Min dator vill inte, jag hade tänkt ”klippa och klistra in” Lena Eckerbom Wendels yrkande i skolfrågan som inledning till dagens tankar, men det blir inget av det – tekniken fungerar inte. Det måste hänga ihop med att rubriken för min blogg är ”Tankar för framtiden” – och det finns ingen framtid för Lena. Inte om hon tror sig  kunna fortsätta att luras och slingra sig i all evighet. Ta och läs själv i protokollet, hennes beslutsförslag finns på sida 10.

Nu har ju hennes yrkande inte vunnit gehör, det blev en brakförlust vid omröstningen. Men vad säger hon egentligen?

Under hela perioden för medborgardialogen framhöll hon två punkter:

• Det finns inga pengar utöver ramen som gäller för nämnden.
• Förslaget vi diskuterar är en framställning från förvaltningen, det politiska beslutet tar vi i nämnden senare.

Nu säger Lena följande:

Vi ansöker om pengar, mycket pengar! [Kom ihåg: det finns inga pengar!]

Om vi inte får pengar … [hur kan man få pengar när inga pengar finns?] , då gäller förvaltningens förslag. [Ett ögonblick, skulle inte politiken bestämma? Inte? Utan återigen … i enlighet med förvaltningen …?]

Det är lurendrejeri, det är inte politik! Man borde kunna stå för sina åsikter och idéer. Om det nu är så att ordföranden i barn- och ungdomsnämnden har kommit till slutsatsen att skolorna skall läggas ner, så ska hon lägga detta yrkande. Inte komma med förslag som leder till nedläggning av skolor men där hon sedan kan undandra sig ansvaret och peka ut andra som boven.

Det var bråttom in i det sista, under hela processen fram till dagens beslut i kommunstyrelsen producerades papper efter papper. Det gällde att hålla ordning på vilken version som gällde, vilken sista förändring som ändrade vilken senast kända förändrade version av något utkast.

Jag kan berätta att jag inför dagens övning bytte från papper till appar, rättare sagt, jag övergav papper och förevigade alla dokument på min iPad med hjälp av appen GoodReader. Där har jag också sparat mina anteckningar, mina tveksamheter, mina frågetecken.

Kommunstyrelsen lämnade ett enhälligt beslutsförslag till kommunfullmäktige som den 23 maj skall befästa Vänersborgs avsikt att ingå äktenskap med Trollhättan avseende ”utbildning”, barnet ska döpas till ”Kunskapsförbundet Väst”. Ärendets namn var ”Beslut om förbundsordning, reglemente samt konsortial-avtal m m avseende bildande av kommunalförbund med ansvar för de frivilliga skolformerna inom Trollhättan och Vänersborg”.

Bråttom in i det sista. Visst, igår bestämde sig kommunstyrelsen i Trollhättan med motsvarande formuleringar. Vi vet om inställningen som föranledde Vänsterpartiet i Trollhättan att säga Nej. Vi känner till deras inställning, vi läste deras reservation innan vi fattade beslutet i Vänersborg.

Dagen dessförinnan slutade de centrala förhandlingarna med de fackliga organisationerna i Vänersborg i oenighet. Vi känner till deras farhågor och vi läste deras skriftliga invändningar innan vi fattade beslutet.

Om mindre än två veckor samlas kommunfullmäktige i Vänersborg. Jag kan inte tänka mig att samtliga åtta ledamöter från Vänsterpartiet ställer sig bakom avtalet med Trollhättan. Vi har ju fört diskussionerna och vi har kommit fram till olika slutsatser. Det är som det är – någon gång är vi inte eniga, för det mesta är vi det. Men det som förenar oss är att vi alla vill ge bästa förutsättningar för utbildningen i vår kommun, i våra två kommuner, i vår region. Nu blir det genom ett kommunalförbund mellan Vänersborg och Trollhättan och vi lovar att vårt parti inte skall vika när vi fightas inom förbundet för att ta fram bästa möjliga villkor för våra ungdomar, för alla som vill utbilda och fortbilda sig.

Läs gärna min reservation där jag uttrycker mina tankar i anslutning till dagens sammanträde.

Som politiker nära kommunledningen kan man ange riktningen och bestämma farten. Borde man i alla fall – om man vill.

Som politiker i opposition kan man ställa frågor och skriver motioner.

Som ledamot för Vänsterpartiet tillhör jag oppositionen. Frågor ställer jag regelbundet och ihärdigt. Motioner skriver jag då och då, någon gång ensam och andra gånger tillsammans med andra partikamrater.

Två motioner med liknande syfte skrev James Bucci och jag, den första i februari 2011, den andra i november 2011. Den första resulterade i ett unisont ”ja, javisst, såklart, så bra” från alla som yttrade sig. Därefter hände det inte så mycket – med undantag för en viktig sak: Kommundirektören Ove Thörnkvist viker inte en tum när det gäller jakten på praktikplatser i de kommunala förvaltningar. Det hedrar honom och förhoppningen är att kommunen snart lever upp till ett ”urgammalt” beslut om 100 praktikplatser.

Tillbaka till det konkreta förslaget, att hjälpa till att fylla affärslokaler med liv (åtminstone under sommarlovet när turisterna strosar genom stadens centrum). Om en vecka skall gymnasienämnden fattar sitt beslut och efter flera månaders betänketid har man kommit fram till följande:

Bedömning: Det är idag svårt för många ungdomar att komma ut på arbetsmarknaden. Ungdomars arbetslöshet är självklart en kommunal angelägenhet. Sommaraktiviteter i kommunal regi kan vara ett första steg att få ungdomar att känna på arbetsmarknaden och att uppmuntra entreprenörsanda. Inte minst kan erfarenheterna utgöra lärande och uppmuntran för framtiden. Förslag till beslut: Gymnasienämnden tillstyrker motion om insatser för ungdomar som vill komma ut på arbetsmarknaden.

Hur skrev jag som rubrik? Se  där, var det allt?

Nej, det var du inte – än så länge finns AME [arbetsmarknadsenheten] under gymnasieförvaltningen (är på väg att föras över till socialnämndens ansvarsområde). Där känner man i och för sig inte till varken motionerna och inte heller hur gymnasienämnden har svarat tidigare (motion ett) eller föreslås svara nästa vecka (motion två). Men visst är man på hugget. Titta själv: Sommarlovsentreprenörer 2012.

Blir det här en framgång så blir jag jätteglad. För att undvika alla missförstånd: Jag struntar gärna i att vår motion ”inte nått fram hela vägen”, bara att det görs något för våra ungdomar är det som räknas. Jag håller tummarna!

Bevistade måndag kväll ett möte mellan ledamöter från barn- och ungdomsnämnden och föräldrar och personal från Norra skolan. Det var Föräldrarådet vid Norra skolan som hade inbjudit.

Om en vecka förväntas nämnden komma till ett förslag som skall överlämnas till kommunfullmäktige. Strukturutredningen är alltså nu inne i ett slutskede.

När det gäller Norra skolan så fanns i utgångsläget en broschyr där skolan omnämndes två gånger: I det ena alternativet skulle Norra skolan läggas ner, i det andra alternativet skulle Norra skolan också läggas ner.

På måndag finns Norra skolan åter med i beslutsförslagen: I det ena alternativet behålls Norra skolan som den är, i det andra alternativet skall Norra skolan ”byggas ut”.

Det ställdes många kloka frågor under kvällen, det lämnades också några bra svar. Men de centrala frågorna hänger kvar: ”Hur går det till när den politiska processen vandrar från pol till pol? Vad är det för underlag ni har när ni fattar beslut? Kräver ni att få underlag av sådan art och kvalité att ni med gott samvete kan komma till ett avgörande?”

Det roliga var att man kunde ”identifiera” vem som ställde vilken fråga i detta sammanhang. Eller rättare sagt, när frågorna ställdes så infann sig omedelbart minnesbilden av det ena eller det andra avsnittet i föräldrarådets inlaga. För Norra skolans föräldrar hade lämnat in en skrift på cirka tjugo sidor där man redovisade ett gediget arbete, en uppriktig och ärlig vilja att möta utmaningen som låg i ”medborgardialogen”.

Norra skolan rustar för fest, skolan blir kvar. Men mycket var nära att helt gå sönder. Lyssnar man så hör man att föräldrarna har skakats om ordentligt, det kommer att ta tid och mycket god vilja att återkomma till ett läge där förtroendet för politiken är hyfsat normal igen. Det krävs arbete och bevis på att ”politiken” förmår att leva upp till de anspråk på förväntad kvalitetsnivå som medborgarna anser sig ha rätt att kunna kräva.

Lyssnar man så hör man att personalen upplever att avståndet mellan ”ledningsfunktionerna” i kommunhuset och ”jobbarna på fältet” känns förödande långt. Man anser sig kunna sitt jobb utan att få den verkliga uppskattningen som ett fullgott arbete borde föra med sig. Det är inte lovord man är ute efter utan man önskar få respekt för sitt kunnande, man önskar i praktiken få större inflytande på verksamheten, man vill helt enkelt bli delaktig i frågor som så omedelbart berör det egna arbetet.

Starten på medborgardialogen upplevs som ett slag i ansikte. Nu vid upploppet formuleras förväntningar: Erkänn att vi kan och vill. Vi känner till demokratins regelverk och vet att formellt ligger många beslut hos nämnden. Men gör som vi gör, i vårt samspel med den lokala skolledningen och med vår rektor, lyssna, lär, respektera, involvera. Skolans inre liv måste få kunna leva, det ska kännas att det finns ett pulserande liv. Tomma strukturer klapprar ihåligt. Det handlar om så mycket mer än bara om frågan ”vilka” skollokaler.

Förresten, jag upplevde en kväll med Norra skolan och jag tvekar inte när jag säger att jag tror att samma lärdom kan dras efter en kväll i någon av skolorna i Dalsland eller varför inte i Mulltorp.

Jag instämmer i föräldrarådets hälsning till ledamöterna: LYCKA TILL!

För andra gången lyssnade jag på Bert Karlsson. Nu på ”Äldremässan” i Arenan. Mycket aktivitet i Arenan, stort intresse från många besökare. Jag hoppas verkligen att det var enda programpunkten under dagen som helt ägnades åt att lura äldre medborgare och att kasta skit på kommunen.

Bert Karlsson ropades in på scenen av en PR-man på bästa Kiviks-manér. ”Friska ögon” som Bert besitter ska hjälpa oss att förstå hur det kan bli snurr i kommunen, förkunnande den kommunala inkastaren.

Sedan blandade Bert de billigaste porr-vitsar med allehanda berättelser om melodifestivalframgånger, skolmatshistorier, slängkyssar till Götenes kommunledning, allmänna hälsoråd och saftiga uttalanden om förkastligheten av kommunala politiker och förvaltningar i Vänersborg.

Allt med utgångspunkten i att Ursand är a) Sveriges pärla nummer ett, b) Sveriges för närvarande sämsta campinginrättning, för att c) blir en dundersuccé om bara han (Bert) får göra som han vill och d) kommunen fattar att det är bäst att inte hindra honom.

Sämsta bondfångeri, urusel skämtnivå, blandning av halva lögner och halva sanningar, allt med syftet att egga upp opinionen.

Berts ”tal” var torftigt, det saknades inspiration. Applåderna var tveksamma, Bert fick ”ta i” för att få bifall. Inser Bert Karlsson kanske att han felbedömde läget, är den segervissa framtoningen på väg att krackelera? Det känns som om Bert Karlsson förbereder för reträtten när han redan nu kastar dynga på den kommun där han velat lyckas nå senaste och kanske sista affärsframgången.

I övrigt synes Äldremässan åter ha varit en framgång, alltid något glädjande att berätta. Skönt att kunna vara positiv.

P.S.: För 70 minuter i Vänerparken debiterade Bert Karlsson 10.000 kronor, hur mycket kostade den halva timmen idag?

Snart kommer upplösningen. 14 maj skall barn- och ungdomsnämnden kommer till ett beslut, som därefter går vidare till kommunstyrelsen och slutligen till kommunfullmäktige 20 juni. Sedan vet vi vilka skolor som skall användas för undervisning nästa år.

Lokaltidningen TTELA sammanfattar läget ”just nu”: ”Vänsterpartiet har sagt nej, Miljöpartiet vill inte lägga ner skolor, Centerpartiet vill det definitivt inte och Sverigedemokraterna var ganska tydliga om att de också tyckte så vid en debatt i Västra Tunhem den 24 april.” Senare sägs i artikeln också: ”Dessutom deklarerade Välfärdspartiet, med två röster i fullmäktige, i söndags att de inte heller vill lägga ner, några skolor.”

Läser man reklambladet Vänersborgaren samma dag så får man veta hur det verkligen förhåller sig: ”Välfärdspartiet gläds över att politikerna i S, V, C, Mp och Sd stöder Välfärdspartiets förslag att Mulltorps skola skall vara kvar.”  Lite senare: ”Vi hoppas att samma partier stöder oss, även när det gäller vårt förslag beträffande de övriga skolor.”  Så formulerar sig Morgan Larsson, Välfärdspartiet himself.

Ta gärna lite oftare en titt i TTELA om du något så när vill hålla jämna steg med hur politiska beslut växer fram.

Är man ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, därutöver i socialnämnden och även i socialutskottet, ja då vet man att det finns hur mycket som helst att läsa. Handlingar, handlingar, handlingar – några där varje sida måste läsas, andra där det räcker att läsa diagonalt, det finns även handlingar som dyker upp tre gånger efter varandra (nämnden, styrelsen och sedan fullmäktige) vilket förenklar uppgiften en aning.

Sedan tillkommer ”bakgrundsmaterial” som tillkommer, det vill säga handlingar som hjälper till att samla argument för ett eget avvikande yrkande, underlag som gör det möjligt att föreslå andra beslutsformuleringar. Det duger inte att slänga fram ”något annat” bara så där, seriösa tankar att få andra att ändra sig kräver en del arbete. Det gäller att hitta material, att sammanställa, att pröva med partikamrater om det är rätt och klokt att ”söka strid”.

Det finns en rad hjälpmedel som underlättar. Jag använder ofta ett program på såväl PC som iPad som heter ”Pocket” [jag började använda programmet när det fortfarande gick under namnet ”Read It Later”.] Hittar jag en artikel som jag vill läsa, som jag kanske kan lägga till min samling, men som tiden inte medger att läsa och arbeta med just då, ja då det är en knapptryckning. Med ytterligare ett klick med musen tar jag senare fram artikeln från min ”Reading List”, eftersom allt synkas mellan PC och iPad och tvärtom kan jag spara på läsplattan och läser vid skrivbordet på PC:n eller tvärtom, jag spar vid datorn och läser på tåget eller i sängen på iPad.

Liknande tjänster finns såklart också med ”Dropbox” och sedan denna vecka nu på Googles ”Drive”. Båda har ju den fördelen att jag kan ha folder endast för eget bruk, medan andra foldrar kan delas med andra. Är snabbare än att skicka e-mail med bifogade filer.

På onsdag skall jag i kommunstyrelsen ”visa upp” hur jag hanterar min inläsning av handlingar på min iPad. Såklart nervös! Funkar hur bra som helst när jag gör det för eget bruk, men ska man ”visa andra”, brukar det ofta gå snett. Håll tummen, tack. Kommunstyrelsen skall troligen göra så som snart varje kommun i Sverige redan har gjort, man övergår från pappersutskick till ärendehantering via elektroniska filer.

Jag föredrar såklart som redskap ”GoodReader”, en app som jag lade till för 38 kronor. GoodReader låter mig läsa pdf-filer på ett aktivt sätt, jag gör mina anteckningar, understrykningar, strykningar, markeringar, ja allt jag vill, även ett antal egna anteckningar som sparas som ”fotnot”. När jag har läst färdigt mailar jag den ”kladdade” texten till andra som jag vill samtala med om just det aktuella ärendet. ”De andra” får då min text, mina anteckningar, mina markeringar och tillägg. Funkar perfekt.

Men nu hade jag en rubrik till dagens inlägg som jag måste förklara. När ”jobbet” är klart, när handlingarna är lästa, när korrespondensen är avklarad, ja då känns det extra skönt att i lugn och ro läsa något som inspirerar, som peppar upp, som berättar nytt, som visar vad andra gör bra. Jag tänker på Vänsterpartiets tidning Vänsterpress som kommer en gång varje månad. Den tidningen blir bara bättre och bättre. Är du nyfiken så ta en titt på exemplaret som kom i veckan.

Trevlig helg, en lång helg som kulminerar i 1-Maj-firandet. Sedan är det vardag igen: kommunstyrelsen med en häftig dagordning.

Var ett bra fullmäktigemöte igår, ett antal klargörande inlägg har nu visat var ansvaret ligger för utgifter som samlas på kontot för försörjningsstödet. Beskrivs också på ett korrekt sätt i lokaltidningen.

Men även andra punkter visar att ärenden på fullmäktiges bord kopplas direkt till annat som sker i samhället. Det gäller i högsta grad frågan om samspelet mellan stat och kommun på klimatpolitikens område. Även om kommunstyrelsens ordförande argumenterade på annat sätt från talarstolen, är jag dock ganska övertygad om att han vet att han uttalade sig på någon punkt mot bättre vetande.

Adam Frändelids motion fick bifall, bra att ingen protesterar mot att Vänersborgs kommun vill ge adekvat service för familjer som behöver barnomsorg på obekväm arbetstid. Frågan behandlas också i riksdagen, ta del av diskussionen som pågår i ett pressmeddelande som kom idag.

Samma sak gäller för interpellationsfrågan jag riktar till ordföranden i gymnasienämnden. När Henrik Josten svarar i slutet på maj hoppas jag att han har inhämtat aktuell information. Frågan berörs på sätt och vis också i riksdagens utbildningsutskott just nu.

Kan en interpellation hjälpa? frågade jag för ett tag sedan. Då hade jag lämnat in min interpellation till ordföranden i miljönämnden i Vänersborg. Onsdag 25 april finns tillfälle att tala kring interpellationen och det svaret som jag fick på min fråga. Det är ett kort svar. Synd.

Det sprack direkt – planeringen för en skön fredag kom av sig tidigt. Jag hade nämligen tänkt att på Internet-TV se och lyssna på riksdagens interpellationsdebatt. Jonas Sjöstedt hade ställt frågor till handelsminister Ewa Björling kring vapenexporten/vapenaffärer med Saudiarabien. Men med kort varsel lämnade handelsministern återbud, det blev ingen debatt, i alla fall inte idag.

Sedan kom nästa överraskning – lite senare på förmiddagen såg jag den live-sända presskonferensen med Fredrik Reinfeldt och Kent Persson. Lyssnade men fick ingen klar bild över vem Kent Persson är. Gjorde sedan lite hemläxa och tvekar inte att länka till en betraktelse som återgavs på Newsmill. Men det finns mycket mer att läsa om och av Kent Persson, var och en kan googla sig fram och välja.

I övrigt sker mycket på det lokala planet – budgetarbetet inför 2013 kommer nu in i ett avgörande skede. Vad som helst kan egentligen ske inför och vid fullmäktiges möte 20 juni. För att förenkla en komplicerad bild: Det hänger på socialdemokraterna i Vänersborg, det hänger på deras tolv ledamöter som är kvar efter den stora valförlusten 2010. Vill man fortsätta gå hand-i-hand med mini-alliansen i förhoppning att väljarna någon gång uttalar en syndarnas förlåtelse. Eller vill man kraftsamla och börja formulera verkliga alternativ. Då måste socialdemokraterna börja föra samtal ”med innehåll”.

Själv förbereder jag mig på ett lugnt fullmäktige redan onsdag nästa vecka. Jag är nyfiken vilket svar jag får av Bengt Holmkvist på min interpellationsfråga. Jag ställde frågan innan vårpropositionen lades fram. När jag nu förgäves letade i propositionen efter substans i regeringens klimatlöften känns frågan än mer viktig.

Regeringens proposition och riksdagens beslut med anledning av förslagen är ju inte något som sker ”däruppe”, fjärran oss och utan direkt inverkan på kommunen. För vi har väl fortfarande kommunal självbestämmanderätt? Hur det står till med det är kärnan i en ny interpellation som jag ställer till gymnasienämndens ordförande, Henrik Josten. Av honom har jag tidigare i andra frågor fått idel lovord. Kan knappast tänka mig att vi denna gång skulle ha avvikande uppfattningar i sakfrågan.

Helt vid sidan om budgetarbetet diskuteras flitigt Bert Karlssons entré i Vänersborg. Uppfattningar som framkommer i tidningskommentarerna kan beskrivas som att måla i svart eller vitt. Själv ställde jag frågan tidigare vem i kommunen som hade bjudit Skara-Bert på godiset. Jag tror att jag nog kommer att få veta detta i sinom tid. För i längden kommer det att synas när några eller någon här i kommunen växlar färg och blir alldeles grå i ansikte, märkt av eftertankens kranka blekhet.

Redan på måndag är jag med om en liten sittning i en arbetsgrupp som ska titta på villkoren för att modernisera eller digitalisera den kommunala politiska processen. Konkret handlar det om en övergång från pappersutskick av sammanträdeshandlingar till att bruka iPad som arbetsredskap. Jag är absolut inte främmande för tanken, jag använder själv min iPad sedan snart ett år tillbaka med stor förtjusning. Jag ser alla fördelar och vill medverka till ett beslut i denna riktning. Men redan nu vet jag att vi knappast kommer att bli eniga. För jag kommer att föreslå att varje politiker ”betalar” ur egen ficka en icke oväsentlig del av anskaffningskostnaden för redskapet, alternativt att varje politiker själv betalar vad det kostar att vara uppkopplad. Med egenavgift kan projektet få mitt bifall. Kostnaden får under inga omständigheter mångdubbelt överstiga besparingen, även om jag inser vad orden initialkostnad och långfristig besparing betyder.