Visst har vi många gånger haft anledning att undra över varför motionsbehandlingen i Vänersborg drar ut på tiden.
Men, se där, för en gångs skull vill vi att det dröjer lite till innan fullmäktige fattar ett beslut.
I början av oktober 2019 undertecknade min partikamrat Stefan Kärvling och jag motionen med rubriken ”Fortsätt, men gör rätt”.
Motionen beskrev hur det skavde mellan medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg och Kunskapsförbundet Väst. Det gällde betalningen av fakturor till friskolor för alla elever från dessa kommuner. Det är förbundet som betalar och pengarna till förbundet kommer från kommunerna.
Men – och alla inblandade vet att det är så – kommunerna ger aldrig hela beloppet, nej, det stannar vid hälften eller ännu mindre än vad utbildningsplatserna kostar.
Stefan och jag vet vad vi pratar om, vi är båda ledamöter i Vänersborgs fullmäktige. jag är ledamot i förbundets direktion och Stefan är med på direktionens möten som min ersättare. Jag länkar här till motionen där vi utförligt beskrev bekymret. Vårt yrkande var: ”att kommunledningen i samråd med Trollhättan och direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi berör i denna motion.”
Nu ska kommunfullmäktige på onsdag ta ställning till om man vill besluta i enlighet med kommunstyrelsens förslag som lyder: ”Kommunfullmäktige avslår motionen.”
Både Stefan och jag måste avstå från att delta i kommunfullmäktige nästa vecks. Självfallet vill vi argumentera för att det är i allas intresse att någon lösning behöver komma fram, vi kan inte bara acceptera att vår motion bemöts så bryskt.
Därför framför jag vårt önskemål i denna blogg, att motionen utgår nu på onsdag och behandlas först vid senare tillfälle. Problemet vi tar upp är väl dokumenterat under ett flertal år, motionen har fått vänta ett halvt år, om debatten och ett beslut för eller mot vårt yrkande kommer nu eller efter sommaren, har ingen betydelse. Jag hoppas verkligen att någon framför detta vårt önskemål i fullmäktige på onsdag…
Hur det blir, kan vi inte veta. Det hänger på fullmäktiges ordförande, Annalena Levin, det är ordföranden som ”äger” dagordningen. Det vi vet är att vi lever för stunden i en tid där det gäller att ha förståelse för varandra och att större hänsynstaganden inte kan skada.