Medan min partikamrat Stefan Kärvling i fem avsnitt berättar om kommunalrådet Bo Carlssons gärningar genom åren, drog jag mig tillbaka från bloggandet några dagar. Det är ju semestertider och solen håller sig framme.

Men då trädde Bo Carlsson, C, fram och förklarade sig i lördagens lokaltidning. TTELA berättar på sidorna 6 och 7 ”Ensamkommande riskerar att mista sitt uppehållstillstånd” och ”Ovisst läge för vuxenutbildningen”. Helena Eriksson har i sina två artiklar lyckats att förmedla en bra bild över det kaos som den politiska ledningen i Vänersborg, i Trollhättan och i direktionen för Kunskapsförbundet har åstadkommit. Visserligen är inte allt helt korrekt berättat, men det ska ingen redaktör behöva anklagas för, det är politiken som med sin ”struts-attityd” trasslar till det.

Själv har jag varit inblandad åtskilliga gånger, i kommunfullmäktige i Vänersborg och i direktionen för förbundet. Och jag har tillsammans med Stefan Kärvling fört Vänsterpartiet Vänersborgs talan till förmån för utökad vuxenutbildning och för gruppen ensamkommande ungdomar. Vid flera tillfällen under våren i kommunfullmäktige och vid samtliga möten i direktionen.

TTELA citerar kommunalrådet: ”Detta är frågeställningar som jag tycker är väldigt viktiga och som jag är väl insatt i, säger Bo Carlsson.” Det är så Bo Carlsson alltid säger: … väldigt viktiga … varpå allt återgår till ingenting.

Det är tre frågor som dras i långbänk och som måste behandlas var för sig, även om den gemensamma nämnaren är kommunernas ovilja att ställa tillräckliga resurser till förbundets förfogande:

Gymnasieutbildningen – med hotbilden om nedläggning av viktiga och efterfrågade program – Trollhättan har sagt nej redan i maj till att skjuta till mer pengar, Vänersborg har inte bestämt sig utan i juni återremitterat frågan till kommunstyrelsen. Hur vi agerade i direktionen framgår av protokollet – Vänsterpartiet Vänersborg var ensamt mot alla andra.

Vuxenutbildningen -Trollhättan har i juni sagt nej till mer pengar, Vänersborg har inte haft frågan uppe för behandling i varken kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. Ett antal platser i vuxenutbildningen skulle behövas till gruppen ensamkommande ungdomar under gymnasielagen, men det finns många fler och andra grupper som nu inte kommer att beredas plats. I direktionens protokoll står att läsa: ”Ordföranden påpekade att uppmaningen från medlemskommunerna om att göra ett äskande om extra pengar till vuxenutbildningen är märkligt, med tanke på att det är kommunerna som har ett beställningsuppdrag. I nuläget vill kommunerna inte utöka och situationen blir komplicerad, då sökande får nej till rättighetslagstiftad vuxenutbildning.”

Gymnasielagen – varken Trollhättan eller Vänersborg har behandlat frågan politiskt, i direktionen var det inte heller ett ”ärende” men jag lyckades ändå med att få upp det till ett beslut där i slutet av juni. (Men jag fick inte gehör utan röstades ner, vilket framgår av protokollet.)

Tillbaka till TTELA. Frågeställningen kring gymnasielagen framgår tydligt av följande: ”Det finns en grupp ensamkommande flyktingungdomar som redan fått ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige för att studera. Nu riskerar de att inte få någon förlängning eftersom flera gymnasieförberedande kurser dragits in på grund av bristande ekonomi i kommunerna. Det handlar om cirka 120 personer vars uppehållstillstånd går ut i november 2019. 

– Min uppfattning är att vi var överens, att vi skulle få ett tillskott för att kunna ge alla elever ­utbildning. Under våren har vi gjort ett flertal skrivelser till kommunen. Jag är förvånad att vi inte har fått detta tillskott eftersom det handlar om en rättighetslagstiftad utbildning, säger Jan-Erik Aronsson, verksamhetschef för vuxen­utbildningarna på Kunskaps­förbundet Väst.”

Jan-Erik Aronsson pekar ut konsekvenserna: ”Jag är mycket bekymrad för hur det ska gå för de här personerna. De kommer dessutom stå utan försörjning, om de inte har rätt till försörjningsstöd. Istället kunde de gå en utbildning inom ett brist­yrke, få en anställning efter ett år och börja betala skatt. Det är en viktig fråga för hela samhället. Förutom alla personliga konsekvenser för eleverna som stress och ohälsa så är det även samhällsekonomiskt klokt att utbilda dessa personer.”

Och kommunalrådet Bo Carlsson håller med: ”Ingen ska behöva gå och göra ingenting. Det är förödande för dem själva och för samhället. Om utbildning krävs, då får vi matcha det så gott vi kan. Vi behöver ha en ny dialog med Kunskaps­förbundet Väst. Pengar finns inom kommunstyrelsen till detta, så kallade förfogandeanslag, säger Bo Carlsson

– Det är helt rätt att kommunen ska svara för de kostnader som finns när det gäller rättighetslagstiftade utbildningar, säger Bo Carlsson.”

Och så kommer ett erkännande: ”Därför är ärendet inte avgjort, men det är däremot brådskande.”

Javisst, och det var därför Stefan Kärvling och jag i april, i maj och i juni passade på att från fullmäktiges talarstol berätta om Kunskapsförbundets situation, direktionens begäran och behovet att snabbt komma fram till lösningar.