Förra veckan gjorde jag några anteckningar och skissade på en interpellationsfråga till ordföranden i socialnämnden, Tove af Geijerstam. Idag måndag berörs frågan i en artikel i den lokala tidningen TTELA. Där talas i och för sig endast om Trollhättan men självfallet gäller beskedet från socialstyrelsen också Vänersborg.

Fakta: Socialnämnden beslutade i maj att avge: ”Remissyttrande över Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om ansvaret för personer med demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden.” Nämnden ställde sig bakom förvaltningens skrivelse. Två viktiga meningar behöver citeras extra: ”Många kommuner brottas idag med stora ekonomiska problem. För Vänersborgs kommun med 515 platser i särskilda boenden, varav 112 bebos av personer med demensdiagnos, uppskattas merkostnaden till ca 21 Mkr årligen.”

Egentligen tror jag knappast socialstyrelsen hann läsa alla inkomna remissvar innan man gick till tryckeriet med manuskriptet för det avgörande Meddelandeblad 8/2012 ”Nya föreskrifter och allmänna råd om ansvaret för personer med demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden.”

Nu vet vi vad som gäller. I slutet på Meddelandebladet tar socialstyrelsen ställning till den omstridda frågan om ökade kostnader: ”För många kommuner kommer de nya reglerna att innebära ökade kostnader. Till största delen beror det på att kommunerna idag inte har en bemanning som motsvarar de äldres behov. Detta betyder att om en verksamhet i dag inte lever upp till dagens krav att tillgodose den enskildes behov av insatser enligt SoL så kommer det att medföra ökade kostnader för att åtgärda bristerna. Hur stora kostnaderna blir beror på bristernas storlek.”

Vad tycker jag själv om föreskrifterna? Jag accepterar och välkomnar anvisningarna. Vem ska stå för kostnaderna? Jag inser att vi befinner oss i en rävsax. Partierna som på riksplan har drivit fram nya regler om bemanningskrav är inte partierna som idag sitter i regeringen. Allianspartierna i riksdagen är kritiska mot det beslutet som gav socialstyrelsen förutsättningar för dessa föreskrifter och allmänna råd.

Så bollen studsar tillbaka till den kommunala planhalvan, i alla fall under en tid framöver. Och därför är det inte meningsfullt att diskutera frågan i den slutna kretsen av socialnämndsledamöter. Nej, det är kommunstyrelsen och i sista hand kommunfullmäktige som i öppna sammanträden debatterar och beslutar om fördelningen av resurserna. Det är ledamöterna i kommunfullmäktige som behöver läsa och höra vem som säger vad i frågan om vår äldrevård och omsorgen för människor som har drabbats av demens.

Det behövs en interpellation.

Någon dag efter telefonsamtalet med Bert Karlsson var det ”stadsvandring” ute på Ursand. Ett litet referat fanns i bladet ”Vänersborgaren”, några rader med rubriken Annorlunda stadsvandring och som avslutades med : ”att Bert Karlsson drog ett urval av sina historier och vitsar, alla inte helt rumsrena.”

Jag gissar det gick hem som vanligt. Han är som han är.

Men nog visade Bert Karlsson lite irritation. Alldeles i början av sin vandring avslöjade han sanningen. Enligt Bert är det ”bara två” som är mot hans finfina planer, en heter Lots och den andra Butch eller något sånt. Måste vara James Bucci, men med honom har Bert hittills inte pratat med, såvitt jag vet. Bara två betyder i klartext att Bert Karlsson är helt på det klara med att han kommer att lyckas med att vrida på kommunstyrelsens beslut i juni, då var vi åtta.

Vi får väl se …

Bert Karlsson ringde. Kan inte påstå att jag blev förvånad att Bert Karlsson ringde mig. Mera att det dröjde så länge innan han ringde mig.

Vad gäller saken? Han ville träffa mig men samtalet avslutades med att jag lyckades övertyga honom om att det var meningslöst för oss båda.

Han vet vad han vill och jag vet vad jag inte vill.

För Bert Karlsson kom det som en otrevlig överraskning att kommunstyrelsens majoritet avböjde förslaget att utreda ”bostäder” på Ursand. Det är inte ”Campingen” som ger pengar, det är inte ”Campingen” som är huvudintresset för Bert Karlsson. Campingen var ”dörren in”…

Min uppfattning är att det ankommer på mig på samma sätt som det ankommer på andra ledamöter i kommunstyrelsen att ”prioritera”. Tillsammans med sju andra ledamöter ändrade vi på beslutsförslaget som kommunledningen hade lagt fram.

Telefonen lär ringa också hos andra, det återstår att se hur omröstningen utfaller när frågan eventuellt tas upp på nytt.

För min del gäller:

• Jag gör skillnad mellan ”campingen på Ursand” och ”Ursand”.
• Jag medger att ”campingen” mår bara bra av en upprustning – men eftersom kommunala kostnader behövs  måste ”campingen” acceptera att ställa ”sig i led”, det finns andra viktigare behov som måste komma i första hand enligt min uppfattning.
• Jag är övertygad om Bert Karlsson använder sig av”campingen” endast för att få genom ”bostäder” på Ursand – Bert Karlsson vet hur han ska spela spelet. Den egna insatsen stannar på lägre nivå, kommunens åtagande överstiger vida Bert Karlssons ”bidrag” – vinsterna hamnar inte hos kommunen.

Det kändes ändå bra att Bert Karlsson ringde, nu vet han att han inte behöver ringa igen. Och inte heller behöver han försöka ”tolka” vårt samtal. Vi var båda tydliga mot varandra – han instämde även i mitt förslag efter tio minuter att vi skulle avsluta samtalet.

I slutet på augusti är fullmäktiges ledamöter inbjudna till ett samtal kring kommunens nya vision. Här påbörjas en resa som ett år senare skall utmynna i ett formellt beslut.

En vision – vad är en vision? Vad syftar en vision till? Vilken roll skall en vision ha? Hur avgränsas visionens beskrivning av framtida målsättningar mot årliga budgetbeslut som konkret beskriver mål, uttalar förväntade resultat och tilldelar resurser?

Som ledamot i fullmäktige har jag stora förhoppningar att den nya visionen håller sig på en nivå där formuleringarna förankras i det som är. Drömmar har ingen plats i texten som jag vill att vi kommer fram till i december 2013.

Vänsterpartiets grupp kommer regelbundet under det kommande år att diskutera frågeställningar på partiets medlemsmöten. Var och en kan bidra med sina funderingar och värderingar. Själv begrundar jag – inte minst efter vårens diskussioner om ”skolans framtid” – VILKA ÄR DET EGENTLIGEN VI REPRESENTERAR?  Vem är vi som är kommunen? Motsättningarna mellan ”storskolan centralt” och ”lilla skolan på landet” blev tydliga i vårens ”medborgardialog”.

Jag ska inte lägga ut texten för någon annan, bara några sidor som jag läser just nu. Här finns mycket att ta ställning till, visionen skall ju gälla HELA kommunen, eller hur?

Tätort – Wikipedia

Tätorter, Arealer, Befolkning – SCB

Samhälle (geografi) – Wikipedia

Kategori: Samhällstyper  – Wikipedia

Sidorna är ”innehållsförteckningar”, länkarna på dessa sidor leder vidare. Så t ex SCB med sina tabeller för Vänersborgs tätorter Brålanda, Frändefors, Katrinedal, Nordkroken, Vargön, Vänersborg. [Har inte Onsjö också blivit tätort?]

 

Varit en lång paus, ”haft semester”, fast det har jag alltid sedan något år tillbaka. Upplever fortfarande hur skönt det känns att på fullt allvar kunna ställa den nyfikna frågan ”Vad är det för dag idag?”

Några av dessa dagar  i veckan tillbringade jag i Borås. En mycket fin upplevelse som gav utrymme för många tankar och reflektioner. Kristina kommer från Borås och nu är det snart femtio år sedan hon lämnade stan där hon växte upp. När vi går genom stan är det många minnen hon vill berätta om, det finns mycket kvar ”som det var då” samtidigt som vi tillsammans kan konstatera att mycket ”har hänt” i Borås. Vi delar denna upplevelse också när vi gör en liknande vandring genom Ulm, stan där jag växte upp, gick i skolan och som jag lämnade för mer än femtio år sedan.

Borås och Ulm har mycket gemensam, man har ”en bild” av Borås” i Sverige på samma sätt som tyskarna i gemen har en viss uppfattning om Ulm. Dock är Borås med strax över 104.000 invånare ”större” i Sverige än ”lilla” Ulm med sina 125.000 invånare är i Tyskland, plats 13 och plats 60.

I Borås ägnade vi mycket tid åt promenader i centrum, dock inte hur som helst. BORÅS INTERNATIONELLA SKULPTURBIENNAL 2012. Finns ingen anledning att skriva mer än: Stort! Fint! Utmärkt! – åk dit, fram till 16 september. (Förresten, ”åk dit”=endast 1½ timme med tåget, hur bekvämt som helst.)

Vi visste inte att torsdagar är speciella dagar i Borås, det fick vi lära oss. Från hotellterrassen bevittnade vi Brolles uppträdande, som avslutning på ett imponerande program.

Men störst intryck gjorde på oss det som skedde på morgonen efter ”festen i centrum” – vid morgonpromenaden klockan 08:00 var gatorna sopade och spolade, det fanns nästan inget som påminde om folkvandringen till och från torget, spåren var borta efter alla tusentals människor som befann sig länge ute under en varm sommarnatt. Med beröm godkänt!

Hemkommen ”läser” jag mycket om Borås – och jämför med Vänersborg. Bortsett från allt som inte går att jämföra finns viktiga beröringspunkter. Inte bara att Borås och Vänersborg ”betyder något” för regionen Västra Götaland, inte bara att båda ligger nära och dock en bit ifrån Göteborg. Borås har ingen majoritet som styr kommunen, S+V+MP samlar tillsammans med ”Vägvalets” representant 35 ledamöter av 73. Vänersborg ser 20 ledamöter från M+FP+KD  i ledningen för en kommun med 51 platser i fullmäktige. Båda kommuner är på gång att ta fram en ny VISION – Vänersborg börjar nu och ska komma till ett beslut i december 2013, Borås har hållit på länge. Beslutet om den slutgiltiga formuleringen fick dock skjutas till oktober 2012, det var den stora mängden av remissvar och synpunkter som kräver extra tid.

Finns det något att lära sig? ”Läs och lära” – jag studerar med växande intresse underlaget från Borås och jag gillar vad jag läser. Någon annan som vill läsa? Berätta då för mig om ni ser att Borås någonstans gör anspråk på att bli ”bäst”, ”först” eller ”störst”. Sveriges ”bästa” ”någonting”, var har jag hört detta?

Och varför smyger sig ytterligare en tanke på nu när jag nämnde Ulm? Jo, se där – hemsidan är egentligen en annan, en som förtydligar vad som håller på att hända därnere: Ulm växer ihop med grannkommunen Neu-Ulm, Ulm som ligger i delstaten Baden-Württenberg och Neu-Ulm som ligger i ”Freistat” Bayern. Vad tänker jag nu på?

Behövde en dag för att hämta mig från prövningen som fullmäktige utvecklade sig till.

Nu läser jag i lokaltidningen Gunnar Lidells och Lena Eckerbom Wendels debattartikel samt förvaltningens rop om hjälp med almanackan.

Fattar inte Lena Eckerbom Wendel att det på måndag 2 juli 2012 kan bli ett extra sammanträde med Barn- och ungdomsnämnden? Då har det gått fem dagar sedan kommunfullmäktiges protokoll justerades (onsdag 27 juni) och kommunallagen föreskriver endast fyra dagar ”innan” sammanträdet att kallelsen skall vara hos ledamöterna. Tänker Lena Eckerbom Wendel inte kalla?

Gunnar Lidell ställer in redan nu nästa sammanträdet med kommunstyrelsen, varför nästa träff först ska ske onsdag 5 september 2012. Hur tänker Lidell?

Tja, så säger man i alla fall på mitt modersmål när man vill ha sagt att ”alla tre” hänger ihop, att dessa tre bildar en enhet.

Sedan har jag klart för mig att inte alla tycker att mina frågor är ”gut”. Men så är det, så har det varit under alla år sedan jag kom med i fullmäktige 1982. Det är ”gott” och nödvändigt när oppositionen granskar ledningen.

Denna gången blir det hela tre frågor som ställs och skall besvaras vid avslutningen av kommunfullmäktige på onsdag innan det är dags för sommarlovet. Här den tredje frågan:

Fråga till miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande

Vilket regelverk gäller?

2009 och 2010 ändrades miljöbalken. Den stora förändringen var att huvuddelen av frågor om strandskyddsdispenser samt tillhörande tillsyn flyttades från länsstyrelsen till kommunen. Det ankom på kommunfullmäktige att besluta vilken nämnd som skulle ha delegation att hantera ärenden efter ikraftträdande av den ändrade lagstiftningen.

Diskussionen innan beslutet gällde ”byggnadsnämnden” eller ”miljö- och hälsoskyddsnämnden”, det fanns i slutändan olika synpunkter vem som skulle hantera ansökningar och vem skulle utöva tillsynen. Båda förvaltningar hade först sammanställt en gemensam beskrivning av ”läget” och presenterat tänkbara alternativ för en optimal anpassning till det förändrade dispensförfarandet. Fördelarna som talar för delegation till den ena eller den andra nämnden framgick av skrivelsen.

Innan kommunfullmäktige beslutade sig för byggnadsnämnden förekom dock en livlig debatt. Beslutsformuleringen måste därför tillmätas stor betydelse. Beslutet avsåg att ge förutsättningar för att strandskyddsfrågor i Vänersborg skulle få en korrekt behandling som tog hänsyn till båda nämnders arbetsuppgifter.

• Kommunfullmäktige delegerar till byggnadsnämnden att besluta om strandskyddsdispens samt att utöva tillsyn över strandskyddet. Beslut om strandskyddsdispens ska föregås av ett samråd med miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Så långt bra. Men hur fel det kan bli visar följande.

2012-05-07 behandlar miljö- och hälsoskyddsnämnden ärendet Yttrande över ansökan om strandskydds-dispens på fastigheten Kleverud 1:8 (SSD 0008/2012). Nämndens protokoll § 48 inleds med ”Byggnadsnämnden har begärt miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande ….” och avslutas med ”Miljö- och hälsoskyddsnämnden återremitterar ärendet till Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen på grund av bristande underlag. Nämnden efterlyser bättre underlag och kartor för de olika anläggningarna och åtgärderna.” I texten framgår också ”Sökande, tillika arrendatorn för campingen, hävdar att de inte känt till att det krävs strandskyddsdispens och därför har flertalet åtgärder redan påbörjats.”

2012-06-11 togs ärendet upp på nytt. Beslutsförslaget till nämnden var: ”Då byggnadsnämnden redan har tagit beslut om att ge strandskyddsdispens så avstår Miljö- och hälsoskyddsnämnden från ytterligare beredning av ärendet.”

Hur kunde det bli så?

Förklaringen framgår av byggnadsnämndens protokoll 2012-05-22, § 65 Ansökan om strandskyddsdispens.  I ärendebeskrivningen sägs under punkten Yttrande – remissinstanser:

• Beslut om strandskyddsdipens ska enligt beslut i kommunfullmäktige föregås av remiss till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Denna nämnd har beslutat om återremiss till sin förvaltning, varvid riktigt utlåtande saknas. Under presidiemötet tog byggnadsnämndens ordförande kontakt med miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande och båda var överens om att ärendet kan behandlas i byggnadsnämnden 22 maj.

När jag nu har gått genom såväl miljö- och hälsoskyddsnämndens reglemente som delegationsordning kan jag inte se vad miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande kan åberopa för att få stöd för sitt agerande, när han – såvitt jag kan förstå – sätter sig över sin egen nämnds beslut och befogenhet. Den möjliga förklaringen kan vara ordförandens rätt att agera i brådskande fall när nämndens beslut inte kan inväntas. Men i så fall gäller att ordföranden måste anmäla till nämnden att han tagit ett delegationsbeslut. Av miljö- och hälsoskyddsnämndens protokoll 2012-06-11 framgår inte att så har skett.

Min fråga är: Vilket regelverk gäller för nämnden och vilket för ordföranden?

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                             2012-06-18

Ursand är en enda röra. Ja, inte bara som det ser ut därute, på byggarbetsplatsen. Tur nog att sommaren verkar vilja dröja …

Nej, hur det hela gick till när campingen tog över rubbet, eller kan man fortfarande säga, när campingen ville ta över rubbet. För beslutet i kommunstyrelsen måste väl anses vara ett beslut i förnuftets tecken och i grevens tid. Vem som har lovat vad, vem som bär skulden till att det hela blev som det blev försöker Vänsterpartiet få undersökt, vi lämnade en motion.

Men det fortsätter. Därför en fråga till byggnadsnämndens ordförande som jag ställer i kommunfullmäktige nu i veckan.

Fråga

till byggnadsnämndens ordförande

Var det korrekt?

Miljöbalken ändrades 2009 för att lagstiftningen skulle motsvara ett förändrat synsätt på behovet av strandskyddet. Den stora förändringen var att huvuddelen av frågor om strandskyddsdispenser samt tillhörande tillsyn flyttades från länsstyrelsen till kommunen.

Under några månader debatterades frågan intensivt. Nuvarande ordförande i byggnadsnämnden var vid tidpunkten för kommunens beslut ersättare i byggnadsnämnden men av protokollen framgår att han inte var närvarande när byggnadsnämnden diskuterade frågan.

Det ska dock inte betyda något idag när konkreta dispensärenden behandlas.

Hur var beslutet? Enligt min uppfattning klart och tydligt:

• Kommunfullmäktige delegerar till byggnadsnämnden att besluta om strandskyddsdispens samt att utöva tillsyn över strandskyddet. Beslut om strandskyddsdispens ska föregås av ett samråd med miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Beslut ska … föregås, inte bör, inte kan. Beslutet var: ska föregås.

Frågan som jag vill ställa gäller hur detta beslut följs när ett sådant dispensärende bereds av byggnadsnämnden.

På begäran av byggnadsnämnden behandlar miljö- och hälsoskyddsnämnden 2012-05-07 ärendet Yttrande över ansökan om strandskyddsdispens på fastigheten Kleverud 1:8 (SSD 0008/2012). Nämndens protokoll § 48 inleds med ”Byggnadsnämnden har begärt miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande ….” och avslutas med ”Miljö- och hälsoskyddsnämnden återremitterar ärendet till Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen på grund av bristande underlag. Nämnden efterlyser bättre underlag och kartor för de olika anläggningarna och åtgärderna.” I texten framgår också ”Sökande, tillika arrendatorn för campingen, hävdar att de inte känt till att det krävs strandskyddsdispens och därför har flertalet åtgärder redan påbörjats.”

2012-06-11 tog den tillfrågade nämnden åter upp ärendet. Beslutsförslaget till nämnden var: ”Då byggnadsnämnden redan har tagit beslut om att ge strandskyddsdispens så avstår Miljö- och hälsoskyddsnämnden från ytterligare beredning av ärendet.”

Hur kunde det bli så?

Förklaringen framgår av byggnadsnämndens protokoll 2012-05-22, § 65 Ansökan om strandskyddsdispens.  I ärendebeskrivningen sägs under punkten Yttrande – remissinstanser:

• Beslut om strandskyddsdipens ska enligt beslut i kommunfullmäktige föregås av remiss till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Denna nämnd har beslutat om återremiss till sin förvaltning, varvid riktigt utlåtande saknas. Under presidiemötet tog byggnadsnämndens ordförande kontakt med miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande och båda var överens om att ärendet kan behandlas i byggnadsnämnden 22 maj.

För mig är det en gåta hur tolkningen av kommunfullmäktiges ”ska föregås” i praktiken betyder att en begäran skickas men att det kvittar om det kommer tillbaka ett yttrande som ”i sak” speglar miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömning.

Min fråga är:    Anser byggnadsnämndens ordförande att han handlade korrekt i enlighet med kommunfullmäktiges beslut och har byggnadsnämndens beslut i det aktuella ärendet således lagligt tillkommit ?

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                             2012-06-18

På onsdag är det fullmäktige, ett sista möte inför sommarlovet. Tio fingrar på två händer räcker inte till att räkna upp alla ärenden som väntar på ett avgörande. Beslut i många frågor tas dock inte nu, det får anstå till hösten eller ännu längre.Denna mandatperiod utmärks av en hastighet som kan betecknas med ”knapp styrfart”.

Som politiker i opposition känner jag en viss vanmakt. Våra motioner behandlas ju  inte omgående, hur mycket vi än själv tycker att vi tar upp viktiga och aktuella frågor. Interpellationer behandlas inte heller på sätt vi har föreslagit, utan oftast går två hela månader mellan att frågan ställs och svaret kommer. Svaret? Nåja, innan det kommer någonting som anses utgöra ett svar.

Tredje instrumentet är det som kallas ”frågor”. Tidigare kallades det för”enkla frågor” men det fick jag lära mig att så heter det inte längre. Jag tror det blir tre av denna sort kommande möte, här den första:

Fråga till kommunstyrelsens ordförande

Vad står i vägen för nya ägardirektiv?

Kommunstyrelsen beslutade vid sitt möte 2 november 2011:

• med beaktande av yrkandena ovan att återremittera ärendet till kommunstyrelseförvaltningen.

”Ärendet” var Antagande av ägardirektiv för AB Vänersborgsbostäder.

”Yrkandena” som anfördes som motivering för återremissen var följande:

• Ordföranden föreslog att ärendet skulle återremitteras för att se över ägardirektivens omfång samt eventuella felaktigheter.
• Lutz Rininsland (V) yrkade … … för att se över bosam/social kontrakt.
• Marie Dahlin (S) yrkade … … för att få en översyn i sin helhet av ägardirektiven.
• Bo Carlsson (C) yrkade … … för att i ägardirektiven skulle tas in erbjudande om klimatsmart boende.
• Marika Isetorp (MP) yrkade bifall till samtliga yrkanden med särskyld betoning av Bo Carlsson (C) yrkande.

Jag delar Marika Isetorps syn att alla yrkandena skall beaktas men min betoning låg redan då vid Bosamkontrakten. Sedan dess är signalerna än tydligare. Det råder sedan en tid tillbaka stora svårigheter att hjälpa människor som av en eller annan orsak är i behov av samhällets stöd för att komma åt en dräglig boendesituation. Men nu tycks situationen eskalera och någonting måste ske.

Jag är av den uppfattningen att kommunen, som äger bolaget Vänersborgsbostäder till hundra procent, bör fatta beslut om ägardirektiv som ger bolaget vägledning om vad som behövs för att möta den av mig beskrivna situationen.

Min fråga är:

Vad är det som står i vägen för att ärendet åter kan behandlas i kommunstyrelsen och föras upp till kommunfullmäktige som ett beslutsärende?

Lutz Rininsland

Vänsterpartiet                                                             2012-06-14

Jag vill inte neka att jag intresserar mig för vad socialdemokraterna i Vänersborg sysslar med. Själv har jag sedan början av åttiotalet (tänk, det är nu trettio år sedan!) fått uppleva hur S behandlar min partigrupp. Behövdes Vänsterpartiets ledamöters röster för att få genom beslut i den kommunala politiken, så var vi välkomna i stugvärmen. Räckte våra röster inte till och de borgerliga partierna hade majoritet, så låtsades S att vi inte ens fanns.

Socialdemokraterna i Vänersborg förpassades på valdagen 2010 till skamvrån. Där behöver man inte stå i all evighet men det behövs någonting för att komma därifrån. Har S lärt sig sin läxa? Jag känner mig tveksam, inte alls säker på att insikten finns.

Nu är läget att våra två partier har börjat samarbeta igen peu à peu. Det bara blev så: medborgardialogen kring ”Skolans framtid” var en anledning, behovet att ta fram pengar till våra skolor en annan. Jag vill påstå att det är sakfrågorna som har fört oss samman i några ärenden.

Att begrunda sakfrågorna och att ta ställning därefter har varit Vänsterpartiets styrka. Därför känns det rätt att se om tänkbara samarbetspartier också kan hålla sig till sakfrågor och argumentera logiskt.

Det kan hända att jag tillmäter en simpel insändare för stor vikt, men det korta inlägget är undertecknat av Marie Dahlin och Lennart Niklasson. Jag yttrar mig om en insändare i dagens TTELA [2012-06-12] med rubriken ”S vill utreda en skola för västra stadsdelen”. Insändaren är ett svar på en appell av de boende kring Kindblomsvägen.

1) Om det blir byggnation på området, vet vi inte någon av oss vad för typ av byggnation det blir. Varför inte ta en titt på samhällsbyggnadsnämndens handlingar, där svaret finns.

2) Vi skulle önska att det blev bostäder för de som bor på Blåsut i dag men vill sälja sin villa och flytta till lägenhet. Det finns nästan inga möjligheter till kvarboende på Blåsut i dag om du inte vill bo kvar i ditt hus. Hur går det ihop med en annan mening längre fram: Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.

3) Vi har full förståelse för er som bor däruppe – det är ungefär som överallt i kommunen – bygg gärna men inte här. Ursäkta, full förståelse? Har Marie och Lennart verkligen satt sig och läst på i ärendet?

Det finns fler kullerbyttor men det får räcka.

S vill ta sig ton igen, det märks och hörs. Det kan också vara på tiden. Men visa att ni har gjort läxan, ren ton och bättre argumentation, tack.