Inte den enskilda människan, principen tycks viktigast

Det är inte så att politiker inte bryr sig. Visst, de flesta gör det. Fast det är olika vad man bryr sig om.

2014 och 2015 krokade man arm och ropade ”Välkommen till Sverige”.

Inte alla, några åkte iväg för att sprida flygblad med budskapet: ”Sverige är fullt.” Få har blivit många. Invandringen som roten till allt det onda.

Den enskilda människan kan vara en ungdom som ensam kom till Sverige, då som 14-15 åring, idag som ung vuxen. Då med hoppet, idag med förtvivlan och ångest.

Ideella organisationer, enskilda familjer, föreningar, idrottsklubbar, skolklasser har lärt känna någon eller några av dessa ungdomar. Positiva och uppskattande ord hör man överallt. Hör man – om man vill höra. Nästan alla är på rätt väg. Nästan framme, en del av oss. Men vad hjälper det?

En efter en hotas nu att bli utvisad.

Så här står det på riksdagens hemsida:

Socialförsäkringsutskottet har diskuterat de regeländringar som regeringen föreslagit för uppehållstillstånd vid gymnasiestudier. De föreslagna ändringarna är att

  • tiden för att etablera sig på arbetsmarknaden efter fullföljd gymnasieutbildning – och därmed kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd – ska förlängas från sex till tolv månader
  • kravet på försörjning för att kunna få permanent uppehållstillstånd delvis ska kunna uppfyllas med studiemedel, under förutsättning att det även finns inkomster från anställning eller näringsverksamhet
  • en yrkesintroduktionsanställning ska kunna ligga till grund för permanent uppehållstillstånd.

Regeringen menar att regeländringarna är nödvändiga med anledning av det skärpta arbetsmarknadsläget till följd av coronapandemin och att de skulle underlätta vid kvalificeringen för permanent uppehållstillstånd.

Särregleringar inte rätt sätt att hantera problemen

Socialförsäkringsutskottet anser dock att problemen på arbetsmarknaden i första hand bör hanteras med en ekonomisk politik som minskar arbetslösheten i samhället i stort, inte genom ytterligare särregleringar för en grupp som inte har skyddsskäl. Utskottet framhåller att Sverige behöver en generell och långsiktigt hållbar asyllagstiftning. Fokus i denna lagstiftning bör ligga på människor som är i behov av skydd.

Vidare menar utskottet att det inte är rimligt att försörjningskravet kan uppfyllas genom en anställning som subventioneras med allmänna medel. Utskottet anser också att det finns skäl att ifrågasätta om de föreslagna åtgärderna kan väntas få avsedd effekt, det vill säga att de bidrar till att fler uppfyller försörjningskravet och kan kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd.

Mot bakgrund av detta föreslår utskottet att riksdagen ska säga nej till regeringens förslag.”

Nu finns hela texten för utskottets betänkande. S, MP och V har reserverat sig mot majoriteten. Vänsterpartiets ståndpunkt var glasklar från början, Miljöpartiets också. Och det är nog tack vare MP att S och statsrådet Morgan Johansson i slutet klämde fram propositionen.

Fem andra partier står för utskottets besked. För utskottet bifaller ju motionen från C, motionen från L, motionen från M och KD samt motionen från SD. Och visst undrar man – det var en kort väg från att ropa ”Välkommen” till att idag anse att dessa ungdomar inte tillhör gruppen ”människor i behov av skydd”.

Var står våra lokala representanter för KD? För L? För C? För M?

På torsdag röstar riksdagen. Offras unga människor för principens skull?

Jag vill också länka till ett nyhetsbrev med samma frågeställning: ”För vilka är den ljusnande framtiden vår?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.