Det sprack direkt – planeringen för en skön fredag kom av sig tidigt. Jag hade nämligen tänkt att på Internet-TV se och lyssna på riksdagens interpellationsdebatt. Jonas Sjöstedt hade ställt frågor till handelsminister Ewa Björling kring vapenexporten/vapenaffärer med Saudiarabien. Men med kort varsel lämnade handelsministern återbud, det blev ingen debatt, i alla fall inte idag.

Sedan kom nästa överraskning – lite senare på förmiddagen såg jag den live-sända presskonferensen med Fredrik Reinfeldt och Kent Persson. Lyssnade men fick ingen klar bild över vem Kent Persson är. Gjorde sedan lite hemläxa och tvekar inte att länka till en betraktelse som återgavs på Newsmill. Men det finns mycket mer att läsa om och av Kent Persson, var och en kan googla sig fram och välja.

I övrigt sker mycket på det lokala planet – budgetarbetet inför 2013 kommer nu in i ett avgörande skede. Vad som helst kan egentligen ske inför och vid fullmäktiges möte 20 juni. För att förenkla en komplicerad bild: Det hänger på socialdemokraterna i Vänersborg, det hänger på deras tolv ledamöter som är kvar efter den stora valförlusten 2010. Vill man fortsätta gå hand-i-hand med mini-alliansen i förhoppning att väljarna någon gång uttalar en syndarnas förlåtelse. Eller vill man kraftsamla och börja formulera verkliga alternativ. Då måste socialdemokraterna börja föra samtal ”med innehåll”.

Själv förbereder jag mig på ett lugnt fullmäktige redan onsdag nästa vecka. Jag är nyfiken vilket svar jag får av Bengt Holmkvist på min interpellationsfråga. Jag ställde frågan innan vårpropositionen lades fram. När jag nu förgäves letade i propositionen efter substans i regeringens klimatlöften känns frågan än mer viktig.

Regeringens proposition och riksdagens beslut med anledning av förslagen är ju inte något som sker ”däruppe”, fjärran oss och utan direkt inverkan på kommunen. För vi har väl fortfarande kommunal självbestämmanderätt? Hur det står till med det är kärnan i en ny interpellation som jag ställer till gymnasienämndens ordförande, Henrik Josten. Av honom har jag tidigare i andra frågor fått idel lovord. Kan knappast tänka mig att vi denna gång skulle ha avvikande uppfattningar i sakfrågan.

Helt vid sidan om budgetarbetet diskuteras flitigt Bert Karlssons entré i Vänersborg. Uppfattningar som framkommer i tidningskommentarerna kan beskrivas som att måla i svart eller vitt. Själv ställde jag frågan tidigare vem i kommunen som hade bjudit Skara-Bert på godiset. Jag tror att jag nog kommer att få veta detta i sinom tid. För i längden kommer det att synas när några eller någon här i kommunen växlar färg och blir alldeles grå i ansikte, märkt av eftertankens kranka blekhet.

Redan på måndag är jag med om en liten sittning i en arbetsgrupp som ska titta på villkoren för att modernisera eller digitalisera den kommunala politiska processen. Konkret handlar det om en övergång från pappersutskick av sammanträdeshandlingar till att bruka iPad som arbetsredskap. Jag är absolut inte främmande för tanken, jag använder själv min iPad sedan snart ett år tillbaka med stor förtjusning. Jag ser alla fördelar och vill medverka till ett beslut i denna riktning. Men redan nu vet jag att vi knappast kommer att bli eniga. För jag kommer att föreslå att varje politiker ”betalar” ur egen ficka en icke oväsentlig del av anskaffningskostnaden för redskapet, alternativt att varje politiker själv betalar vad det kostar att vara uppkopplad. Med egenavgift kan projektet få mitt bifall. Kostnaden får under inga omständigheter mångdubbelt överstiga besparingen, även om jag inser vad orden initialkostnad och långfristig besparing betyder.