Språkplikt – vad tänker du på när du hör ordet?

Den Av rininslandi UncategorizedLämna en kommentar

Ordet är sammansatt – språk och plikt, språkplikt.

Jag kom till Sverige för 50 år sedan, i juli 1970. I bagaget en akademisk examen från Berlin, tyska som modersmål, engelskan på topp efter nästan ett år i England och hela två år på College i North Carolina.

Jag skrev in mig direkt i steg 2 och parallellt i steg 4 på Kursverksamheten Göteborgs kursutbud i svenska. En termin, inte mer än så. Jag visste vad det gällde. Alla nya vänner och bekanta som ville träna sin tyska med mig eller visa upp sin engelska fick höra: Tala svenska med mig!

Det gällde språk, jag kände inte till ordet språkplikt, skulle knappt heller uppfattat vad som kunde menas med språkplikt.

Sedan november 2014 har vi nya medlemmar i vår familj, två vuxna först men nu också barnen, födda i Sverige. Pappan är från Damaskus, mamman från Aleppo. Ordet språkplikt behövde vi inte förklara, ordet fanns inte för dem. Det som fanns var ”nej, det går inte”” eller ”tyvärr inte”, i bästa fall var budskapet ”vänta”.  Så var det, först framåt slutet av 2015, först när beslutet om beviljat uppehållstillstånd utfärdades, först då öppnades dörren till Komvux, äntligen tidpunkten att sätta sig på skolbänken och läsa sfi, svenska för invandrare.

I januari 2019 undertecknade fyra partier en sakpolitiskt överenskommelse. Punkt 40 där har rubriken ”Nyanlända ska snabbare in på arbetsmarknaden”. Och sista meningen i en längre text lyder: ”Inför språkplikt för den som söker asyl eller uppbär försörjningsstöd (Tilläggsdirektiv till utredningen Framtidens socialtjänst som levererar sitt betänkande i juni 2020. Proposition våren 2021)”

Nu verkar det som att utredningen om språkplikt tog en annan väg. Strax innan årsskiftet 2019 kom ett PM från Socialdepartementet ”Språkplikt – Deltagande i grundutbildning i svenska för rätt till försörjningsstöd”. En promemoria föregår en proposition. Departementet anmoder andra myndigheter och inbjuder andra, t ex kommuner, att svara på en remiss. Vänersborgs kommun tillhör de som tillskrevs, Sölvesborg är en annan kommun som också bjöds in att lämna synpunkter. Alla yttranden måste inkomma senast 27 mars, Vänersborgs socialnämnd yttrar sig dagen innan vid sitt sammanträde.

Inledningsvis beskrev jag min ingång till ”att vilja lära sig svenska när man har kommit till Sverige”. Jag mötte öppna dörrar från dag ett. Motsatsen var det i anslutning till vågen av människor som lyckades komma till Sverige för att söka asyl här. Men uppenbarligen finns problem, jag är inte okunnig om dessa. Sedan är det nog så att alla problem inte behövt uppkomma. Det har skett mycket som hindrar en snabb och lyckad integration. Eller uttryckt på annat sätt, för få gjorde tillräckligt för att integrationen skulle fungera bättre.

Socialnämnden har på sitt bord ett underlag som utredaren Per Ekman har skrivit. Under alla mina år i socialnämnden har jag alltid sett fram emot dessa texter. Dels för att texterna är så väl formulerade, Vänersborg kan känna sig stolt över att kunna lägga fram så välskrivna utredningar. Men också av det skälet att det alltid fanns något som jag inte själv hade ”kommit på”, någon invändning, någon nödvändig anmärkning som spetsade till kommunens yttrande om bifall, om instämmandet eller avvisandet, beroende på vad frågan gällde. Läs och njut av underlaget.

På regeringens hemsida samlas alla inkomna remissvar, just nu är det en preliminär lista, efter den 27 mars en fullständig sådan. Om remissvaren ger regeringen det som behövs för att gå vidare, så kommer riksdagen under hösten 2020 att få ta ställning till en proposition. Senast då kommer kanske också jag att få lära mig varför det ansågs nödvändigt att sätta igång så mycket  för ”språkplikten”. Jag  inbillade mig att alla ville lära sig det nya språket, bara att några få hade det hur lätt som helst, medan andra behövde mängder av uppmuntran och stöd för att tillgodogöra sig adekvat utbildning.

Hur ordnas möten i kommunhuset?

Den Av rininslandi KommunalpolitikLämna en kommentar

I onsdags lyssnade jag på kommunfullmäktiges förhandlingar via närradion. En helt ny upplevelse för mig, på mer än ett sätt. Sedan jag kom med första gången 1982 som ersättare har jag nog inte ens varit frånvarande vid fler tillfällen än jag kan räkna på ena handens fingrar.

Men jag studsade till rejält. Hade jag inte vetat det mesta om alla ärenden, inte känt till ledamöterna som gick fram till talarstolen, så hade det varit ett enda kaos. Inga korta inledande förklaringar vad ärenden handlade om. När ledamöterna fick ordet, så skedde det någon gång med att ropa upp några på bästa kompissätt med bara förnamnet, andra med hela namnet och även partibeteckningen. Det blev korta och långa pauser, ett evigt pappersrasslande och långa viskningspauser, allt med mikrofonerna påslagna.

Möjligtvis skulle det varit lättare att följa och förstå om det hade varit webb-TV, men när det gäller ”bara” radion, så tycks det mig ​vara​ en bra idé att kommunens heltidsanställda kommunikatörer utbildar fullmäktiges ​presidium​.

Till saken. Ett beslut justerades omedelbart, ​det​ kommer inte heller att överklagas och det borde​ kunna anses ​​gälla direkt. Det ​var ​beslutet ​att ordförande kan bevilja enskilda ledamöter i alla kommunala nämnder och styrelser och i fullmäktige att ”delta” i ett sammanträde ”på distans”​. Såklart aktuellt nu, men säkerligen också viktigt ​senare när ett sådant behov kan tänkas föreligga. Rent tekniskt bör det absolut inte vara något bekymmer. Nämnda kommunikatörer eller någon av ​de ​tjugotal anställda på kommunens IT-avdelning kan fixa detta. I tisdags fanns en artikel i lokaltidningen TTELA (”Appar för oss som måste stanna hemma”) som visar på några sätt att ordna kommunikation när inte alla kan finnas i samma lokal.

Ser jag det rätt så är det två sammanträden kommande vecka som är aktuella. På onsdag är det kommunstyrelsen, där finns för 15 ledamöter och 15 ersättare ett digert program med 26 punkter på ärendelistan. Utskickat underlag är på inte mindre än 642 sidor, schemat för information och föredragningar sträcker sig från 08:30 till 15:00 innan beslutsrundan ska avsluta mötet.

Dagen efter samlas 13 ledamöter och deras ersättare när socialnämnden möts. Med tillkommande personal är det uppemot 40 personer, återigen ett skäl för några att vilja följa förhandlingarna på annat sätt än direkt från platsen i lokalen. Inläsningen är mera modest, 182 sidor är offentliga, men så tillkommer åtskilliga sidor för ett antal sekretessbelagda punkter.

Självfallet tänker jag en del på hur det ska gå för Vänsterpartiets ledamöter i Corona-tider. Inte bara jag anmälde förhinder till fullmäktige, av åtta ”möjliga” var två på plats. Förhinder för kommunstyrelsen och socialnämnden gäller också, om inte ”alternativ närvaro” ordnas. Vänersborgs kommun har ett rykte ​om​ att vara lagom
trög. Men när nu kreativiteten och fantasin blomstrar lite varstans, borde vi väl få veta i början av veckan att ”visst ska vi ordna det, såklart”.

Rätt tid för omprövning

Den Av rininslandi ArbetsförmedlinngenLämna en kommentar

Visst kommer arbetsbördan för arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att växa utöver det rimliga. Ingen tvekan, regeringens tillskott med hundratals miljarder kronor kan förmodligen rädda företag och branscher, men överallt i hela landet kommer antalet nya arbetslösa att stiga.

Myndigheten ”arbetsförmedlingen” utsattes genom januariöverenskommelsen för rena raset. Punkt 18 ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden” talade klartext. Visserligen lyckades den oheliga alliansen med V, M och KD tillfälligt att sakta ner förfallet, men än tyder inget på att regeringen verkligen vill ompröva löften man tvingades ge till Centerpartiet.

Vänsterpartiets Ali Esbati har åtskilliga gånger agerat. Det finns tydliga texter i partiets motioner från höstens allmänna motionstid. Partiets syn har uttryckts i ett antal reservationer i utskottsbetänkanden och Ali Esbati har argumenterat i ett antal interpellationsdebatter.

Så också igår tisdag. Interpellationsfrågan lämnades in redan 10 februari, en hel månad innan Coronaviruset hade hunnit fram till Helgeandsholmen. Interpellationen gäller ett av alla projekt som på ”försök” skulle visa vägen till omvälvande förändringar i arbetsförmedlingens roll att ”matcha” arbetssökande och företagens efterfrågan på kompetens. Interpellationens två frågor lyder:

  1. Är det ministerns ståndpunkt att LOV-piloten ska fortsätta oförändrad trots att regeringen slagit fast att reformeringen av Arbetsförmedlingen inte ska bygga på LOV?
  2. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att kompensera kommuner som påverkas negativt av Arbetsförmedlingens LOV-pilot?

Eva Nordmark och Ali Esbati förde en bra debatt. Det finns ingen tvivel om att Eva Nordmark mycket väl förstod dessa två frågor. På orter där försöksverksamheten ska bedrivas kommer än mer att rivas ner av den strukturen som fortfarande behjälplig fungerar i myndighetens arbete.

Vad ville Ali Esbati? Det enkla svaret är: Finns det något bättre tillfälle än nu, när allt tyder på att belastningen på arbetsförmedlingen kommer att växa skyhögt på kortaste tid, att stoppa ”försöksverksamheten”? Ett försök som i dagarna skall inledas i 32 berörda kommuner som regeringen utsåg..

Ali Esbati: ”Då vi kan förvänta oss att det kommer att finnas ett problem som arbetsmarknadsministern och hennes regeringskollegor behöver hantera, nämligen ett troligen ökat antal arbetslösa i Sverige i likhet med andra länder, blir det desto viktigare att man är noga med vilka reformprojekt man sätter igång. Jag pekar på de stora risker som finns med det som man nu ska ge sig in på och som man egentligen borde låta bli.”

Vad svarade Eva Nordmark? Det går läsa i snabbprotokollet. Kortfattat: Ingenting är sagt om fortsättningen, försöksverksamhet skall ge vägledning, låt oss vänta tills vi kan utvärdera försöken och lära oss.

Men igår slog det mig hur stor skillnaden är mellan att läsa anförandena i riksdagens snabbprotokoll och att höra och se interpellanten och ministern argumentera i riksdagens kammare.

Jag hörde vad Eva Nordmark sade. Men när jag såg på henne så hörde jag  vad jag tror hon egentligen ville säga. Snälla Ali Esbati, sluta, sluta … Du vet att jag vet att du har rätt. Men du vet också vad jag måste svara.

Det är tre replikskiften, se alla i efterhand på riksdagens webb-TV.

Vi får se hur det blir. Man kan ju tycka att Corona-krisen hade varit ett rimligt tillfälle att skjuta upp det på obestämd tid.

Anmälan om förhinder

Den Av rininslandi Kommunfullmäktige2 kommentarer

Det vore inte konsekvent. Att lyssna på statsepidemiolog Anders Tegnell ena dagen och  att cykla till kommunfullmäktiges sammanträde på Quality ​den andra​.
Anders Tegnell talar om ”oss som är över 70”, om behovet att undvika kontaktytor,  förebygga för att förhindra att smittan överförs.
Jag känner mig frisk, jag är ålderspresident i fullmäktige och tillsammans med ett större  antal ledamöter tillhör jag gruppen som andra ska tänka på. Andra gör det säkert, men  gör alla det? Ordet ”solidaritet” används i alla uppmaningar vid pressträffar. Och varför ska inte jag själv ta det aktiva steget och ​avstå ​från att utsätta mig ​för smittorisken?

Sagt och gjort, jag lämnade återbud. Ska lyssna på närradion vad andra tänker och  framför i ett fåtal ärenden som står på dagordningen. Det blir intressant att höra om  antalet närvarande räcker för att avvisa förslaget i ärendet ”Försäljning av del av  fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”. Om inte  så blir det ​nog​ i varje​ fall en återremiss till kommunstyrelsen.

Själv hade jag tänkt ställa frågor i två andra ärenden. På punkten ”Revidering av  styrdokument för Vänerhamn AB” hade ​jag​ velat höra något om utvecklingen av Vänersjöfarten från dagens bottennivå tillbaka till en nivå där det verkligen känns rätt att  tro på behovet av nya slussar. Projektet finns ju med i den ​nationella infrastrukturplanen, men för att få loss denna enorma summa för  att verkligen bygga behövs trovärdiga samhällsekonomiska beräkningar som visar på  lönsamhet. För mig en självklarhet att miljöaspekten behöver vara ​en av delarna​ vid  beräkningen av lönsamheten.
Jag vill också veta hur tankarna går med relationen mellan Vänerhamn AB och  kommunen Vänersborg, som ofta för på ​tal ​att framtidens hamn inte längre ska ligga  ”vid Vänern”.

Det andra ärendet är ”Samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg”.  Våra tre kommunalråd företräder oss i det forum som avtalet avser. Det tillkommer  nämligen ​en formulering i det nya avtalet som föranleder min nyfikenhet:  ”​Stadstrafikforum kan även initiera frågor,​ i tillägg till att samråda och gemensamt  bereda frågor.” Det jag tänker på är den mycket stora dagliga arbetspendlingen, i första  hand mellan Vänersborg och Trollhättan. Det jag tänker på är att göra pendlingen med  kollektivtrafiken ​mer​ attraktiv, vilket förutsätter något helt annat än en buss varje kvart.  Och jag undrar också om en kampanj för samåkning skulle kunna föra till en förändring  av beteendet. Jag får väl skriva en motion för att fresta våra kommunalråd och se om viljan finns att  ”initiera” nya tankar.

Som sagt, jag ska lyssna på fullmäktige. Min partikamrat Stefan Kärvling och jag skrev  en motion som väntar på att bli ​behandlad​. Om den hade funnits på plats hade det varit  möjligt att följa förhandlingarna via ​webb-TV​.
Då hade jag sett hur övriga partier lyckas att fylla sina platser. Vänsterpartiet har fem mandat och tre ersättare. Jag vet redan nu att endast två av dessa åtta kommer att  finnas närvarande.

Det sägs idag också att Medborgarpartiet har anmält förhinder för hela partigruppen.

Beskedet från kommunfullmäktiges ordförande var igår: ”​Problemet  uppstår ju givetvis om alla i ett parti anser sig inte kunna delta men det har jag ej fått till  mig av någon​”​.​
Och så den klara anvisningen: ”​Vi kommer göra det vi kan för att vi ska sitta brett isär på  mötet och jag kommer uppmana alla att hålla sig kort.”

Den frågan jag tidigare riktade till presidiet kan inte ha varit tydligare: När kommer det officiella beskedet att fullmäktiges sammanträdet ställs in?

P.S: Vid 16-tiden idag, tisdag, kom ett besked från kommunkansliet med en skrivelse av kommunfullmäktiges ordförande, Annalena Levin.

Onödigt och förargligt

Den Av rininslandi Färdtjänsten1 kommentar

Det kom ett brev till kommunhuset med önskan om att brevet överlämnades till ledamöter i socialnämnden och kommunstyrelsen.

Brevet inleds: ”Föreningarna i Funktionsrätt Vänersborg önskar att kommunen tar upp frågan om färdtjänst igen och omprövar sitt beslut om att färdtjänst ska beställas senast en dag före önskad resa. Detta är alltså ingen överklagan utan en begäran om omprövning.”

Beslutet togs av socialnämnden 19 december. Handlingarna till sammanträdet fanns på kommunens hemsida en vecka innan.

Här det relevanta avsnittet i beskrivningen av beslutsförslaget: ”I riktlinjerna föreslås också en förändrad servicenivå anseende tidsram för bokning av resor. Färdtjänsten är en anpassad form av kollektivtrafik och ska därför tidsmässigt genomföras under de tider som den ”vanliga” kollektivtrafiken bedrivs. Vänersborg har en relativt frikostig hållning, där rätten till färdtjänst inte begränsas med ett visst antal resor och färdtjänst också bedrivs över hela dygnet. Idag ska resan beställas minst en timme innan önskad avfärd. Vi vill utifrån ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv öka möjligheterna för bättre samordning och därmed minskade kostnader, genom att minska tiden för ”beställningsfönstret”. Socialnämnden föreslås anta förslag om att beställningsfönstret justeras till att gälla dagen före avfärd vilket är att tillämpa följsamhet med regionens bestämmelser kring sjukresa sedan 2019-06-01.”

Av nämndens protokoll framgår att inte någon ledamot anmälde avvikande uppfattning, beslutet var enhälligt.

Självfallet är det min förhoppning att nämnden förmår sig att ompröva beslutet.

Men det är annat som får mig att välja rubriken ”onödigt och förargligt”.

Jag representerade Vänsterpartiet tidigare i socialnämnden och i kommunstyrelsen. Under åtta, nio år publicerade jag regelbundet information om sammanträden båda innan och efter mötesdagen. Det gjorde jag på Vänsterpartiets lokala hemsida och jag såg att varje inlägg lästes av många. Åtskilliga gånger visade det sig att ”bloggandet” på hemsidan nådde fram ”i tid” till enskilda och grupper som så väl behövde information om vad som bestäms i kommunhuset. Som ledamot fick jag inte sällan tips om sådant som jag själv borde ha uppmärksammat. Några gånger bidrog tipsen till att vi lyckades att ändra hela beslutet, andra gånger hamnade synpunkterna i en reservation.

Sedan 11 december 2018 skriver jag endast på denna min egen blogg. Jag nominerades inte till att fortsätta med mina tidigare uppdrag, men ändå skriver jag då och då om såväl kommunstyrelsen som socialnämnden, mera regelbundet dock om Kunskapsförbundet och om kommunfullmäktige.

Jag är bedrövad när jag någon enstaka gång klickar mig fram till Vänsterpartiets lokala hemsida. Och jag förstår mycket väl om andra inte heller hittar dit längre.

Det har fungerat tidigare – och så här skulle jag vilja att det fungerar igen:

Så snart handlingarna för våra nämnder finns framme på kommunens hemsida, så ska vi lägga ut en text med länkar dit. Inte allt behöver kommenteras, men viktiga och kontroversiella ärenden behöver uppmärksammas. Hur kan annars berörda få veta vad som är på gång, hur annars kan samspelet mellan våra förtroendevalda, medlemmar och sympatisörer säkerställas.

För att återgå till ärendet som blev galet och där det skulle behövas att nämnden överväger att ändra sitt tidigare beslut, här ytterligare länkar som  belyser ”färdtjänsten”.

Här lagtexten, och här en viktig rapport.

Nej, vi var inte fler än 500

Den Av rininslandi Jonas SjöstedtLämna en kommentar

Fel tid att skämta. Men det går inte att neka till att en och annan tanke ligger på gränsen mellan absurditet och bittersta allvar.

Ingen av alla flyktingar som trängs kring gränsen mellan Turkiet och Grekland, ingen som mitt i natten kryper in i ett av alla tiotusentals tält i något av flyktinglägren kan misstänkas ha varit på skidsemester i norra Italien. Men vad händer om Coronaviruset ändå sprider sig där?

På tåget till Dals-Ed och hem igen någon timme senare fanns så mycket plats att avståndet ”fem meter” var lätt att hantera.

På ”Gamla Real” i Dals-Ed satt vi tätt intill varandra, även om det var enkelt att konstatera att ”fler än 500” blev vi inte. Vänsterpartiet i Fyrbodal och Dals-Ed hade inbjudit till en kväll med Jonas Sjöstedt.

Jonas kom lite senare, med bil från Karlstad. Stefan Löfven hade beordrat samtliga partiledare till en träff mitt på dagen i Stockholm, därav ett ändrat schema.

Jag imponerades av Jonas Sjöstedts förmåga att så fullt koncentrera sig på sin uppgift. För visst är det så att mycket av det som utspelar sig i Stockholm och framförallt i riksdagens kammare och korridorer är mycket avvikande från gängse politiskt spel. Det är inte alldeles lätt att ”ute på landet” förstå samarbetet mellan några partier som inte vill tolerera socialdemokraternas väg högerut.

Jonas Sjöstedt förklarade utan att förenkla. Onekligen en balansakt på slak lina, finns något säkerhetsnät? Vänsterpartiet går sin väg, men visst kommer det att ställas många frågor framöver om vägvalet alltid blev rätt.

Jag fortsätter att förkovra mig genom att läsa utskottens betänkanden och begrundar debatterna kring viktiga beslut. Igår gällde det förresten ”Övergripande skolfrågor” och jag finner partiernas ställningstaganden synnerligen intressanta. Här i Vänersborg finns frågor kring grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen som väntar på svar. Då kan man inte helt gå förbi det som betonas centralt.

Men tillbaka till Dals-Ed. Jonas ”skulle ju inte” ställa upp för obligatoriska selfies, men han gjorde det ändå. (Med på bilden finns Ahmad, min syriske vän som bor i Dals-Ed, bilden togs av Stefan Kärvling, partikamraten i Vänersborg.)

Och Jonas replikerade också när det i förbigående nämndes att Vänsterpartiets stundande kongress kanske skulle ställas in på grund av beslutet som begränsar större ”folksamlingar”. Jonas blev påmind om att han inte kan avgå om inte kongressen blir av som det är tänkt. Och av repliken framgick att det för stunden känns mycket lockande att vilja vara med ett tag till. Tror jag det!

Ställa upp för partiet?

Den Av rininslandi SD VänersborgLämna en kommentar

Tillfälle för eftertanke. På onsdag kväll tar jag tåget till Dals-Ed. Tillsammans med min syriske vän, som jag träffade första gången i november 2014, och som nu råkar bo och arbeta just i Dals-Ed, ska vi lyssna på Jonas Sjöstedt. Vänsterpartiets ordförande har fem kvällsträffar ”ute på landet” kvar på sin lista, Dals-Ed står överst.

Jonas Sjöstedt avgår i maj som ordförande. Sedan han valdes 2012 har han växt med uppgiften. Förtroendet för Jonas Sjöstedt är stort, även utanför partiet.

Själv träffade jag Jonas Sjöstedt redan på hans tid som elev på gymnasieskolan i Vänersborg, där jag som syo-konsulent blev mycket involverad i hans beslut att ”hoppa av” innan tredje och sista årskursen. Det var tidigt på åttiotalet. Jag minns att jag kände mig helt ”införstådd” med att han avslutade i förtid, i motsats till många andra vägledningssamtal, där jag lade kraft på att ”hålla kvar” eleverna.

Nooshi Dadgostar från Göteborg och Stockholm kommer att väljas som efterträdare. Under sina sex år i riksdagen har vi ute i landet kunnat följa henne i det parlamentariska arbetet. Men det finns också många vittnesmål om hennes insatser innan hon blev aktuell som kandidat på valbar plats. Även inom partiledningen har Nooshi Dadgostar framträtt på ett sätt som gör att partiets medlemmar kan lita på henne.

Och tillit är för mig mycket viktigt. När jag i kommunfullmäktige och i andra sammanhang i den kommunala politiken företräder Vänsterpartiet, känner jag sambandet ”med den goda saken”. Det gör det så mycket lättare att förbereda ett anförande, att skriva en motion, att markera mot kommunledningen med en reservation när så behövs.

Jag undrar förstås hur det ser ut för andra. Och mest undrar jag hur det ser ut i det partiet som i Vänersborg på kort tid har vuxit från två mandat 2010 och fyra mandat 2014 till nuvarande nio mandat.

Jag ser att alla nya ledamöter kommer med egna motioner – det kan gälla hundrastgårdar, fler parkbänkar och fler papperskorgar på offentliga platser. När fullmäktige debatterar ”heta ämnen”, är det än så länge SD-veteraner som för partiets talan i Vänersborg, med samma ordval år efter år: ”Det var ju det vi varnade för, det var ju det vi har sagt hela tiden.”

Och jag undrar hur det ser ut med tilliten till deras partiledning? Vad känner ledamöterna, vad känner SD:s väljare egentligen?

Jimmie Åkesson tar en sväng ner till Turkiet. Från flygplanet kommer ett meddelande på Instagram, partiledarens glada leende och texten: ”… mot nya äventyr – stay tuned”. Vid taggtråden på gränsen mellan Turkiet och Grekland delar han ut ett flygblad med beskedet ”inte till Sverige”. Till vem? Till människor på flykt, bort från bombningar i Idlib, bort från Syrien som haft  krig i tio ändlösa år, bort från det ena efter det andra tillfälliga tältlägret, till människor som inte har något fotfäste någonstans, inte mat för dagen, inte mer än det de bär på kroppen, förtvivlade vuxna, desperata barn.

En flygtur, dit och tillbaka, ett litet äventyr, i fläckfri vit jacka, partisymbolen på bröstet, leendet på vägen dit, showandet inför kameran vid flyget hem.

Hur mår ledamöterna från SD här hemma i Vänersborg? Jag sitter alldeles intill. Jag undrar. Vårt nästa möte är 18 mars.

Nej, det går inte att blogga

Den Av rininslandi AsylrättenLämna en kommentar

Jag föddes 1941 i Leipzig. Först 1947 flyttade vi till Ulm.

Bilder från Idlib påminner om Leipzig och Ulm. Visst var jag ett litet barn, visst kan några ”minnen” vara mindre från mitt eget minne och mer från det jag senare förstod att jag upplevde under bombningen av Leipzig 1943, 1944 och 1945.

Men många barn som bärs av sina föräldrar från Idlib fram till taggtråden som markerar gränsen mellan Turkiet och Grekland, många av dessa barn kommer också först senare att fullt ut förstå vad som hände.

Det finns mycket att skriva om, mycket om det vardagliga här i Vänersborg. Men det får anstå till senare.

Christina Höj Larsen, mitt partis talesperson i frågor om asylrätten, ställer idag en skriftlig fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. Enligt riksdagens regelverk skall ett skriftligt svar komma senast onsdag 11 mars.

EU:s respekt för asylrätten

Nyligen beslutade den turkiska regeringen att den inte längre kommer att följa sin del av det skamliga avtal som Turkiet och EU ingick för snart fyra år sedan och stoppa människor på flykt från att ta sig till Europa via Turkiet. Under söndagen den 1 mars meddelade den grekiska regeringen att den som svar inte kommer att ta emot några asylansökningar under den kommande månaden. Den grekiske premiärministern motiverar beslutet med att de ska höja ”nivån av avskräckning till ett max” vid landets gränser för att stoppa flyktingar.

Dagen efter sköts den första asylsökande från Syrien ihjäl av grekisk gränspolis. Var det detta den grekiske premiärministern menade med att höja ”nivån av avskräckning till ett max”?

Det som händer vid EU:s yttre gräns är hela unionens ansvar. När ett medlemsland kränker asylrätten och begår övergrepp på detta sätt sker det i hela unionens namn. Det är hela EU:s ansvar.

Vänsterpartiet anser att Sverige och övriga EU måste markera mot den grekiska regeringens agerande och samtidigt ge stöd för drägliga levnadsvillkor i de grekiska flyktinglägren. EU måste stå upp för asylrätten och dess andemening. I stället för avtal med auktoritära regimer som Turkiets krävs verkligt ansvarstagande från samtliga EU:s medlemsländer i mottagande och omfördelning av människor på flykt.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att säkerställa att Grekland respekterar asylrätten och asylsökandes mänskliga rättigheter samt tar emot asylansökningar i stället för att höja ”nivån av avskräckning till ett max”?

Christina Höj Larsen, Vänsterpartiet            2020-03-03

Vad behövs för ett genombrott?

Den Av rininslandi KollektivtrafikLämna en kommentar

Man kan bli alldeles utmattad av alla dessa beslut, och alla möten, och alla olika samarbetsformer och avtal. Och förstummad i beundran för alla politiker som sammanträder så ofta och åstadkommer så lite.

I kommunstyrelsen på onsdag och tre veckor senare, 18 mars, i kommunfullmäktige beslutas i ärendet ”Förslag till samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg”.

Trafikfrågor är ständigt aktuella, ansvaret för kollektivtrafik vilar hos kommunstyrelsen.

Vad är det för beslut som ska tas nu, vilka är inblandade, vilket syfte har avtalet och vilka mål söker man uppnå genom att teckna ett nytt avtal?

Bäst att citera direkt från underlaget, här ”Sammanfattning av ärendet”:

”Västra Götalandsregionen genom Kollektivtrafiknämnden samt kommunerna Trollhättan och Vänersborg tecknade år 2012 ett samverkansavtal där samverkan mellan kommunerna och regionala kollektivtrafikmyndigheten formaliserades.

Det övergripande målet i samverkansavtalet är att tillsammans verka för ett ökat kollektivt resande och en ökad marknadsandel i förhållande till bilen. Det enligt Lag om kollektivtrafik (SFS 2010:1065) upprättade trafikförsörjningsprogrammet och andra av regionen och kommunerna upprättade strategiska dokument anger inriktning för arbetet. Stadstrafikforum beslutade i juni 2019 att avtalet skulle ses över eftersom inga revideringar hade genomförts sedan avtalet togs fram. Trafikförsörjningsprogrammet, som revideras för närvarande, påverkar samverkansavtalets skrivningar och med den antagna kollektivtrafikplanen finns styrningen framåt. Stadstrafikforum har även utökats med en representant från Västtrafiks styrelse. Dessutom har en generell översyn av samverkansavtalets skrivningar genomförts.”

Om inte alla frågor anses besvarade, då kan man i underlaget också studera texten under rubriken: ”Fördjupad beskrivning av ärendet”.

i avtalstexten sägs om syftet: ”Syftet med detta samverkansavtal är att formalisera samverkan mellan parterna. Det handlar om att säkerställa att samhällsplanering, infrastrukturplanering och kollektivtrafikens utveckling går hand i hand.”

Och om målet: ”Målet är att tillsammans verka för ett ökat hållbart resande och en ökad marknadsandel för kollektivtrafiken i förhållande till bilen.”

Under punkten Åtagande och genomförande hittar jag äntligen ORDET jag letade efter. Jag letade länge, alltsedan jag buklandade i höstas, när jag i kommunfullmäktige letade efter en möjlighet att sätta fart på den målsättningen som nämns i avtalstexten.

Så här är meningen: ”Forumets uppgift är att initiera, samråda och gemensamt bereda frågor samt ta fram rekommendationer till parternas beslutande organ.”

Och ordet är INITIERA. I höstas, när kommunfullmäktige beslutade om ”Kollektivtrafikplan för Trollhättan och Vänersborgs kommun år 2030” fick jag veta att mina tankar inte ”hörde hemma” i detta ärende.

Men nu står där: INITIERA. Så här borde jag jag komma rätt. Vad vill jag?

Jag tycker att målsättningen är alldeles för klen. Att öka andelen kollektivtrafikresande med 3% år för år är slappt. Jag tänker på den enorma arbetspendlingen som varje morgon och varje sen eftermiddag sker. Det är uppemot 5000 personer som inte bor i Vänersborg, men som pendlar in varje arbetsdag. Samtidigt är det 8000 som bor i Vänersborg men som pendlar till sin arbetsplats på annan ort varenda arbetsdag.

Nu förändras möjligheten att göra avdrag för arbetsresor i deklarationen. Förslaget dröjer, kanske finns här någonting som betyder något för enskilda. Nu finns en pågående diskussion över ”vad kan du göra för att beakta klimatmålen?” Kan man starta kampanjer som ändrar beteendet: en bil och en person som sitter bakom ratten, inga andra i bilen. Skulle avgiftsfri kollektivtrafik i triangeln Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla leda till genombrottet?

Jag ska skriva en motion! Och jag har förhoppningen att flera av våra aktiva politiker kan stödja tanken i motionen. Överallt där de sitter och pratar ”trafik”. Jag tänker på våra tre kommunalråd Benny Augustsson,S, Gunnar Lidell,M och Bo Carlsson, C, som alla finns med i Stadstrafikforum. Lidell är också ledamot i Fyrbodals delregionala kollektivtrafikråd. Anders Strand, SD, är ersättare i Västra Götalands kollektivtrafiknämnden, samt ledamot i den regionala utvecklingsnämnden. I regionfullmäktige avgörs trafikfrågor, där sitter Joakim Sjöling, S, Dan Åberg, M, Anders Strand och Maria Nilsson, KD. Nilsson sitter även i regionstyrelsen, däremot är hon den ende av alla här uppräknade som inte finns med i kommunfullmäktige i Vänersborg, som så småningom får besluta kring en sådan motion.

Många ord – lite handling

Den Av rininslandi KommunstyrelsenLämna en kommentar

Sitter och funderar över vad det är som irriterar mig. Bläddrar i handlingarna inför kommunstyrelsen på onsdag. På några punkter kommer jag inte framåt, jag upplever att ord och handling inte hänger ihop.

Ärende 10 – ”Svar på granskningsrapport avseende kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess”. Själva yttrandet anslår en positiv ton: ”Kommunstyrelsen kommer att beakta samtliga rekommendationer och implementera dessa i den ärendeberedningsprocessen som pågår.” Jag kladdade ner min enkla fråga: Hur länge har processen pågått? En retorisk fråga, jag känner till svaret: Mycket länge! Och så undrar jag förstås hur det står till med beredningen av just detta ärende. Kommunstyrelsen anmodas att ställa sig bakom ett yttrande om en granskningsrapport, men varför tror kommunkansliet att detta ställningstagande är så självklart att man inte ens fann det angeläget att bifoga själva rapporten? Säg ja, det räcker!

Jag hittade rapporten i mitt arkiv på min iPad. Jag ser där att revisorerna anförde konkreta hänvisningar till varför det behövs förbättringar. Det sägs t ex om en motion som jag skrev tidigt 2017: ”Vi noterar att motionen inte har behandlats inom ramarna för beredningsfristen om ett år avseende motioner, då motionen inkom den 12 maj 2017 och behandlades av kommunfullmäktige den 21 november 2018.”  Det är i och för sig det vanliga i Vänersborg.

Vad revisorerna inte anmärkte på var vad som hände sedan: I november 2018 bifölls min motion med ett uppdrag till kommunstyrelsen. I november 2019 återkom kommunstyrelsen med ett förslag: ”Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige förklarar uppdraget fullgjort med hänvisning till redovisade åtgärder för att förbättra de förtroendevaldas åtkomst och möjlighet att tillgodogöra sig beslutsunderlag.”

Men se där, det köpte inte kommunfullmäktige utan återremitterade frågan till kommunstyrelsen med denna motivering: ”Kommunfullmäktige beslutar att, på grund av att de vidtagna åtgärderna är otillräckliga, återremittera ärendet med uppdrag till förvaltningen att utforma ett arbetssätt där de handlingar och delar av handlingar som är allmänna, offentliga och inte sekretessbelagda tillgängliggörs för samtliga kommunens förtroendevalda.”

Så nu sker ny beredning, processen fortsätter. Troligen har tre-års-gränsen passerat innan ett riktigt beslut fattas.

Min irritation gäller på liknande sätt ärendet 9 ”Fastställande av miljöaktivitetsplan 2020” och ärendet 16 ”Förslag till samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg”.

Det första av dessa två vet jag att min partikamrat Stefan Kärvling, som är ersättare för Vänsterpartiet i kommunstyrelsen, har för avsikt att ta upp i sin egen blogg. Det andra ska jag skriva om i mitt nästa inlägg här på min egen blogg.