Enklare att svara på med facit i handen.

Men om frågan lyder: Berättigad eller inte? Då är mitt svar: Berättigad!

I september 2018 fördelades riksdagens 349 mandat på åtta partier. Därefter blev det många turer och i slutet en överenskommelse i januari.

Innan dess bildades ”budgetmajoriteten M+KD+SD” – först vid årets slut sätts streck för deras beslut.  Men följderna hänger kvar på en rad områden, någon fullskalig återställning blev det aldrig.

”73 punkter” utgör plattformen, men redan i den inledande texten anges djupet: ”I de sakfrågor som omfattas av överenskommelsen kommer Centerpartiet och Liberalerna fullt ut medverka i beredningsprocesser både av utredningsdirektiv, propositioner till riksdagen, förordningsändringar som följer av ny lagstiftning samt i förekommande fall också uppdrag eller regleringsbrev till myndigheter. Det innebär också att de ingående partierna i de sakfrågor som dokumentet omfattar inte ensidigt samverkar med andra partier i riksdagen. Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”

Första och andra meningen anger hur långt handslaget sträcker sig. Mycket långt, även direkt inflytande över det som egentligen bara borde ankomma på regeringen att avgöra, t ex vad som skall stå i alla regleringsbrev till statliga myndigheter.

Den tredje meningen är nonsens. Vänsterpartiet kan inte avstå från att utöva det uppdraget man fick från väljargruppen som röstade fram partiets platser i riksdagen.

Nu ställs partierna inför ett avgörande. Och det kommer att hagla mängder av osakliga anklagelser. Under alla mina år i den lokala politiken har jag som aktiv för Vänsterpartiet fått uppleva åtskilliga påhopp. Mest från lokala socialdemokrater, som med sin plattform av många mandat fann det enkelt att vilja leka med Vänsterpartiet. Medhårs när V behövdes för att ha majoritet, grovt avvisande när det inte gjorde det.

Vänsterpartiet i riksdagen kan visa att aktuella frågor och krav i ärendet ”arbetsförmedlingen” inte kom från en dag till den andra, partiet uppmärksammade omgående punkt 18 i januariöverenskommelsen. Så gjorde jag när jag som ledamot i fullmäktige och i direktionen i Kunskapsförbundet ställde interpellationsfrågor.  Tidigare, när jag hade ansvar för den lokala hemsidan för Vänsterpartiet i Vänersborg, publicerade jag där inlägg med kompletta texter.

Efter den 11 december 2018 gick jag över till denna min egen blogg. Och där redovisade jag redan i april Vänsterpartiets tankar och oro. Där berättade jag om mina frågor kring arbetsförmedlingen som jag ställde i fullmäktige.

Öppen information, tydliga och tidiga ställningstaganden, rimliga krav med tillhörande motivering – gör man som Vänsterpartiet gjorde i våras och som jag, vill jag påstå, också anstränger mig att göra, då kan man lugnt invänta stormen.