Besviken på mig själv

Frustration är inte en önskvärd reaktion. Jag borde ha lärt mig att skaka av trista intryck från jobbiga möten. Men jag upplevde just detta. Kunskapsförbundets direktion hade ju hamnat i en rävsax, med en snabbt växande obalans, kommunledningar som låtsas vara döva och hotet att behöva göra avkall på utbildningars kvalitet för att rädda ekonomin. Hur skulle lösningen bli?

Min partikollega Stefan Kärvling har mycket väl beskrivit vad som hände innan och under gårdagens sammanträde. Han orkade återge utförligt vad vi kom fram till, hur beslutet ser ut och vad som döljer sig i beslutet. Själv skrev jag följande kommentar på Stefans blogg: ”Tack, Stefan, för att du rapporterade direkt. Jag läste också ”morgondagens” TTELA och informationen som finns på Kunskapsförbundets hemsida. Min kommentar gäller egentligen dessa två texter: Klart, sätter man plåstret skickligt nog syns inga öppna sår vid första anblicken.

Min frustration då? Alla ledamöter och ersättare i Kunskapsförbundets direktion måste uppfylla ett villkor för att överhuvudtaget vara valbara till detta uppdrag: Att man ”hemma” i medlemskommunen, antingen Trollhättan eller Vänersborg, också har blivit invald i kommunfullmäktige. Det känns jobbigt att behöva lyssna på alla inlägg i direktionen med innebörden ”kommunen borde lyssna, kommunen borde förstå, kommunen borde handla”. Varför gör man sin röst hörd i direktionen, bara i direktionen? Men inte i kommunen, inte i kommunfullmäktiges offentlighet? Några invänder säkerligen. Vi pratar ju i våra partier, på våra möten.

Vi kommer nog fortsätta med att utmana till en debatt i fullmäktige, så att alla vet vem som verkligen vill få Kunskapsförbundet på rätt köl igen.

Förbundets gymnasieutbildning klarar sig för stunden. Vuxenutbildningen kommer närmare den dagen när kommunen måste inse hur dyrt det blir att spara pengar. En stor grupp ungdomar som med stöd av gymnasielagen skulle kunna hanka sig fram med tillfälliga uppehållstillstånd faller offer för våra kommunalråds ovilja att ta sin del av ansvaret för migrationspolitiken.

Vi får se om det finns tillfälle att öppna för ett samtal i nästa vecka när kommunfullmäktige sammanträder.

Se där! Även för dem? Politikens ovilja att lösa problem

UAvslutande två meningar i Eva Stenbergs betraktelser i DN den 2 september var: ”Det är mycket som står på spel för partierna. Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig.

Artikeln avsåg att belysa riksdagspartiernas inställning och beredskap att medverka i den parlamentariska utredningen ”Den framtida svenska migrationspolitiken”.

Vänsterpartiet har bett Christina Höj Larsen att delta i kommittens arbete. Vad jag förstår är hon den ledamot bland alla åtta partiers företrädare som minst tänker på Eva Stenbergs näst sista mening Det är mycket som står på spel för partierna.” Hur alla andra ser på den avslutande meningen: ”Och för dem som flyr undan förföljelse eller krigkan jag inte uttala mig om. Christina Höj Larsens alla tankar ligger hos människor som har flytt från krig och förföljelse.

Jag hade anledning att mailväxla flera gånger med Christina. Medan det är åtta riksdagspartier som fram till 16 augusti 2020 har fått tid att producera ett underlag för en proposition, så är det nio partier i Vänersborg som har en brännande fråga att besvara. Menar man egentligen allvar med sitt arbete i olika församlingar eller sitter man bara av sina möten och bollar över problemen till någon annan?

Stefan Kärvling och jag bevakar Kunskapsförbundet Västs intressen i förbundets direktion och i kommunfullmäktige, Stefan även i kommunstyrelsen där han dock tyvärr endast är ersättare för Vänsterpartiet.

Vi har skrivit flera gånger om Kunskapsförbundets svåra situation. Medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg har krav och stora förväntningar på förbundets utbildningsverksamhet, men när det gäller att finansiera förbundet så sviker båda kommuner.

I första hand gäller det bidragen till gymnasieprogrammen. I andra hand volymen på kommunernas uppdrag om hur mycket vuxenutbildning förbundet skall ordna. Och i detta andra uppdrag döljer sig utbildningen för ensamkommande ungdomar som enligt Gymnasielagen kan få tillfälliga uppehållstillstånd under förutsättning att man deltar i utbildningen.

Där ligger problemet: Förbundet kan inte erbjuda utbildningsplatser om det inte finns finansiering, kommunerna säger sig förstå situationen, men förklarar rakt ut att några pengar inte finns  Utan att vara på utbildning finns inte möjlighet för de ensamkommande ungdomarna att erhålla tillfälligt uppehållstillstånd.

”Och för dem som flyr undan förföljelse eller krig” Vad tror man egentligen skall hända när desperata ungdomar bara ”finns”, ingenstans att gå, ingen arbetsplats, ingen skola, ingen undervisning, just ingenting. Vad tror man egentligen? Vad förväntar man sig? Vad väntar man på?

I förbundets direktion riktar sig alla partier till kommunen. Vid nästa sammanträde i kommunen avslår man sina egna önskemål. Olika stolar, olika svar. Finns det någon tredje som är boven?

I ett mail till Christina Höj Larsen skrev jag: ”Ska inte låta bli att göra min röst hörd i fullmäktige, i Kunskapsförbundet och i andra sammanhang – men denna kompakta attityd ”Hör inte, ser inte, förstår inte, vill inte veta” är mera smärtsam än rena rasistiska och elaka uttalanden.”

Christina Höj Larsen pekar på att det gick snett från början. När regeringen väl insåg att den snabba och hårda förändringen – från permanenta till i regel endast tillfälliga uppehållstillstånd – hade fört med sig allvarliga problem, så vill man luckra upp regelverket. Men det blev inte bra, det blev fel.

Christina skriver: ”Liknande problematik finns på många ställen runt om i landet. Denna brist uppmärksammades av remissinstanser, och är en del av oredan som karakteriserar nya gymnasielagen.”

Vi fick också ett utlåtande från en jurist som handlägger många ärenden för ensamkommande ungdomar. Han säger:

”Kommunen har ju samma ansvar för de ungdomar som beviljats uppehållstillstånd enligt nya gymnasielagen som för alla andra kommuninvånare. Det finns därför ingen laglig grund att utesluta dessa ungdomar från gymnasie- och den kommunala vuxenutbildningen endast utifrån deras uppehållstillståndsstatus. Så om det är detta som är problemet tänker jag definitivt att det borde gå att finnas sätt att argumentera mot och potentiellt vägar att bestrida det rent juridiskt.

Däremot finns det tyvärr ingen skyldighet för kommunerna att erbjuda sådana yrkesutbildningar på komvux och vissa andra utbildningar som kan ge rätt till förlängt uppehållstillstånd. Detta är ett problem som anfördes av remissinstanser redan i förarbetena till lagen men som ignorerades av regeringen. I Malmö har vi sett att just att det regionalt varierade utbudet på utbildningar är ett stort problem för den här gruppen och något vi försökt lyfta på ett politiskt plan kommunalt.”

På torsdag sammanträder Kunskapsförbundets direktion. Jag vet inte vad detta möte kommer att resultera i. Jag vet vad Vänsterpartiet, vad Stefan och jag anser. Jag har ingen aning om hur de andra ledamöterna kommer att slingra sig denna gång.

”Inte giltigt” följs av ett nytt ”uppdrag” – Kunskapsförbundet på knä

Ägarrådet talar klartext. Ägarrådet utgörs av två gånger tre kommunalråd. Talar våra kommunalråd mot bättre vetande?

Kunskapsförbundet Väst ordnar gymnasial utbildning och vuxenutbildning i Vänersborg och i Trollhättan. Läser man förbundsordningen, så står i § 3 Ändamål och uppgifter:

Kommunalförbundet har till ändamål

  • att genom mellankommunal samverkan rörande tillhandahållandet av utbildning inom de frivilliga skolformerna uppnå ökad utbildningskvalitet för ungdomar och studerande i medlemskommunerna,
  • att i samverkan med förbundsmedlemmarna och externa aktörer skapa förutsättningar för ett livslångt lärande,
  • att vara en viktig part i arbetet med att öka medlemskommunernas långsiktiga attraktionskraft, samt
  • att verka för att de frivilliga skolformerna ska vara en drivkraft i samhällsutvecklingen.

Det är förtroendevalda från de båda kommunerna som i förbundets direktion bestämmer hur dessa uppgift bäst skall lösas.

förbundsordningens § 6 finns en viktig mening; Direktionen ska, inför beslut i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt i förbundet, hänskjuta ärendet till ägarsamråd.

Vad har hänt, vad är det som sker?

Vid två tillfällen informerade direktionens ledning kommunalråden i Trollhättan och i Vänersborg om plötsligt uppkomna dramatiska förändringar i förbundets ekonomiska situation, såväl på ungdomssidan som för vuxenutbildningen. Här dessa dokument:

I kommunfullmäktige i Vänersborg har jag, ledamot i direktionen, och min partikamrat Stefan Kärvling, min ersättare i direktionen, i ett flertal anföranden och repliker tagit upp förbundets situation. Vi citerade från beslutsförslagen som skulle tas upp i direktionen. Det är inte möjligt att någon kan hävda att direktionens beslut kom som en överraskning.

Visserligen har vi som företräder Vänsterpartiet i Vänersborg motsatt oss direktionens beslut. I omröstningen var vi ensamma mot alla andra ledamöter, förtroendevalda som har sin plats i direktionen och i fullmäktige – politiker som har tillgång till kommunalråden från såväl ledningen som oppositionen. Jag konstaterar att beslutet fattades först efter en genomgång av en mängd alternativa förslag om hur den uteblivna finansieringen kan hanteras, för att skadeverkningen inte skulle drabba alla tre skolor och samtliga program. Jovisst, det användes ord som ”det här är otänkbart, det här kanske vi kan stå ut med”.

Ändå formulerar sig kommunalråden i protokollet från ägarrådet i onsdags på följande sätt: ”Ägarrådet anser att Kunskapsförbundets direktions beslut om att inte erbjuda ovanstående utbildningar fr.o.m. höstterminen 2020 inte är giltigt. … Ägarrådet anser att det är otänkbart att inte erbjuda industritekniska programmet i Trollhättan och Estetiska programmet (ESMUV) i Vänersborg. Kunskapsförbundets direktion får i uppdrag att skyndsamt till ägarrådet/ägarsamrådet redovisa alternativa förslag med konsekvensanalys.”

Nu är det mycket bråttom. Kommundirektören Pascal Tshibanda i Vänersborg vill omgående träffa stadsdirektören från Trollhättan och förbundsdirektören från Kunskapsförbundet. Politikerna har i onsdags på ett kvällsmöte sagt sitt, nu måste det hittas praktiska lösningar.

Det här är utan tvekan den största krisen i förbundets sexåriga existens, måtte det lyckas att hitta acceptabla lösningar.

För att bilden ska bli komplett: Kommunalråden har också talat klartext angående behovet av att finansiera vuxenutbildningen till fullo. ”Ägarrådet anser att det inte finns någon möjlighet att ge mer ekonomiska tillskott till denna verksamhet inom vuxenutbildningen för 2019.” Detta budskap är mycket illavarslande, inte minst när man har finansminister Magdalena Anderssons presentation igår inför regeringens budgetproposition i färskt minne.

Kunskapsförbundets dilemma behöver lösningar nu

Är det så svårt eller är det så att inte ens ett fullmäktigebeslut respekteras?

Jag ska skriva en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, om det arbetas med ett fullmäktigebeslut från november 2018.

I korthet: Förra mandatperioden försämrades arbetsvillkoren väsentligt för ledamöterna från partier som inte ingår i ledningsblocket S+C+MP eller i alternativet M+L+KD. Vänsterpartiet skrev en motion om detta med rubriken ”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier”. Yrkandet var: ”att kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.”

Det blev ett enhälligt beslut i fullmäktige, bifall till motionen, bifall till yrkandet, bifall till att ge kommunstyrelsen ett uppdrag. Tio månader senare har Benny Augustsson som ordförande i kommunstyrelsen kvar detta uppdrag.

Låt mig förklara varför det spelar roll att vilja se lika villkor för oss som för andra.

Kunskapsförbundets bekymmersamma finansiella ställning borde vara allmänt känd. Att den snabba farten utför behöver stoppas borde vi alla vara eniga om. Det finns olika lösningar. Och några sitter bättre till än andra för att göra det första draget, några med insikt.

I måndags träffades kommunstyrelsens arbetsutskott. Jag förutsätter att frågorna kring Kunskapsförbundet fanns med på dagordningen. Jag har också hört ryktesvägen att kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg träffas senare i veckan kring samma fråga.

Vad har vår motion att göra med detta? Motionen begärde att ”alla” förtroendevalda åter får tillgång till arbetsutskottets kallelse, gärna även till protokollen. Så som det var fallet tidigare, innan förändringen gjordes 2017.

Jag är ledamot i fullmäktige i Vänersborg, jag är ledamot i direktionen i Kunskapsförbundet. Visst respekterar jag att kommunalråden får föra sina samtal i enrum, visst respekterar jag att överläggningar i arbetsutskottet ska kunna ske utan inblandning – men jag behöver också få kunskap om hur frågorna formuleras, vilka lösningar som föreslås, vilka som förkastas och vilka som arbetas vidare med för att jag ska kunna bidra med mina tankar och mina förslag.

Jag vet inte om arbetsutskottet i måndags tittade på förbundets beslut om förändringar av gymnasieutbudet, om det gällde finansieringen av vuxenutbildningen eller om frågan om de ensamkommandes rätt till utbildningsplatser skulle tas upp. Jag har inte sett kallelsen, jag har inte tillgång till handlingar.

Jag vet inte om det blev något eller några beslut eller om frågorna sköts upp i avvaktan på ägarsamrådet eller i avvaktan på att en aktuell motion behandlas.

Fullmäktiges enhälliga beslut var tydligt, men om uppdraget inte verkställs hjälper det föga. Jag får fråga Benny Augustsson.

[Om Kunskapsförbundet har jag skrivit ett antal gånger här på bloggen  och dessförinnan regelbundet på Vänsterpartiets lokala hemsida.] 

Försök med någon annan

Inte med mig, det är för enkelt och inger inget förtroende.

TTELA avslutar ännu en artikel om Kunskapsförbundet Västs ekonomiska problem med att låta kommunalrådet Bo Carlsson komma till tals:

”Vi har haft ett konstruktivt och bra samtalsklimat. Så länge inget har verkställts så kan man alltid diskutera nya lösningar, säger han. Bo Carlsson tycker att han och Trollhättans kommunalråd Paul Åkerlund måste träffas och diskutera denna fråga ytterligare.”

Kunskapsförbundet Väst ansvarar för ungdomarnas gymnasieutbildning och all vuxenutbildning. Förbundet finansieras av sina två medlemskommuner, Trollhättan och Vänersborg.

Kommunalråden från Trollhättan och Vänersborg träffas emellanåt i ägarrådetEnligt förbundsordningen behöver ju de båda kommunerna vara överens om hur olika frågor skall hanteras.

Kommunalråden från båda kommunerna är också ”kommunernas representanter” när man i ägarsamrådet möter presidiet för Kunskapsförbundets direktion.

I direktionen finns företrädare från i stort sett de flesta partierna som har mandat i fullmäktige i Trollhättan och Vänersborg. Förutsättningen för att ha en plats i direktionen är att man också finns på en plats i respektive kommunfullmäktige.

Med andra ord: Direktionens ledamöter är väl insatta i kommunernas politiska beslut. Och samtidigt kan direktionens ledamöter ge sina partikamrater aktuell och korrekt information om förbundets arbete.

Kunskapsförbundet startade 2013 – kommunalrådet Bo Carlsson har sedan dess funnits med på åtskilliga möten i såväl ägarrådet som ägarsamrådet.

Allt som nu är aktuellt under 2019 har Bo Carlsson fått information om. När råden träffades och även när fullmäktige i Vänersborg hade möte.

I fullmäktige i Vänersborg har min partikamrat Stefan Kärvling och jag själv i april, i maj och i juni berättat om ekonomiska bekymmer för förbundet och även tagit upp vilka följder det kan få om inte kommunerna beslutar sig för att ge ekonomiskt stöd omgående.

När fullmäktige träffades 19 juni så kände mer än ett dussin förtroendevalda till vilket förslag som direktionen hade att hantera den 24 juni. Stefan och jag citerade från underlaget. Bo Carlsson fanns på plats. Centerpartiets Mats Andersson, ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg och ersättare i direktionen, fanns på plats.

Vänsterpartiet berättade. Vänsterpartiet ville också förstärka intäktssidan i kommunens budget med tanke på tillkommande behov i förbundet och på ”hemmaplan”.

Vänsterpartiet Vänersborg var ensamt om att i direktionen rösta för avslag på förbundsledningens förslag att lägga ner dessa eftertraktade program.

Visst kan Bo Carlsson tala med Paul Åkerlund.

Skadan är redan skedd. Åter finns frågetecken om det är en bra ide att söka sin utbildning hos Kunskapsförbundet. Det finns ju andra skolor som inte tycks plågas och där det kanske finns studiero istället för en osäker framtid.

Eleverna tas emot med öppna armar hos Fridagymnasiet i Vänersborg, Ljud- och bildskolan i Trollhättan, Folkuniversitets Gymnasium i Trollhättan, Drottning Blankas gymnasium i Trollhättan, Realgymnasiet i Trollhättan, kommunala gymnasier och friskolor i grannkommunen Uddevalla. För varenda elev som söker dessa skolors utbildningar skickas en faktura till Kunskapsförbundet Väst, som inte har annat att göra än att betala vad det kostar. Och varje plats kostar mer än vad en plats i förbundets utbildningar skulle ha kostat. Fast kommunerna skicka bara pengar till förbundet med ett belopp som knappt skulle täckt förbundets kostnad.

Allt det där visste Bo Carlsson, det har han hört igen och igen.

Tala med Paul Åkerlund? Visa handlingskraft? Vem försöker Bo Carlsson lura?

Häst och hund – hur många som helst?

Japp, obegränsat ….

Jag slutar aldrig förvånas. Fast det här är på gränsen.

I tidigare inlägg berättade jag om Kunskapsförbundets fatala sits. Intäkter och kostnader går inte ihop och det hotar att bli värre år efter år.

Det är medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg som finansierar utbildningen, det är förbundet som ordnar utbildningen. Bortsett ifrån ”grundfinansieringen” erhåller förbundet för varje tillkommande elev 55 tkr. Antalet elever växer, kullarna som föddes 2003 och 2004 är större än de som varit åren innan.

Så långt så bra – nästan bra, för egentligen täcker 55 tkr inte kostnaden.

Men förbundet har inte alla elever från Trollhättan och Vänersborg under sina vingar, en tredjedel väljer kommunala skolor i andra kommuner (Uddevalla och Göteborg främst) eller friskolor i Trollhättan, i Vänersborg och på annat håll.

Från kommunerna kommer 55 tkr till förbundet för varje elev, Kunskapsförbundet betalar fakturor som kommer från andra skolor. Det finns inte någon faktura som är på 55 tkr för en elev, de flesta är på 100 tkr per elev, somliga på 200 tkr per elev, några på ännu högre belopp. Den ekvationen går inte ihop, det förstår var och en.

Naturbruksgymnasier tillhör kategorin ”200 tkr”. För ett år sedan kom beskedet att REALGYMNASIET skulle starta en naturbruksutbildning på Swedenborg Center i Trollhättan (gamla lasarettet): ”Djurvård, Häst, Hund och Natur & äventyr.” Det blev genast 34 elever första året, sedan tillkommer år efter år nya klasser, alltså årskurs 1 och årskurs 2 och årskurs 3. Uppemot hundra elever det tredje året. 5,5 mkr in från kommunerna till förbundet, 20 mkr ut från förbundet – eller hur?

Kunskapsförbundet vill alltid ta en titt på tillståndsbevis som friskolorna har erhållit från skolinspektionen, man vill ju veta vem man skickar pengarna till.

Tillståndsbeviset för Realgymnasiet utfärdades 2010. I dokumentet står bl a följande: ”Godkännandet gäller för utbildning som startar efter den 30 juni 2011.” Men även: ”Godkännandet gäller under förutsättning att utbildningarna startar senast vid början av läsåret 2012/2013.”

Jaha, är väl bäst att fråga Skolinspektionen – Realgymnasiet startar ju först 2019/2020.

Och här kommer Skolinspektionens besked: ”Tillståndet från 2010 gäller tillsvidare. Skrivningen som står i beslutet är inte giltigt och gäller inte så ”gamla” beslut.”

Skolinspektionens besked avslutas med följande upplysning: ”Sammanfattningsvis, beslutet från 2010 gäller och det finns ingen begränsning i beslutet avseende hur många elever de får ta in på programmet/inriktningen.”

Och jag som redan hade glatt mig åt att hettan längre ner på kontinenten inte kommit hit. Varför fattar jag inte att jag inte har fallit offer för en mardröm? Att detta har vi fått svart på vitt? ”Med vänlig hälsning”…

Gjorde jag rätt i Kunskapsförbundet?

Två omröstningar i dag under ett utdraget möte med direktionen i Kunskapsförbundet  Väst (KFV) – två gånger var jag ensam mot ”alla andra”.

Gymnasieutbildningar och vuxenutbildning ordnas för Trollhättan och Vänersborg av Kunskapsförbundet, finansieringen sker från båda medlemskommunerna.

KFV hade med utförliga motiveringar begärt tilläggsanslag för gymnasieutbildningen. Trollhättans kommunfullmäktige avslog begäran i slutet på maj, Vänersborg sade för en vecka sedan varken ja eller nej utan återremitterade ärendet till kommunstyrelsen.

KFV hade med tydliga beskrivningar berättat om behovet av tillägg för vuxenutbildningen. Det finns uppdrag från kommunerna till förbundet hur många platser som skall ordnas. Nu finns det fler sökande än det antalet som framkommer i uppdragsavtalet. Sökande, som hänvisar till att det handlar om en rättighetslagstiftning som säger att söker man, så skall man erbjudas en utbildningsplats. Igår sade fullmäktige i Trollhättan ”nej, det blir inget, det finns inga pengar”, efter sommaren skall Vänersborg ta ställning.

Mot den bakgrunden hade direktionen i förbundet att idag behandla två frågor. I direktionen sitter sju ledamöter och sju ersättare från vardera medlemskommun. Alla företrädare i direktionen har också en plats i respektive fullmäktige, det är villkoret. Alla sitter så att säga på två stolar.

Den första frågan gällde sökande som befinner sig i en utdragen asylansökningsprocess. Frågan gällde tolkningen av Gymnasielagen. Den kom till för att något mildra de oerhört tuffa bestämmelser som gäller sedan Sverige bestämde sig för tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta tillstånd, Det finns ungdomar med ett boende på Restad som är i utbildning. Förbundet skickade en räkning till Vänersborgs kommun. Reaktionen från kommunen förvånade och ställde till ett mindre kaos för direktionen.

Vänersborgs kommun reagerade på framställningen med en hänvisning till att kommunen inte hade beslutat att ungdomarna fick gå utbildningen. Förbundet borde skicka in en prognos, den skulle i vederbörlig ordning behandlas och efter beslut i kommunstyrelsen skulle besked ges. Slutsatsen i förbundet blev: Utan besked om att utbildningen finansieras av kommunen sätter vi stopp nu, inga fler ansökningar om en utbildningsplats beviljas.

Är man inte i utbildning kan man inte behandlas som någon asylsökande ”under gymnasielagen”. Jag yrkade därför: ”Direktionen ger uppdrag att sökande som med stöd av gymnasielagen söker till Kunskapsförbundet Väst skall beviljas en utbildningsplats.” Det fanns ett annat förslag som jag i en något virrig beslutsprocess inte lyckades notera, men i stort gick det ut på att det skulle utredas ”vad som egentligen gäller”, vill säga, vem ska egentligen betala, vem ska egentligen besluta, vem har rätt att göra vad. [Jag kompletterar min blogg när jag får den korrekta formuleringen.]

Omröstningen slutade 1 mot 12.

Den andra frågan gällde ytterligare ett steg i försöket att anpassa förbundets verksamhet till kommunernas besked att inga tillägg beviljas nu eller kan förväntas längre fram. Det finns redan besparingar motsvarande 53 miljoner, men dagens förslag gällde för framtiden. Direktionen beslutade att fr o m läsåret 2020/21  inte längre erbjuda följande utbildningar:

  1. Industritekniska programmet (IN) på Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan.
  2. Estetiska programmet (ES) på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg.
  3. Den riksrekryterande spetsutbildningen inom det Estetiska programmet (ESMUV) på Birger Sjöberggymnasiet.
  4. Den nationella idrottsutbildningen för bandy (NIU) på Birger Sjöberggymnasiet.
  5. Den nationella idrottsutbildningen för badminton (NIU) på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan.

Jag yrkade på avslag på förslaget. Omröstningen slutade 1 mot 12. Dessa tolv ledamöter lämnade en gemensam protokollanteckning. Den ska jag också komplettera med här i bloggen när jag väl har fått den till min iPad.

Min partikamrat Stefan Kärvling har i flera bloggar lämnat rapport om vilka kostnadsbegränsningar förbundet redan genomför. Efter dagens direktionsmöte finns anledning att återkommande bevaka frågorna om gymnasieskolans utbildningar och vuxenutbildningen i våra två kommuner. Stefan är också ersättare för mig i förbundet, han fanns med under hela mötet och uppmuntrade mig att stå fast vid vår linje.

Lokaltidningen TTELA berättar på nätet ”Flera profilerade gymnasieprogram läggs ner” – inte här och förmodligen inte heller i morgondagens pappersupplaga nämns att beslutet inte var enhälligt.

Sommarlov? Dessa tunga frågor kan man inte bara segla ifrån, mycket som sker nu kommer att sätta djupa spår.

Ett uppdrag är ett uppdrag

2 – 1 – 3  (onsdag – tisdag – torsdag)

onsdag sammanträder kommunfullmäktige i Vänersborg.

Punkt 14 på dagordningen lyder: ”Godkännande av årsredovisning och ansvarsfrihet för verksamhetsår 2018 gällande Kunskapsförbundet Väst”.

Allt annat än ett enhälligt beslut att godkänna årsredovisningen och att bevilja ansvarsfrihet för ledamöterna i direktionen vore en överraskning.

Förbundet har funnits i sex år, medlemskommunernas uppdrag till förbundet har varit tydligt från starten 2013. Det har funnits många hinder på vägen, då och då fanns en känsla av att det bästa vore att ge upp, men målmedvetenhet, en rad tunga men kloka beslut, en stor gnutta tur och även en del uppmuntrande tillskott från förbundets kommunledningar har gett resultat.

Så, 3000 meter hinder ligger bakom, är förbundet i mål? På onsdag blir beskedet: ja.

Idag, tisdag, hade direktionen sammanträde. Förbundsledningens dystra budskap: Sorry, det har kommit nya besked. Å ena sidan gäller fortfarande uppdraget: Fortsätt ert bra arbete, på alla plan, med våra gymnasieskolor och med vuxenutbildningen, men lägg märke till att det gäller 5000 meter, eller vänta, var det inte 10000 meter?!

Och hur ska det här lösas? Ja, det blir den stora frågan på torsdag. Då sammanträder ”ägarsamrådet”, alltså 2 x 3 kommunalråd, kommundirektörer, ekonomichefer från Trollhättan och Vänersborg med förbundsledningen från Kunskapsförbundet, tre politiker från presidiet samt förbundsdirektören och ekonomiansvarig.

Nu måste kommunerna uppfatta budskapet. En klapp på axeln och den fromma förhoppningen, ”har du klarat dig så här långt kan du väl försöka fortsätta”, NEJ, DET DUGER INTE.

BENNY AUGUSTSSON OCH PAUL ÅKERLUND, GUNNAR LIDELL OCH PETER ERIKSSON, direktionen behöver veta vad ni vill med förbundet. Kan ni inte ge svaret är det kanske bättre att ställa frågan till två fullmäktigeförsamlingar: Vad vill ni göra för våra ungdomar och för alla vuxna som vet hur tufft det är i samhället idag när man inte kan visa upp ett godkänt utbildningsintyg?

Möts Kunskapsförbundet av insikt?

Aldrig får man vara glad någon längre stund.

Kunskapsförbundets direktion har en ny sammansättning i början av den tredje mandatperioden. Den första perioden var kort, förbundet sjösattes 2013. Den andra perioden var en hel mandattid, 2015 till 2018. 2015 var det många som stannade kvar i den politiska ledningen, i direktionen. Nu 2019 har många lämnat och nya ledamöter och ersättare tillträtt.

Det ordnades utbildning och det var framförallt en bild som de flesta tyckte om. En bild över alla sex år sedan starten. Stora, mycket stora underskott under de tre första åren, därefter tre år med budget i balans, t o m ett litet överskott vid årets slut. Förbundet hade lyckats ändra på kostnadssidan, gjort sig av med många och dyra lokalytor, anpassat personalstaben till att följa tilldelningen av resurser från medlemskommunerna. Direktionen hade fattat flera tuffa beslut kring programutbudet. Idag är det inte många program som erbjuds både i Trollhättan och Vänersborg, de flesta erbjuds endast på en ort.

Ingenting var egentligen undantaget från förbundets granskning. Effektivisering och kostnadsberäkning gällde överallt, det fanns endast ett fåtal områden som undgick förändring och neddragning.

Men vid nya direktionens tredje möte, nu på tisdag, är det dystra budskap. Det finns flera frågor som kräver en lösning:

  • Vuxenutbildningen måste få besked om kommunernas uppdragsavtal i tid, inte först ett antal månader in på året. Och avtalen borde utformas på ett mera flexibelt sätt, verksamhetens omfattning och inriktning måste ta hänsyn till snabba förändringar: Det statliga regelverket och statens bidragsvillkor förändras med mycket kort varsel. Såväl arbetsmarknaden som studerandegrupperna har inte samma behov i morgon som idag.
  • Förbundsbidraget för studerande på ungdomsgymnasiet är av samma belopp som för tio år sedan, någon gång behöver bidraget ses över.
  • När riksdagen röstade bort frågetecknen kring friskolekoncernens vinstuttag har läget åter förändrat sig. Nu tillkommer nya friskolor, nu söker fler elever till friskolor. Förbundet hanterar fakturorna ur samma plånbok som gäller de egna skolorna, men varje elev på en friskola kostar det dubbla eller mer än vad de gör på förbundets egna utbildningar.

När direktionen träffas på tisdag, så finns förslag till beslut framtagna. Men samtliga ledamöter i direktionen har alla en plats ”hemma” i fullmäktigeförsamlingen. Att begära insikt och mer pengar är en sak. Samtidigt är det ingen hemlighet för någon att kommunernas plånböcker gapar tomma. Ska man be om något med den ena handen och avslå alla önskemål med den andra?

Jag återkommer efter direktionens sammanträde, idag vågar jag inte ha en uppfattning om var direktionen landar.

Färdigutbildade ledamöter?

Nej, inte på långa vägar! Visserligen har Kunskapsförbundets ledning genomfört ett helt utbildningspaket i tre steg för alla nyvalda ledamöter och ersättare. Jag deltog alla tre halvdagarna och jag ångrar verkligen inte. Fast jag är med i direktionen sedan starten 2013 var sammanfattningen av det som varit, beskrivningen av det som är och utblicken på allt som kommer framöver mycket värdefull även för mig. Det blev också ett bra tillfälle att lära känna företrädarna från andra partier, inte minst när det gäller ”halvan” som kommer från Trollhättan denna mandatperiod.

För att kunna bli vald till ledamot eller ersättare i Kunskapsförbundets politiska ledning, alltså direktionen, måste man vara ledamot eller ersättare i kommunfullmäktige. Det låter som en genomtänkt sammankoppling. Men det är inte alls så det förhåller sig i verkligheten.

För det första är direktionen självständig i sina beslut, vissa undantag finns. För det andra diskuteras inte i fullmäktige, i vart fall inte i Vänersborg, förbundets arbete. Det är finansieringen som medlemskommunen har i sin hand, men beslut om detta sker inte i fullmäktige. Inte ens i kommunstyrelsen blir detta en stor fråga, det behandlas mer som ett rutinärende.

”Allt som kommer framöver” är det som är det stora bekymret. Det finns mycket att berätta, mycket att oroa sig för. För stunden agerar jag dock bara på det enklaste sättet – jag frågar kommunledningen hur medvetet man följer de mörka molnen som tornar upp sig. Med andra ord, en interpellation till kommunstyrelsens ordförande. Enligt regelboken kan jag få ett svar från Benny Augustsson, S, redan vid nästa fullmäktige 20 mars. Och jag förmodar att även Henrik Josten, M, och Madelaine Karlsson, S, deltar i debatten. Dessa två har ju de kommande fyra åren rollen som förste och andre vice-ordförande i Kunskapsförbundets direktion.

Här interpellationen:

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande

Är vi tillräckligt uppmärksamma?

Att finnas som fritidspolitiker på två eller flera olika platser är i regel inget större bekymmer. Olika perspektiv och olika roller behöver inte leda till konflikt.

Jag upplever dock avsevärda svårigheter i rollen som ledamot i Kunskapsförbundet Västs direktion. Problembilden visar sig på olika plan. Som ledamot i kommunfullmäktige har jag begränsade möjligheter att påverka skeendet.

Ungdomsutbildningen finansieras av två medlemskommuner genom ett förbundsbidrag, vuxenutbildningen genom uppdragsavtal. Att förbundet är ”i händerna” på Trollhättans stad och Vänersborgs kommun kan ingen förneka. Men hur bidraget bestäms och hur avtalet utformas är ingenting som jag har inflytande över som ledamot i kommunfullmäktige.

Jag ser att uppdragsavtalet förs upp i kommunstyrelsen som ett beslutsärende. Finansieringen av våra ungdomars gymnasiala utbildningar är inget specifikt ärende varken för fullmäktige eller kommunstyrelse, det är något som ingår något diffust i kommunstyrelsens ramanslag.

Var sker informationen och samtalet kring finansieringen av förbundets två stora verksamheter? Svaret är att samtalen förs när ”ägarsamrådet” möts.

Därför är det alltid av största intresse när förbundets ordförande rapporterar från senaste ägarsamrådet och när anteckningar/protokoll blir tillgängliga.

Ägarsamrådet träffades senast 8 februari. Från Vänersborg deltog kommunstyrelsens förste och andre vice-ordförande  och vår ekonomichef. Från Trollhättan fanns samtliga tre kommunalråd, stadsdirektören och ekonomichefen på plats.

Direktionens ordförande berättade på senaste direktionsmötet 1 mars utifrån protokollet vad som avhandlades.

Det handlade först om förbundets ekonomi där förbundet under de första tre åren rapporterade stora underskott, men som nu under de tre senaste åren kan redovisa en budget i balans med ett litet plus. Men det viktigaste var nu hur 2019 kommer att utvecklas och vad som till synes är på väg att omkullkasta förbundets arbete: Modellen för beräkningen av förbundsbidraget och enormt stigande ersättningar till friskolorna urholkar snabbt förbundets ekonomi. Förbundet saknar förutsättningar att kompensera för dessa stigande kostnader.

Den andra stora frågan på ägarsamrådet gällde uppdragsavtalet. Dels gäller det att uppdragsavtalen inte utfärdas i tid, dels att medlemskommunerna inte tycks villiga att inse att endast mera flexibla formuleringar av avtalen kan leda till optimal ”produktion av utbildning”.

Av protokollet framgår att de närvarande vid ägarsamrådet uppmärksammades på att båda frågorna är mycket komplexa samtidigt som det är uppenbart att tiden snabbt rinner ut för att kunna ta fram lösningar för den uppkomna situationen.

Jag uppfattar att det mellan den 8 februari och 5 mars ingenting har hänt som pekar på att kommunledningen i Vänersborg har insett detta. Det behövs omgående samtal, det behövs frekventa träffar för att lösa knuten.

Och jag förutsätter att kommunstyrelsens ordförande och även vår kommundirektör under tiden fått nödvändig information.

Därför min fråga till kommunstyrelsens ordförande:

Är Vänersborgs kommun införstådd med att Kunskapsförbundets situation måste uppmärksammas?   

Lutz Rininsland                                           2019-03-06