppryckning från Carema också lokalt har inte fallit i glömskan.

Jag samlar vidare på underlag för att hålla mig ajour. Idag tillfogar jag en nyhetsartikel från gårdagens di.se och en debattartikel från dagens  Expressen. Dessa två hamnar i samma ”pärm” där det redan finns en programförklaring.

Häftiga siffror

Det börjar hända saker!!!

Idag kom SCB med befolkningsstatistiken för första halvåret 2013.

Vänersborg ökade sin befolkning med 217 mellan 2013-01-01 och 2013-06-30, numera anges befolkningen till 37 185.

Siffrorna i detalj:

”Levande födda” var 203 och ”döda” 200, vilket ger ett födelseöverskott på 3.

”Inflyttade” totalt 914, ”utflyttade” totalt 701, vilket ger ett flyttnetto på 213.

In och ut från och till ”egna länet” var 527 resp 469, ett netto på 58.

In och ut från och till ”övriga Sverige” 247 och 164, netto på 83.

In och ut från och till ”utlandet” 140 och 68, netto på 72.

P.S: Den eviga gåtan hos SCB: 213 plus 3 är 216 och inte 217.

Det finns också en annan sida

När hösten kommer börjar det kommunalpolitiska arbetet på annat sätt än brukligt. Det normala är att kommunfullmäktige vid sista sammanträdet innan sommarpausen beslutat Mål- och resursplanen för nästa år. Nu blev det i år inte så, budgetärendet återremitterades och kommunstyrelsen får ägna mycket tid ännu en gång åt att nysta upp trådarna. Jag läser på Moderaternas hemsida en beskrivning av det som hände den 12 juni. Jag tycker att det är bortförklaringar och mycket av efterhandskonstruktioner. Såväl min egen betraktelse som beskrivningen som partikollegan Stefan Kärvling gav tilltalar mig mera får jag lov att konstatera.

Hur som helst, återigen står alltså frågorna som handlar om fördelning av det vi har på dagordningen. Vem ska få vilken bit av kakan, vem ska få mer och vem måste stå tillbaka? Att pengarna inte räcker till allt tycks de flesta vara överens om. Ska de stora svarta hålen täckas över eller ska man kraftsamla och söka sig till förebyggande insatser som är mycket mer lönsamma i längden?

Det som diskuteras är vad verksamheterna kostar, vilka utgifter vi ska komma överens om. Det som knappast diskuteras är inkomstsidan, hur vi får fram pengarna. Ett sätt är att spara på utgifter, då finns mer över. Ett annat sätt är att titta över taxor och avgifter. Men allt det där ger bara smulor, största delen av inkommande pengar utgörs av kommunalskatten och statsbidrag. Och den diskussionen förs inte i kommunen. Frågan om kommunalskatten verkar tabubelagd, endast Vänsterpartiet har sagt ifrån att en förstärkning av resursen för förskolan och skolan och på sociala frågor måste vara möjlig att överväga. Av stor betydelse är det statliga bidraget: Kommunerna erhåller generella statsbidrag och specifika statsbidrag för en rad olika verksamheter.

De flesta kommuner lägger vikten på att i första hand diskutera utgiftssidan. Men här i Vänersborg upplever jag att vi nästan helt utesluter inkomstsidan när vi diskuterar kommunalpolitiska spörsmål.

Men inkomstsidan är spännande, statens agerande är avgörande. Skattepolitiken är ett spännande område och det finns mycket att läsa. Tänk om man skulle göra si eller så … Det är många politiska ställningstaganden i riksdagen som påverkar kommunernas möjligheter att leva upp till sina målsättningar för att få en bättre kvalitet i verksamheterna. Det är partiernas ekonomiska motioner som anger riktningen, som tydliggör skillnaderna i den svenska politiken. Vänsterpartiet är än så länge ett oppositionsparti. Som sådan ser man år efter år hur alla yrkanden som formuleras i bästa avsikt förkastas av knappa majoriteter i finansutskottet och i riksdagens kammare. Men så snart regeringen har lagt fram sin höstbudget så återkommer motionen, än tydligare och än bättre genomarbetad. I år gäller det att avvakta om Vänsterpartiets motion får ett annat bemötande, riksdagsvalet i september 2014 påverkar redan nu hur olika frågor balanseras.

Här en liten lista över underlag som påverkar mitt sätt att tänka när jag ser på frågan om budgetens andra sida – intäktssidan:

Vänsterpartiets motion ”För framtidens jobb” 2012/13:V400

Vänsterpartiets reservation i finansutskottets betänkande 2012/13:FiU20, sida 112-115

Framtidens skatter för framtidens välfärd, rapport nr 9/2009, Arbetarrörelsens Tankesmedjans skatteutredning

Svårt att släppa tankarna

När sommarpausen är slut och kallelser till sammanträden börjar strömma in, kommer frågor från den kommunalpolitiska vardagen åter fram. Men stiltjen under juli-augusti oroar mig. Alldeles för många bollar var kvar i luften när vi skiljdes.

Två exempel som för övrigt anknyter till varandra: Projekt Wargön och Vänersjöfarten.

När Holmen Paper lade ner produktionen i Vargön och kommunen köpte marken var det tre av fyra vänsterpartister som invände. Inte mot tanken att det åter behövdes verksamhet och sysselsättning på områden där fabriksbyggnader nu är rivna, nej, bara mot att beslutet forcerades fram innan vi hade någonting i vår hand som visade att affären inte skulle bli ytterligare en i serien av mindre lyckade satsningar i vår kommun.

Senare kom det fram mer information och vi finns nu bakom besluten som behöver tas för att området åter skall få verksamhet i större skala. Det finns mycket att läsa för den som vill förkovra sig. Utgångspunkten är fortfarande ”re:newcell” – men se där, jag oroas av att sista uppdatering på deras sida är från oktober 2012. Spännande och samtidigt lugnande läsning kommer från Högskolan i Borås: ”MOT EN MER HÅLLBAR KONSUMTION – En studie av konsumenters anskaffning och avyttring av kläder” och ”NÄTVERK, TRÅDAR OCH SPINDLAR – Samverkan för ökad återanvändning och återvinning av kläder och textil”. Även i ett SOU-betänkande 2012:56 ”Mot det hållbara samhället – resurseffektiv avfallshantering” finns information som låter bra (se sidan 136). Hoppas verkligen att kommunstyrelsen snart får information om att planeringen för i första hand en försöksanläggning fortskrider.

Den andra frågan är något av en anti-klimax. Länge talades det om den ”stora” utredningen kring Vänersjöfarten. Trafikverket var huvudman för utredningen som var tänkt att utgöra ett underlag för Trafikverkets inriktningsbeslut. Först kom i början av april ”Trafikslagsövergripande stråkstudie och åtgärdsanalys, Göta älv-Vänerstråket”. Denna slutrapport angav två alternativ: ”Två scenarion utreds för Göta Älv-Vänerstråket: 1. Utvecklad Vänersjöfart – nya slussar byggs i Trollhätte kanal och Sverige inför EU:s regelverk om inre vattenvägar; samt 2. Nedlagd Vänersjöfart: slussarna i Trollhätte kanal stängs för handelssjöfart 2030.”

I mitten av juni kom sedan Trafikverkets besked: ”Förslag till nationell plan för transportsystemet 2014-2025, Remissversion 2013-06-14”. Alltså, inte själva planen, den färdigställs först när inkommande remissvar har studerats. Ändå – förslaget ignorerar frågan om Vänersjöfarten. Det tycker jag borde skrämma fler än mig och jag hoppas verkligen att kommunstyrelsen omgående efter sommarpausen får ett besked hur frågan ska föras vidare.

En utveckling av Wargön har samband med en flyttning av hamnen bort från centrala Vänersborg. Den nya hamnen kan medföra kostnader som kan beskrivas ligger i spannet ”överkomligt till otänkbart”, allt beroende av vidare utredningar om nödvändiga arbeten. Men varför överhuvudtaget? Om alternativ 2 kommer att gälla behövs ingen hamn överhuvudtaget framöver. Och utan hamn? Vem ska utveckla vad i Wargön? Just nu känns det ganska jobbigt och jag har svårt att släppa tankarna.

Det börjar ta sig …

När jag kom till Sverige sommaren 1970 fanns inte mer än salt, vit- och svartpeppar i svenskarnas kryddhyllor – jag brukar skämta om detta.

Inte på skämt utan på allvar kan jag däremot konstatera en annan och för mig mycket glädjande sak: Idag behöver jag inte längre förklara min akademiska examen: ”Diplom-Politologe”. Jag fick mitt examensbevis från Otto-Suhr-Institutet vid Freie Universität i Berlin den 9 Juli 1970, fem dagar senare kom jag till Sverige med allt jag ägde. Jag visste inte då att jag skulle stanna för gott, men så blev det. Studietiden från 1961-1963 i Berlin med ”Betriebswirtschaftslehre” (företagsekonomi), ”Political Science” 1963-1965 vid Wake Forest, Winston-Salem, N.C., USA och de avslutande åren 1965-1970 med ”Politologi” åter vid FU Berlin var inte värda fem öre, när jag 1973 sökte en plats på utbildningen för studie- och yrkesvägledningen i Sverige. ”Minst 20 poäng” i beteendevetenskapliga studier skulle jag behövt redovisa. Det ansågs inte har funnits med bland mina underlag som jag åberopade. (Jag överklagade med framgång hos ”regeringen” och gick den ett-åriga utbildningen året därefter i Malmö, vilket i sin tur resulterade i att jag blev SYV vid Birger Sjöberggymnasiet mellan 1975 och 2008.)

I början försökte jag svara på frågan vilken examen jag hade. ”Politologi”, ”Political Science”, ”Science Politique”- ”jasså, statskunskap har du läst” blev kommentaren.

Kryddhyllorna fylldes genom åren, basilikan och mozzarella upptäcktes i Sverige – och 2013 kom ”Politologerrna” till. Yes, det finns nu en blogg som bär namnet ”Politologerna”. Känns bra, känns som en senkommen men rättvis rättelse – nu blir det enkelt att förklara. Synd bara att ingen längre frågar mig.

Jag läser ”bloggar” i största allmänhet, men vissa ger ”mer” än andra och det förvånar nog ingen att just denna blogg tillhör mina ”favoriter”. För mig har ju alltså sedan början (jag kom till fullmäktige första gången 1982) funnits ett ”måste”: Att vara påläst, att veta vad jag talar om, att känna till bakgrunden för alla beslut jag är med om att fatta. Min utbildning i botten gav mig grunden att stå på när jag kom in i kommunalpolitiken, bloggar som den nämnda ger mig underlaget att fortsätta och att tycka även idag att det är rätt att hålla mig kvar i politiken. Det finns fortfarande uppgifter, egentligen fler än någonsin tidigare.

P.S.: Politolog: synonym till statsvetare, person som vetenskapligt studerar politik.