”Riktig journalistik gör skillnad” – Vem kan säga emot? Så marknadsförs Stampen-koncernens tidningar. Så också lokaltidningen TTELA. Och sedan sviker man sina läsare.

Själv sitter jag och brottas med en fråga som jag inte hittar svar på. Så många kloka tankar, men vart leder allt? I juni lades två viktiga utredningar fram, viktiga i vart fall för den som bekymrar sig över utvecklingen av svenska utbildningar på alla nivåer. Båda dokumenten är nu ute på remiss och från ett sjuttiotal myndigheter, kommuner och andra aktörer inväntas svar senast i november. Det handlar om ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning, SOU 2020:28”, utredare Björn Åstrand, och ”Gemensamt ansvar – en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning, SOU 2020:33”, utredare Lars Stjernkvist.

Här finns viktiga och genomtänkta förslag till förändringar. Jag väljer ordet förändringar, inte reformer. Utredningar syftar såklart till att vilja förbättra, att motverka pågående försämring. Men alla förslag utmärks nästan undantagslöst av försiktighet. Inga grundläggande reformer rekommenderas när det gäller vem som ska bära ansvaret för ”skolan”, staten eller kommunerna. Friskolorna klarar sig också undan och ifrågasätts inte.

En hel månad senare tog Magdalena Andersson emot utredaren Per Molanders SOU 2020:46 ”En gemensam angelägenhet”. På regeringens hemsida presenteras utredningen: ”En kommitté för ökad ekonomisk jämlikhet – en jämlikhetskommission – har haft i uppdrag att lämna förslag som syftar till att långsiktigt öka den ekonomiska jämlikheten och öka möjligheterna till social rörlighet. Kommissionens förslag ska sammantaget bidra till ökad jämställdhet och en förbättrad integration.”

Utredningen fick mycket utrymme i stora medier, inte förvånande med tanke på ämnet och omfattningen och djupet på utredningen. Två volymer, 1150 sidor, varav nästan 100 sidor referenser. Med tanke på ovanstående presentation inte förvånande att denna utredning på många ställen är inne på samma frågor som Åstrand och Stjernkvist hade på sina bord.

Läser man reaktionerna så förstår man direkt att Per Molander visade större tydlighet när utredningen presenterade sina förslag. Med andra ord, alla som vill finnas med i remissomgången och i debatten kring hur politiken ska ta ställning har mycket text och en mängd lagförslag att begrunda.

Vår lokaltidning då? Per Molanders utredning kom torsdag 7 augusti. Jag kan inte se att TTELA skriver en endaste rad. Inte förrän idag, när Pontus Almqvist från Liberala Nyhetsbyrån på sidan 2 undertecknar ledaren med rubriken ”Tillsätt en frihetskommission istället”.

Tveksamt om någon på redaktionen läste artikeln innan tidningen trycktes, hur förklaras annars enkla fel i texten som borde korrigerats? Redan i ingressen sammanfattar Pontus Almqvist: Ett statsfinansierat SSU-manifest.

Per Molanders gedigna CV på Wikipedia berättar om många meriter, men inget om tidigare medlemskap i ett politiskt ungdomsförbund. I vart fall är Molander 70 år och inte aktiv ungdomspolitiker. Pontus Almqvist raljerar och tar ut svängarna. Utredningens funderingar är för honom kommissionens förslag. Papperskorgen! utropar Pontus Almqvist.

Vem är Pontus Almqvist? Själv får jag höra lagom ofta nuförtiden: Fyller man 80 nästa år så är det dags att dra sig tillbaka. Jag replikerar att åldern inte behöver vara avgörande. Men det finns en viss gräns. Alltså, vem är han?

Pontus Almqvist tog studenten på Södra Latin 2018, var inskriven året därefter på juristprogrammet på Uppsala universitet, men pausar studierna för tillfället.

Nu får han i TTELA vara den som förkovrar tidningens läsare med kunskap om vad en stor statlig utredning har kommit fram till och vad som nu skall begrundas av många remissinstanser.

Jag är benägen att utropa: Javisst, riktig journalistik gör skillnad!