Det var länge sedan, visst, det kan bli så då och då.

Till saken: Kommunstyrelsen nästa. Lång ärendelista, men jag tror att jag kommer att sitta helt lugnt. Egentligen bara ett ärende som kräver extra uppmärksamhet. Motionen ”Ordning och reda på Ursand” har legat till sig, nu ska motionen tillbaka till fullmäktige senare i februari. När ledamöterna från Vänsterpartiet undertecknade motionen i maj 2012, fanns mycket som vi inte visste och förstod oss på. Motionen syftade till att få klara raka svar och besked. Men hur blev det?

Vi sade så här: ”Vi vill få klarhet i vilka ekonomiska överenskommelser och avtal som finns med arrendatorn, hur frågor om Ursands camping samordnas i kommunen och vilka ekonomiska ramar som finns för Ursands utbyggnad.”   Och så yrkade vi att kommunfullmäktige skulle besluta att en utredning skulle göras.

Nu gäller att vi måste lyssna noga för att höra hur vi skall förstå beslutsförslaget:

Avser beslutsförslaget att utredningen har gjorts i och med förvaltningens yttrande?

Avser beslutsförslaget att beslutet skall tolkas som att en utredning inte behöver göras?

Avser beslutsförslaget att man anser att en utredning är allt annat än önskvärd?

Får väl se vilka slutsatser vi drar när kommunstyrelsen har tänkt färdigt.

När samhällsbyggnadsnämnden i december 2012 tackade nej till att deltaga i Earth Hour 2013 var det inte direkt någon överraskning. Nämnden öppnade i alla fall för ett deltagande 2014.

Själv har jag förståelse för säkerhetsaspekten när man ”släcker ner” i kommunen. Uppenbarligen ser man ytterligare ett stort problem för ”timmen” en lördagskväll i mars 2014 – hur gör man med idrottsevenemang? Mitt förslag: När idrottsarenorna bokas (åtskilliga månader i förväg, eller hur?) så finns den timmen inte till förfogande.

Nu ser det i alla fall något ljusare ut för det finns ett nytt förslag från kommunstyrelseförvaltningen: Även om det inte planeras egna aktiviteter så kan kommunen anmäla sig för 2013 och informera om tanken med Earth Hour, t ex på kommunens hemsida. ”Ett deltagande har ett symboliskt viktigt värde. Det visar att Vänersborg tillhör de kommuner där klimatfrågan är en aktuell del av kommunens arbete. Därför finns det anledning att delta redan 2013 …”

Det nya året börjar inte så dåligt! Återstår att kommunstyrelsen 6 februari 2013 accepterar tanken och att kommunfullmäktige 27 februari 2013 beslutar så, då kan min motion ha haft någon nytta i alla fall. Earth Hour 2013 infaller lördag 23 mars. Gör en anteckning i din egen almanacka redan nu.

Först i almanackan kom upptaktsdagen för Kunskapsförbundet Väst. Jag har en plats som ersättare för James Bucci och jag har gott hopp om att vi tillsammans kan spela roll för utvecklingen av förbundet – det gäller gymnasieskolorna och vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg. Första dagen var inte alla på plats och det bidrog säkerligen till att stämningen var god. Ser fram emot att tackla uppgiften. Men det är klart, det väntar ingen dans på rosor. Lyckas förbundet inte att få rimlig tid för ”att komma igång”, vägrar kommunledningarna att inse behovet av tid kan det glida iväg fortare än kvickt.

Dagen efter var det kommunstyrelsen, protokollet blir väl klart i början av nästa vecka. Jag var som vanligt väl förberedd och hade läst på, men ändå kändes det lite extra pirrigt. Städningsarbetet efter den olycksaliga perioden 2006-2010 kan inte bara ske med vänster hand. Det finns ett flertal andra i kommunpolitiken som helst vill sopa allt under mattan. Två av mina tre reservationer handlar om sådant. Läs gärna om dessa tre ärenden från listan:

Ärende 6

Ärende 10

Ärende 13

I valet 2010 förlorade Socialdemokraterna i Vänersborg nio av sina tjugoen mandat. Alla vet varför.

Inom Vänsterpartiet var vi tydliga när vi uttalade förhoppningen att signalerna skulle leda till insikt och besinning. Mer än två år har gått sedan dess.

Lars-Göran Ljunggren sitter kvar i den socialdemokratiska fullmäktigegruppen. På den lokala hemsidan för (S) finns allt annat än insikt. Där skrivs rena smörjan.

På gårdagens fullmäktige förekom en och annan ordväxling. Själv överraskades jag bara av en punkt på dagordningen, det gällde ärendet där ansvaret för AME överförs till socialnämnden. Dels ändrade kommunstyrelsens ordförande, Gunnar Lidell (M), åter sin åsikt: För någon vecka sedan röstade han i kommunstyrelsen på ett förslag, nu röstade han tvärtemot. Det överträffades endast av Tove af Geijerstam (FP), ordförande i socialnämnden. Hon uttalade sin belåtenhet och sin förväntan åt hela socialnämndens vägnar, en nämnd som i full enighet i oktober röstade på ett sätt som ordföranden nu röstade emot.

Finns det förståelse för att jag ”tog i lite extra” när jag skrev min reservation?

Snart är det 2013. Kommunens budget för 2013 beslutades redan i juni 2012. Då väntade alla på en sommar som dock aldrig infann sig. Nu mitt i vintern finns det hopp om att nästa sommar blir en riktig sommar – med bad, med sol, med sand.

I juni beslutades att skriva in i investeringsplanen under barn- och ungdomsnämnden stolta siffror för Ursand – fem miljoner vardera för åren 2013, 2014 och 2015.  Det sades att investeringar av den typen kostar kommunen inget,  pengarna tas hem igen genom höjda hyror som arrendatorn står för.

Idag kan man bara spekulera – det finns inga handlingar som ger besked. Kommer dessa 15 miljoner verkligen att plöjas ner ute på Ursand? Är det inte så att arrendatorn egentligen har uppfattningen att kommunala pengar måste tas fram för att rätta till vad som har försummats under åratal av försummat underhållsarbete? Med andra ord: glöm höjda arrendeavgifter. Finns det en arrendator kvar nästa sommar?

Jag passar på att ställa en fråga till en som borde veta mer, jag riktar en fråga till byggnadsnämndens ordförande. Jag återkommer med svaret – om jag får ett svar.

För bara någon månad sedan såg jag på TED ett föredrag med titeln ”How we can eat our landscapes”. Pam Warhurst framförde ett budskap som jag aldrig hört talas om. Dagen efter – en ren slump – hade tidningen Göteborgs Posten en artikel om ett projekt mitt i Göteborg, i Brunnsparken. Härligt, jag berättade på ett medlemsmöte för Vänsterpartiet och jag förstod att tanken föll i god jord. Men det tar ju sin tid att komma vidare.

Själv började jag samla länkar och hänvisningar till olika grupper som hade gått från ord till handling. En av de bästa texter hittade jag i Borås, där Miljöpartiet i november 2011 lämnade in en motion: ”Stadsodling”. En utmärkt beskrivning, mycket övertygande argumentation, en förträfflig litteraturlista och en handfull kärnfulla yrkanden.

Motionen är inte färdigmanglad i Borås, men av inkomna remissvar går det att dra slutsatsen att Borås kommunfullmäktige ”i stort” kommer att bifalla motionen.

Tänk vad glad jag blev när jag såg att Miljöpartiet i Vänersborg den gångna veckan lämnade in en motion som är en avskrift av Boråsmotionen – visst, ordet ”Borås” bytte plats med ”Vänersborg”.

Jag räknar med att fler än bara MP och V välkomnar motionen, här finns mycket inspiration att hämta, här finns en handledning till konkreta förändringar som kan genomföras inom några år. Tack, Göran Larsson, Anna-Karin Sandberg och Per Sjödahl.

Det har varit en vecka fylld med sammanträden. Till varje sammanträde en drös handlingar. Och jag kan inte lära mig att låta bli! Det borde vara enkelt att hoppa över ett antal ärenden och en massa sidor med diverse handlingar. Varför kan jag inte få mig att lägga undan? Hitta på en ursäkt: ”Det måste finnas andra som har läst på…” eller ”De andra vet säkerligen vad frågan gäller…”.

Den gångna veckan lyckades jag ändå att tänka tanken klar. Jag lät bli! Ärende 14 på kommunstyrelsen i onsdags hade jag inte läst på: ”Yttrande över komplettering till beslut om och redovisning av Försvarsmaktens intressen och riksintressen för totalförsvarets militära del.” Dessutom blev det ju en föredragning, så nu vet jag vilket yttrande jag ställde mig bakom.

Tanken slår mig då och då om det märks ”utåt” att jag lägger ner så mycket tid och energi på att vara påläst. Visst känns det bra och ger en sorts tillfredsställelse att förstå vad jag gör. Men hur kan jag övertyga andra om att vi, jag och mina partikamrater i Vänsterpartiet, verkligen anstränger oss?

Samma sak gäller egentligen våra kamrater som representerar oss i riksdagen. Hur oerhört mycket arbete ligger till grund för alla motioner, interpellationer, frågor och reservationer i riksdagens kammare och i alla utskott. Och vad rapporteras om detta för allmänheten?

I veckan som gick berättades det mycket om riksdagens arbete: Några avgick från sina uppdrag för att de hade skämt ut sitt parti, någon tar ”time-out”, någon kom in som ersättare, redan belastad med diverse anmärkningar från fällande domslut. Fullt strålkastarljus på riksdagen!

Hur känns det då för ledamöter vars insats inte kommer ut med en enda notis i pressen, ett enda omnämnande i varken radio eller TV? Låt mig ta två exempel från i tisdags, från riksdagens interpellationsdebatter. Jonas Sjöstedt och Josefin Brink debatterade med Hillevi Engström frågan om ”missbruk av bemanningsföretagen” och Jens Holm och Sara Karlsson (S) debatterade med Lena Ek aktuella miljö- och klimatfrågor. Jag såg del av debatterna (sänds på riksdagens hemsida och kan även ses i efterhand). Men man kan också i lugn och ro läsa i efterhand, här protokollet Sjostedt/Brink och här Holm/Karlsson.

Riksdagen sysslar med allvarliga frågor och förtjänar respekt. Sätt streck för människor som viftar med järnrör och som ljuger efter en sen kväll på krogen. Vägra ge dem inträdesbiljetten nästa gång!

Skrev tidigare om mitt försök att äntligen komma till skott med Earth Hour även här hemma. ”Nytänkande” Vänersborg är ju på väg att komma sist bland alla svenska kommuner som vill dra sitt strå till stacken. Sextio minuters symbolisk handling kan ge inspiration och mana till eftertanke.

Men det är bråttom – så skrev jag redan i min motion och det var det jag sade när jag fick ”presentera” motionen i veckan i fullmäktige.

Jag får erkänna att ordförandens sätt att bemöta mig kom överraskande. I kommunen predikas hur långt man kan komma om man pratar med varandra. Men vad gör ordföranden? Han säger sig ha lyssnat på mig – och så föreslår han rakt emot det jag sade. Utan förvarning, rakt på.

Jag var så illa tvungen att uttrycka min besvikelse i en reservation.

P.S. När man tittar genom Världsbankens rapport som idag ”gör nyheterna” så blir man mörkrädd: TURN DOWN THE HEAT – Why a 4°C Warmer World Must be Avoided .

Kommunfullmäktige drog i onsdags ut på tiden, så jag fick se ”Uppdrag granskning” i efterhand. Jag ångrar inte att jag gjorde det. Fast det var inte ett skvatt roligt. Å ena sidan gick tankarna hela tiden till det som under samma period utspelade sig i Vänersborg. Liknelsen med tillkomsten av Arena Vänersborg kommer man bara inte ifrån när man ser hur ledande politiker klantade sig i Götene. Å andra sidan finns parallellen med intåget av Bert Karlsson där och mottagandet bara något år senare här i Vänersborg.

Den som missade programmet borde i mån av tid och intresse i efterhand se på Svtplay. När det gäller frågan om Bert Karlssons agerande i Götene och nu i Vänersborg vill jag säga att jag med spänning ser fram emot svaret på motionen som jag tillsammans med James Bucci, Stefan Kärvling och Marianne Ramm skrev i maj – svaret på motionen ”Ordning och reda på Ursand” lär komma i januari nästa år.

Efter kommunfullmäktige i onsdags blev det en del tjafs, eller för att uttrycka det på bättre svenska, det framkom olika åsikter om det som hade skett.

Uttryck som ”att sitta på två stolar”, ”att byta stol både en och två gånger” å ena sidan, ”lyssna på andra och ändra sig”, ”är det fel att ändra sig?” å andra sidan, präglade eftersnacket.

I fullmäktiges protokoll står att samtliga nio partier hade någon eller några ledamöter som yrkade bifall till motionen om införandet av ”medborgarförslag”.

Slutet bra, allt bra? Visst känns det bra att Vänersborg äntligen kommit till slutsatsen att det vore värdefullt att pröva nästa steg att öppna för större medborgarinflytande. Vi var ju en av få kommuner som inte inbjöd att komma med ”skriftliga medborgarförslag” direkt till fullmäktige. Men det enhälliga beslutet ”värktes” fram, det gick inte på räls.

Jag lämnar några förslag till andra partier att fundera över, kanske hittar ni något som ni kan pröva i alla fall. För inte kan det vara så att ni är belåtna med er egen insats vid denna debatt?

För det första, kalla till gruppmöten i era partier och partikonstellationer (mini-alliansen M, FP, KD) till tidigare träffar än ”en timme innan fullmäktige” eller ”kvällen innan” som är riktpunkten för socialdemokraterna. Vänsterpartiet har fyra representanter på plats i kommunstyrelsen, dessa fyra har inte alltid samma uppfattning. Men när vi har gruppmöte en vecka innan fullmäktige, så tillkommer allt som oftast ytterligare tankar i ett och samma ärende. ”En vecka innan” ger utrymme för diskussion, omprövning, andra slutsatser, nya formuleringar. Dessutom kommer vi överens vem som vill framföra vad i vilket ärende vid fullmäktigemöte. Då har var och en gott om tid att förbereda sitt anförande, kan stämma av med hela partigruppen (via e-post). Vår modell minskar risken att avvikande tankar kvävs innan de ens har framförts. ”En timme innan” – vilket utrymme finns egentligen för en öppen diskussion?

För det andra, om ni märker att ni inte är ”hundra” i en viss fråga, säg det då. Antingen kan man vänta och lyssna på andra ledamöter i fullmäktige innan man själv tar till orda. Eller om man nu är uppe tidigt i talarstolen, kan man kanske antyda att det egna förslaget inte behöver vara det som gäller hela vägen.

För det tredje, och det är kanske detsamma som min andra punkt, är man tveksam själv eller märker man att den egna partigruppen inte haft tillfälle att ”tala färdigt”, ”bli överens”, så borde anförandet inte präglas av tvärsäkerhet.

För det fjärde, undvik att visa en attityd som luktar prestigetänkandet. Det finns nio partier denna mandatperiod i kommunfullmäktige – räkna med att andra också kan ha kloka tankar.

Kanske onödigt av mig att ”slå in öppna dörrar”, kanske att ni andra har kommit till insikt att det här inte bör upprepas. Först en åsikt, ingen kompromiss här inte – därefter en annan, ”så här är det bäst, jag vet vad jag säger” – och så slutligen den tredje, den som är raka motsatsen till det första. Så kan man också komma fram till ett enhälligt beslut, men det smakar beskt.