Kategori: Kunskapsförbundet

Det var länge sedan ….

Den Av rininslandi Kongress, Kunskapsförbundet, Reservation, SocialnämndLämna en kommentar

Nästan en hel månad sedan sista inlägget på bloggsidan. Så kan det bli när tiden inte räcker till. Och när det hotar att bli för mycket, när allt händer på en gång. Det gällde att koncentrera sig på årets sista möten med kommunstyrelsen, kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet Väst och socialnämnden och socialutskottet. Avklarat, överlevt också denna gång. Men det saknas lösningar för många öppna frågor, resursbristen för gymnasieverksamheten i Kunskapsförbundet och för socialförvaltningen är skriande. För att nämna bara två frågor som blir aktuella på nytt och ganska omgående efter årsskiftet.

I socialnämndens protokoll kommer att finnas en reservation som jag skrev efter torsdagens möte. Där lär också Morgan Larsson i en reservation ta upp ”otydligheter” i förvaltningens skrivelse kring detaljbudget 2014. Själv upplevde jag ingen otydlighet, men jag förstår Morgan Larssons problem. Han medverkade till en stängning av äldreboendet Gläntan ”tills vidare”, fast han uppfattade att beslutet gällde en ”tillfällig” stängning. Jag tackar mig själv att jag på allvar insåg behovet att lära mig ”svenska” när jag 1970 kom till Göteborg och Sverige. ”Der Teufel steckt im Detail …”. Visst är jag nyfiken på Välfärdspartiets reservation.

Nu och några dagar framöver gäller det fortsatt inläsning av kongressunderlaget. Efter 1984 blir det andra gången jag representerar Älvsborg på Vänsterpartiets kongress.  Jag ser fram emot några givande dagar andra helgen i januari.

Allt på en gång

Den Av rininslandi Kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet, SocialnämndLämna en kommentar

Några ansträngande dagar framöver.

Tisdag en heldag med Kunskapsförbundet – först delårsbokslutet per augusti med prognosen för årets underskott som blir mindre än vi befarade tidigare, nu stannar det vid cirka 19 Mkr. Sedan diskussionen kring ”rapporten”, vill säga underlaget för de tuffa beslut som ska fattas den 22 oktober. Just nu är det många frågetecken kring uppgifterna i rapporten. Jag lyckas inte med att räkna lika generöst som konsulten som räknade hem större effektiviseringsvinster än det som jag tror är realistiskt. Å andra sidan får jag inte ens betalt för att läsa rapporten, i motsatsen till vad som står på fakturan hos den som skrev rapporten. Vår konsult är Kess Simmasgård.

Onsdag lyssnar jag på förmiddag till Michael Anefur, regeringens samordnare för frågor som berör ”hemlöshet”. På eftermiddag är det kommunfullmäktige. Någon gång på sena kvällskvisten ber jag Gunnar Lidell (M) att svara på en fråga jag ställer till honom, min andra fråga riktar jag till Christer Thobiasson (M), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Två olika frågor, verkligen.

Torsdag tidigt är det socialnämndens sammanträde. I direkt anslutning följer ett extra möte för socialutskottet.

Är påläst och känner mig ganska lugn. Vill dock inte neka att det är en stor ansträngning att hålla koncentrationen uppe när sammanträdesdagarna infaller så tät efter varandra.

Åter igen många bollar i luften. Vad kommer först, vad kan vänta?

Den Av rininslandi Budget 2014, Kommunfullmäktige, Kunskapsförbundet, Vänsterpartiet VänersborgLämna en kommentar

Fullmäktige 25 september uppvisar en lång ärendelista men det är debatten om Budget 2014 som dominerar. Visserligen är utgången redan i förhand given, eftersom såväl Miljöpartiet och Välfärdspartiet gjorde helomvändning. Uppslutning och gemensam sak med de tre borgerliga partierna M, FP och KD betyder att tidigare utfästelser har övergivits. Vår avsikt är att be om en förklaring varför det blev så.

Våra frågor hänger ihop med våra egna yrkanden som förespråkar en offensiv satsning och ett stopp till fortsatta nedskärningar i verksamheter som är grunden för välfärden för våra barn och ungdomar, som är av betydelse för våra äldre. Vi vet varför vi äskar förstärkningar i den kommunala budgeten. Vi kan stå för varje punkt i vårt förslag.

Dagen innan, 24 september, sammanträder Kunskapsförbundets direktion. Sedan igår finns ”rapporten” som är underlaget för svåra och avgörande beslut för all gymnasial utbildning i Vänersborg och Trollhättan. I underlaget finns mycket tunga förslag som ledamöterna måste ta ställning till. Samtidigt innehåller rapporten ”allt” som har framförts under sommaren av alla som har velat yttra sig om den tilltänkta förändringen. Tuff läsning, tuffa beslut som fattas i slutet på oktober.

På hemmaplan i Vänersborg förs diskussionen hur det politiska arbetet i nämnderna ska organiseras efter valet 2014. Den viktigaste frågan blir nog ”kulturen” och ”fritiden”. Skall kulturnämnden fortsätta som det ”är”, skall kulturnämnden upplösas och blir till ett utskott under barn- och ungdomsnämnden, skall kulturnämnden fortsätta och även överta ”fritidsfrågor” från barn- och ungdomsnämnden eller skall slutligen barn- och ungdomsnämnden ha två utskott under sig, ett för kultur och ett för fritidsfrågor. Dessutom: Kultur är mer än bara musik, idag präglas nämndens arbete för mycket av intresset för musiken och annan kultur trängs undan. Jag kommer osökt tänka på parallellen i fritidsverksamheten, där finns också en gökunge som har alldeles för stor del av den lilla kakan som kommunens resurser räcker till.

Till vilken nytta?

Den Av rininslandi Kunskapsförbundet, TTELALämna en kommentar

Jag läser mycket. Tyvärr dock mest bara utredningar, allehanda rapporter, kommunala handlingar, sociala medier. Och tidningar, såklart. Nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, insändare.

Tidningsledare, tja. Några tidningar håller sig med ett flertal ledarskribenter. Skiftande tankar, åsikter i alla färger. Roligt, man vet aldrig vad man får. Andra tidningar håller sig med en ledarskribent med gott omdöme. Några tidningar håller sig med bara en ledarskribent.

Läser idag i den lokala tidningen TTELA en ledare som jag funderar över.

Ledaren är skriven mot bakgrund av en nyhetsartikel samma dag i samma tidning ”Onödigt åkande? Flytt av gymnasieprogram ifrågasätts”. Jag vill ha sagt att nyhetsartikeln enligt min uppfattning beskriver situationen korrekt i det stora hela och i många detaljer.

Det är uppenbart att ledaren har sitt ursprung i nyhetsartikelns innehåll. Varför då komma med allehanda påståenden?

Hänvisning till vilda protester är vilseledande. Från första början var det klart att protester inte gagnar någon, processen var inriktad på att uppmana till konstruktiva förslag. Jag menar att detta har hörsammats. Inte minst av personalen,  men något annat skulle ha förvånat.

Ledaren talar om politiker i pluralis. Nyhetsartikeln refererar ett samtal med ordföranden Maud Bengtsson, ingen annan. Det sköna med Maud är att hon uppskattas i alla politiska lägren för sitt korrekta och försiktiga sätt att uttala sig, hon vill ha hört ”alla” innan hon kommer till en slutsats. Det framkommer bara i nyhetsartikeln, ledaren överdriver i sin tolkning.

”Förhastade beslut”, ”felaktiga och missvisande grunder”, ”helt godtyckligt”. Hur vågar ledarskribenten sig på dessa påståenden, vilka sakliga grunder finns för att artikulerar sig så drastiskt?

”Eleverna skulle slippa långa resvägar” – var fanns detta löfte när förbundet sjösattes?

Fortfarande gäller att Kunskapsförbundet letar efter en struktur som möjliggör att leva upp till målsättningen om en högkvalitativ gymnasieutbildning. Varför detta inte går att nå direkt på stubinen har jag beskrivit tidigare i mer än än en blogg. Jag vet också att vi på tisdag nästa vecka ska skicka iväg en sista uppmaning till förbundets ägare, tre plus tre kommunalråd i Trollhättan och Vänersborg, att komma till insikt.

Ingen har någon nytta av att en ledarskribent uppenbarligen kommer sent till jobbet och ”hastar” fram en produkt som bara stjälper och inte hjälper.

Kunskapsförbundet Väst – mina tankar

Den Av rininslandi KunskapsförbundetLämna en kommentar

Finns det hopp framöver eller är allt ett misstag?

Förbundet har funnits ett halvt år, direktionen hittills haft sju möten. Det handlar om den GEMENSAMMA gymnasieskolan och vuxenutbildningen, gemensam för Trollhättan och Vänersborg. Själv är jag ersättare från Vänersborg och Vänsterpartiet, men på fyra av dessa sju sammanträden fick jag rycka in på platsen som tjänstgörande ledamot. Eftersom jag fanns på plats vid samtliga möten har jag överblick över det vi diskuterade och beslutade. (Samtliga protokoll finns för övrigt på förbundets hemsida.)

När vi träffades i januari framkom från samtliga representanter att man hade åtagit sig uppdragen utifrån ett stort intresse för utbildningsfrågor. Huruvida den enskilda såg sig som representant för den egna kommunen eller som ledamot i ledningen för ett genuint gemensamt förbund blev inte lika tydligt. Alla förstod dock att den frågan skulle ställas om och om igen och bli aktuell redan under första året.

Tämligen omgående växte bilden fram av ett förbund som sjösattes med höga tankar om utbildningar av bästa kvalitet. Men i vaggan låg fyra tunga stenar: Årskullar 16-19-åringar fortsätter sin dalgång, för närvarande är det hundratals ungdomar mindre per årskull än det varit tidigare. Fortfarande är trenden inte bruten att söka sig till friskolornas utbildningar. Elevantal och skollokalernas kvadratmeter behöver stå i proportion till varandra, men alldeles för länge behöll båda kommunerna för många lokaler. Under alla år gick kommunernas gymnasiekolor med underskott, det reglerades för det mesta i efterhand i bokslutet.

Direktionen ställde sig bakom en preliminär plan som avsåg att hantera dessa fyra frågor: För det första ville man konsekvent möta minskade elevkullar: Halvtomma program i två kommuner skulle helst bli en full klass i en av kommunerna, antingen permanent eller bara under en övergångstid. Marknadsföring av den ”goda” kommunala gymnasieskolan med struktur, stabilitet och kvalitet skulle vända trenden och återta elever från friskolorna. En snabb utflyttning från en rad lokaler och koncentration till ett mindre antal stora skolbyggnader skulle frigöra resurser. Förbundet skulle på liknande sätt som tidigare under några få år framöver beviljas eftergift med underskott. Personalminskning skulle begränsas och stanna vid en nedskärning som helt motiverades av det minskade elevunderlaget.

Denna plan var tänkt att sjösättas direkt men förutsatte att ägarkommunerna gav respit under tre-fyra år. Det blev blanka nobben från kommunledningen i såväl Trollhättan som Vänersborg.

Och det är här där avgörandet ligger. Direktionen kan vara hur duktig som helst och snickra modeller och föreslå lösningar. Men direktionen förvaltar endast. Kommunerna som ägare bestämmer. Vilka är då ”kommunerna”? Det är kommunalråden och deras ekonomistab. Det är inte kommunfullmäktige, det är inte kommunstyrelsen, det är inte gymnasienämnden eller utbildningsnämnden. Om kommunalråden slår dövörat till händer inget ”framåt”, det hela riskerar bli kommunernas största magplask.

Nu har direktionen ställt sig bakom ett utkast till ”plan B”. Det som var tänkt att ske i lugn och ro måste nu ske i fart. Runda kurvor blir tvära kast. Dock finns fortfarande hoppet kvar i förbundet att kunna leverera utbildning med kvalitet. Men det hänger på några månaders intensivt arbete. Som delvis infaller under sommarlovstiden, som accelererar under september-november. Information om ”plan B” finns på en YouTube-film, bakgrunden till förslaget finns på en annan YouTube-film.

Nu är det tid för synpunkter. Men det behöver vara synpunkter som inte kan viftas undan, det måste vara invändningar som väger tungt. Det kan gälla ekonomiska aspekter av typen ”en mindre vinst äts upp av en större förlust”. Det kan gälla avgörande försämringar för enskilda elever som är långt större än den sammanlagda samhälleliga vinsten. Det gäller helt klart bevisbara pedagogiska tillkortakommanden till följd av strukturförändringar. Det kan gälla hot om flyttning från lämpliga lokaler till andra mindre dugliga sådana. Det gäller effekter som förstör helhetskoncept av kommunernas visioner – Trollhättan som den innovativa industristaden, Vänersborg med sina intressen att bygga vidare på musikprofilen.

Det finns synpunkter som inte hjälper någon: Att anklaga grannkommunens politiker att ”stjäla”, att motarbeta, att ha en dold agenda. Det hjälper inte heller att utmåla en femton minuters busstur två gånger om dagen som en orimlig påfrestning för en 16-åring.

Själv kan jag se ljuset i tunneln. I det långa loppet är det avgörande att ge förutsättningar för en utbildning som ger alla våra elever en ärlig chans till goda ungdomsår och till en vettig start i vuxenlivet. Det är också avgörande för våra två kommuner att vi erbjuder allsidig utbildning av hög kvalitet till vuxenstuderande.

Senast i november fattar direktionen sitt beslut. I september och oktober finns tillfälle för politiker i alla partier att ställa kommunalråden till svars: Vad vill man med Kunskapsförbundet? Gäller avsiktsförklaringen att tillsammans skapa något som blir bättre än det som var och en för sig kan uppnå? Eller var det bara att hitta en konstruktion med en Svarte Petter i form av ledamöter utan mandat i förbundets direktion, att lägga yxan i deras händer istället för att smutsa ner sig själva?

Perspektivet underifrån, utifrån eller utan perspektiv?

Den Av rininslandi Kunskapsförbundet, TTELALämna en kommentar

Läser i TTELA en debattartikel med rubriken ”Kunskapsförbundet redan ett fiasko?” Förvånas inte mycket över att Morgan Larsson väljer sina formuleringar med omsorg, men förbryllas däremot över bristande vilja att hantera fakta korrekt.

Själv är jag ersättare i Kunskapsförbundets direktion för Vänsterpartiet Vänersborg, ersättare för partikollegan James Bucci. Morgan Larssons Välfärdspartiet representeras av Bengt Rydholm, som är ersättare för Marika Isetorp från Miljöpartiet i Vänersborg. Välfärdspartiet fanns på plats vid samtliga möten med undantag för sammanträdet 2 maj när direktionen kom till sitt beslut.

Bildandet av Kunskapsförbundet Väst var länge en omstridd fråga och vid ett tillfälle avbröts samtalen med Trollhättan. I de flesta partier fanns varnande röster och motstånd mot tanken att ingå i ett förbund. Det blev en lång process och en tämligen öppen process som utmynnande i att det blev majoritetsbeslut i båda kommunfullmäktigeförsamlingarna.

Från första sammanträdet i januari förstärktes bilden att direktionen stod inför en serie stora beslut. Liknande beslut skulle varje kommun behövt ta var för sig. Syftet med förbundet var att förändringarna skulle begränsas genom vissa fördelar som ett resultat av sammanslagningen. Från januari och under hela våren fanns i direktionen en växande förhoppning att ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg skulle visa insikt att det var bättre att välja utveckling och avveckling i kombination istället för avveckling rakt över. Direktionen hade ställt sig bakom ett förslag med denna inriktning.

Kommunalråden i Vänersborg och kommunalråden i Trollhättan sade unisont NEJ. Det är min bestämda uppfattning att Gunnar Lidell (M) och Marie Dahlin (S) i Vänersborg har handlat kortsiktigt. Kommunfullmäktiges avsikt vid bildandet av förbundet var att utveckla kvalitén i den gymnasiala utbildningen. Förbundet skulle behövt få två-tre år för att utveckla skolornas arbete samtidigt som förbundet skulle finna former för att hålla sig inom ramen av beviljade anslag. Kommunalråden sade Nej. Man överlät till andra, till direktionen och dess ledning, att hålla i yxan.

Nu har dock förbundet hittat en modell som är klart bättre än det Morgan Larsson målar upp. Fortfarande gör det dock ont och drabbar i ett övergångsskede personal och elever. Det blir tufft ett tag framöver. Men det borde kunna växa fram något som i längden visar sig inte bara livskraftigt utan också något som ger resultat. Det finns ju ingen som önskar att våra ungdomar skall få en dålig utbildning, vi är väl eniga om att vi vill åstadkomma en skola som ger våra skolungdomar de bästa förutsättningar inför vuxenlivet.

Vi som bryr oss och brottas med frågorna har inte mycket förståelse för krypskytte och vulgära påhopp. Men ingen ska dömas ut efter ett misstag. Morgan Larsson borde söka ett samtal med Bengt Rydholm, han borde förkovra sig med att gå genom underlaget och därefter bestämma sig mot vem han vill avfyra sina giftpilar.

Hur långt når man i politiken med bluff?

Den Av rininslandi Estetprogrammet, iPad, KunskapsförbundetLämna en kommentar

Var på tredje sammanträdet i nybildade Kunskapsförbundet Väst. Trollhättan och Vänersborg har kommit överens om att göra gemensam sak för ungdomsgymnasiet och för vuxenutbildningen. Känns bra, känns rätt och jag upplever att vi är på väg åt rätt håll. Därmed inte sagt att hindren på vägen är få, tvärtom.

Därför bör man försöka vara observant. Jag lyssnar och märker att det finns kompetens, båda bland politikerna från båda kommuner och bland de anställda i förbundets ledning. Men jag ser också annat.

Jag tror inte att alla lyssnade ordentligt. Som nästan överallt övergår också här kommunikationen från ”papper” till ”plattan”. Vänersborg arbetar redan med iPad, Trollhättan hade börjat med en läsplatta från Samsung. Nu ska ”allt” ske på iPad, varför några måste beställas. Den som behöver en iPad skulle skriva ”Ja” på ett papper som gick runt i salen, den som redan har en iPad skulle skriva ”Nej”. Kan ni tänka er att man kan göra fel? Rätt, jag såg att man kan.

Det andra jag observerade var en politiker från Trollhättan, från (M), som jag tidigare då och då undrade över. Jag hade läst ett flertal debattartiklar i den lokala tidningen som gav mig intrycket att här skriver någon som har djupa kunskaper på de flesta sakområden. Se där, jag tror jag ändrar min åsikt. Jag tror att det handlar om en politiker som bluffar, någon som låtsas veta mer än han gör.

Vi diskuterade hur elever från åk 9 söker till gymnasieskolans olika program, vi noterade att det estetiska programmet med sina inriktningar bild, dans, musik m.m. inte drar till sig sökande i samma utsträckning som tidigare. Av någon anledning bollades frågan till (M): ”Var det inte något nyligen som sades om estetprogrammet, något som gör att eleverna tvekar? Hade inte ni kommit med ett förslag?” ”Min” (M)-politiker svarade något i stil med: ”Jo, i vårt förslag till ett nytt skolprogram alldeles nyligen, men det är föremål för ett politiskt beslut som kommer att tas längre fram.”

Konstigt, jag hade redan tittat genom programförslaget, inte någonstans på 54 sidor nämns det ”estetiska programmet”. Bluff? Jag tittade en gång till. Bluff!

Däremot är det nog så att just (M) i hög grad har bidragit till att rykten påverkat elevernas och föräldrarnas syn på denna del av gymnasieskolornas utbud. Läs gärna en gång till artikeln som låg till grund för en lång utdragen debatt som fördes när årets årskurs 9 började fundera över utbildningen på gymnasieskolan.

Jag vill inte bluffa, jag vill tala om det jag vet. Av min erfarenhet som studievägledare och efter tre år som klassföreståndare i en estetklass. Det är lika lätt och lika svårt att komma vidare därifrån som från humanistisk, ekonomisk eller samhällsvetenskaplig utbildning. Naturvetenskap och teknik är ”en bit ifrån” grundutbildningen på ”estet” men inte heller omöjligt att växla över till.

Inte någon av mina elever i en fullsatt estetklass hoppade av under dessa tre år,  2004 – 2007, bortsett från enstaka som lämnade eller kom till första veckorna första året. Jag minns inte att någon vid utvärderingen svarade ”jag ångrar”. Sanningen!