Januariavtalet finns inte längre. Vågar man hoppas att socialdemokratin tolkar läget rätt?

”Den enskildes valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen.” Så inleddes punkt 9 i januariavtalet. Texten fortsatte: ”Därför behövs en mångfald av aktörer och goda villkor för enskilt drivna verksamheter inom välfärden som underlättar den enskildes aktiva val. Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden. Höga kvalitetskrav ska vara styrande.”

Det kan väl inte vara en fel gissning att andra än S ville föra in denna punkt i avtalet. Om S invände och ville förhindra att dessa tuffa formuleringar kom med som en av 73 punkter, det vet vi inte heller. Fram tills nu har S i vart fall alltid accepterat texten, inte motarbetat.

Och nu? Sätter man streck? Kommer man i valrörelsen hävda att detta var fel, var nonsens, var raka motsatsen till det som S egentligen står för?

Jag är nyfiken på hur socialdemokraternas kommunikationsavdelning bemästrar uppgiften att förklara. Men under tiden håller jag mig till vad andra hade att säga om punkt 9, om vinster i välfärden och än mer konkret, om marknadsskolan.

I oktober 2020 intervjuades Jonas Sjöstedt: ”Jag slutar inte i vår rörelse”. Här finns förre partiledarens tankar kring vinster i välfärden. Han säger också: ”Det är ett hårdnande samhällsklimat med väldigt tydliga klassklyftor som vi ser, inte minst i skolan där det är så otroligt olika förutsättningar. Det är en stor sorg det som hänt med skolan, numera marknadsskolan. Det fyller mig med oro. Den förda politiken har förstört mycket, men bara en annan politik kan ändra på det.”

Nooshi Dadgostars första budgetmotion som partiledare kom i våras med anledning av regeringens ekonomiska vårproposition 2021. Avsnitt 7.10 på sida 24 har rubriken ”Bort från marknadsskolan”, här markeras tydligt en helt annan uppfattning. Men Vänsterpartiet har långt tidigare uppmärksammat utvecklingen. I kommittémotionen ”Systemfelen i den svenska skolan” finns flera yrkanden som samtliga avslogs av en majoritet i riksdagen. Under den gångna mandatperioden undertecknade Vänsterpartiets talesperson i utbildningsfrågor Daniel Riazat som förste namn kommittémotionen ”Skolans finansieringsmodell”.

Egentligen handlar det inte bara eller inte ens i första hand om ”vinster i välfärden” eller om ”vinstuttaget”. Vänsterpartiets gamla paroll ”Bort med vinst i välfärden” var en huvudparoll i tidigare valkampanjer. S och MP hade också starka synpunkter men anslöt inte när det väl gällde. Och i punkt 9 i januariavtalet skrev båda under meningen: ”Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.”

Det handlar i grunden om att kapitalstarka friskolekoncerner undergräver de kommunala skolornas förutsättningar att behålla kvalitet i undervisningen. Mängder av debattinlägg berättar och bekräftar att utvecklingen skenar, läsår efter läsår blir klyftan större. Varje gång kommunerna beslutar om tillägg för att förhindra detta så går en ständigt växande del av räddningspengarna till friskolorna. Här länkar till några debattinlägg som alla är inne på att beskriva bilden – här bara tre inlägg, det finns dussintals och det kommer bara fler och fler, intresset för frågan har spridit sig.

”Marknadsskolan är inte bara ett system, utan en kultur”

”Avskaffa marknadsskolan och rädda läraryrket”

”Skolan undervisar grupper – inte individer”

Men det finns också de som fortfarande inte förstår eller som låtsas om att de inte förstår. Om Ulf Kristersson berättade en ledare i Hallandsposten. Där avslutas texten med: ”Det räcker nu, Ulf Kristersson. Gör din hemläxa och läs på. Det handlar om framtiden för både våra barn och Sverige. Marknadsskolan har kommit till vägs ände.”