Det är anmärkningsvärt hur svårt det är att göra rätt. Kunskapsförbundets direktion är per definition också ett ”fullmäktige”. Ärenden som skall beslutas av direktionen läggs fram av presidiet. Underlaget utgörs av förvaltningens tjänsteskrivelse.

För enskilda politiker utanför ledningen finns som alltid i ett fullmäktige den andra vägen: En motion med en beskrivande text och ett yrkande. För presidiet finns dock alla möjligheter att krångla till det.

Om yrkandet möter öppna dörrar, så borde behandlingen kunna ske snabbt. Enda hindret brukar vara att några inte gillar att en enskild ledamot genom sin motion vill kunna hävda: Titta här, på mitt initiativ, om inte jag hade funnits! Sådant ogillas.

Om yrkandet möter motstånd ”i sak” så finns det många möjligheter att dra motionen i långbänk. Utredningsarbetet görs långsamt eller påbörjas inte alls innan någon vågar sig på att komma med påstötningar. Det mesta sker utan inblick, och någon gång längre fram läggs det fram ett resultat. Det händer också att detta sker först när tiden redan är ute för det som ledamoten hade velat uppnå med sin motion.

Har man varit med ett tag, så försöker man som ledamot att välja formuleringar i såväl brödtexten som i själva yrkandet som borde vara tydliga. I alla fall tydliga nog för att inget trixande ska sätta igång. Jag gjorde ett sådant försök. Och jag misslyckades.

Läs handlingar från direktionens aprilmöte i ärendet. Och läs reservationen jag lämnade in. Sista ordet är dock inte sagt.