Kleiner Mann – was nun?

Rätt tid att påminna om Hans Falladas klassiker. (I den svenska översättningen blev titeln Hur ska det gå för Pinnebergs? Här skildras Weimarrepublikens sista dagar och nazisternas smygande maktövertagande.)

Men den tyska titeln kommer upp i tankarna även i andra situationer: Jaha, nu vet vi precis – och sedan?

Så kände jag när det hade regnat färdigt på riksdagens hemsida. Den ”allmänna motionstiden” avslutades i veckan och preliminärt noteras att inte mindre än 3310 motioner finns på den långa listan av allt som lämnades in mellan 11 september och 3 oktober.

Från Vänsterpartiet är det endast 82 motioner – andra partier uppvisar helt andra siffror. Av Vänsterpartiets motioner lär det bli mindre än en handfull motioner och yrkanden som kommer att vinna bifall. Samma gäller nog de allra flesta motioner. Det finns en handfull standardformuleringar som senare dyker upp i utskottens protokoll. Alla med samma effekt: Nej. Fast några motioner får ett erkännande innan det ändå blir avslag.

Jag riktade först min uppmärksamhet på budgetdelen i motionsfloden.

Från regeringens sida (S+MP) kommer budgetpropositionen, fast innehållet och alla beräkningar är förankrade i januariöverenskommelsen mellan S+MP+C+L.

Oppositionen på vardera sida om januariöverenskommelsen har skrivit egna motioner. Till höger finns tre motioner, en från vardera KD, M och SD. Till vänster finns Vänsterpartiets budgetmotion.

Mitt partis motion är lång, det är välskrivna texter som motiverar varför Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens proposition på en del punkter, varför man yrkar avslag på andra och istället antingen vill spara mer eller tillföra mer. Dessa beräkningar för 24 av 25 utgiftsområden finns på sidorna 64-68 i budgetmotionen. Där kan man läsa ”Avvikelse från regeringen, miljoner kronor” för åren 2020, 2021 och 2022. Avvikelser både uppåt och neråt.

22 av Vänsterpartiets motioner från ovan nämnda totalt 82 motioner ägnas punkt för punkt åt 22 av 25 utgiftsområden i statshushållet.

Varför inte de andra tre? I utgiftsområde 3 (Skatt, tull och exekution) avviker Vänsterpartiet inte alls från regeringens förslag vilket är anledningen till att området överhuvudtaget inte nämns på de angivna sidorna. I utgiftsområde 6 (Försvar och samhällets krisberedskap) är det först 2022 Vänsterpartiet vill anslå 3 miljarder mindre än regeringen. I utgiftsområde 12 (Ekonomisk trygghet för familjer och barn) vill Vänsterpartiet se höjningar av anslag till föräldraförsäkring år 2021 och 2022. Därför skrevs inga specifika motioner kring dessa två utgiftsområden nu.

Tillbaka till ”Kleiner Mann – was nun?” Nu vet vi precis vad vårt parti önskar förändra, var vi vill minska kostnaden, var vi vill tillskjuta resurser. Och sedan?

I teorin kan det hända att något yrkande från V, eller från någon av KD, M eller SD undantagsvis vinner gehör i utskott och därefter i riksdagens kammare. Men sannolikheten är försvinnande liten. Så, vilken nytta har vi av allt arbete som våra ledamöter i riksdagen och vårt partis kanslipersonal har lagt ner?

Inte mycket, om vi inte alla hjälps åt att använda oss av underlaget i det dagliga politiska arbetet. Det är ju inte så stor skillnad mellan vad vi ”vill” idag mot det som blev partiets härliga förhandlingsresultat under åren 2014-2018. Det är i princip oftast förslag som betyder oerhört mycket för enskilda, för utsatta grupper, för det lokala samhället, för landet i sin helhet. Det finns väl ingen anledning att låta bli att stå för dessa förslag bara för att vi vet att fyra partier från januariöverenskommelsen förhindrar att något genomförs. Vänsterpartiets politik behöver inte låta sig tystas bara för att väntetiden fram till valdagen i september 2022 känns avlägsen.

Så istället för att jubla över en tiondels procent i opinionsundersökningar eller att deppa om det går åt fel håll, istället för att under dygnets alla timmar ”dela” och ”lika” diverse textfragment och bilder, skriv insändare, förbered anföranden för nästa fullmäktige, skriv stolpar för att kunna höja rösten i nämnder och styrelser. Den som vill föra Vänsterpartiets talan bland jobbarkompisar och i vänkretsen, se till att ta en titt på vad partiet har sammanställt i dessa underlag. Allt behöver man inte kunna men det gör gott att veta vad man står för i det politiska samtalet.

Riksdag och regering – nog så spännande

Som oftast när den kommunala politiken känns tämligen trist, söker jag efter information från andra arenor. I riksdagen har ju Vänsterpartiet börjat finna sig tillrätta med att vara ett rent oppositionsparti.

Så vad är det som händer framöver, vad behöver göras?

På onsdag lämnas regeringens budgetproposition över till riksdagen. Samma dag kl 13 ordnas ”Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande”. Vänsterpartiets företrädare är som alltid Ulla Andersson. (Jag hinner nog se och höra debatten innan det är dags att ge sig av till kvällens kommunfullmäktige.)

I förväg har vart och ett av de fyra partier som står bakom januariöverenskommelsen fått framträda på diverse presskonferenser och berätta om just den egna framgången i förhandlingarna. Att inte Liberalerna fick uppträda tillsammans med utbildningsminister Anna Ekström, när hon idag presenterade ”skolpaketet”, kan man ha sina funderingar kring. Hur som helst, jag tänker läsa och begrunda just den delen av den kommande budgetpropositionen med extra uppmärksamhet.

Längre fram kommer vårt parti att lämna sin egen budgetmotion. Här finns passager där vi säger varför vissa av regeringens förslag skall avslås, varför andra skall riktas på annat sätt eller med andra belopp och självfallet också partiets egna förslag på satsningar som vi vill att riksdagen skall ställa sig bakom.

Budgetmotioner är centrala i den uppsjö av motioner som kommer från alla riksdagspartier under den ”Allmänna motionstiden” som sträcker sig från dagen för riksdagens öppnande 11 september till 3 oktober. Uppemot 3000 motioner kommer att lämnas, man kan följa inflödet dag för dag på riksdagens hemsida.

På regeringens hemsida kom i veckan listan över propositioner som lämnas under hösten till riksdagen. Uppdelningen är i första hand departementsvis och i andra hand den delen som förväntas behandlas och beslutas under hösten  och en annan del där utskottens förslag först når kammaren under våren 2020.

Listan är lång, här några som jag väntar på att kunna läsa:

Justitiedepartementet: Ett socialt hållbart eget boende för asylsökande 24 september

Finansdepartementet: Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting 26 september

Utbildningsdepartementet: Komvux för stärkt kompetensförsörjning December

Miljödepartementet: Klimatpolitisk handlingsplan Oktober

Det är ju en hel del av politiken i Stockholm som indirekt och direkt påverkar arbetet i våra kommunala nämnder och styrelser. Då är det bara rätt att försöka hänga med kring detaljerna och inte bara följa tweets och likes och delningar i sociala medier.

Stolthet och bedrövelse

Till att börja med beklagar jag prestigekampen som avgjordes i veckan, skogen på Blåsut skövlades. Under åtta år berättade jag utförligt på Vänsterpartiets lokala hemsida om kampen mellan de boende kring Kindblomsvägen och kommunen.

Vänsterpartiets hemsida var den enda i sitt slag, inget annat parti i Vänersborg publicerade nästan varje dag inlägg om det som skedde på den kommunala politiska scenen.

Den lilla skogen vid Kindblomsvägen var som en liten ö på hela Blåsutområdet, där de boende varje dag kunde glädja sig åt att ha naturen intill sig i direkt anslutning till tomten.

Det ena slutade strax innan årsskiftet, det andra i veckan. Min partikollega Stefan Kärvling berättade med bilder och text idag ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”. Vi hade fått vetskap om det via mail. Själv åkte jag dit i förmiddags och jag kan bara bekräfta att det är ”sorgligt, ledsamt, bedrövligt och avskyvärt”.

Inget att bli glad över idag? Jovisst, men då får jag ta mig hela vägen upp till riksdagen i Stockholm.

Först är det protokollet från gårdagens debatt. I oktober 2018 tillkom ett större antal nya ledamöter i Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Jag känner mig lite som ålderman när jag lyssnar på var och en som nu för första gången kliver upp i talarstolen. De flesta löser det mycket bra, alla har ju tagit med sig erfarenhet från andra uppdrag.

Politikområdet ”utbildning” är ett av mina favoriter. Daniel Riazat är vår ledamot i utskottet, om honom skrev jag flera gånger på Vänsterpartiets hemsida och även nu på senare tid i denna blogg. ”Suppleanten” i utskottet är Ilona Szatmari Waldau.  

Visserligen var det igår inte hennes första anförande, men jag vill uppmärksamma det särskilt. Först gällde det utskottsbetänkandet om ”Högskolan”, sedan det andra om ”Forskning”.

Ilona Szatmari Waldau berättade under avsnittet ”Högskolan” om flera av Vänsterpartiets förslag till önskvärda förändringar och förbättrade villkor för kvinnliga studerande och i vuxenutbildningen. På hennes anförande följde ett besynnerligt replikskifte med Robert Stenkvist (SD). Det är nog bäst att ta några minuter för att se och höra anförandet och replikerna.

På temat ”Forskning” återkom Ilona Szatmari Waldau till kvinnornas situation i den akademiska världen. Den andra delen i hennes anförande gällde frågan om polisforskning. Vänsterpartiet står bakom polisen, vill förbättra och förstärka deras möjligheter att göra ett gott arbete. Men partiet tar inte del i kapplöpningen om vem som vill tillskjuta mer och mer resurser. Vår uppfattning är att det är genom förebyggande arbete (i skolan, med socialtjänsten, på fritidsgårdarna) som vi hjälper till med att polisen för varje löst uppgift inte får tre nya uppgifter av samma art. Lyssna på hennes anförande, det är kloka tankar.

Från dagens debatt ligger alla anföranden och replikskiften på riksdagens webb-TV. Vänsterpartiets Jens Holm var tongivande i den ”Aktuella debatten” om Klimatpolitik (se mitt tidigare inlägg). Jens Holm framförde partiets syn på att det nu råder ett nödläge för klimatet.

Om inte alla journalister kastar sig över sprickan mellan ”januari-partiklövern” som uppstod i försvarsöverenskommelsen kring 85 miljarder, så borde dagens klimatdebatt nog också få plats i medierna. Men titta gärna själv, fast det är en lång debatt med oerhört många inlägg och repliker.

Läxan inför 1 maj

Lagom antal dagar kvar inklusive en helg med utlovat och efterlängtat regn.

Igår presenterade Ulla Andersson Vänsterpartiets motion: ”En ekonomi för alla – inte bara för några få”.

Den 10 april lämnade regeringen två propositioner: ”2019 års ekonomiska vårproposition” och ”Vårändringsbudget för 2019”. Oppositionspartierna fick därefter någon vecka på sig att skriva egna motioner. Riksdagen beslutar om vårpropositionen och vårändringsbudgeten i juni.

Vänsterpartiet har aldrig någonsin ingått i en svensk regering. Under fyra år, under hela den gångna mandatperioden, skrev Vänsterpartiet ändå inga motioner som en reaktion på dessa propositioner. Vänsterpartiet förde förhandlingar med regeringen och åtskilliga av förslagen i de ekonomiska propositionerna initierades av Vänsterpartiet.

Nuvarande regeringen brottas med ett stort dilemma. Många av tankarna i båda propositionerna är inte det som regeringspartierna S och MP gick till val på. Allt kommer från de 73 punkterna i den sakpolitiska överenskommelsen mellan  S, C, L och MP, som undertecknades i januari.

Riksdagens andra fyra partier har nu skrivit var sin egen motion. Tre av partierna känner igen en större del av regeringens förslag: M, KD och SD glädjer sig åt att ”ha klippt vingarna” på regeringen. Det är ju deras budgetbeslut från december 2018 som har beskurit utrymmet för regeringen att finansiera egna förslag. Dessa tre partier har därför lite svårt att fritt kritisera regeringen, allt som oftast är det ju deras eget agerande som har tvingat fram dåliga kompromisser och tämligen klena ”vårändringar”.

Vänsterpartiets motion då? Det kan inte nekas ett visst vemod. Förhandlingsframgångarna under fyra år har gett mycket till grupper som partiet värnar om. Det blev aldrig det stora genombrottet, men alla nästan 100 olika reformer tillsammans kan Vänsterpartiet vara stolt över. Nu blir det inga eller nästan inga samtal och överenskommelser.

Därför gäller nu att motionen utan omsvep återger Vänsterpartiets ståndpunkter. Partiets analys utmynnar i tydliga yrkanden och målsättningar. Undrar någon var Vänsterpartiet står i någon aktuell politisk fråga, så är det den motionen man kan söka svaret i.

Tänk att läxläsning kan vara så¨givande!

Den som väntar på något gott …

Väntetiden var visserligen rätt så lång, men vid första genomläsningen synes resultatet vara väl värt tålamodet.

Den 11 januari kom Januariavtalet, rubriken var: ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna”.

Senare kom termen fyrpartiuppgörelsen eller 73-punktsuppgörelsen. I texterna från riksdagens olika utskott, i betänkandena alltså, används nu formuleringen ”den sakpolitiska överenskommelse som slöts i januari 2019 mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet”.

Och så skriver man om punkt 14 här och punkt 23 där och …

Det är ingen rolig läsning, verkligen inte. För allt som samlar en majoritet i utskotten får senare bifall i kammaren.

Vänsterpartiet skriver reservationer på löpande band. Men det som saknades var helheten, hur vårt partis agerande i enskilda frågor hänger ihop.

Och så kom det vi visste skulle komma: ”Vänsterpartiets 73 punkter för jämlikhet”. Stort tack! Det känns superbra!