Januariavtalets punkt 18 hade rubriken Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Från början fanns en sista mening ”Förändringen av Arbetsförmedlingen ska vara fullt genomförd under 2021!” Denna sista mening omgavs dock av en parentes – och senare blev det klarlagt att 2021 nog kunde bli 2022.

Januariavtalet är borta och gäller inte längre. Var och en av de fyra partierna som skrev under avtalet i januari 2019 hänvisade till vissa punkter i avtalet som ”det där, det var vi som fick genom detta”.

Punkt 18 stavas Martin Ådahl, C. När januariavtalet föll, vidhöll Centerpartiet tre punkter som något som inte kan rubbas på något sätt, något som är förutsättning för att överhuvudtaget föra meningsfulla samtal.

• Arbetsrätten moderniseras (punkt 20)
• Göra det möjligt att leva och bo på landsbygden [strandskyddet] (punkt 23)
• Värna och stärk den privata äganderätten till skogen (punkt 26)

Punkt 18 är borta. Punkt 18 har varit föremål för ett flertal interpellationsdebatter i riksdagen där Ali Esbati, V, ställde frågor till arbetsmarknadsministern Eva Nordmark, S. Vid en av de första debatterna skrev jag till Ali Esbati: ”snälla, måste ändå säga att jag tyckte synd om henne, hon vet ju att du har rätt, hon vet ju att du vet att du har rätt.”

Vid senare debatter märktes att Eva Nordmark förbereddes bättre inför debatterna. Fast det fanns alltid en underton som tillhörde hela truppen socialdemokrater i regeringen: ”När man sluter ett avtal så ger man och så får man – det är kompromissens innebörd.”

Punkt 18 finns inte längre. Punkt 18 står inte på Centerpartiets minimilista. Så vad gäller nu?

För visst fortsätter reformeringen. Själv har jag vid tre tillfällen fört interpellationsdebatter med kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S. Med bakgrund av att Vänersborg och Fyrbodal tillhör områden där försöksverksamheten KROM (Kundval Rustning och Matchning) infördes i stället för det som tidigare fanns, STOM (Stöd och matchning till arbetssökande).

Benny Augustsson uttryckte alltid återhållsam försiktighet när han kommenterade KROM. Jag vet inte vad han anser idag, om han har förväntningar att KROM ska fortsätta, att reformeringen skall begränsas, avbrytas, ta andra vägar. Jag vet inte heller om kommunledningen har grepp om hur det ser ut med arbetslösheten i vår kommun, i vårt område, i vår region. Hur långtidsarbetslösheten utvecklas. Jag borde ställa frågan.

För någon vecka sedan lämnade myndigheten Arbetsförmedlingen en rapport till arbetsmarknadsdepartementet: ”Kundval Rusta och Matcha – Uppföljning och lärdomar efter ett år med en ny matchningstjänst”.

Citat ur sammanfattningen: ”Den här rapporten syftar till att följa upp hur KROM har fungerat under det första året tjänsten funnits. Uppföljningen är helt och hållet kvantitativ och bygger på statistik som hämtats från Arbetsförmedlingens egna register. Rapporten delas in i tre huvudsakliga delar. I den första delen beskrivs de statistiska profileringar som görs för att bedöma om en arbetssökande är lämplig för tjänsten eller inte; i den andra delen beskrivs handläggningen av ärenden och beslutsfattandet ute i verksamheten; i den avslutande delen redovisas hur det gått för de sökande som påbörjat tjänsten under första året.”

På sida 37 studsar jag över ett diagram där ”Trollhättan” [området där även Vänersborg finns med] ligger lägst bland alla sju försöksområden med KROM – staplarna redovisar ”påbörjat arbete/studier” och ”varit i arbete/studier i minst 4 månader”.

Hela rapporten ger intrycket att författarna letade efter tecken på framgång för KROM-konceptet, men att man inte lyckades. Och visst, även här är en hänvisning till pandemin på sin plats.

Alldeles i slutet fyra meningar som jag vill återge i sin helhet: ”Slutligen vill vi poängtera att det finns flera viktiga frågor som inte besvarats i den här rapporten. Ett exempel på en sådan obesvarad fråga är vad som händer med de arbetssökande som inte fått ett beslut om att delta i KROM, eller med de sökande som är kvar i tjänsten efter anvisningstidens slut. Ett annat exempel på en fråga som ännu saknar svar är om expansionen till mindre orter i glesbygd senare under 2021 faller väl ut, eller om leverantörerna avstår från att etablera sig i dessa områden. Dessa och andra frågor finns det anledning att återvända till i senare uppföljningar och utvärderingar.”