Efter kommunfullmäktige i onsdags blev det en del tjafs, eller för att uttrycka det på bättre svenska, det framkom olika åsikter om det som hade skett.

Uttryck som ”att sitta på två stolar”, ”att byta stol både en och två gånger” å ena sidan, ”lyssna på andra och ändra sig”, ”är det fel att ändra sig?” å andra sidan, präglade eftersnacket.

I fullmäktiges protokoll står att samtliga nio partier hade någon eller några ledamöter som yrkade bifall till motionen om införandet av ”medborgarförslag”.

Slutet bra, allt bra? Visst känns det bra att Vänersborg äntligen kommit till slutsatsen att det vore värdefullt att pröva nästa steg att öppna för större medborgarinflytande. Vi var ju en av få kommuner som inte inbjöd att komma med ”skriftliga medborgarförslag” direkt till fullmäktige. Men det enhälliga beslutet ”värktes” fram, det gick inte på räls.

Jag lämnar några förslag till andra partier att fundera över, kanske hittar ni något som ni kan pröva i alla fall. För inte kan det vara så att ni är belåtna med er egen insats vid denna debatt?

För det första, kalla till gruppmöten i era partier och partikonstellationer (mini-alliansen M, FP, KD) till tidigare träffar än ”en timme innan fullmäktige” eller ”kvällen innan” som är riktpunkten för socialdemokraterna. Vänsterpartiet har fyra representanter på plats i kommunstyrelsen, dessa fyra har inte alltid samma uppfattning. Men när vi har gruppmöte en vecka innan fullmäktige, så tillkommer allt som oftast ytterligare tankar i ett och samma ärende. ”En vecka innan” ger utrymme för diskussion, omprövning, andra slutsatser, nya formuleringar. Dessutom kommer vi överens vem som vill framföra vad i vilket ärende vid fullmäktigemöte. Då har var och en gott om tid att förbereda sitt anförande, kan stämma av med hela partigruppen (via e-post). Vår modell minskar risken att avvikande tankar kvävs innan de ens har framförts. ”En timme innan” – vilket utrymme finns egentligen för en öppen diskussion?

För det andra, om ni märker att ni inte är ”hundra” i en viss fråga, säg det då. Antingen kan man vänta och lyssna på andra ledamöter i fullmäktige innan man själv tar till orda. Eller om man nu är uppe tidigt i talarstolen, kan man kanske antyda att det egna förslaget inte behöver vara det som gäller hela vägen.

För det tredje, och det är kanske detsamma som min andra punkt, är man tveksam själv eller märker man att den egna partigruppen inte haft tillfälle att ”tala färdigt”, ”bli överens”, så borde anförandet inte präglas av tvärsäkerhet.

För det fjärde, undvik att visa en attityd som luktar prestigetänkandet. Det finns nio partier denna mandatperiod i kommunfullmäktige – räkna med att andra också kan ha kloka tankar.

Kanske onödigt av mig att ”slå in öppna dörrar”, kanske att ni andra har kommit till insikt att det här inte bör upprepas. Först en åsikt, ingen kompromiss här inte – därefter en annan, ”så här är det bäst, jag vet vad jag säger” – och så slutligen den tredje, den som är raka motsatsen till det första. Så kan man också komma fram till ett enhälligt beslut, men det smakar beskt.