Finns det hopp framöver eller är allt ett misstag?

Förbundet har funnits ett halvt år, direktionen hittills haft sju möten. Det handlar om den GEMENSAMMA gymnasieskolan och vuxenutbildningen, gemensam för Trollhättan och Vänersborg. Själv är jag ersättare från Vänersborg och Vänsterpartiet, men på fyra av dessa sju sammanträden fick jag rycka in på platsen som tjänstgörande ledamot. Eftersom jag fanns på plats vid samtliga möten har jag överblick över det vi diskuterade och beslutade. (Samtliga protokoll finns för övrigt på förbundets hemsida.)

När vi träffades i januari framkom från samtliga representanter att man hade åtagit sig uppdragen utifrån ett stort intresse för utbildningsfrågor. Huruvida den enskilda såg sig som representant för den egna kommunen eller som ledamot i ledningen för ett genuint gemensamt förbund blev inte lika tydligt. Alla förstod dock att den frågan skulle ställas om och om igen och bli aktuell redan under första året.

Tämligen omgående växte bilden fram av ett förbund som sjösattes med höga tankar om utbildningar av bästa kvalitet. Men i vaggan låg fyra tunga stenar: Årskullar 16-19-åringar fortsätter sin dalgång, för närvarande är det hundratals ungdomar mindre per årskull än det varit tidigare. Fortfarande är trenden inte bruten att söka sig till friskolornas utbildningar. Elevantal och skollokalernas kvadratmeter behöver stå i proportion till varandra, men alldeles för länge behöll båda kommunerna för många lokaler. Under alla år gick kommunernas gymnasiekolor med underskott, det reglerades för det mesta i efterhand i bokslutet.

Direktionen ställde sig bakom en preliminär plan som avsåg att hantera dessa fyra frågor: För det första ville man konsekvent möta minskade elevkullar: Halvtomma program i två kommuner skulle helst bli en full klass i en av kommunerna, antingen permanent eller bara under en övergångstid. Marknadsföring av den ”goda” kommunala gymnasieskolan med struktur, stabilitet och kvalitet skulle vända trenden och återta elever från friskolorna. En snabb utflyttning från en rad lokaler och koncentration till ett mindre antal stora skolbyggnader skulle frigöra resurser. Förbundet skulle på liknande sätt som tidigare under några få år framöver beviljas eftergift med underskott. Personalminskning skulle begränsas och stanna vid en nedskärning som helt motiverades av det minskade elevunderlaget.

Denna plan var tänkt att sjösättas direkt men förutsatte att ägarkommunerna gav respit under tre-fyra år. Det blev blanka nobben från kommunledningen i såväl Trollhättan som Vänersborg.

Och det är här där avgörandet ligger. Direktionen kan vara hur duktig som helst och snickra modeller och föreslå lösningar. Men direktionen förvaltar endast. Kommunerna som ägare bestämmer. Vilka är då ”kommunerna”? Det är kommunalråden och deras ekonomistab. Det är inte kommunfullmäktige, det är inte kommunstyrelsen, det är inte gymnasienämnden eller utbildningsnämnden. Om kommunalråden slår dövörat till händer inget ”framåt”, det hela riskerar bli kommunernas största magplask.

Nu har direktionen ställt sig bakom ett utkast till ”plan B”. Det som var tänkt att ske i lugn och ro måste nu ske i fart. Runda kurvor blir tvära kast. Dock finns fortfarande hoppet kvar i förbundet att kunna leverera utbildning med kvalitet. Men det hänger på några månaders intensivt arbete. Som delvis infaller under sommarlovstiden, som accelererar under september-november. Information om ”plan B” finns på en YouTube-film, bakgrunden till förslaget finns på en annan YouTube-film.

Nu är det tid för synpunkter. Men det behöver vara synpunkter som inte kan viftas undan, det måste vara invändningar som väger tungt. Det kan gälla ekonomiska aspekter av typen ”en mindre vinst äts upp av en större förlust”. Det kan gälla avgörande försämringar för enskilda elever som är långt större än den sammanlagda samhälleliga vinsten. Det gäller helt klart bevisbara pedagogiska tillkortakommanden till följd av strukturförändringar. Det kan gälla hot om flyttning från lämpliga lokaler till andra mindre dugliga sådana. Det gäller effekter som förstör helhetskoncept av kommunernas visioner – Trollhättan som den innovativa industristaden, Vänersborg med sina intressen att bygga vidare på musikprofilen.

Det finns synpunkter som inte hjälper någon: Att anklaga grannkommunens politiker att ”stjäla”, att motarbeta, att ha en dold agenda. Det hjälper inte heller att utmåla en femton minuters busstur två gånger om dagen som en orimlig påfrestning för en 16-åring.

Själv kan jag se ljuset i tunneln. I det långa loppet är det avgörande att ge förutsättningar för en utbildning som ger alla våra elever en ärlig chans till goda ungdomsår och till en vettig start i vuxenlivet. Det är också avgörande för våra två kommuner att vi erbjuder allsidig utbildning av hög kvalitet till vuxenstuderande.

Senast i november fattar direktionen sitt beslut. I september och oktober finns tillfälle för politiker i alla partier att ställa kommunalråden till svars: Vad vill man med Kunskapsförbundet? Gäller avsiktsförklaringen att tillsammans skapa något som blir bättre än det som var och en för sig kan uppnå? Eller var det bara att hitta en konstruktion med en Svarte Petter i form av ledamöter utan mandat i förbundets direktion, att lägga yxan i deras händer istället för att smutsa ner sig själva?