Sitter och lyssnar …

Visst är det fascinerande att via riksdagens webb-tv följa det som nu sägs inför en omröstning vars utgång redan är klart. En salig blandning: något om det som finns på bordet för eftermiddagens votering, några attacker på den andra sidans bristfälliga förslag,  mest dock upprepning av sådant som har sagts åtskilliga gånger i valrörelsen.
På fredag förbrukas talmannens andra tillfälle att få fram en regering. På press-konferensen i morse ställdes frågan om det kommer en tredje omröstning innan jul. Andreas Norlén svarade inte. Är det en djärv gissning att så inte kommer att ske.
Inom tre månader efter en fjärde resultatlös omröstning måste ett extra val genomföras.
I Sverige är söndagen 26 maj dagen för EU-valet.
Är det en orimlig gissning att det mycket väl kan bli en fjärde omröstning om statsministerförslaget onsdag eller torsdag, 27 eller 28 februari?

Någon som vill tolka?

Kommunfullmäktige igår – två interpellationer och två frågor, tyvärr uteblev debatten, kommunstyrelsens ordförande hade anmält förhinder.

Lokaltidningen TTELA bevakar valrörelsen och spekulerar om framtiden efter valnatten.

På lokaltidningen TTELA fortsätter samma bild som tidigare.

Journalisten återger tydligt tonfallet och skarpa markeringar som politikern väljer vid intervjutillfället. Sedan ingriper redigeraren.

Här kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg:

TTELA Annie Granzell (nätupplagan först)
– Vi har inte diskuterat med några partier om eventuellt samarbete utan vill avvakta valresultatet. Men det finns ingen chans att jag samarbetar med Medborgarpartiet, så otrevliga de har varit mot mig i debatterna. Likaså Vänsterpartiet, vi kan inte helt plötsligt bli kompisar. Men det har inget med politiken att göra utan med personerna. Men det finns ju sätt att komma runt det, säger Marie Dahlin.
TTELA papperstidningen torsdag – redigeraren varit framme
– Det finns ingen chans att jag samarbetar med Medborgar­partiet, de har varit så otrevliga i debatterna. Det är samma med Vänsterpartiet. Det har egentligen inget med politiken att göra utan med personerna. Men det finns ju sätt att komma runt det, säger Marie Dahlin.

Hur tydlig behöver man vara egentligen?

Det är anmärkningsvärt hur svårt det är att göra rätt. Kunskapsförbundets direktion är per definition också ett ”fullmäktige”. Ärenden som skall beslutas av direktionen läggs fram av presidiet. Underlaget utgörs av förvaltningens tjänsteskrivelse.

För enskilda politiker utanför ledningen finns som alltid i ett fullmäktige den andra vägen: En motion med en beskrivande text och ett yrkande. För presidiet finns dock alla möjligheter att krångla till det.

Om yrkandet möter öppna dörrar, så borde behandlingen kunna ske snabbt. Enda hindret brukar vara att några inte gillar att en enskild ledamot genom sin motion vill kunna hävda: Titta här, på mitt initiativ, om inte jag hade funnits! Sådant ogillas.

Om yrkandet möter motstånd ”i sak” så finns det många möjligheter att dra motionen i långbänk. Utredningsarbetet görs långsamt eller påbörjas inte alls innan någon vågar sig på att komma med påstötningar. Det mesta sker utan inblick, och någon gång längre fram läggs det fram ett resultat. Det händer också att detta sker först när tiden redan är ute för det som ledamoten hade velat uppnå med sin motion.

Har man varit med ett tag, så försöker man som ledamot att välja formuleringar i såväl brödtexten som i själva yrkandet som borde vara tydliga. I alla fall tydliga nog för att inget trixande ska sätta igång. Jag gjorde ett sådant försök. Och jag misslyckades.

Läs handlingar från direktionens aprilmöte i ärendet. Och läs reservationen jag lämnade in. Sista ordet är dock inte sagt.

Kunskapsförbundet – nytt manskap ombord

27 januari möts Kunskapsförbundets direktion för första gången under den nya mandatperioden. Förbundet sjösattes 2013, den förra mandatperioden blev därför bara två år. Direktionen fattar beslut om utbildning för ungdomar i gymnasieåldern och för vuxna. Dit kom ledamöterna först alldeles i slutet av 2014, innan dess låg fokus helt på förbundets skrala ekonomiska förutsättningar.

Nu blir det alltså nystart eller ska man säga – rivstart. Efter förmiddagens presentationsrunda och en rad formella punkter på en mycket intetsägande dagordning deltar nämligen ledamöterna i Kunskapsförbundets ”Kvalitetsstämma” tillsammans med den undervisande personalen från alla skolenheter. Det är bra, det är rätt. Direktionens uppgift måste ju vara att följa upp och ge stöd på vägen till fortsatt nivåhöjning på alla våra utbildningar.

Presentationsrundan? Direktionens ledamöter och ersättare kommer till hälften från Trollhättan, till hälften från Vänersborg. Denna mandatperiod är ordförande (som alltid) från Trollhättan, även andra vice-ordförande (alternerande mellan kommunerna). Förste vice-ordförande kommer från Vänersborg, Kenneth Borgmalm, S. Medan Trollhättan valde att fortsätta med flera ledamöter från den gångna perioden, har Vänersborg endast två av fjorton representanter kvar sedan sist. Det är Bengt Rydholm, VFP, som var ersättare senast vilket han är även denna period. Det är jag själv, som var ersättare för James Bucci, V, och är nu ledamot för Vänsterpartiet (utan ersättare från det egna partiet). Vänersborgs ledamot i presidiet, Borgmalm, har gedigen erfarenhet från det politiska arbetet och borde vara rätt man att hålla styrfart i förbundets balansgång mellan egna beslut och den avgörande avhängigheten från välvilliga kommunalråd i två kommuner. Mer om detta längre fram dock, just nu avtecknar sig en möjlighet att direktionen kan få lite andrum och större arbetsro.

I övrigt, vilka är med från Vänersborg? Centerpartiet har ingen representant alls, samtliga fem ledamöter och ersättare för Socialdemokraterna är nya, så även Miljöpartiets ersättare. Folkpartiet och Moderaterna har var sin ledamot som konkurrerar om att vara yngst i församlingen, båda nya i direktionen.  Även ersättaren för M är ny i direktionen. Kristdemokraterna har bytt ut sin representant på ersättarbänken. Slutligen ”tillskottet” med ledamoten och ersättaren för Sverigedemokraterna. Det blir spännande att höra vilka ärenden SD kan vinkla åt det hållet, där man säger sig ”se problemen” och därför kunna ”erbjuda lösningar”.

Det är ju enormt mycket som direktionen får lov att förkovra sig med. Inte mindre än tre utbildningstillfällen planeras, 3 mars, 24 mars och 29 april. Och så kommer till hela tiden nya frågor. Här ett exempel: Regeringens proposition 2014/15:45 ”Utbildning för nyanlända elever – mottagande och skolgång”. Propositionen kom för en månad sedan till riksdagen, i veckan gick motionstiden ut. ”I princip” bör man kunna räkna med att propositionen får gehör: Alliansens motion vill ”förbättra” målsättningen och anvisningar, Vänsterpartiet står också bakom propositionen och föreslår förstärkning av möjligheten att ge utrymme för regelbunden studiehandledning på modersmål. Sverigedemokraternas motion är mycket kort och begränsar sig till frågan om vem som äger rätt eller inte rätt att falla under begreppet ”nyanländ”.  Det kommer nog inte dröja länge innan direktionen får höra ett lokalt eko på denna riksdagsmotion.

På tisdag är Kunskapsförbundets nya direktion i gång, fyra dagar senare avslutas första omgången av ansökningstiden för årets åk 9-elever. Visst vore det roligt att få höra att budskapet har gått fram. Kunskapsförbundets utbildningar är bra utbildningar, visionen är: ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

Varför inte, kan ju försöka …

Jonas ringde strax innan 12 idag, Kristina svarade i telefon. Ganska härligt kille, vår ordförande … Så kom han ihåg från tiden när jag vägledde honom på Birger Sjöberggymnasiet att min tyska inte helt kan ha försvunnit. Om han bara visste, händer mig allt som oftast nu att först kommer tyskan spontant, sedan påminner jag mig om att det gäller ”kom ihåg, svenska är det …” Undrar om man på äldreboendet träffar redan förberedelser för att ta emot mig mig …?

Hur som helst, strax efter 15 var det klart och pressekreterare Örjan Rohde tackade å Jonas vägnar. Jag hade gjort en bra insats, sade han, när man hade hamnat i tidsnöd. Här är resultatet:

Deutschland und Schweden sind gute Nachbarn. In einer Reihe von Fragen arbeiten wir zusammen und wir stehen vor gemeinsamen Herausforderungen. Dies gilt insbesondere für die Begrenzung der Emission von Treibhausgasen um der Klimabedrohung zu begegnen und für den Atomausstieg, wenn wir erneuerbare Energiesysteme bauen. Eines der grössten Hindernisse für diese Zusammenarbeit ist das Verhalten des schwedischen Staatskonzerns Vattenfall. Die Linke in Deutschland und Schweden drängen deshalb darauf, dass die neue schwedische Regierung mit Sozialdemokraten und den Grünen, so schnell wie möglich Vattenfalls Pläne durch neue Richtlinien für den Konzern verändern.

Deutschland hat beschlossen, Kernkraft zu ersetzen und hat sich für die Entwicklung sauberer, erneuerbarer Energie entschieden. Das Unglück in Fukushima zeigt die enormen Risiken der Kernkraft. Die neue schwedische Regierung har auch das erklärte Ziel, die Kernkraft als Energiequelle Schritt für Schritt abzubauen. Dies sind demokratische Entscheidungen der gewählten Vertreter beider Länder. Die deutsche Entscheidung zum Ausstieg aus der Kernenergie wird von den betreibenden Gesellschaften in Frage gestellt. Eine davon ist der schwedische Konzern Vattenfall mit der Forderung auf Schadensersatz in Höhe von 4,7 Milliarden Euro. Unserer Auffassung nach ist dieser Anspruch völlig absurd. Die deutsche und die schwedische Linke verlangen deswegen gemeinsam, dass die schwedische Regierung tatkräftig handelt, damit Vattenfall seinen Anspruch widerruft. Der deutsche Ausstieg aus der Kernenergie muss respektiert werden.

Vattenfalls Schadensersatzanspruch beleuchtet die Absurdität, dass internationale Verträge es Gesellschaften erlauben, demokratische Entscheidungen anzufechten. Gerade diese Frage ist hochaktuell durch das vorgeschlagene Freihandelsabkommen zwischen EU mit Kanada und USA. In diesem Abkommen wird vorgeschlagen, Gesellschaften das Recht zu geben, durch den sogenannten  Investitionsschutz Staaten zu verklagen, wenn deren demokratische Beschlüsse die Gewinnaussichten der Gesellschaften beeinträchtigen. Wir verlangen, dass unsere beiden Länder gemeinsam in der EU auftreten mit der Absicht, die entsprechenden Klauseln für den Investitionsschutz in dem vorgeschlagenen Abkommen zu streichen.

Vattenfall hat grosse Fehlinvestitionen auf seinem Gewissen, in der Kernenergie und auch im Bereich fossiler Erdgase und der Kohle. Diese belasten die Umwelt und auch die schwedischen Steuerzahler, die Eigentümer des Konzerns sind. Vattenfalls Produktion verursacht mehr Treibhausgasemissionen als das ganze Land Schweden zusammen. Dies untergräbt ernsthaft die Glaubwürdigkeit Schwedens in den internationalen Klimabemühungen. Der Kohlenbergbau, den Vattenfall in Deutschland betreibt, hat grosse und legitime Proteste der lokalen Bevölkerung verursacht. Dies gilt auch für das Verhalten Vattenfalls in Städten wie Hamburg und Berlin, wo wir als Die Linke selbstverständlich solidarisch sind mit der Forderung, Strom wieder in den Besitz der öffentlichen Hand zurückzuführen.

Wir fordern gemeinsam, dass neue Schwerpunkte für Vattenfall gesetzt werden. Es soll keine neuen Investitionen geben in fossiler Energie wie Kohlenminen und Kohlekraftwerke. Ein verantwortungsvoller Plan für die schrittweise Abschaffung fossiler Energie ist notwendig. Vattenfalls Ressourcen sollen stattdessen eingerichtet werden auf die Umstellung zu erneuerbaren und nachhaltigen Energiesystemen. Um dies glaubwürdig zu machen, muss die Führungsspitze von Vattenfall abgelöst werden.

Vattenfalls Aktionen in Deutschland haben der Umweltarbeit Schaden getan und unsere Möglichkeiten, Treibhausgasemissionen zu begrenzen und Atomkraft zu ersetzen, beeinträchtigt. Vattenfall hat auch dem Ansehen Schwedens in Deutschland geschadet und ist damit zu einem wirklichen Problem in der Beziehung zwischen unseren Ländern geworden. Gute Nachbarn helfen einander, sie untergraben nicht den Umweltschutz. Deshalb handeln wir gemeinsam in der Absicht, die neue schwedische Regierung solle Verantwortung zeigen und die Richtlinien für Vattenfall erneuern.

Katja Kipping, Parteivorsitzende Die Linke

Jonas Sjöstedt, Parteivorsitzender Vänsterpartiet

Kan vi ha kvar förväntningar?

När kommunfullmäktige i juni fattade beslut om Mål- och resursplanen för 2015 och framåt, var det endast minimala skillnader i några frågor som skilde de två huvudförslagen åt. Vänsterpartiets grupp med åtta ledamöter ställde sig bakom Socialdemokraternas förslag. Vi skrev också en reservation där vi uttryckte vår förväntan att ett bra resultat i kommunalvalet i september 2014 skulle öppna för en kraftsamling för en bättre politik.

Just nu tycks det mesta luta åt att det blir en stor besvikelse, Socialdemokraterna har bildat allians med tre småpartier utan att för den skull nå upp till egen majoritet. Under mandatperioden hade M en knapp ledning i minoritet och överlevde tack vare S som i nio av tio ärenden ställde sig sida vid sida med M. Nu tycks det bli tvärtom, av alla uttalanden att döma. S räknar med att stödet från M kommer i en eller annan form, bara att förslagen inte är V-märkta.

Då kan det bli rent ut sagt tokigt. Den som hörde korridorsnacket hur S talade om Miljöpartiet och det lilla lokala Välfärdspartiet de sista fyra åren, och den som undrar vem som fick betala vad till vem för att fyra partier i alla fall inledningsvis kan hålla varandra  i handen, den förstår bland annat den enorma kullerbytta som krävdes i följetongen Mariedal Östra. Jag kunde inte låta bli att beskriva eländet i min reservation i kommunstyrelsen.

Häftiga siffror

Det börjar hända saker!!!

Idag kom SCB med befolkningsstatistiken för första halvåret 2013.

Vänersborg ökade sin befolkning med 217 mellan 2013-01-01 och 2013-06-30, numera anges befolkningen till 37 185.

Siffrorna i detalj:

”Levande födda” var 203 och ”döda” 200, vilket ger ett födelseöverskott på 3.

”Inflyttade” totalt 914, ”utflyttade” totalt 701, vilket ger ett flyttnetto på 213.

In och ut från och till ”egna länet” var 527 resp 469, ett netto på 58.

In och ut från och till ”övriga Sverige” 247 och 164, netto på 83.

In och ut från och till ”utlandet” 140 och 68, netto på 72.

P.S: Den eviga gåtan hos SCB: 213 plus 3 är 216 och inte 217.

Vad gör en fritidspolitiker på en lördag/söndag?

Det ser olika ut för var och en. Jag kan tänka mig vad några av mina kamrater sysslar med och jag vet vad har för mig.

Under hela helgen, då och då, gäller det handlingar inför tisdag förmiddag, det är handlingar som måste läsas från första raden första sidan till sista raden sista sidan.  Ovanligt, men nödvändigt. Det är utredningar som resulterar i beslut i socialutskottet. Vi är fem politiker och oftast mellan åtta till tolv socialsekreterare som går genom ärende för ärende, för det mesta minst tjugofem och kanske upp till femtio ärenden på en förmiddag. Ärenden kommer från Vård och omsorg, från avdelningen för Omsorg om funktionshindrade och från de olika sektionerna från avdelningen för Individ- och familjeomsorgen. Det gäller enskilda personer, unga som gamla, med helt skilda behov av stödinsatser. Varje sida måste läsas, här duger det inte att hoppa över något, besluten som utskottet fattar är av enorm betydelse för enskilda. Det går inte att läsa allt på en gång, det är tung läsning, det tar på kraften, här gäller det att ta många pauser för att orka genom. Efter lite mer än två år i utskottet går det bättre nu, men jag lovar, man vänjer sig aldrig när det gäller socialutskottets ärenden.

Känns skönt att kunna ta paus och syssla med annat. Partikamraten James Bucci representerar Vänsterpartiet i kommunstyrelsens arbetsutskott. Deras sammanträde är redan på måndag eftermiddag. De flesta ärenden går därifrån vidare till kommunstyrelsen två veckor senare och ett mindre antal till kommunfullmäktige en månad senare. Visst kan jag invänta ”min tur” med inläsning inför kommunstyrelsen och kommunfullmäktige där jag har en plats som ledamot. Men så funkar det inte för mig. Så snart handlingarna ligger ute på kommunens hemsida så laddar jag ner rubbet till min iPad och börjar läsa och göra anteckningar löpande med hjälp av GoodReader. Denna gång kom handlingarna tidigt, redan på onsdag i veckan. Tack och lov, det var lite över 600 sidor fördelade på 26 ärenden. Det är så där tio ärenden som är viktigare än resten, det är mina anteckningar och funderingar kring dessa tio som jag mailar över till James. Vi trivs med att kunna bolla tankar i en mängd olika frågor. Kommunstyrelsens arbetsutskott ”avgör” egentligen inte några viktiga frågor, det mesta går vidare till beslut i styrelsen eller fullmäktige. För James känns det troligen bra att uppleva en viss förankring, för mig är det av fördel att ”vara med” tidigt – och så behöver jag inte läsa handlingarna senare. Apropå handlingar, det är ju en sak att ta del av underlag som tillhör ärenden, det är en annan sak att ”googla” fram och surfa till rätt hemsida för att komplettera underlag på det sätt som jag anser behövligt. Förresten, när allt måste läsas inför socialutskottet så gäller det inte för handlingarna här – det går allt bra någon gång att skumma över vissa ärenden.

Måndag eftermiddag har också barn- och ungdomsnämnden sammanträde. Finns det någon enskild nämnd som har ögonen på sig i Vänersborg så är det BUN. Där finns en partikamrat som överträffar oss andra: Stefan Kärvling är nästan besatt av att ”vilja veta”. Har ni läst hans blogg, så vet ni vad jag menar. Stefan bloggar innan nämndens möten, Stefan bloggar efter nämndens möten. Alla viktiga ärenden och beslutsförslag nagelfars, det syns i förväg och redovisas i efterhand hur Vänsterpartiet ser på frågorna. Behöver jag säga att Stefan är mycket angelägen om att förankra sina texter hos oss? Så även om det är en personlig blogg så är det Vänsterpartiets syn som går som en röd tråd genom alla texter.

I lördags träffades vi tre, James, Stefan och jag, så där två timmar mitt på dagen ute hos James i Lilleskogsdalen. Vi slapp skriva ett dussintal mail, vi satt runt köksbordet , spånade och ”kom överens”. Vad pratade vi om? Här är listan som den såg ut i början: ”BUN – ks-au – Budget – Kindblomsvägen – Ursand – Krögaren  -Näringslivspolitik – Gymnasieskolan”. Men så hade James varit med kommunledningen två dagar på studiebesök i Drammen, Stefan hade flera frågor kring Arenan och jag hade också ytterligare punkter som jag ville stämma av med James och Stefan.

Var det allt denna helg? Inte helt, på tisdag eftermiddag är James och jag med på denna månads sammanträde i Kunskapsförbundet Väst. Och eftersom frågorna kring gymnasieutbildningen, vuxenutbildningen och högskolornas utbildning har varit mitt dagliga arbete under trettiotre år som studievägledare så är det klart att jag kan inte gå till mötet utan att vara påläst till minsta detalj.

På partiets hemsida ser jag att senaste inlägget är tre dagar ”gammal”, där borde jag hinna med idag att skriva ett nytt inlägg. Och så ett mail till Vänsterpartiets ”aktiva” tjugotal medlemmar angående vårt gruppmöte i veckan där vi informerar varandra och förbereder oss på kommunfullmäktige veckan därpå. Vi är ju i alla fall åtta ledamöter och fyra ersättare i fullmäktige, sällan att någon missar ett möte. Och så kommer till alla som ”bara” har ett uppdrag i någon nämnd. Det andra mailet går till alla medlemmar, idag är det strax under femtio mailadresser i katalogen. Vi vill alltid att alla medlemmar och andra som intresserar sig för vårt lokala arbete känner sig välkomna på alla möten. Det var länge sedan vi samsades kring ett bord i en källarlokal på Kronogatan, nu är vi alltid i härliga Folkets Hus. Men det är först på torsdag, nu är det söndag eftermiddag och det ligger några handlingar kvar på skrivbordet och i min iPad som vill bli läste.

Uppladdningen börjar

Nej, egentligen blev ingenting klarlagt när kommunstyrelsen diskuterade frågan hur motionen om ”Ordning och reda på Ursand” skulle besvaras.

Det kom ett erkännande att ”nej, det har vi missat på, vi har nog inte uppfattat att motionen ville se ett beslut om en utredning” utan istället ”vi svarade på frågorna”.

Själv tycker jag att det bara blir fler frågor ju mer man får veta om ”hur det gick till” hösten 2011 och våren 2012.

Jag hade inget annat yrkande i kommunstyrelsen men anmälde i alla fall en reservation för att sammanfatta min argumentation.

Jo, förresten, en sak blev sagt, klart och tydligt: Kommunledningen har aldrig ställt upp på tanken om ”bostäder” på Ursand – och gör det inte heller nu! Undra när och hur Bert Karlsson reagerar.

Uppladdningen börjar inför kommunfullmäktige 27 februari.