Sommaren klingar ut, höstens politiska aktiviteter på lokalnivå börjar rulla igång. Innan pausen fattades några snabba beslut för att anpassa verksamheten till pandemin. Allt blev inte riktigt bra och jag hade förväntningar att rättelser skulle ske inför hösten. Men icke!

Fortfarande går det bra att förtroendevalda i Vänersborg kan agera per distans och digitalt – under förutsättning att man beger sig till kommunhuset och deltar där från något rum som har utrustats för ändamålet. Ett märkligt arrangemang! Är nog tämligen unikt, tror jag.

Det skulle betyda för min del att jag åter anmäler förhinder till fullmäktiges sammanträde 23 september. Visserligen lyder rekommendationen ”70 +” men som ”- 80” inkluderas jag med råge.

Nåväl, jag följer som alltid förarbeten inför ett kommande beslut i fullmäktige. Nämnderna tänker till, kommunstyrelsen sammanfattar och bereder och formulerar beslutsförslag som fullmäktige ska ta ställning till.

Ett ärende är en motion från Miljöpartiet som kommunstyrelsen har på sitt bord nu på onsdag. I utskickade handlingar ser jag att arbetsutskottet följer texten i förvaltningens tjänsteskrivelse och uttalar: ”avslag på motionen”.

Det var i augusti 2018, i slutet av valrörelsen 2018, som fyra miljöpartister undertecknade motionen ”Inrätta ett naturreservat längs Göta Älv och Lillån till Restad Gård”.

Motionen hänvisade till Vänersborgs översiktsplan som fullmäktige hade antagit ett år tidigare: ”Enligt planen ska området utmed Göta Älv och Lillån, mellan Vänersborgs och Vargöns tätorter, från Vänern till Restad Gård, inte användas för ny bebyggelse.”

Motionärerna uttalade: ”Vi vill att området mellan stadsbebyggelsen i väster och Göta Älv i öster i sin helhet skyddas permanent från exploatering.”

I början av september 2018 remitterades motionen till byggnadsnämnden, kultur- och fritidsnämnden, kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden. Samtliga fyra nämnder gjorde som de skulle – en fråga som ställs skall besvaras utan onödigt dröjsmål. Efter tre månader kom första beslutet och det sista efter fem. Föredömligt!

Kommunstyrelsen däremot ”som vanligt” – med andra ord 24 månader, eller två hela år, vilket inte är någon särskilt anmärkningsvärd lång tid för kommunstyrelsen i Vänersborg. Men egentligen hade det inte behövts att dra ut på tiden, för samtliga fyra nämnder var ju överens om beskedet – avslag på motionen.

Men kommunledningen är inte okänslig för reaktioner från allmänheten. Nu i augusti 2020 är dock allt överspelat! Skog och mark på området Östra Mariedal ser inte längre ut som det var två år tidigare, skogen är inte kvar, naturområdet är borta för alltid, villatomterna ligger ute för försäljning.

Det var nämligen det som var kärnan i miljöpartiets framställan om att inrätta ett naturreservat. Kommunledningen uppfattade och gjorde allt för att gömma undan frågan under kommunhusets ombyggnad som samtidigt pågick – först nu, i maj 2020, kom förvaltningens tjänsteskrivelse.

Jag vet inte hur Miljöpartiet tar beskedet. När motionen skrevs hade man fyra ledamöter och ingick i kommunledningen tillsammans med Centerpartiet och Socialdemokraterna, två partier som arbetade aktivt för att det skulle bli villatomter på Östra Mariedal. Idag ingår man fortfarande i samma konstellation, fast Miljöpartiet förlorade två mandat och representeras i fullmäktige nu av endast två ledamöter.

Jag är besviken över att detta naturområde inte gick att undanta. För visst erkänner kommunens nämnder att det var ett värdefullt område. Fast man klarade sig undan med hedern i behåll. För det fanns en tolkning av motionen som blev nödutgången: Ett värdefullt område, visst! Men i Vänersborgs kommun finns flera värdefulla områden. Och eftersom inte alla kan vara aktuella att bli omvandlade till naturreservat, så måste det utredas först vilka som skulle placeras högt upp på en prioriteringslista. Sådant borde göras, någon gång framöver! Och i avvaktan på att det sker är enda möjliga slutsatsen på en motion som gäller ett specifikt område: Avslag!

Hur kan man låta bli att känna sig uppgiven? Läs våra fyra nämnders protokoll, det finns enstaka formuleringar som ger stöd för förhoppningen att det verkligen sker en inventering som leder till beslut som gäller. För när Miljöpartiet i motionen från 2018 hänvisade till översiktsplanen så var ju kruxet: den planen är värd allt beröm, den är bra, den är positiv – men den är ”bara” en översiktsplan, och översiktsplaner är inte bindande!

Vilken dag, känns pyton, minst sagt.

Fullmäktige i kväll – behövde anmäla förhinder, 70+ eller närmare 80- som följer alla goda råd och rekommendationer.

Var en hel ärenden där båda partikamrat Stefan Kärvling och jag hade velat framföra Vänsterpartiets och våra tankar. Vet ej hur aktiva våra två representanter avser att vara ikväll, det finns ju strikta regler om att hålla sig kort (3 minuter, 1 minut).

Vi hade framfört önskemål att beslutet kring vår motion om Kunskapsförbundet skjuts till ett senare sammanträde, men fullmäktiges ordförande avböjde tanken.

Min fråga kring den reviderade tidsplanen för budgetprocessen har kommunstyrelsens ordförande redan besvarat. Återigen, och bortsett från våra skilda uppfattningar i en rad sakfrågor, Benny Augustssons sätt att svara på frågorna skiljer sig så oerhört från vad vi behövde stå ut med under företrädarens tid. Jag tackar för svaret.

Får väl lyssna, närradion sänder från kommunhuset.

Lyssnade tidigare idag på allehanda uttalanden och även debatten i riksdagen – temat var ju regeringens vårbudget och vårändringsbudget. Jag tycker nog att Ulla Andersson lyckades bra med att peka på en avgörande skillnad. Medan finansminister Magdalena Andersson berättar om nya stora pengar till kommunsektorn och att välfärden skall få kompensation fullt ut, så anser Ulla Andersson att det dubbla skulle behövas.  Missförstånd? En lek med ord? Sifferlek? Inte alls, finansministern och januaripartierna kompenserar kommunsektorn för alla extrakostnader som uppkommer i samband med Coronakrisen. Det vill Vänsterpartiet också. Men därutöver är det angeläget att äntligen erkänna att välfärdssektorn innan Coronan var underfinansierad. Alla lovordade ”hjältar” i vård och omsorg och i våra skolor och förskolor hade nog räknat med mer än applåder och att kommunerna får tillskott, det fanns nog förhoppningar om ett erkännande, en växande insikt att det i grunden måste rättas till.

På morgonen kunde jag med tillfredsställelse läsa Christina Höj Larsens debattartikel i tidningen ETC. Häromdagen hade jag berättat om bakgrunden till varför det har blivit en fråga som bara MÅSTE lösas. Själv tänkte jag mest på amnesti för de ensamkommande ungdomarna. Sverige har beviljat amnesti tidigare och med facit i hand var det ett klokt beslut. Christina Höj Larsen är inne på tanken att partierna bakom gymnasielagen tillsammans borde komma fram till avgörande förändringar av regelverket. Visst, men då gäller det att hitta denna lösning medan Morgan Johansson är upptagen med annat.

Visst har vi många gånger haft anledning att undra över varför motionsbehandlingen i Vänersborg drar ut på tiden.

Men, se där, för en gångs skull vill vi att det dröjer lite till innan fullmäktige fattar ett beslut.

I början av oktober 2019 undertecknade min partikamrat Stefan Kärvling och jag motionen med rubriken ”Fortsätt, men gör rätt”.

Motionen beskrev hur det skavde mellan medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg och Kunskapsförbundet Väst. Det gällde betalningen av fakturor till friskolor för alla elever från dessa kommuner. Det är förbundet som betalar och pengarna till förbundet kommer från kommunerna.

Men – och alla inblandade vet att det är så – kommunerna ger aldrig hela beloppet, nej, det stannar vid hälften eller ännu mindre än vad utbildningsplatserna kostar.

Stefan och jag vet vad vi pratar om, vi är båda ledamöter i Vänersborgs fullmäktige. jag är ledamot i förbundets direktion och Stefan är med på direktionens möten som min ersättare. Jag länkar här till motionen där vi utförligt beskrev bekymret. Vårt yrkande var: ”att kommunledningen i samråd med Trollhättan och direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi berör i denna motion.”

Nu ska kommunfullmäktige på onsdag ta ställning till om man vill  besluta i enlighet med kommunstyrelsens förslag som lyder: ”Kommunfullmäktige avslår motionen.”

Både Stefan och jag måste avstå från att delta i kommunfullmäktige nästa vecks. Självfallet vill vi argumentera för att det är i allas intresse att någon lösning behöver komma fram, vi kan inte bara acceptera att vår motion bemöts så bryskt.

Därför framför jag vårt önskemål i denna blogg, att motionen utgår nu på onsdag och  behandlas först vid senare tillfälle.​ Problemet vi tar upp är väl dokumenterat under ett flertal  år, motionen har fått vänta ett halvt år, om debatten och ett beslut för eller mot vårt yrkande  kommer nu eller efter sommaren, har ingen betydelse. ​Jag hoppas verkligen att någon  framför detta vårt önskemål i fullmäktige på onsdag…

Hur det blir, kan vi inte veta. Det hänger på fullmäktiges ordförande, Annalena Levin, det är  ordföranden som ”äger” dagordningen. Det vi vet är att vi lever för stunden i en tid där det  gäller att ha förståelse för varandra och att större ​hänsynstaganden ​inte kan skada.

Alla väntar på ett besked. Och då låter SKR inte vänta på sig. Idag, söndag 29 mars kom beskedet:

”Sammanfattningsvis påverkar inte förbudet mot allmänna sammankomster med mer än 50 deltagare möjligheterna eller förutsättningarna för att hålla sammanträden med fullmäktige i kommun, region eller kommunalförbund.”

Det var förordningstexten som kom i fredags som ställde frågan på sin spets. ”Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare får tills vidare inte hållas inom Sverige.”

Beskedet är alltså att kommunfullmäktige inte behöver ställas in, i vart fall inte mot bakgrund av denna förordning.

Här hela texten som jag klippte från SKR:s hemsida, juristernas söndagsarbete:

”Inledningsvis konstateras att förordningen är beslutad med stöd av bemyndigandet i 2 kap. 15 § ordningslagen och att de begrepp som förordningen innehåller således bör ges samma innebörd som i denna lag.

En viss sammankomst är att betrakta som en allmän sammankomst bland annat under förutsättning att den är allmän (2 kap. 1 § ordningslagen).

Från allmänna sammankomster utesluts enskilda möten och sammankomster. Detta följer redan av att sammankomsten ska vara allmän, vilket innebär att var och en ska ha tillträde till sammankomsten.

Som enskilda sammankomster blir då att betrakta sådan sammankomst som är tillgänglig endast för en på ett eller annat sätt bestämd eller sluten krets av personer, till exempel medlemmar i en förening eller särskilt inbjudna personer.

Närvarorätten vid ett fullmäktigesammanträde följer av att en person, vid allmänna val, är vald som ledamot eller ersättare. Antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige bestäms vidare av fullmäktige själv, med beaktande av vissa minimi- respektive maximiantal. (Se 5 kap. 5 resp. 7 §§ kommunallagen). Ett fullmäktigesammanträde är såldes att betrakta som en enskild sammankomst i ordningslagens mening.

Enligt 5 kap. 42 § första stycket kommunallagen, KL, är fullmäktiges sammanträden offentliga. Med det menas att allmänheten har tillträde till sammanträdet som åhörare.

Enligt andra stycket samma paragraf får fullmäktige besluta att själva överläggningen i ett visst ärende ska hållas inom stängda dörrar. Principen att folkrepresentationens förhandlingar ska vara offentliga är fundamental i ett demokratiskt statsskick.13 Debatten inom de beslutande församlingarna (riksdagen, kommunfullmäktige, regionfullmäktige) har mindre till uppgift att påverka ledamöternas ställningstaganden än att utåt motivera dessa och informera massmedierna och allmänheten om dem.14

Reglerna gäller både region- och kommunfullmäktige samt, i tillämpliga delar, kommunalförbund. (Se 3 kap. 1 § och 9 kap. 2–3 samt 10 §§ KL.)

Åhörarnas rätt att bevista ett fullmäktigesammanträde innebär inte att de deltar i sammankomsten, utan att de ska ges möjlighet att höra vad som sägs. Således kan inte heller den omständigheten tas till intäkt för att ett fullmäktigesammanträde ska anses utgöra en allmän sammankomst.

Utöver detta kan anmärkas att sammanträden med fullmäktige hålls, och i vissa fall ska hållas, med stöd av reglerna i kommunallagen, se exv. 5 kap. 12 och 11 kap. 10 § kommunallagen. Denna lag får anses utgöra en speciallag i förhållande till ordningslagen och därmed ha företräde framför den sistnämnda lagen enligt vanliga juridiska tolkningsmetoder.

Ett förbud som meddelas genom en förordning kan heller inte inskränka vad som gäller enligt lag, om inte den aktuella lagen innehåller ett bemyndigande som medger en sådan inskränkning. Det följer av den formella lagkraftens princip. Kommunallagen saknar ett sådant bemyndigande.”

Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträder nästa gång onsdag 15 april.

Det vore inte konsekvent. Att lyssna på statsepidemiolog Anders Tegnell ena dagen och  att cykla till kommunfullmäktiges sammanträde på Quality ​den andra​.
Anders Tegnell talar om ”oss som är över 70”, om behovet att undvika kontaktytor,  förebygga för att förhindra att smittan överförs.
Jag känner mig frisk, jag är ålderspresident i fullmäktige och tillsammans med ett större  antal ledamöter tillhör jag gruppen som andra ska tänka på. Andra gör det säkert, men  gör alla det? Ordet ”solidaritet” används i alla uppmaningar vid pressträffar. Och varför ska inte jag själv ta det aktiva steget och ​avstå ​från att utsätta mig ​för smittorisken?

Sagt och gjort, jag lämnade återbud. Ska lyssna på närradion vad andra tänker och  framför i ett fåtal ärenden som står på dagordningen. Det blir intressant att höra om  antalet närvarande räcker för att avvisa förslaget i ärendet ”Försäljning av del av  fastigheten Rånnum 6:38 (f.d. huvudkontoret Holmen)”. Om inte  så blir det ​nog​ i varje​ fall en återremiss till kommunstyrelsen.

Själv hade jag tänkt ställa frågor i två andra ärenden. På punkten ”Revidering av  styrdokument för Vänerhamn AB” hade ​jag​ velat höra något om utvecklingen av Vänersjöfarten från dagens bottennivå tillbaka till en nivå där det verkligen känns rätt att  tro på behovet av nya slussar. Projektet finns ju med i den ​nationella infrastrukturplanen, men för att få loss denna enorma summa för  att verkligen bygga behövs trovärdiga samhällsekonomiska beräkningar som visar på  lönsamhet. För mig en självklarhet att miljöaspekten behöver vara ​en av delarna​ vid  beräkningen av lönsamheten.
Jag vill också veta hur tankarna går med relationen mellan Vänerhamn AB och  kommunen Vänersborg, som ofta för på ​tal ​att framtidens hamn inte längre ska ligga  ”vid Vänern”.

Det andra ärendet är ”Samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg”.  Våra tre kommunalråd företräder oss i det forum som avtalet avser. Det tillkommer  nämligen ​en formulering i det nya avtalet som föranleder min nyfikenhet:  ”​Stadstrafikforum kan även initiera frågor,​ i tillägg till att samråda och gemensamt  bereda frågor.” Det jag tänker på är den mycket stora dagliga arbetspendlingen, i första  hand mellan Vänersborg och Trollhättan. Det jag tänker på är att göra pendlingen med  kollektivtrafiken ​mer​ attraktiv, vilket förutsätter något helt annat än en buss varje kvart.  Och jag undrar också om en kampanj för samåkning skulle kunna föra till en förändring  av beteendet. Jag får väl skriva en motion för att fresta våra kommunalråd och se om viljan finns att  ”initiera” nya tankar.

Som sagt, jag ska lyssna på fullmäktige. Min partikamrat Stefan Kärvling och jag skrev  en motion som väntar på att bli ​behandlad​. Om den hade funnits på plats hade det varit  möjligt att följa förhandlingarna via ​webb-TV​.
Då hade jag sett hur övriga partier lyckas att fylla sina platser. Vänsterpartiet har fem mandat och tre ersättare. Jag vet redan nu att endast två av dessa åtta kommer att  finnas närvarande.

Det sägs idag också att Medborgarpartiet har anmält förhinder för hela partigruppen.

Beskedet från kommunfullmäktiges ordförande var igår: ”​Problemet  uppstår ju givetvis om alla i ett parti anser sig inte kunna delta men det har jag ej fått till  mig av någon​”​.​
Och så den klara anvisningen: ”​Vi kommer göra det vi kan för att vi ska sitta brett isär på  mötet och jag kommer uppmana alla att hålla sig kort.”

Den frågan jag tidigare riktade till presidiet kan inte ha varit tydligare: När kommer det officiella beskedet att fullmäktiges sammanträdet ställs in?

P.S: Vid 16-tiden idag, tisdag, kom ett besked från kommunkansliet med en skrivelse av kommunfullmäktiges ordförande, Annalena Levin.

På fullmäktiges sammanträde igår var jag i talarstolen vid 3 punkter av totalt 23 på föredragningslistan. Visst, det blev längre inlägg från min sida. Så har det alltid varit sedan jag kom med i fullmäktige. Vill jag ha sagt någonting, så tvekar jag inte utan går fram och gör det.

Min partikamrat Stefan Kärvling är snabbare på tangentbordet, han bloggade redan tidigt idag och sammanfattade hela mötet. På Facebook-sidan ”Vänersborgare” ser jag några kommentarer som gör att jag vill förklara med vilket syfte jag hade skrivit min motion.

För mig gällde det bara frågan om öppenhet, insyn och delaktighet. Jag såg förändringen som kom för något år sedan. Tidigare visste man vilka beslutsförslag som skulle läggas fram för avgörande i nämnden. Sedan blev det så att allmänheten endast i efterhand fick veta vad som hade beslutats.

Men det gick snett med motionen. Någon i kommunledningen måste ha sagt någonting som gjorde att underlaget gled i väg. Det finns synpunkter som talar mot min motion, andra som i hög grad talar för mitt yrkande. Men allt hamnade nu på den ena sidan, hela underlaget hade ett enda syfte, att motivera avslag, alltså ett nej till min motion.

Det blev tvärtom, Stefan Kärvling berättar hur det gick till när fullmäktige utan votering avgjorde: Bifall till motionen.

Jag blev inte överraskad, egentligen bara lite bedrövad.

Någon månad innan jag fick lämna kommunstyrelsen skrev jag en motion med rubriken: Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen? Jag avslutade en längre text med mitt yrkande: ”att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet”.

Jag vill tro att om motionen, den som bifölls igår, i ett tidigt skede skulle varit föremål för ett kortare samtal bland våra ledande politiker, alltså dessa femton som har uppdrag i kommunstyrelsen, då skulle det ha varit sannolikt att den omstridda motionen inte skulle glidit fel. Svart? eller vitt? Varken eller, både och. Efter en sådan tidig avstämning kunde motionen vänts och vridits av personalen på kommunkansliet, ett yttrande kunde ha tagits fram som eventuellt hade slutat med två alternativa beslutsförslag.

I fullmäktige skulle sedan några tala för, några emot motionen. Alla med vetskap om att den som förlorar vid en eventuell omröstning inte behövde ta illa vid sig, någon gång vinner man, någon gång förlorar man.

Nu blev det istället åter så dumt att tjugo ledamöter i kommunledningens tre partier fick se sig ”besegrade”.

Varför kan det inte bli bättre i vår kommun? Den andra motionen jag nämnde här, den om det politiska samtalet i kommunstyrelsen, skulle ha behandlats för länge sedan. Regelverket säger ”inom 12 månader efter den inlämnades”. Än har jag inte hört något.

Det är mycket annat som i högsta grad har med detta att göra som också låtit vänta på sig. Revisorerna överlämnade i oktober rapporten ”Granskning av kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess”. Missivskrivelsens sista mening: ”Vi önskar svar från kommunstyrelsen senast 2019-12-23”.

Jag har läst rapporten flera gånger. Endera dagen borde väl kommunstyrelsen behandla rapporten och berätta hur styrelsen vill förhålla sig till revisorernas ”rekommendationer”. Här skulle jag vilja se att mina tankar från motionen om ”politikernas roll” beaktas. Tyvärr avser nämligen revisorernas granskning mest en prövning om det formella regelverket har tillbörligt präglat ärendeberedningen.

Jag finner mig för det mesta i att regelverk måste accepteras. Men samtidigt hävdar jag att politik behöver mer, behöver samtalet, behöver utbytet av tankar. Och att detta sker i tid, innan ett ärende glider iväg och hamnar snett. Som det gjorde denna gång.

Men visst, lite glad blev jag, känns bra varje gång mina motioner får bifall.

Kommunfullmäktige sammanträder varje månad sedan några år tillbaka i Festsalen i Folkets Hus. Det fungerar tillfredsställande. Men visst saknas teknisk utrustning som skulle underlätta arbetet.

Därför ställer jag en fråga till kommunstyrelsens ordförande som jag tror besvaras på onsdag. Jag antar att fler ledamöter än jag vill få besked.

Själv kan jag säga att jag blickar framåt. I oktober 2014 föll det på mig att som ålderspresident välkomna ledamöterna till en ny mandatperiod. Det gjorde jag i gamla sessionssalen som revs förra året. I oktober 2018 välkomnade jag från podiet i Festsalen i Folkets Hus.

Nu hänger det inte på mig hur det blir 2022. Nominerar Vänsterpartiet mig på valbar plats? Får Vänsterpartiet tillräckligt många röster? Men om – då är jag nyfiken på att veta i vilken sal jag får äran att öppna fullmäktige. 2022 är nog sista chansen ….

Fråga till kommunstyrelsens ordförande

Förs planeringen för en permanent lösning framåt?

Fullmäktiges första sammanträde detta nya år i Festsalen i Folkets hus.

Visserligen ordnas här allt till belåtenhet.

Men nog var det så att vi just hade lärt känna fördelarna med modern teknisk utrustning som gör våra sammanträden effektivare, när beslutet kom att stänga och sedermera riva vår sessionssal intill kommunhuset.

Det har funnits många tankar, diverse uppslag, samtal och förhoppningar att vi skulle återvända till en sal med alla moderna faciliteter. En sal för vårt fullmäktige och för andra som också skulle dra nytta av en permanent lösning i Vänersborg.

Jag ställer därför den enkla frågan: Vad kan kommunstyrelsens ordförande berätta om det som görs för att hitta en lösning?

Lutz Rininsland                                                   2020-02-07